måndag 28 februari 2011

Bankernas utländska fordringar

I SCB;s rapport över finansmarknaden som jag rapporterade om tidigare finns även statistik över bankernas utlåning utomlands, man kan bland annat finna grafen nedan i rapporten.

Svenska bankers fordringar utomlands
Svenska bankers utländska fordringar
De utländska fordringarna för de svenska bankerna ligger på nästan 5000 miljarder enligt SCB . Notera hur fordringarna till EU-länder ökade dramatiskt i slutet på 2004, vad kan det bero på?

Den större delen utländska fordringar finns i de nordiska länderna med nästan 3000 miljarder. Men det finns även en hel del tveksamheter som Baltikum på 387 miljarder och övriga EU-länder på 373 miljarder - övriga EU-länder kan vara allt från Grekland, Irland och Portugal.

Totalt finns alltså nästan 800 miljarder investerade i osäkra europeiska länder. Men även Tyskland på 515 miljarder och Storbritannien på 270 miljarder borde kunna räknas dit då de brittiska och tyska bankerna sitter tungt investerade i den irländska bostadsbubblan.

Men frågan är väl om ens fordringarna till de nordiska länderna kan räknas som säkra? För de aktuella bankerna där kan mycket väl i sin tur ha lån mot mer tveksamma länder än vad Sveriges banker har.

Det europeiska banksystemet är uppenbarligen mycket sammanflätat - faller en storbank i ett land så riskerar det dra med sig flera andra länders storbanker. Det är därför inte svårt att förstå varför Europas politiker, inklusive på senare tid svenska politiker, gör allt för att stoppa den oundvikliga kraschen med räddningspaket efter räddningspaket.

9 kommentarer:

  1. Ingenting som bygger på luftslott är säkert. Dominoeffekter att vänta när det börjar falla.

    SvaraRadera
  2. Kan det vara centralbankssystemet som sjunger på sista refrängen? Utan detta hade det inte gått att göra en liknande kreditexpansion... Kombinerar vi detta med peak oil blir det som lök på laxen.

    SvaraRadera
  3. Centralbanker kombinerat med FRB och fiatvaluta har ju visat sig vara en katastrof.

    Centralbanker med ensamrätt på kreditexpansion är inte samma sak. Idag får ju vanliga banker skapa krediter på löpande band, tack vare FRB systemet med låga reservkrav. I snitt är väl reservkraven inte ens 8% bland våra banker, snarare 3-4%?

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte hålla med om att Svenska staten gör allt de kan för att säkra svenska banker. Om så var fallet hade större krav på kapitaltäckning redan nu. Svenska storbankerna gjorde över 51 miljarder i vinst förra året, trots detta har inga krav införts på att höja kapitaltäckningen eller reservkapital.

    För min del handlar det fortfarande blunda för problemen.

    SvaraRadera
  5. robjoh,

    Vad skulle ökade krav orsaka för Sverige tror du? Högre räntor, lägre tillväxt, döden för ROT..

    Borg vågar inte göra det han snackar om, han vet att det mesta av tillväxten är kreditbaserad och spekulativ. Väldigt lite riktigt kapital investeras i svensk ekonomi numera.

    SvaraRadera
  6. END THE FED och Riksbanken omedelbums!

    SvaraRadera
  7. @Anonym 18:04
    Ja det skulle tvinga upp räntorna, men de kommer att gå upp för eller senare i vilket fall som helst. Vi pratar om en tickande kredit bomb.

    och jag håller med om att Borg inte gör ett skit.

    SvaraRadera
  8. Det är inget konstigt med att ha en riksbank egentligen... Vi har haft det sedan 1668 det är däremot rollen den har som är viktig. Idag har vi en fiatvaluta som i stort sätt är säkrad mot statens förmåga att driva in skatt och att hålla oss från att använda guld eller nåt annat som pengar. Ett av de bättre system som vi/man kunde övergå till är det system vi hade på 1800-talet där man i sverige använde "Real Bills doctrine" och konkurrerande fria valutor.

    Idag är det riksbanken som möjliggör att bankerna kan ha en reserv om 4-5% (detta var för övrigt syftet med FED och deras amerikanska banker)... Men utan den mekanismen skulle FRB systemet garanterat inte fungera. Idag har bankväsendet växt till ett groteskt monster vars kollaps skulle ha stora konsekvenser. Men kollapsa kommer det att göra till slut. Det verkar som att österrikarna får rätt till slut (som vanligt)...

    SvaraRadera
  9. Borg gör inte tillräckligt för att han, som alla andra politiker, vill bli omvald. Jag tror man får skilja hans kompetens, kunskaper och erfarenheter från det politiska spelets regler.

    Om det skulle vara politiskt fördelaktigt för honom och Alliansen att gå till hårt angrepp mot statens slösaktiga utgiter, välfärden, Riksbanken, skatter, statsskulden, högt risktagande banker, finansinspektionen, kredittillväxten och onödiga myndigheter, så skulle hans arbete garanterat kretsa kring dessa företeelser.

    Här har medborgaren ett ansvar att visa vad denne tycker och känner. Vill man ha en annan agenda och riktning får man rösta med fötterna.

    Att bankerna ska vara ansvariga för sin egen kapitaltäckning och risktagande tycker jag är en självklarhet. Dessutom är varje individ ansvarig för sina egna handlingar i relation till pengar. Men någonstans i debatten blandar fårket ihop entreprenören med banktjänstemannen.

    Jag kan inte påstå mig veta vad andra människor behöver eller vad de borde göra, men systemet är föråldrat då de som tar risker och "experimenterar" med derivat och högteknologisk transaktionshandel med datorer, inte får ta några som helst konsekvenser för sina handlingar.

    Om entreprenören gör fel investeringar och tar dåliga lån vid fel tillfälle, så innebär det att det får konsekvenser för dennes kapital, bolagets kapitaltäckning och inkomster, samt konsekvenser för dess anställda, affärsrelationer och kunder. Kapitalisten tar på sig risk för att öka fakitska värden och produktion, men i värsta fall leder en osund inställning till pengar till konkurs.

    Om banktjänstemannen gör malinvesteringar med andra människors pengar så soppas det hela bara under mattan och om denne tillhör rätt bank eller institution så kliver staten in och räddar bolaget. Risken skjuts över på medborgaren och staten tar tillbaka utgifterna i form av öppen och dold beskattning som de flesta medborgare inte orkar bry sig om.

    Det handlar inte om fler regleringar och det handlar egentligen inte om politiska åtgärder. Det handlar om att man ska låta bolag och människor som tar på sig skulder, malinvesteringar och skadliga tillgångar att gå omkull när de havererar. Ju mindre staten gör desto bättre.

    I takt med att komplexiteten ökar så får individer och bolag tillgång till nya verktyg att experimentera med för att tjäna pengar, men med den ökade komplexiteten så tillkommer ökade risker och större ansvar på de som nyttjar dessa verktyg på marknaden eller i sin befintliga verksamhet.

    Vad som kan gynna mig i mina dagliga transaktioner kan vara förödande i händerna på en bankanställd. Vad är då skillnaden? Skillanden är att jag använder mig av mina egna pengar och känner till riskerna. Bank-tradern använder väl sig av andra människors pengar (om ens det - krediter) samt derivat, hävstång och verktyg som om det går fel ställer till med problem på marknaden.

    Ska man reglera komplexiteten och verktygen eller ska man utkräva ansvar och rättsliga konsekvenser för de som dagligen använder dessa teknologiska verktyg? Hur ska man öka genomskinligheten?

    Finansiella institutioner och bolag håller varandra mer eller mindre om ryggen. Hur ska vi komma åt det riktiga problemet med att kräva ansvar, sund hantering av andra människors pengar och att höja integriteten och ärligheten hos större aktörer på marknaden?

    SvaraRadera