torsdag 20 januari 2011

Kvantitativa lättnaders sidoeffekter

Kinas president Jintao är i dagarna på besök i Vita Huset. Man kan vara ganska säker på att ämnet som ligger först på agendan är Kinas fasta växelkurs mot dollarn. Obama har ju satt som mål att dubbla exporten från USA före år 2015. Antagligen tror USA att om bara yuanen fick flyta fritt så skulle ett så högt ställt mål vara inom räckhåll. Jag tror att USA egentligen inte behöver be Kina om att släppa valutan fri eftersom det ingår i deras långsiktiga strategi. Men kanske inser Kina, till skillnad från USA, att en alltför snabb omställning riskerar att destabilisera världsekonomin.

Målet att dubblera exporten inom 5 år är numera egentligen inom 4 år eftersom målet sattes redan i början på 2010. Exporten är för närvarande på uppgång i USA men ligger fortfarande under nivåerna från före finanskrisen. Det kan tyckas vara väl sent påkommet av USA att stärka exporten när man under lång tid gjort allt för att skicka industrier utomlands. Detroit som under decennier var hem för många av USA;s största industrier är numera en spillra av sitt forna jag. Hela staden Detroit är i förfall, husen säljs för 1$ och kriminaliteten är skyhög. De stora företagen inom IT-branschen som Apple, Intel och Microsoft har förvisso kvar sina högkvarter i USA men produktionen ligger sen lång tid tillbaka i lågkostnadsländer.

Det finns alltså inte så mycket kvar för USA att exportera annat än råvaror som t.ex. spannmål. Men det stoppar inte politikerna från att försöka uppnå ett mål som de under många år försummat. Då inget hänt i Kinas inställning till sin fasta växelkurs så börjar nu många politiker bli otåliga. Utåt sett är naturligtvis allt frid och fröjd men bakom kulisserna är nog rädslan stor för att USA ska tappa initiativet som stormakt. Kinas fasta växelkurs ses säkert som det största hindret för USA;s nya satsning på en starkare ekonomi driven av export. Kan möjligen USA använda andra sätt än diplomati för att uppnå sitt mål?

Jag tror att det som i USA kallas quantitative easing(QE) eller på svenska kvantitativa lättnader i själva verket är ett medel för att få Kina att släppa valutan fri. Det som händer vid QE är att FED köper upp obligationer från banker med pengar skapade ur tomma intet. Bankerna får helt plötsligt en hög pengar på kontot som de inte vet vad de ska göra med. I rädsla för att inflationen ska äta upp pengarna investeras de i aktier och råvaror. Råvaror som budas upp i USA påverkar naturligtvis även befolkningen i Kina lika mycket som övriga världen. USA hoppas att den höga prisinflationen ska skapa instabilitet i Kina och därmed tvinga dem till valutareformer. Att QE även orsakar revolutioner i mellanöstern på grund av de höga matpriserna ses antagligen som "collateral damage".

Officiellt har förklaringen till QE varit att det skulle driva ned de långa räntorna vilket stimulerar ekonomin. Det visade sig dock inte bli så i praktiken - istället steg de långa räntorna både vid det första(QE1) och andra tillfället(QE2). Se nedan för utvecklingen av den 30-åriga statsobligationen sedan början på augusti 2010 när QE2 först presenterades.
USA 30-årig statsobligation augusti 2010 - januari 2011
Anledningen till att räntorna ökar är uppenbar: investerare räknar med en högre inflation när penningmängden ökar och vill ha betalt för det. Inför QE2 så lades det fram nya teorier från Ben Bernanke om en så kallad förmögenhetseffekt: vanligt folk skulle känna sig rikare och därmed stimulera ekonomin när nytt kapital från FED driver aktiekurserna uppåt. Det råder ingen tvivel om att QE2 lett till rally på börsen. Se nedan för Dow Jones över samma period som ovan.

Dow Jones augusti 2010 - januari 2011
I praktiken har dock stigande aktiekurser väldigt liten effekt på den vanliga ekonomin eftersom majoriteten av USA;s befolkning inte sitter på några större innehav av aktier. Det finns även en annan allvarlig sidoeffekt för företagen på börsen med stort behov av råvaror: de påverkas också av prisinflationen orsakade av QE. Om företagen inte kan skjuta över de ökade kostnaderna på kunderna så sjunker marginalerna. Istället för att höja priserna försöker många företag sälja mindre förpackningar till samma pris.

Med tanke på att ekonomin fortfarande är mycket svag i USA så är det osannolikt att företagen lyckas undvika sjunkande marginaler trots innovativa försök  Det finns alltså en stor risk att många företag kommer att få se sjunkande vinster. Vad kommer då att hända med de rekordhöga aktiekurserna? Kanske är marginalkollapsen inte långt borta - förra veckan köpte insiders inte några aktier alls på S&P 500. För vem skulle köpa aktier i företag med sjunkande eller negativa marginaler?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar