torsdag 13 oktober 2011

Stabila prisnedgångar

Idag kom Mäklarstatistik med ny statistik för bostadsmarknaden i Sverige, de skriver bland annat att priserna går svagt nedåt: bostadsrättspriserna har fallit med 1% över ett år och villapriserna med 2%. Det kanske låter odramatiskt men vi får gå ganska långt tillbaka i tiden för att hitta jämförbara perioder där bostadspriserna inte ökat över ett år.

Prisutveckling för villor i Sverige((källa Svensk Mäklarstatistik AB)
Den prisstatistik som presenteras nu är egentligen ganska ointressant, det hade varit mer intressant att se hur många försäljningar som egentligen sker för tillfället. Om antalet transaktioner är långt under det normala så är sannolikheten hög för att statistiken hålls uppe av lättsålda och högt prissatta premiumobjekt.

Villor till salu i Sverige och ökningstakt 12-månader
Ett sätt att se hur lättsålda villorna är till dagens priser är att titta på Hemnet;s statisk över antalet objekt ute till försäljning. Även om det är en högst ovetenskaplig metod så ger det ändå en fingervisning om hur bostadsmarknaden utvecklar sig.

Antalet villor ute till försäljning har förvisso minskat något på sista tiden, men ökningstakten över ett år är fortfarande ökande och ligger för tillfället på 34%. Det mesta talar alltså för att köpare och säljare ligger långt ifrån varandra och att ett större prisfall är att vänta.

Att vi börjar se lägre bostadspriser är inte särskilt förvånande med tanke på att tillgången till krediter hela tiden minskar. Det senaste är att vissa banker börjat införa krav på att 25% av köpeskillingen ska betalas kontant, vilket skulle betyda ca en halv miljon kronor för att köpa en snittvilla i Sverige.

Bankerna inför sannolikt hårdare regler för att värja sig mot framtida boprisfall men också för att säkra sin likviditet. När banken säljer vidare säkerställda obligationer på den privata marknaden får de enligt regelverket bara baka in säkerheter upp till maximalt 75% av marknadsvärdet.

Det är alltså ingen slump att nivån råkar hamna på just 75% och inte 80%: bankerna vill för tillfället minimera risken - till skillnad mot för bara något år sedan då flera banker tävlade om att ha högst belåningsgrad.

tisdag 11 oktober 2011

Lägre inflation

Idag kom SCB med nya siffror för inflationen(KPI) i september, kan vi börja se tecken på en lika hög inflation i Sverige som i många andra länder i Europa? Nej, enligt SCB så föll inflationstakten till 3,2% i oktober - ett fall med 0,2% sedan augusti.

Inflation i Sverige kontra TCW-index september 2011
En anledningen till att inflationen hålls nere i Sverige är att den svenska kronan fortfarande är starkare jämfört med ett år sedan. I grafen ovan kan vi se att i september var den svenska kronan ca 1,4% starkare gentemot andra valutor enligt det så kallade TCW-indexet.

Men vi kan även se att effekterna av den tillfälligt starkare kronan så sakta börjar avta. Även om kronan inte tappar något i värde den närmaste tiden, kommer vi alltså inte de närmaste månaderna, kunna dra nytta av en stark krona för att hålla nere inflationen.

Intressant att se i grafen är att under finanskrisen, när kronan försvagades med nästan 20%, så resulterade det inte i en högre inflation i Sverige. Det beror sannolikt på att den tillfälligt svagare kronan sammanföll med ett större prisfall på råvarumarknaden - speciellt för oljan som är viktigt för matproduktion.

måndag 3 oktober 2011

Konjunkturen stabiliseras

Idag kom nya siffror för inköpschefsindex(PMI) i Sverige, har det fria fallet i indexet vi observerat under sommaren fortsatt, eller börjar vi se en stabilisering?

PMI för Sverige i september 2011
Redan i förra månadens PMI kunde vi faktiskt skönja att fallet för totalindex, som inleddes i april, avstannat en aning. Den trenden bekräftas i denna månads siffror då totalindex hamnar på 48,1 - ett fall på endast 0,6 sedan augusti.

Det fria fallet för orderingången till hemmamarknaden har vänt upp rejält i september och ligger nu på 46,2. Positivt för många företag är också att rå- insatsvarupriserna fortsätter ner i september och hamnar under 50. Om de lägre priserna består, kan lönsamheten upprätthållas i företagen, trots en svagare konjunktur.

Men det mesta tyder ändå på att den svenska konjunkturen vänt ned avsevärt jämfört med för bara 6 månader sedan, även om fallet inte är i samma storleksordning som under finanskrisen. Förutsatt att inte en större oväntad händelse inträffar, i klass med Lehman Brothers konkurs under hösten 2008, behöver alltså inte Sverige gå in i en regelrätt lågkonjunktur, utan kan klara sig undan med en lägre tillväxttakt.

onsdag 28 september 2011

Maten blir dyrare

SCB har hunnit med två nya mätpunkter sedan jag sist kollade på importpriserna för mat, har prisinflationen på importerad mat möjligtvis stannat av under sommaren som en effekt av den försvagade konjunkturen?

Nej, under sommaren har importpriserna istället vänt till en närmast parabolisk ökningstakt, och ligger för tillfället på en högre nivå än under den senaste toppnivån innan finanskrisen. Inflationen över ett år för importpriser på mat ligger nu på höga 7,4%, vilket kan jämföras med den nuvarande matinflationen enligt KPI som är strax under 2%.

Då Sverige inte är självförsörjande på mat kommer högre importpriser på mat få ett betydligt högre genomslag på KPI än vad det hade gjort om importen varit lägre. Nu är det svårt att förutse hur stor prisinflation vi har att vänta ute i detaljhandeln, kanske minskar en pressad detaljhandel sina marginaler, men mycket talar ändå för att matinflationen i KPI kommer fortsätta att öka den närmaste tiden.

tisdag 27 september 2011

En halv miljard till

I dag kan vi läsa om hur svenska storbanker har inofficiella tävlingar om hur länge man skulle klara sig om det blir lika svårt att låna pengar som under finanskrisen. Men att ha stora likvida tillgångar kostar, det är alltså sannolikt de svenska bankkunderna som får betala för bankernas riskmedvetenhet.

Frågan är väl också hur intressant det är att bara titta på likvidetet, kanske det är framtida kreditförluster som är det största hotet: då måste bankerna ändå gå ut på marknaden för att få nytt kapital, vilket kan visa sig vara nog så svårt vid en ny finanskris. De bolån som svenska banker samlat på sig har riskvikter som är bland de lägsta i världen tack vare att det historiskt varit i stort sett riskfritt att låna pengar till bostäder i Sverige.

Men när vi nu står inför fallande bostadspriser efter tvåsiffrig ökningstakt under två decennier är inte frågan ifall det blir kreditförluster för bankerna, utan hur stora de kommer att bli? Men bankerna ser säkert inte problemet trots att bostadsmarknaden visar uppenbara svaghetstecken.

Utlåningstakt över 3 månader till svenska hushåll i augusti 2011
Det blir tydligt om vi tittar på dagens finansmarknadsstatistik, för där kan se att kredittillväxten fortsätter i augusti, även om ökningstakten är betydligt lägre nu. Den totala utlåningen ökade t.ex. med endast en halv miljard över en månad vilket antagligen får ses som något av ett rekord.

Anledningen till att den totala utlåningen inte ökar mer är för att blancolånen faktiskt minskade med hela 800 miljoner i augusti. Annars är det utlåningen till bostadsrätter som står för den största ökningen i augusti: upp 2,2 miljarder över en månad.

Svenska bankers fordringar till EU-länder
En annan intressant trend att följa i finansmarknadsstatistiken är de svenska bankernas utländska fordringar. Tyvärr redovisas den statistiken bara 4 gånger per år, men det kan ändå vara intressant att titta på hur stor exponeringen är mot skuldtyngda EU-länder.

I tabellen till höger kan vi se att svenska bankers exponering har minskat för de allra flesta länder, med ett undantag: Danmark. Av någon anledning har fordringarna till Danmark ökat med 40% till 1217 miljarder sedan 2009. Vad fordringarna består av förtäljer inte statistiken, men med tanke på att många danska banker har haft enorma problem på sista tiden, är väl frågan om det är strategiskt riktigt av de svenska bankerna att samla på sig danska fordringar.

måndag 26 september 2011

Koppar och oljepris

Det är intressant att priset på koppar för tillfället är i fritt fall precis som många andra metaller. Koppar har många användningsområden och är därför en konjunkturindikator god som någon. När efterfrågan från industrin minskar kan också priset falla mycket snabbt. Det var det vi såg under den förra lågkonjunkturen 2008, men är den senaste tidens prisfall också ett tecken på en konjunkturförsvagning?

Koppar och oljepris mellan 2008-2011
I grafen ovan kan vi se att under 2008 föll oljepriset i stort sett samtidigt som priset på koppar, men fallet för oljepriset var betydligt brantare. Vi kan även se att återhämtningen började vid ungefär samma tidpunkt i början på 2009.

Sedan början på 2011, med det senaste prisfallet inräknat, har priset på koppar fallit med ca 25%, medan oljepriset ännu är mer eller mindre stabilt. Oljan har förvisso tappat något till ca 105$ fatet under den sista tiden, men det kan till stor del förklaras med en allt starkare dollar.

Det mesta talar faktiskt för att vi inte kommer att se ett lika stort prisfall för olja som vid den förra lågkonjunkturen. Den totala produktionen av olja i världen 2011 är lika stor som den var 2008: ca 85 miljoner fat om dagen. Och då efterfrågan sedan dess har ökat enormt i länder som Kina och Indien, kommer inte oljepriset påverkas lika mycket nu som under 2008.

Ett tillfälligt lägre oljepris var säkert en viktig katalysator för återhämtningen som följde efter lågkonjunkturen 2008. Om vi står inför en ny lågkonjunktur nu ställs alltså världen inför något helt nytt: återhämtning från en lågkonjunktur med ett historiskt högt oljepris.

söndag 25 september 2011

Långa bostadsräntor på väg upp

Under den pågående krisen har svenska statsobligationer blivit en säker hamn för många investerare. Räntan på svenska statsobligationer har under perioder varit lägre än motsvarande tyska statsobligationer. Vi har även sett att de långa räntorna för bostadsobligationer gått ner så pass mycket att det hos vissa banker har blivit dyrare att låna med rörlig ränta.

Men det borde väl ändå vara en viss skillnad mellan att investera i en relativt säker statsobligation, och att investera i en säkerställd obligation knuten till bostäder med osäkra marknadsvärden? Mycket kan hända på fem år, den emitterande banken kan gå i konkurs samtidigt som bostadspriserna fortsätter ner.

Om bolånetagarna då slutar betala på lånen kan förvisso investerarna sälja den underliggande säkerheten(bostaden) och står inte helt lottlösa. Men det är sannolikt ändå förknippat med kostnader - speciellt om värdet på bostäderna är lägre. Jämfört med en statsobligation, för ett land som Sverige med relativt låg statsskuld, ter sig alltså en bostadsobligation som en betydligt mer riskabel investering.

Spread mellan 5-åriga bostads- och statsobligationer
I grafen ovan kan vi se skillnaden i ränta(spreaden) mellan svenska 5-åriga bostads- och statsobligationer sedan början på 2008. Vi kan se att spreaden var så hög som 2% under finanskrisen 2008 när många investerare var osäkra på bostadsobligationer efter bostadsbubblan i USA.

Men redan i mitten av 2009 var förtroendet tillbaka, sedan dess har dock nivåerna varit stadigt stigande även om ökningen varit måttlig. I grafen kan vi se att det har hänt något på sista tiden för nu är spreaden återigen på samma nivåer som under finanskrisen.

Om det är ett tecken på ett förlorat förtroende för svenska banker, eller att internationella investerare har fått upp ögonen för den svenska bostadsbubblan, återstår att se. Men mycket talar för att de långa bostadsräntorna kommer att vara betydligt högre om något år - speciellt om också den svenska statslåneräntan vänder uppåt.

torsdag 22 september 2011

Ben håller igång dansen

Inte oväntat kom då beskedet igår att FED börjar med "operation twist" för att hålla nere de långa räntorna. Börserna reagerade negativt på beskedet då det redan var mer eller mindre inprisat - och många hade säkert hoppats på en tredje större runda av kvantitativa lättnader.

Nu tänker FED istället byta ut 400 miljarder dollar av det befintliga innehavet till obligationer med längre löptid. Det kommer i första hand hjälpa staten då det motsvarar det ungefärliga lånebehovet det närmaste året. Och då de långa räntorna redan gått ned, dels i förväntan på beskedet, men också på grund av oroligheter i Europa, kommer det också garantera att upplåningskostnaderna blir rekordlåga för den enorma statsskulden.

Det nya programmet lyfter inte aktie- och råvarumarknader eftersom inga nya pengar planerar att tryckas den närmaste tiden, även om inte FED har stängt dörren för ett utökat program längre fram. Men på sikt kan naturligtvis pengar tvingas ut på aktiemarknaden om de långa räntorna förblir lägre än inflationen.

FED vill få fart på utlåningen genom att hålla uppe inflationen och räntorna låga, för vem vill inte låna pengar gratis med en negativ realränta? Men om den underliggande säkerheten fortfarande faller i värde, vilket är fallet på USA;s bostadsmarknad, hjälper inte ens en negativ ränta för att få fart på utlåningen.

Hoppet för både USA och Europa verkar för tillfället vara att Kina och andra utvecklingsländer ska driva efterfrågan. Men problemet är bara att det ännu är långt kvar innan t.ex. Kina kan ta över USA;s roll som den stora konsumenten i världsekonomin.

När nu USA;s problem förvärras kommer också hjulen att rulla långsammare i Kina - förr eller senare. Och kanske börjar vi redan nu se de första tecknen på att ekonomin vänder ner också där: inköpschefsindex för tillverkningsindustrin har nu gått ner tre månader i rad, och ligger för tillfället under 50.

onsdag 21 september 2011

Mer inflation åt britterna

Det sägs att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Därför kan man undra om direktionen i Storbritanniens centralbank fått sig en släng av galenskap för idag kan vi läsa om att de planerar fortsätta med kvantitativa lättnader i oktober.

Då styrräntan redan är nära noll anser BOE att nya stödköp av obligationer behövs för att få fart på tillväxten. Det blir ingen utökning av programmet, som för tillfället är på 200 miljarder pund, utan planen är att fortsätta att köpa nya obligationer när befintliga innehav löper ut.

Det brittiska pundet är en ganska liten valuta jämfört med både euron och dollarn, vilket betyder att de nytryckta pengarna får en direkt negativ påverkan på växelkursen. Hur stor påverkan har varit är svårt att säga, men det var t.ex. åtskilliga år sedan den svenska kronan hade en lika fördelaktig växelkurs mot pundet.

Inflation i Storbritannien

Det försvagade pundet har även haft en stor påverkan på inflationen som i augusti ökade till höga 4,5%. Den har varit stigande ända sedan starten av den förra lågkonjunkturen och de kvantitativa lättnaderna startade. Man kan alltså säga att det är befolkningen som får betala priset för centralbankens penningpolitik.

I grafen ovan finns även matinflationen med som är betydligt högre på hela 6,2%, det är antagligen ett bättre mått på hur inflationen känns för den vanliga medborgaren. Och då även Storbritannien har genomfört besparingsprogram för att sanera statsfinanserna, råder det ingen tvivel om att inflationen känns för de allra flesta.

Men som tur är, är det i varje fall billigt att låna pengar.

tisdag 20 september 2011

En enig direktion

Idag släppte Riksbanken protokollet från direktionens sammanträde den 6 september, då beslutet att lämna reporäntan oförändrad togs. Till skillnad från de tre senaste mötena var direktionen helt enig om att inte höja räntan. Av protokollet att döma är grunden till beslutet den försämrade konjunktur som kommit smygande under sommaren.

Det är inte oväntat den mycket svaga utvecklingen i USA och den ständigt återkommande skuldkrisen i Europa som främst oroar Riksbanken. Och orsaken till problemen på båda sidorna av Atlanten är de stora skuldberg som byggts upp med åren när räntorna varit rekordlåga. Följande problem ser ordförande Stefan Ingves med fortsatt låga styrräntor världen över:
"Ett annat problem är de risker som är relaterade till alltför låga styrräntor under en alltför lång tid. Risken är att alltför låga räntor bidrar till att saneringen av balansräkningarna fördröjs, både för stater och privata aktörer. "
Låga räntor gör att både stater och privata aktörer samlar på sig allt större skulder över tid, och när räntorna går upp ökar incitamenten att amortera för att minska räntekostnaderna. Om räntorna aldrig höjs, eller förblir låga, är risken stor att skulderna aldrig minskar. Men då räntorna, ofrivlligt, höjs för mycket, samtidigt som skulderna blivit för stora, finns ingen annan utväg än konkurs.

Det är egentligen det som inträffat i många länder i Europa: marknaden har höjt räntorna till ohanterliga nivåer för länder med alltför stora skulder. Men Ingves är inte helt övertygad för han menar att en låg ränta ändå håller uppe efterfrågan i ekonomin, och att det inte är en "lätt avvägning" att göra.

Frågan är väl dock om en låg ränta verkligen håller uppe efterfrågan i ett land som USA, där både staten och hushållen samlat på sig för stora skulder. Landet är så mättat på skulder att inte ens en nollränta kan få fart på utlåningen igen. Om nu FED förväntar sig högre efterfrågan av skulder efter år med nollränta, borde de vid det här laget uppmärksammat att resultatet har varit det omvända: deflation.

Nu har väl Sverige sannolikt ännu inte nått samma mättnadsgrad på skulder som USA, men vi är inte långt efter - i varje fall inte de svenska hushållen. Svenska staten kan antagligen ännu låna lite mer, men företagen ser säkert ingen anledning att låna mer pengar för investeringar inför en stundande konjunkturnedgång.

måndag 19 september 2011

Småhusproducenter klagar

Småhusproducenter har idag klagat på Riksbankens räntehöjningar, eller för att vara mer korrekt: kommande räntehöjningar. Det är inte så konstigt att man är oroad, för när orderingången gått ner med 30% är det inte längre bara en fråga om lönsamhet, utan också om överlevnad.

Men faktum är att reporäntan är historiskt låg och Riksbankens uppgift är att upprätthålla ett fast penningvärde. Om den underliggande inflationen ökar kommer också räntan att öka, hög inflation och låg ränta är på sikt mycket farligare än tillfälliga problem för en bransch som baserat sin verksamhet på exponentiell kredittillväxt till allt lägre räntor.

Kanske är problemet att småhusproducenterna ätit en och annan gratis lunch för mycket under den glada kreditbubblan. Bara det funnits en bit åkermark att bygga på, har husen, mer eller mindre, sålt sig själva till allt högre vinster. När nu kreditkranen är strypt får vi antagligen mer konkurrens om de köpare som finns kvar - och på sikt lägre priser.

Att det är lägre aktivitet i byggbranschen börjar nu också märkas i officiell statistik: EuroStat släppte idag sitt byggindex där Sverige hamnar långt under snittet för EU. I Sverige föll byggindexet med 10,2% i juli jämfört med samma månad förra året, genomsnittet för EU låg på +0,2%.

Om det är starten av en ny trend återstår att se, men det är väl rimligt att anta att en lägre kredittillväxt också leder till en lägre aktivitet i byggbranschen.

söndag 18 september 2011

Fler sysselsatta?

I veckan kom SCB med ny data för sysselsättningen i Sverige, under augusti var ca 4,7 miljoner sysselsatta vilket är en ökningen med 111 tusen personer över ett år. Men hur har utvecklingen sett ut sedan lågkonjunkturen 2008, har Sverige lyckats återhämta sig från krisen?

Sysselsatta i Sverige(totalt och andel av befolkningen)
Som ni kan se finns en stor säsongsmässig variation i antalet sysselsatta, men vi kan se att under sommaren var faktiskt antalet sysselsatta, totalt sett, högre jämfört med den senaste toppen sommaren 2008.

Men vi får inte glömma att Sveriges befolkning har ökat med ca 250 tusen personer under perioden, vilket gör att som andel av befolkningen var antalet sysselsatta ändå högre under 2008. Det återstår att se om Sverige kan nå upp till samma nivåer igen det närmaste året - trenden är i varje fall, för tillfället, stigande.

torsdag 15 september 2011

Grekland insolvent även nästa år

Det börjar bli en aning ointressant att läsa om krisen i Grekland varje gång man öppnar tidningen. Vi är nu inne på det andra året efter att det första räddningspaketet sattes samman i maj 2010. Men problemet kvarstår: Grekland är fortfarande insolvent; skulderna är för stora och de växer fortfarande för varje dag som går.

Den senaste lösningen som diskuteras handlar om att införa så kallade "eurobonds" för att få ner räntorna för länder som Grekland. Men det skulle betyda att bl.a. Tyskland, som idag har rekordlåga statslåneräntor, får betala notan. Tyskarna frågar sig naturligtvis varför de ska straffas för andras vidlyftiga leverne?

Svaret är enkelt: euron har varit avgörande för Tysklands enorma exportframgångar det senaste decenniet. Ingen tror väl på allvar att den tyska exportindustrin hade varit lika framgångsrik med en urstark D-mark. Då hade antagligen Tyskland blivit tvungen att, likt Schweiz och Kina, börja manipulera växelkursen genom att köpa utländsk valuta.

Schweiz är en nybörjare om man jämför med Kina som ägnat sig åt manipulering av växelkurser under lång tid. Det är en vanlig uppfattning att Kina köper utländska statsobligationer för att de har högar med pengar över från sitt stora handelsöverskott. Men det egentliga skälet till Kinas stora köp är det stora inflödet av utländskt kapital, så kallade utländska direktinvesteringar.

Idag finns alla stora internationella företag representerade i Kina i någon form, och expansionen fortsätter i oförminskad takt. För inte så länge sedan gick t.ex. Kina om USA som världens största bilmarknad. Det är bara ett exempel på en bransch där i stort sett alla internationella bilföretag har investerat enorma summor i Kina de senaste åren för att möta den höga efterfrågan.

Om inte den kinesiska centralbanken samtidigt hade köpt utländsk valuta och investerat i utländska statsobligationer, hade de stora utländska direktinvesteringarna lett till en alltför stark yuan, vilket hade kunnat riskera den kinesiska exporten.

Tyskland har inte haft samma problem som Kina: inflödet av utländskt kapital till eurozonen har inte varit lika högt och det stora tyska handelsöverskottet har inte heller påverkat eurons värde - mycket tack vare att de problemtyngda ekonomierna i sydeuropa har sänkt euron i motsvarande grad.

Tyskland har alltså med tiden samlat på sig mycket kapital tack vare den svaga euron, och beloppen har varit högre än det inhemska behovet av investeringar och konsumtion.

Var har då pengarna gått? Ja, då ingen vill ha pengar på kontot utan ränta har kapital flödat till länder som Grekland med ett stort lånebehov. Till Greklands försvar kan man alltså säga att de stora skulderna är en logisk konsekvens av den artificiellt låga växelkursen i Tyskland. Utan Tysklands stora överskott hade inte heller Grekland kunnat låna pengar till låga räntor lika lätt.

Men det finns ingen gratis lunch i den globala ekonomin: de goda åren kommer med en prislapp i form av inställda betalningar i Grekland - förr eller senare. Tyskland må klaga officiellt, men i de slutna rummen är jag säker på att även de förstår, att om Tyskland ska dra fördel av en fortsatt låg växelkurs, är de tvungna att fortsätta stödja Grekland.

Det handlar egentligen om ifall Tyskland vill betala priset nu för sin låga växelkurs, genom en grekisk statsbankrutt med efterföljande bankrutta tyska banker, eller om några år framåt i tiden ifall lösningen heter eurobonds alternativt nya stödlån. Med tanke på hur politikerna agerat hitills under krisen talar väl det mesta för nya lån: vi kan alltså se fram emot att läsa om krisen i Grekland även nästa år.

onsdag 14 september 2011

Fler osålda villor och fallande priser

Idag kom mäklarstatistik med ny data för augusti månad, de skriver bland annat att prisutvecklingen är "svårtolkad". Antagligen beroende på att de kan se en uppgång med 6% över en månad för bostadsrätter. Men det är inte särskilt intressant med tanke på att trenden fortfarande är fallande för det 3-månaders glidande medelvärdet.


Prisutveckling för bostadsrätter i Sverige(källa Svensk Mäklarstatistik AB)
Fallet sedan våren är ännu inte så stort, men det var inte heller i Danmark till en början - men efter 3 år hade priserna fallit med 30% där. Nu återstår det att se om vi får se en liknande utveckling i Sverige, men mycket talar för att nedgången blir en mycket utdragen process även här.

Mäklarstatistik kom idag även med en inte lika uppmärksammad rapport om deras analys av bolånetaket. De menar att det inte har haft en särskilt stor effekt på bostadsmarknaden. I varje fall inte alls så stor som vissa varnade för vid införandet för snart ett år sedan.

Det konstiga är dock att Mäklarstatistiks eget sifferunderlag visar en helt annan bild. I slutet av denna presentation finns en graf där man jämför prisutvecklingen för villor i kommuner med olika prislägen. Där kan vi se att i den billigaste kommunen har priserna ökat med 13% sedan oktober 2010, medan de fallit med 8,2% och 12,7% i de två kommunerna med ett betydligt högre medelpris(mer än det dubbla).

De priser vi nu får presenterade är dock inte så intressanta med tanke på att utbudet av objekt till salu är rekordhögt. För tillfället finns över 20 000 villor till salu i Sverige vilket är nästan det dubbla mot nivåerna 2009. Om nu svenskar inte längre har råd att betala kontantinsatsen till de uppblåsta priserna, är det bara lägre priser som kan få ner antalet osålda villor.
Villor till salu i Sverige och ökningstakt 12-månader

I grafen ovan kan vi se ökningstakten över ett år för antalet villor till salu på Hemnet. För tillfället är ökningstakten höga 30% men som ni kan se har ökningstakten varit stigande ända sedan början på 2010. Till skillnad mot vad många mäklare hoppas på talar alltså det mesta för att vi precis har börjat den långa resan nedåt.

tisdag 13 september 2011

Inflationen stabil ett tag till

Idag meddelade SCB att inflationstakten(KPI) ökade till 3,4% i augusti, upp med blygsamma 0,1% på en månad alltså. Och den så kallade underliggande inflationen, KPIF,  var oförändrad på 1,6% i augusti. Det är också den räntan som för tillfället verkar vara viktigast för Riksbanken(prisinflation på bostäder är inget problem).

Med en så låg underliggande inflation borde väl allt vara grönt för en fortsatt låg ränta, eller? I förra månadens rapport från SCB tittade jag närmare på hur inflationen för mat har utvecklats på senare tid. Där kunde vi se att inflationen på mejeriprodukter, som ofta inte importeras i lika hög utsträckning som kött och fisk, hade en hög inflation.

Inflation på mat i Sverige kontra TCW-index
I grafen ovan kan vi se att inflationen för mat var oförändrad i augusti trots att mejeriprodukter fortsätter upp. Anledningen är att uppgången tas ut av lika stora nedgångar i inflationen för kött och fisk(som inte visas). I grafen finns även det så kallade TCW-indexet som är ett sätt att mäta kronans värde gentemot en korg av andra valutor.

Vi kan se att jämfört med för ett år sedan är kronan fortfarande starkare gentemot de flesta andra valutor trots att den försvagats en del på senare tid. Det förklarar också varför inflationen på kött och fisk fortfarande är låg eller till och med fallande.

Det kommer dröja några månader innan kronan är svagare eller lika svag jämfört med ett år tillbaka i tiden. Tills dess kan vi också njuta av den låga underliggande inflationen. Men njutningen kan bli kort om kronan tappar lika mycket som den gjorde under den förra finanskrisen.

måndag 12 september 2011

Momspengar i sjön

Regeringen förbereder sig inför en stundande sämre konjunktur genom att kasta 5,4 miljarder i sjön - eller rättare sagt: i restaurangägarnas fickor. För det låter bara för bra för att vara sant att sänkt moms på något sätt skulle kunna påverka ungdomsarbetslösheten.

Förhoppningen är väl att sänkt restaurangmoms ska leda till lägre priser vilket leder till att fler går ut och äter. Men lika lite som att ett höjt bensinpris på 10% leder till färre bilresor, kommer inte heller ett sänkt pris på krogen med 10% leda till fler krogbesök.

Och varför skulle restaurangerna ens sänka priset om de inte behöver? Kanske för att konkurrensen tvingar dem till det? Ja, i de bästa av världar; men restauranger konkurrerar inte bara om priset utan också om kvalitén.  Möjligtvis att sänkningen på sikt kan ge förändringar hos de billigaste restaurangerna som konkurrerar om lägst pris.

Vårt grannland Finland har faktiskt nyligen provat att sänka sin restaurangmoms, och mycket riktigt visade det sig att de flesta restauranger inte sänkte priserna alls. Nu har finnarna ännu inte utvärderat sitt försök för att se hur många jobb som skapats - men inte mycket talar för att det blev någon succé.

Finland har dock nyligen också provat ungefär samma sak genom att sänka momsen för frisörtjänster. Tanken där måste väl ha varit att få finnar som sällan eller aldrig(hockeyfrillor?) gick och klippte sig skulle börja gå oftare till frisören när priset sänktes.

Men det inser nog de flesta att de som idag inte har råd att gå till frisören, eller av andra skäl inte vill, inte heller kommer att gå dit med några procents lägre pris. Finland har utvärderat den sänkta frisörmomsen och skillnaderna var, inte oväntat, knappt mätbara.

Frågan är väl hur den svenska regeringen ska kunna utvärdera sitt försök när det nu införs inför en stundande lågkonjunktur. Det mesta talar väl för att om folk blir utan arbete som ett resultat av en kommande lågkonjunktur, kommer många restauranger dra ner på verksamheten trots sänkt moms.

Men det handlar väl antagligen mer om att regeringen kan säga att de gjort något åt ungdomsarbetslösheten inför ett stundande val. Om det har någon effekt eller inte har antagligen mindre betydelse. Men en sak kan vi vara säkra på: statens lånebehov kommer att öka med 5,4 miljarder vid en ny lågkonjunktur.

söndag 11 september 2011

Hög prisinflation på drivmedel

Till veckan kommer SCB med nya siffror för inflationen(KPI) i Sverige, då får vi se om den, enligt Riksbanken, låga inflationen håller i sig. En varugrupp som nog de flesta märker av att det är hög prisinflation på är drivmedel. Men hur hög är den egentligen och hur länge har den pågått?

Prisinflation för diesel och brentolja

Ovanstående graf är baserad på statistik från SPI fram till juli månad, för jämförelse finns även priset på olja(Brent) prissatt i dollar med i grafen. I juli låg prisinflationen på diesel på mycket höga 14%, och som ni kan se har nivån legat kring 10% ända sedan början på 2010.

Diesel är annars på väg att bli Sveriges mest populära drivmedel - det är nu mer populärt än bensin bland svenska privatbilister. Enligt BilSweden var hela 61% av alla nyregistrerade bilar dieslar under augusti, att jämföras med 49% samma månad förra året.

Då Sverige har höga skatter på drivmedel får inte den höga prisinflationen på olja fullt genomslag på dieselpriset. Och tur är väl det - prisinflationen på olja ligger för tillfället över 50% mätt i dollar. Men med tanke på att oljepriset verkar ha nått en platå i intervallet 110-120$ fatet så talar det mesta för att inflationen blir lägre det närmaste året.

Oljepriset påverkar dieselpriset med några månaders varsel, men hur länge kan inflationen på drivmedel ligga över 10% utan att det får genomslag på många andra priser i samhället? Nu har det snart gått två år utan att det fått så stor effekt, men om det får genomslag, är risken hög att KPI ökar betydligt snabbare än vad Riksbanken tänkt sig.

torsdag 8 september 2011

Dubbeldipp i exporten

Svenska exportrådet går idag ut och sänker prognosen för svensk export efter att världsekonomin plötsligt bromsat in. Det mesta talar alltså för att de börsfall vi nu ser inte bara handlar om nerver eller tillfälliga problem utan en verklig konjunkturnedgång. Men hur mycket har egentligen exporten gått ner på senare tid?

Export från Sverige 2001-2011
Ovanstående graf, som är baserad på data från SCB fram till juli 2011, är det 12-månaders glidande medelvärdet av summan av all export från Sverige mellan 2001 och 2011. Det råder ingen tvivel om att det har uppstått ett rejält hack i kurvan under 2011, och konstigt nog verkar det vända ner på nästan exakt samma nivå som när konjunkturen vände ner senast.

Nu är det för tidigt att säga om fallet vi sett de senaste månaderna har så stor betydelse - under den förra spektakulära uppgången mellan 2003 och 2008 förekom också både ett och annat hack i kurvan. Men det kan ändå vara intressant att titta på vilka länder som för tillfället uppvisar svaghetstecken för att kunna se ett mönster.

Export till Sveriges största exportmarknader samt Kina
I grafen ovan kan vi se det 12-månaders glidande medelvärdet för summan av all export till Sveriges största exportmarknader: Tyskland, Norge, Danmark och Finland. I grafen finns även Kina med som har växt mycket på senare år, även om exporten till Kina ännu inte ens är drygt hälften av exporten till fyran Finland.

I de länder vi kan se i grafen är det egentligen bara Norge och Danmark som uppvisar en svag utveckling på senare tid. Och vad har de länderna gemensamt? Jo, de har båda nått nationell Peak Oil. Norge nådde sin topp kring sekelskiftet medan Danmark nådde sin topp så sent som 2005.

Nu kan det förvisso vara ett sammanträffande - men faktum är att mindre oljeproduktion leder till mindre inkomster även om oljepriset har ökat en del genom åren. Oljan blir nämligen bara dyrare och dyrare att producera när de stora oljefälten sinar och man måste lägga allt större investeringar på att leta mindre oljefält allt längre ut till havs.

Kanske är det så att den verkliga orsaken till den topp av exporten vi nu ser i Sverige är en effekt av Peak Oil? Även de länder som inte producerar egen olja drabbas av ett allt högre oljepris vilket gör att de pengar som tidigare gick till svenska exportvaror, nu måste gå till allt dyrare olja, och andra varor som stiger i pris med ett allt högre oljepris(mat t.ex.).

onsdag 7 september 2011

ZIRP - snart i ett land nära dig

Riksbanken har bestämt sig för att Sverige, likt de flesta moderna ekonomier, inte längre ska ha en positiv realränta trots en historiskt hög tillväxt. Inflationen som för tillfället ligger på 3,3% är långt över Riksbankens mål på 2% men det som var skäl till höjningen 2008, är nu inte längre en tillräckligt hög inflation för att höja räntan. Från Riksbankens pressmeddelande:
 "Inflationstrycket i svensk ekonomi är lågt. KPI-inflationen är visserligen fortfarande relativt hög till följd av stigande bostadsräntor, men den underliggande inflationen är låg."
Då KPI inte inkluderar höjda priser på bostäder är det också bara genom stigande bostadsräntor som den extremt höga prisinflationen på bostäder visas i KPI. Och när bostadspriserna på vissa håll i Sverige mer än dubbelerats jämfört med för bara 10 år sedan, krävs det små höjningar av räntan för att det ska få stort genomslag på KPI.
I den penningpolitiska rapporten i juli bedömde Riksbanken att tillväxten i den svenska ekonomin skulle avta under året. De sämre utsikterna i omvärlden bidrar nu till att göra inbromsningen något kraftigare. Såväl hushåll som företag agerar mer försiktigt och utvecklingen på arbetsmarknaden bromsar in.
Det verkar alltså som om det egentliga skälet till att inte räntan höjs är den finansiella oro och begynnande tecken på försvagning av konjunkturen vi nu börjar se - inte att inflationen är hög eller låg. Om vi går in i en ny lågkonjunktur, vilket det mesta talar för, kan kanske till och med räntan komma att sänkas igen.
Reporäntans utveckling 1994-2011

Sverige börjar alltså närma sig den inte särskilt hedervärda klubben av ZIRP-länder med medlemmar som USA och Japan.

Till skillnad från lågkonjunkturen 2008 finns nu bara 2% kvar att stimulera ekonomin med. Det är historiskt lågt inför en ny lågkonjunktur som grafen till höger visar, trots att varken inflationen eller tillväxten var så mycket högre under 90-talet.

Även om man räknar med den så kallade "underliggande inflationen" är det nästan gratis att låna pengar för bankerna. Det talar sitt tydliga språk: trots en enorm privat skuldtillväxt de senaste 20 åren tycker inte Riksbanken att det är tillräckligt - de vill ha en än större kredittillväxt.

Fast de fortsatt låga räntorna är utom räckhåll för företagen som ofta måste låna utan säkerhet, och då är det inte ens säkert att bankerna är villiga att låna ut - speciellet inte i en begynnande lågkonjunktur. Det har till och med gått så långt att det ofta är billigare för företagen att själva låna från privata investerare via företagsobligationer än att gå till banken.

Sannolikt kommer inte heller den privata kredittillväxten att ta fart igen då det mesta talar för att bostadsbubblan, som har eldats på av Riksbanken de senaste 10 åren, tappat fart och numera riskerar brisera vid sämsta möjliga tidpunkt.

Riksbanken skriver i sitt pressmeddelande att problemen vi nu ser sannolikt är lösta redan nästa år då ekonomin tar fart igen. I själva verket förvärras skuldkrisen dag för dag samtidigt som Peak Oil börjar visa sitt fula tryne. Det mesta talar alltså istället för att vi inte under överskådlig tid kommer se den ekonomiska tillväxt vi för tillfället ser i Sverige.

På kort sikt är också risken för hög prisinflation överhängande när de flesta naturresurser sinar samtidigt som världens befolkning växer exponentiellt och centralbanker världen över trycker pengar i utbyte mot obligationer i alla dess former. Det blir intressant att se hur Riksbanken tänker hantera riksbankslagen "att upprätthålla ett fast penningvärde" om inflationen fortsätter upp samtidigt som tillväxten är låg eller negativ.
En förutsättning för inflationsprognosen är dock att lönebildningen, på samma sätt som de senaste 15 åren, resulterar i löneökningar som är förenliga med inflationsmålet.
Många fackförbund har under veckan kommit med nya krav på lönehöjningar, de flesta vill ha rejäla höjningar långt över KPI. Och konstigt vore väl annars för vanligt folk tittar inte på "den underliggande inflationen" utan hur mycket de får kvar i plånboken varje månad. Det mesta talar för att de flesta svenska hushåll redan nu är hårt pressade av reallönesänkningar samtidigt som priset på mat och energi tickar uppåt.

tisdag 6 september 2011

Svag tillväxt inom EU

Eurostat meddelar idag att tillväxten mellan Q2 och Q1 låg på 0,2% vilket var betydligt sämre än de 0,7% som rapporterades föregående kvartal. Om tillväxttakten håller i sig skulle det betyda en tillväxttakt på ynka 0,8% över ett år - ungefär lika uselt som den nuvarande tillväxttakten i den amerikanska ekonomin.

En lägre tillväxttakt gör det än mer osannolikt att vi får se ett lyckligt slut på den europeiska skuldkrisen. Och när nu även länder som Tyskland och Frankrike börjar visa svag tillväxt är risken stor att det inte blir fler räddningspaket till insolventa länder som Grekland.

Tyskland ligger för tillfället under snittet inom EU med en tillväxttakt på endast 0,1% över ett kvartal. Och Frankrike, som av många anses som den andra starka pelaren i eurosamarbetet, hamnade på noll. Det är riktigt uselt jämfört med Sverige som lyckas komma upp i 1% tillväxttakt under Q2.

Vad är det då som för tillfället får BNP att ändå växa inom EU? BNP( eng. GDP) beräknas enligt nedanstående formel där talen inom parentes är summan av exporten minus importen. Det betyder att om exporten är högre än importen så bidrar också summan positivt till BNP.

GDP = C + I + G + (eX - i)

Det är också exporten som är störst bidragande orsak till en positiv tillväxt under andra kvartalet för exporten ökade med 1% inom EU medan importen bara ökade med 0,5%. Hushållens konsumtion som representeras av "C" i formeln ovan minskade under Q2 precis som staternas konsumtion "G". Det enda som bidrog positivt till BNP, förutom en ökande export, var privata bruttoinvesteringar "I".

Det verkar alltså som om tillväxten inom EU räddas av att efterfrågan fortfarande är hög i tillväxtländer som Kina och Indien. Men med tanke på hur små tillväxtsiffrorna är så kan t.ex. ett högre oljepris, eller försvagad efterfrågan från tillväxtländer, snabbt få BNP att vända ner igen inom EU.

måndag 5 september 2011

Bubblan pyser i Danmark

I förra veckan kom beskedet att den recession som Danmark antogs ha gått in i har reviderats bort när det visade sig att ekonomin växte med 0,1% under det första kvartalet. Det visade sig även att tillväxten mellan första och andra kvartalet var oväntat stark på 1%. Har möjligtvis även Danmark lyckats vända den negativa trenden på bostadsmarknaden?

Bostadsbubblan i Danmark
Enligt danska Realkreditrådet, som har uppdaterat sin statistik för första kvaralet 2011, kan vi se att ägarlägenheter faktiskt vänt upp något mätt i nominella priser, medan fritidshus och småhus fortsätter ner, justerat för inflationen så faller dock priserna även för ägarlägenheter.

Försäljningstider för bostäder i Danmark
Om vi istället tittar på den genomsnittliga försäljningstiden för ägarlägenheter så ser vi att den ökat, även om ökningen inte varit lika markant som för småhus och fritidshus. Men att det är kortast försäljningstid för ägarlägenheter är säkert också en bidragande faktor till att priserna hålls uppe.

Att bostadspriserna hålls stabila är helt avgörande för de danska bankernas överlevnad - men så länge priserna inte längre fortsätter falla kanske det finns fortsatt hopp för bankerna. Utifrån de senaste siffrorna går det inte att säga ännu, men risken är att Danmark under året, likt de flesta länder med bostadsbubblor, fortsätter in i en andra fas i fallet på bostadsmarknaden

söndag 4 september 2011

Irland, Island och Sverige

Sverige befinner sig för tillfället i ett mycket känsligt läge: bostadsbubblan riskerar leda till att det svenska finansiella systemet havererar precis som det gjort i många andra länder med bostadsbubblor. De svenska storbankerna har vuxit sig flera gånger större än svensk BNP mycket tack vare just stigande priser på bostäder.

Två samtida exempel på länder där banksystemet vuxit sig för stort och havererat är Irland och Island, även om det i Islands fall inte var på grund av en briserad bostadsbubbla, utan omfattande spekulation av landets överdimensionerade banker. Men en stor skillnad länderna emellan är att Island har sin egen valuta som mer än halverades i värde mot många andra valutor när det finansiella systemet kollapsade.

Inflation på Island
Inflationen på Island var i slutet på 2008 över 18% när importpriserna sköt i höjden som ett resultat av den försvagade valutan. Det ledde till att Islands riksbank också höjde styrräntan till som mest 18% under samma period. I takt med att den isländska kronan stabiliserats på en ny lägre nivå gick också inflationen ner till under 2% i början på året.

Men som ni ser har inflationen tagit fart på senare tid vilket ledde till att styrräntan höjdes till 4,5 % i mitten på augusti. Den höjda inflationen beror denna gången inte på en försvagad valuta, utan är sannolikt ett resultat av höjda världsmarknadspriser på det mesta från mat till olja, precis som vi börjar se de första tecknen på i Sverige.

Då Irland inte har någon egen valuta så drabbades inte heller irländarna av samma höga inflation och räntor som på Island. Men frågan om det är en välsignelse eller förbannelse på lite längre sikt? Island har tack vare den sänkta valutan fått fart på den viktiga exportindustrin medan irländsk industri än idag tappar i konkurrenskraft.

Det råder väl ingen tvivel om att det svenska scenariot vid en finansiell kollaps kommer att likna det isländska scenariot. Även här kommer den svenska kronan kraftigt försvagas vilket leder till en kortvarig men hög inflation. Och om Riksbanken gör sitt jobb kommer det också leda till mycket högre ränta för att inte urholka kronans värde.

Men tack vare den låga kronkursen kommer också svensk exportindustri att blomstra vilket kommer att vara helt avgörande för att få Sverige på fötter igen. Om nu bara staten gör sitt jobb, och låter bankerna gå under utan att lasta över skulderna på skattebetalarna, kan Sverige ta sig ur krisen utan att hamna i en irländsk dödsspiral.

torsdag 1 september 2011

Hemmamarknaden viker i Sverige

Idag kom ny data för PMI i Sverige, totalindex hamnade denna gång på 48,7 - ett tapp på 2,2 från föregående månads nivå på 50,9. Det var faktiskt inte lika illa som PMI i juli även om de flesta siffror fortfarande pekar nedåt.  Men då totalindex nu hamnar under 50 så indikerar PMI att vi återigen gått in i en lågkonjunktur.

PMI för Sverige med delindex för orderingång och sysselsättning
Ett delindex i PMI som utvecklats mycket svagt ända sedan tidig vår är orderingången för hemmamarknaden som för tillfället ligger på 42,3 - vilket är betydligt svagare än sist totalindexet passerade 50 i mitten på 2008. Orderingången för exportmarknaden, som inte visas i grafen, har inte alls utvecklats lika svagt utan hamnar i augusti på 48 vilket är en ökning med 1,1 jämfört med föregående månad.

Det är sannolikt den svenska detaljhandelns svaga utveckling som drar ner orderingången för hemmamarknaden. En annan bidragande faktor är den låga försäljningen av nya bostäder vi sett sedan bolånetaket infördes. Det har dels lett till varsel hos många småhustillverkare - men även efterfrågan hos många underleverantörer har med säkerhet påverkats negativt.

Enligt vissa ekonomer borde de fortsatt svaga siffrorna för PMI leda till att Riksbanken inte höjer räntan nästa vecka. Men enligt uppgifter från SR P1 idag så har de flesta räntebeslut de senaste åren tagits långt innan direktionen formellt möts för att sätta räntan. Inte särskilt troligt att de tar hänsyn till den svaga statistiken idag alltså, det lät istället som om de mer eller mindre hade bestämt sig redan för två veckor sedan.

onsdag 31 augusti 2011

Bättre lönsamhet för exportföretagen

Med tanke på att många ekonomiska bedömare här i Sverige verkar anse att risken är liten för en större konjunkturnedgång, kan det vara intressant att se vad exportcheferna, som sitter nära verkligheten, har att att säga om läget.

Framtidsutsikter för svenska företag
I grafen ovan, som baseras på den senaste rapporten från Exportrådet, kan vi se hur svenska exportchefer bedömer framtidsutsikterna på 3-månaders sikt, det är de större företagen som har tappat mest framtidstro då index för Q3 hamnade på 46,9 - ett fall på 20,1 från Q2. Kanske har exportcheferna blivit påverkade av de senaste tidens dystra rubriker i pressen?

Ja kanske, men fallet vi ser nu för storföretagen är större än mellan Q3 och Q4 2008 - när finanskrisen nådde sin kulmen och Lehman Brothers gick under. Vi har förvisso sett en hel del negativa nyheter på senare tid, men frågan är väl om det ens går att jämföra med läget under 2008?

Lönsamhet för svenska exportföretag.
Nuläget för exportföretagens lönsamhet, som har utvecklats svagt under det senaste året, har inte oväntat vänt uppåt när den svenska kronan inte längre stärks utan till och med försvagas mot andra valutor. Inte oväntat är det också de små företagen som snabbast kan dra nytta av den försvagade svenska kronan.

Om det visar sig att framtidsutsikterna kanske var för pessimistiska finns det alltså goda möjligheter till förbättrad lönsamhet för svenska exportföretag. Men samtidigt är det väl sannolikt att det ligger något mer bakom de mörka framtidsutsikterna, än bara tillfällig påverkan från massmedia.

tisdag 30 augusti 2011

Varsel i detaljhandeln

Med tanke på att detaljhandeln utvecklats svagt under lång tid är det väl rimligt att anta att också många företag kämpar med sämre lönsamhet. Vi ser ibland ett och annat varsel om uppsägningar i tidningarna men det är svårt att få en samlad bild.

Men som tur är sammanställer Arbetsförmedlingen varje månad antal varsel inom olika näringsgrenar, se nedan för en graf över hur många personer som drabbats av varsel inom detaljhandeln mellan 2008 och 2011.


Antalet berörda personer av varsel inom detaljhandeln 2008-2011
Som ni kan se är antalet varsel inom detaljhandeln på kraftig uppgång, i juli berördes 1113 personer av varsel - en nivå som vi inte sett sedan den senaste lågkonjunkturen. Och till skillnad från tidigare år så ökar antalet varsel i juli när nivåerna sjönk under den månaden under alla tidigare år i grafen.

Kanske man kan säga att detaljhandeln redan är i lågkonjunktur även om övrig ekonomi inte är påverkad än så länge. Totalt sett i Sverige berördes 2922 personer av varsel i juli  - vilket är en historiskt låg siffra. Det betyder att detaljhandeln stod för 38% av alla varsel i juli månad.

Under lågkonjunkturen 2008 var det den internationella konjunkturen som ledde till att antalet varsel ökade. När nu det mesta pekar på att vi står inför ännu en internationell konjunkturnedgång, blir påverkan sannolikt än större när detaljhandeln redan är försvagad.

måndag 29 augusti 2011

Shopping i kreditbubblans spår

Idag kom SCB med ny data över försäljningsutvecklingen i detaljhandeln, vi kan bland annat läsa om att omsättningen för detaljhandeln som helhet minskade med 1,2% på 12 månader. Inte så bra för en redan pressad bransch, men hur har utvecklingen sett ut de senaste åren, kan vi kanske skönja en ny trend?

Handelns utveckling i Sverige mellan 2005 och 2011
I grafen ovan kan vi se utvecklingen för två näringsgrenar: dagligvaruhandeln och sällanköpsvaruhandeln. För att se en eventuell trend tydligare, är det ett 12-månaders glidande medelvärde över den kalenderkorrigerade omsättningsutvecklingen mätt i löpande priser, vi kan se i grafen.

En sak vi kan se med en gång är att under den senaste lågkonjunkturen var dagligvaruhandeln nästan opåverkad medan sällanköpsvaruhandeln föll kraftigt och var under noll under några månader. Antagligen väntade många svenskar med att köpa nya tvättmaskiner och frysar tills dess att lågkonjunkturen var över.

Men i mitten av 2010 hände något för nu var dagligvaruhandeln på stark nedgång samtidigt som sällanköpsvaruhanden hade återhämtat sig nästan helt från krisen. För tillfället ligger det glidande medelvärdet över 12 månader för dagligvaruhandeln strax under 2%, men kom ihåg att det är löpande priser - justerat för inflationen ligger dagligvaruhandeln på minus över ett år.

Vad var det som hände då under 2010? Det var väl då som svensk ekonomi gick som bäst enligt rubrikerna i tidningarna? Svaret är naturligtvis att det var då Riksbanken började höja räntan för första gången sedan krisen. Kredittillväxten fortsatte oförminskat under lågkonjunkturen vilket har gjort svenska hushåll mer räntekänsliga - inte mindre.

Även en svag reallöneutveckling har sannolikt påverkat utvecklingen negativt de senaste åren. Och med tanke på att inflationen fortsätter upp samtidigt som löneutvecklingen sannolikt fortsätter att vara svag, talar inte mycket för att trenden med svag detaljhandel vänder uppåt igen den närmaste tiden.

söndag 28 augusti 2011

Hungern sprider sig

Det kanske låter otroligt; men i efterdyningarna av Irlands bostadsbubbla svälter nu tusentals irländska familjer för att kunna betala på sina överdimensionerade bostadslån. I artikeln kan vi läsa om en arbetslös familjefar som inte har något annat än bröd och frukostflingor att föda sina barn med efter att han betalat 780 euro i räntor och amorteringar till den insolventa banken.

Att ta ett lån är att binda upp sin framtida inkomst till ränta och amorteringar för åtskilliga år framöver. Och om något oväntat händer som ett förlorat jobb eller om en allt större del av lönen går till andra nödvändigheter som mat och energi, går ofta inte den optimistiska planen ihop. Resultatet blir att vad som var otänkbart för bara några år sedan, är nu verklighet på Irland.

Kanske hade irländarna inte drabbats så hårt om inte också matpriserna har ökat kraftigt på senare år. Sverige har klarat sig ganska väl än så länge tack vare den starka svenska kronan, men hur ser situationen ut i världen som helhet? FN presenterar ett inflationsjusterat maprisindex(FAO) en gång varje månad som kan vara intressant att titta på.


FN;s matprisindex FAO och brentoljepris 2003-2011
Vi kan se att matpriserna i världen för tillfället är högre än innan lågkonjunkturen slog till under 2008, trots att oljepriset ännu inte nått till samma höjder. Det index som FN presenterar är justerat för inflationen vilket betyder att människor som inte fått reala lönehöjningar sedan dess känner av krisen betydligt mer nu än under 2008.

Det ser ut att vara en stark korrelation mellan priset på olja och matpriser - och det är inte så konstigt med tanke på att olja är en viktigt komponent vid produktion och distribution av mat. Men om vi tittar på den sista kraftiga ökningen som startade i slutet av 2010 så är inte korrelationen lika tydlig, det ser ut som om matpriserna ökade långt innan oljan ökade.

En annan orsak till högre matpriser är de kvantitativa lättnader som FED kört i två omgångar efter finanskrisen. Det stämmer också bra överens tidsmässigt med tanke på att QE2 startade i november 2010 och slutade juni 2011. Om så är fallet borde vi kunna se att matpriserna går ner igen om nu inte FED drar igång en tredje vända snart.

Till sist får vi inte glömma att världens befolkning fortfarande växer exponentiellt - vilket betyder att också matproduktionen måste göra det för att inte någon ska bli utan. Det kan naturligtvis inte fortgå i all oändlighet, men frågan är väl om vi redan nu har nått en gräns för hur snabbt matproduktionen kan växa.

torsdag 25 augusti 2011

Blancolån lösningen

Idag kom SCB med ny finansmarknadsstatistik för juli och inte oväntat verkar det som om kredittillväxten fortsätter att avta. Se nedan för en uppdaterad graf över tillväxttakten för utlåningen under 3 månader till de svenska hushållen.

Utlåningstakt till svenska hushåll
Vi kan se att den uppgång i ökningstakten som vi sett under våren har mattats av under juli. Utlåningen till bostadsrätter ser ut att ha tappat mest i ökningstakt men i absoluta tal ökade ändå utlåningen till bostadsrätter med ca 2,2 miljarder mellan juni och juli.

Ökningstakten för den totala utlåningen är stabil mycket tack vare en starkt ökande blancoutlåning. Under juli ökade svenska hushåll sina skulder med ganska precis 10 miljarder. Men vad kan den ökade blancoutlåningen bero på?

Kan det vara banker som lånar ut resterande 15% av köpeskillingen som blancolån vid bostadsköp? Det verkar osannolikt eftersom det enligt uppgift bara är Nordea som tillåter 5% blancoutlåning vid bostadsköp, övriga storbanker följer rekommendationen att 15% ska betalas kontant.

Kan det vara en pånyttfödd shoppinglusta som gör att svensken tar fram kreditkortet för att köpa lite nya roliga iprylar? Nej, det är inte heller särskilt sannolikt då detaljhandeln har utvecklats mycket svagt under våren. Återstår då enligt mig bara en orsak: svenska hushåll tar blancolån för att finansiera vardagen.

När husbankomaten har slut på pengar och lönerna utvecklas svagt finns inga andra alternativ än att ta nya blancolån. Blancolånen ökade på 3 månader med 2,83% eller hela 5 miljarder, vilket är mycket med tanke på att ökningen för lån till bostadsrätter ökade med 9 miljarder under samma period.

onsdag 24 augusti 2011

Sällsynta bönder

Idag sändes ett intressant reportage i SR P1 om utarmningen i det svenska jordbruket, vi får bland annat veta att antalet bönder har minskat med 20% på bara 3 år. Vi får även höra landsbygdsminister Eskil Erlandsson ge sin syn på varför bondelivet inte längre lockar.

Han anger att den största anledningen till att det blir färre bönder är att de befintliga gådarna blir större och större. Och det verkar stämma om man tittar i Jordbruksverkets statistiska årsbok, där kan vi se att mellan 1999 och 2010 ökade antalet gårdar i kategorin större än 100 ha, medan antalet mindre gårdar minskade.

Men betyder det verkligen också att samma produktionsvolym upprätthålls, om man ska tolka Erlandsson så är det inget större problem om mindre gårdar slås ut ifall produktionen ändå blir densamma.


Skördar efter gröda i Sverige
I grafen ovan kan vi se hur stora skördarna varit för några vanliga grödor mellan 1965 och 2010, totalen som visas är justerad för befolkningsökningen i Sverige under samma period. Även om grafen inte ger en komplett bild så är trenden tydlig: skördarna för våra vanligaste grödor blir allt mindre samtidigt som befolkningen växer.

Men enligt Erlandsson är det inte något problem eftersom Sverige är medlem i EU som i sig är självförsörjande. När matproduktionen går ner kraftigt som en följd av tillfälliga kriser, eller långsiktigt på grund av Peak Oil, ska alltså Sverige förlita sig på goda grannar inom en allt skakigare union.

Risken är väl ganska stor, att vid en kort eller långvarig kris, är också andra länder drabbade av brist på mat varför det lär bli svårt att hålla en svensk population på strax över 9 miljoner invånare mätta. Det är för övrigt nästan 6 miljoner fler själar än när svenskar emigrerade under 1800-talet på grund av hunger.

De flesta länder förstår vikten av att vara självförsörjande på mat, i reportaget från P1 får vi höra om en norsk mjölkbonde som kan bedriva sin verksamhet 900 meter över havet på grund av statliga bidrag, något som hade varit otänkbart i Sverige. Även vårt andra grannland - Finland - har betydligt mer stöd till sina bönder.

Det är inte så enkelt att trenden med sjunkande matproduktion är något man snabbt kan ändra på utan det måste satsas långsiktigt för att vända utvecklingen. Men då regeringen anser det vara ett icke-problem till skillnad från de flesta andra länder i världen så lär inget hända i frågan de närmaste åren.

tisdag 23 augusti 2011

Tyskland tappar farten

Under juni föll som bekant PMI i Sverige vilket brukar vara en bra värdemätare på konjunkturen. Men samtidigt är det ofta först i efterhand vi med säkerhet kan säga om Sverige gått in i en ny lågkonjunktur. Den försvagning vi såg för PMI i juli kan lika väl bara vara en tillfällig försvagning av konjunkturen.

Det kan därför vara intressant att även titta på anda index i vår omvärld; ett sånt index är det tyska ZEW-indexet som idag kom med uppdaterade data som presenteras dels i form av ett index för nuläget och ett för långsiktiga utsikter, se nedan för utvecklingen av nulägesindex de senaste 10 åren.
ZEW-index(nuläge) mellan 2001 och 2011
Indexet hamnade under augusti på -37,6 - ett fall på 22,5 från nivån på -15,1 i juli. Ett rejält fall som faktiskt är större än något fall i indexet under den senaste lågkonjunkturen 2008. Vi kan även notera att precis som Sveriges PMI i juli så har fallet accelererat på sista tiden vilket talar för att konjunkturförsvagningen håller i sig och förstärks in i augusti även i Sverige.

Då Tyskland är Sveriges största exportmarknad(med god marginal) är det naturligtvis viktigt för många svenska exportföretag att konjunkturen inte försämras i Tyskland. Det kan därför tyckas märkligt att den svenska börsen gick upp med 1,8% idag, samtidigt som den föll kraftigt när dåliga siffror kom från USA i förra veckan.

En god konjunktur i Tyskland är också avgörande för att skuldkrisen i Europa ska kunna ha minsta chans till lyckligt slut. Om Tyskland går in i en ny lågkonjunktur samtidigt som skuldkrisen förvärras så talar det mesta för att det inte blir några fler bidrag till skattesmitande sydeuropeer.

måndag 22 augusti 2011

Libyens olja befriad

När nu det mesta talar för att Gadaffi är borta från makten i Libyen kan det vara intressant att fråga sig hur snabbt oljeproduktionen kan sätta igång igen? Jag har tidigare konstaterat att produktionsfallet i Libyen inte på långa vägar har kompenserats med högre oljeproduktion i andra länder.

Det mesta talar väl därför för att oljepriset börjar falla när oljan börjar flöda igen från Libyen - eller? Marknaden verkar tro så i varje fall för brentoljan föll med nästan 1,5% idag. Men jag tror att det inte är så enkelt längre att ett något högre utbud också betyder lägre priser.

En av världens största oljeproducenter - Saudiarabien - sa i samband med starten av oroligheterna i Libyen att de skulle öka sin produktion för att kompensera för den sänkta produktionen i Libyen. Enligt siffror från Jodi så ökade faktiskt Saudiarabien produktionen i juni - men ökningen ligger på endast 0,8 miljoner fat.

Med tanke på att Libyens tidigare oljeexport låg på 1,6 miljoner fat så är ökningen från Saudiarabien inte ens hälften av den utlovade volymen. Vad kan det bero på? Har inte Saudiarabien tillräcklig reservkapacitet för att kunna öka mer eller tar det längre tid än 3 månader för att nå målet?

En annan aspekt som är helt ny i länder som Saudiarabien är de stora bidrag som ges till befolkningen för att undvika revolution. Det mesta talar för att det är just omfattande allmosor som har hållit befolkningen lugn i ett land där det borde vara hög risk för social oro.

Saudiarabiens befolkning har växt explosionsartat från strax över 4 miljoner på 60-talet till dagens nivå på över 27 miljoner - det är med andra ord ett ganska dyrt projekt att hålla befolkningen lugn,  under våren fick t.ex. befolkningen 103 miljarder dollar i ett bidragspaket.

Det har lett till att bedömare anser att Saudiarabien nu måste hålla priset på olja över 85$ fatet för att hålla bidragssystemet i rullning. Så även om Libyen ökar sin produktion av olja så kanske oljan kan falla 10-15$ men sedan är det stopp.

Då kommer med all säkerhet Saudiarabien börja sänka oljeproduktionen för att regimen ska överleva några år till. Världen har alltså fått en ny lägsta produktionskostnad för olja som är bestämd av kostnanden för att stävja social oro i mellanöstern. Frågan är väl bara om världen är beredd att betala det priset under en ny lågkonjunktur?

söndag 21 augusti 2011

Byggandet ner inom EU

Inte oväntat så börjar nu byggindex falla inom både eurozonen och EU som helhet efter att det såg ut som om indexet var på väg att förstärkas för några månader sedan.

Byggindex för EU och eurozonen
Det är tydligt att eurozonen har utvecklats betydligt svagare sedan början på 2010 och man kan även skönja att eurozonen nu böjar tappa mer än övriga EU. Det kan dels bero på på de besparingsprogram som införts i flera euroländer, eller för att det helt enkelt byggdes för mycket i euroländer under bubbelåren tack vare ECB;s lågräntepolitik.

Klart är i varje fall att utan en byggsektor i uppgång kan det inte heller komma någon återhämtning att tala om. I många länder är det avgörande för en god utveckling av ekonomin att det också byggs nya bostäder och andra fastigheter. En stark byggsektor skapar många arbetstillfällen och inte minst så skapar det nya pengar i form av lån på fastigheter.

I mitt tidigare inlägg tog jag upp hur svag byggsektorn varit i Spanien på senare tid, i mars låg byggindex på -38% men har nu reviderats upp till -37%. Men vad hjälper det när kollapsen verkar ha fortsatt in i juni då byggindex ligger på -44%. Vi får med andra ord vänta ett bra tag på att ekonomin återhämtar sig i Spanien.

En annan intressant iakttagelse i denna månads rapport är hur byggindex för länder i Östeuropa utvecklas mycket svagt för tillfället. I Slovenien ligger t.ex. byggindex på -36% och det ser ut att ha kontinuerligt försämrats under hela året. Slovenien är medlem av eurozonen sedan 1 januari 2007 men det är väl tveksamt om euron ensamt kan skyllas för byggsektorns svaga utveckling där.

Att även Östeuropa utvecklas svagt är inte bra för återhämtningen inom hela EU, för det är väl där, i relativt outvecklade ekonomier, som vi borde se en stark utveckling. Men istället utvecklas de svagare än många utvecklade ekonomier som Sverige och Finland.

fredag 19 augusti 2011

Osäkra svenska banker

Idag sänkte Morgan Stanley riktkurserna för flera nordiska banker, däribland flera svenska storbanker. Nu var det inga stora sänkningar men kanske börjar allt fler internationella investerare få upp ögonen för hur illa ställt det är med den svenska banksektorn.

Zero Hedge hade ett intressant inlägg igår om att många kanadensiska banker har låg så kallad TCE-ratio, det är ett sätt att mäta hur stora kreditförluster en bank kan ta innan aktieägarnas kapital är borta. I inlägget finns även en bild som visar att tre svenska storbanker finns högt placerade: Nordea(plats 17), Handelsbanken(plats 18) och Swedbank(plats 24).

Av alla världens banker lyckas alltså tre banker från lilla Sverige placera sig på topp 25, det säger en hel del om hur stora riskerna är i den svenska banksektorn inför den stundande bostadskollapsen. I bilden över TCE-ration finns även en kolumn som listar de totala tillgångarna i de olika bankerna.

Och det är om möjligt än mer intressant läsning för Handelsbanken har 2250 miljarder dollar i tillgångar tätt följt av Swedbank med 1760 miljarder dollar, på sista plats hittar vi Nordea med endast 593 miljarder dollar. Det verkar rimligt om vi kollar kolumnen customer deposits - Handelsbanken och Swedbank har också mer än 3 gånger mer insatt kapital från kunder.

LesserFool har ett intressant inlägg som tar upp hur instabil den svenska interbankmarknaden är. Det betyder att vid minsta störning finns en stor risk för att staten måste gå in med nya garantier för att rädda den svenska banksektorn från kollaps. Och med tanke på hur stora tillgångar de svenska storbankerna sitter på blir Sveriges BNP rätt liten i jämförelse.

En intressant utveckling är annars att bankernas långa upplåning för bostadsobligationer har fallit rejält på sista tiden. För några banker är de långa räntorna för tillfället lägre än de korta, det är sannolikt en effekt av börsoron när många privata investerare flyr börsen in i räntefonder i tron om att vara trygga.

Antagligen läser inte så många det finstilta i de "trygga" räntefonderna som ofta i själva verket har en hel del bostadsobligationer inbakade - alltså långt ifrån tryggt om bostadsbubblan imploderar tillsammans med ett antal svenska banker.

Upplåningskostnad för 5-åriga bostadsobligationer i Sverige
Vi kan tydligt se hur räntorna har fallit på bred front under börsoron i augusti när efterfrågan ökar på räntebärande papper. Vi kan även se hur räntorna började ticka upp något när börsfallet stabiliserades och kapitalet gick in på börsen igen i tron om att botten var nådd. Men frågan är väl vad som händer med bostadsupplåningen när breda prisfall på bostadsmarknaden är ett faktum?

torsdag 18 augusti 2011

Världen enligt Krugman

Samtidigt som ny statistik kom idag - som mer eller mindre bekräftar att USA gått in i en ny lågkonjunktur, får den kanske mest förvirrade ekonomen i USA;s historia - Paul Krugman - otäckt mycket spaltmeter i svensk press. Få visste vem han var innan han fick nobelpriset, men nu blir han tillfrågad om det mesta - det spelar inte så stor roll vad han säger, han har ju nobelpriset - då måste det vara bra.

I de intervjuer vi kan läsa i tidningarna idag säger bland annat Krugman att euron var ett misstag vilket förvisso är sant, men är det inte att kasta sten i glashuset när samma problematik egentligen finns i USA. Flera stater står på ruinens brant, stater som i storlek får Grekland och Irland att likna små furstendömen.

Kalifornien som för tillfället har störst problem hade utan problem kunnat vara en av världens 10 största ekonomier om de stått på egna ben. Och att Kalifornien har störst problem nu beror sannolikt på att det var där bostadsbubblan var som störst. Bubblan som blåstes upp av FED när räntan hölls rekordlåg efter millennieskiftet.

Problemet med att det inte centralt går att sätta en ränta som passar en så stor ekonomi som eurozonen finns alltså, i högsta grad, också i USA. Kalifornien hade behövt ha en betydligt högre styrränta än andra stater i USA med lägre tillväxt, precis som Irland hade behövt ha en mycket högre ränta än Tyskland som hade låga tillväxttal i början på 00-talet.

Krugman nämner även att det finns flera strukturella problem i eurozonen som han inte anser att USA har. Det är förvisso sant att många euroländer har problem med en åldrande befolkning men även USA sitter på strukturella problem.

Ett påtagligt exempel är att USA har byggt hela sin infrastruktur baserad på fortsatt tillgång till billig olja - och det strukturella problemet kommer göra sig allt mer kännbart med tiden. Det kanske är att gå för långt att hävda att det är orsaken till de senaste årens kriser - men det har säkert bidragit till en avsevärt sämre ekonomisk utveckling.

Det kanske märkligaste med Krugman är att han mellan raderna propagerar för att USA borde ge sig ut och kriga för att få fart på ekonomin. USA har förvisso varit indraget i åtskilliga krig under 00-talet, och ekonomin är sämre än någonsin - men kanske behövs det ett större krig enligt Krugmans logik?

Nu får vi hoppas att inte Krugman har alltför stort politiskt inflytande, men det är onekligen farligt när en stor ekonomisk opinionsbildare propagerar för nya krig samtidigt som USA som stormakt är på fallrepet.

onsdag 17 augusti 2011

Importpriserna på mat fortsätter upp

För ett tag sedan tittade jag på SCB;s statistik över utvecklingen för importpriserna på mat. Sedan dess har SCB hunnit med två nya uppdateringar, det kan därför vara intressant att se om trenden med allt högre importpriser håller i sig.

Utveckling för importpriser på mat mellan 2006-2011
Som ni kan i grafen ovan så har importpriserna fortsatt uppåt de senaste månaderna även om ökningstakten verkar ha stannat av på en nivå på lite över 5%. Det behöver inte betyda att vi inom kort kommer att se en liknande prisinflation för mat, men på sikt har butikerna inget annat val än att höja priset ut mot kund.

Det kommer med säkerhet höja inflationen ytterligare då livsmedel har en hög vikt i KPI. Och då mjölk, ägg och ost som inte importeras lika mycket redan ligger på 4,2% får vi en fingervisning om hur hög inflationen på mat kan bli om ett halvår.

I grafen kan vi även se att ökningstakten förvisso var något lägre inför Riksbankens beslut att höja styrräntan under sommaren 2008, men det är ändå i samma storleksordning. Det som håller nere importpriserna nu är utan tvekan en starkare krona, i början av året föll t.o.m. importpriserna under en kort period.

tisdag 16 augusti 2011

Räkna med räntehöjningar

Riksbankschefen gick idag ut med ett uttalande som säkert gjorde många överbelånade svenskar(och banker) besvikna. Ingves anser nämligen att "inget dramatiskt har hänt" under sommaren vilket är helt riktigt; både USA;s svaga ekonomi och eurokrisen är inget nytt utan det har pågått under snart 2 år.

Uttalandet minimerar risken för att den hökaktiga riksbanksdirektionen skulle se sig manad att rädda en imploderande bostadsmarknad genom att sänka reporäntan till krisnivåer igen. Inflationen, som under juni tickade upp till 3,3%, är antagligen ett mer prioriterat mål. Sist inflationen var på samma nivåer under sommaren 2008 skrev Riksbanken efter en räntehöjning följande i ett pressmeddelande.
"Riksbankens direktion har beslutat att höja reporäntan till 4,5 procent. Inflationen har fortsatt att stiga i Sverige och är nu på den högsta nivån sedan mitten av 1990-talet. Under året kommer reporäntan att behöva höjas ytterligare ett par gånger för att hindra att den höga inflationen biter sig fast. Med en högre reporänta avtar inflationen och är på ett par års sikt nära målet 2 procent." 
Vid tiden för räntehöjningen låg inflationen på strax över 4%, alltså inte särskilt mycket högre än den nivå på 3,3% som nu råder. Men vid höjningen 2008 låg reporäntan på 4,25% - alltså hela 2,25% högre. I det gamla pressmeddelandet från 2008 kan vi även läsa följande förklarande text.
"Penningpolitiken har som uppgift att stabilisera inflationen. De kraftiga prisuppgångarna på livsmedel och olja riskerar att leda till att andra priser stiger för snabbt. Riksbankens bedömning är därför att räntan behöver höjas nu och ytterligare ett par gånger under året för att föra tillbaka inflationen mot målet på ett par års sikt."
Då vi egentligen står inför exakt samma situation 2011 med kraftiga prisuppgångar på världsmarknadspriserna på livsmedel och olja är det bara en fråga om tid innan inflationen tar ytterligare steg uppåt. Det ska alltså mycket till för att Riksbanken ändrar räntebanan - speciellt med tanke på att reporäntan nu inte ens är hälften av vad den var 2008.

Reporäntans utveckling
Värt att notera i grafen ovan är hur reporäntans nivå ständigt har blivit lägre och lägre sedan början på 90-talet. Det är ingen ovanlig syn i många moderna ekonomier, i USA har det t.o.m. gått så långt att räntan aldrig höjdes över 0% trots att lågkonjunkturen sedan länge var över - en situation som Riksbanken med säkerhet försöker undvika här i Sverige.

måndag 15 augusti 2011

Sverige går om Tyskland

Med tanke på att Tyskland snart är den enda återstående pelaren i eurozonen kan man undra hur länge tyskarna ställer upp på att betala för sina bundsförvanters synder? Hittills verkar det inte ha höjts allt för många röster i det tyska maskineriet, men det måste väl finnas en gräns även där för hur stora allmosor de är beredda att skicka in i det svarta skuldhålet.

Tyskland har ökat statsskulden till en nivå på 79% av BNP under 2010 - upp från en nivå på 64% så sent som 2008. Det är väl rimligt att anta att en stor del av ökningen orsakades av lågkonjunkturen under 2008-2009, men samtidigt ökade Sverige sin statsskuld med endast 4% till 41% av BNP under samma period. Kan det vara så att en stor del av Tysklands ökning av statsskulden är indirekta konsekvenser av eurosamarbetets baksidor?

För att titta närmare på vilket pris Tyskland får betala kan det vara intressant att jämföra statslåneräntorna länderna emellan. Tradionellt har Tysklands räntor legat något lägre än Sveriges, men faktum är att under de senaste 2 åren har en ny trend börjat skönjas - Sverige får under perioder betala lägre räntor än Tyskland.
Spread mellan tyska och svenska 10-åriga statsobligationer
Som ni kan se i grafen ovan sammanfaller de perioder där Sverige får betala lägre räntor än Tyskland med de kriser eurosamarbetet upplevt på senare tid. Det första exemplet är under maj 2010 när räddningspaketet till Grekland sattes samman. När alla problem var glömda så återvände spreaden ganska snabbt och höll sig över noll fram till samma tid 2011 när ett nytt räddningspaket sattes samman för Portugal.

Den här gången var dock marknadens reaktion inte lika entusiastisk - visst ökade spreaden igen men återhämtningen har varit betydligt svagare jämfört med samma tid efter det grekiska räddningspaketet. Kanske började allt fler investerare tappa tron på att Tyskland ensamt kunde axla eurons framtid med allt fler euroländer under semi-permanenta räddningspaket.

Intressant att notera är att under de senaste veckornas finansoro har spreaden fallit tills sin lägsta nivå sedan eurokrisen började på allvar. Kanske ökar nu risken för att Tysklands statslåneräntor sticker iväg uppåt permanent? Det blir i så fall svårt att arrangera nya stödpaket när den största kreditgivaren får betala nästan lika höga räntor själv.