onsdag 24 augusti 2011

Sällsynta bönder

Idag sändes ett intressant reportage i SR P1 om utarmningen i det svenska jordbruket, vi får bland annat veta att antalet bönder har minskat med 20% på bara 3 år. Vi får även höra landsbygdsminister Eskil Erlandsson ge sin syn på varför bondelivet inte längre lockar.

Han anger att den största anledningen till att det blir färre bönder är att de befintliga gådarna blir större och större. Och det verkar stämma om man tittar i Jordbruksverkets statistiska årsbok, där kan vi se att mellan 1999 och 2010 ökade antalet gårdar i kategorin större än 100 ha, medan antalet mindre gårdar minskade.

Men betyder det verkligen också att samma produktionsvolym upprätthålls, om man ska tolka Erlandsson så är det inget större problem om mindre gårdar slås ut ifall produktionen ändå blir densamma.


Skördar efter gröda i Sverige
I grafen ovan kan vi se hur stora skördarna varit för några vanliga grödor mellan 1965 och 2010, totalen som visas är justerad för befolkningsökningen i Sverige under samma period. Även om grafen inte ger en komplett bild så är trenden tydlig: skördarna för våra vanligaste grödor blir allt mindre samtidigt som befolkningen växer.

Men enligt Erlandsson är det inte något problem eftersom Sverige är medlem i EU som i sig är självförsörjande. När matproduktionen går ner kraftigt som en följd av tillfälliga kriser, eller långsiktigt på grund av Peak Oil, ska alltså Sverige förlita sig på goda grannar inom en allt skakigare union.

Risken är väl ganska stor, att vid en kort eller långvarig kris, är också andra länder drabbade av brist på mat varför det lär bli svårt att hålla en svensk population på strax över 9 miljoner invånare mätta. Det är för övrigt nästan 6 miljoner fler själar än när svenskar emigrerade under 1800-talet på grund av hunger.

De flesta länder förstår vikten av att vara självförsörjande på mat, i reportaget från P1 får vi höra om en norsk mjölkbonde som kan bedriva sin verksamhet 900 meter över havet på grund av statliga bidrag, något som hade varit otänkbart i Sverige. Även vårt andra grannland - Finland - har betydligt mer stöd till sina bönder.

Det är inte så enkelt att trenden med sjunkande matproduktion är något man snabbt kan ändra på utan det måste satsas långsiktigt för att vända utvecklingen. Men då regeringen anser det vara ett icke-problem till skillnad från de flesta andra länder i världen så lär inget hända i frågan de närmaste åren.

11 kommentarer:

  1. Oj, inte ofta man hör någon argumentera för mer jordbruksstöd.

    SvaraRadera
  2. @21.25
    Stöd? Vi konsumenter vägrar ju betala vad maten kostar - undra på att det är dålig lönsamhet.
    ALLA länder borde givetvis i så hög grad som möjligt vara självförsörjande vad det gäller baslivsmedel!! (Att det inte är så när vi nu går in i post peak oil-tiden är nationalekonomernas fel: deras nedlåtande attityd mot livsmedelsproduktion världen över parat med inställningen att den ena BNP-enheten(t.ex. jordbruk) är jämförbar med den andra (t.ex. detaljhandel), och globaliseringsivern på det... Jösses. Bokstavligt talat livsfarliga.)

    /F

    SvaraRadera
  3. I framtiden så äter vi mindre, vissa kanske inte alls ;)

    SvaraRadera
  4. Jag läste någonstans att medelåldern bland svenska bönder är ca 60 år. Så antalet bönder kommer nog minska kraftigt även de närmaste åren.

    Sannolikt har dessa gamla jordbruk lågbelånade fastigheter och möjlighet att använda dessa som säkerhet för att låna till köp av nya maskiner, ta över grannskiften, eller på annat sätt utöka verksamheten.

    Lönsamheten är dålig eftersom förutsättningarna för lantbruk i Sverige pga klimat och gårdarnas storlek är sämre. Drivmedel är dyrare, och transportkostnaderna för mat från andra länder är låga. På kontinenten kan jordbruk kan drivas effektivare eller till bättre avkastning pga klimat, arbetskostnad, subventioner etc.

    Med så dålig lönsamhet som jordbruket har i Sverige kan man inte ha ordinär personal som hjälper till utan får försöka ta hjälp av vänner och familj, eller tillresta säsongsarbetare.

    Enda möjligheten att få upp lönsamheten är stordrift. Men för en ung blivande bonde i tjugoårsåldern blir det kärvt att låna till en gård på kanske 50ha, maskiner, djurbesättning etc. Kanske behöver man ännu mer, 100 ha för att avkasta så att man täcker driftskostnaden. Då tillkommer ränta på ca 1 Msek / 10 ha för att köpa gården, innan man börjat gå in på vad maskinparken och ev djurbesättning kostar att anskaffa och installera.

    Jag skulle vilja se en kalkyl där man får ihop till driftkostnad och ränta utan att förvandla gården till ett spa-hotell eller odla maja på åkrarna. Om subventioner skulle användas som metod för att försöka lösa detta skulle de behöva vara ganska rejäla. Men då blir det väl bakläxa från EU för att vi inte konkurrerar på "lika villkor" med bönderna på kontinenten.

    Jag tror däremot att det finns bättre förutsättningar att få unga intresserade för att jobba med jordbruk när möjlighet till en trygg anställning i städerna blir sämre och priserna på mat går upp i takt med att överskotten minskar och EUs budget för subventioner krymper.

    SvaraRadera
  5. Jag antar att antingen tullar eller miljöskatt på frakten av livsmedel (som kan odlas här) är sätt att gynna den inhemska näringen? Och jag vet inte, något av det kanske hade varit bra?

    SvaraRadera
  6. Utan att ha studerat frågan noggrannare misstänker jag att vi kan bli självförsörjande om vi ändrar vår kosthållning. Köttproduktion innebär att 10 kg vegetabilier blir 1 kg kött. Blir kött dyrare så kommer nog köttkonsumtionen att anpassa sig.

    Kanske blir det också mer lönsamt att använda mark för bete. Idag har ju väldigt mycket betesmark omvandlats till produktionsskog.

    SvaraRadera
  7. I min värld så innebär en hållbar framtid mindre gårdar och mer egen matproduktion, mer handkraft, växelbruk, många djur och animalisk mat, mindre spannmål och mer grönsaker, mindre "industrimat" samt matinköp mycket närmare producenten. Då får vi nyttigare kött, friskare djur, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, näringsrikare jordar, större matjordslager, naturlig gödning, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.

    /Jonas

    SvaraRadera
  8. pelpet.com

    Fast naturlig köttproduktion av idisslare innebär att de äter gräs och löv. Alltså cellulosa som vi ändå inte kan äta. Vi konkurrerar inte om samma mat.

    /Jonas

    SvaraRadera
  9. 1 l mjölk kostar, runt 7-8 kr?
    1.5 l läskeblask kostar runt 16-18 kr?

    Arbetet som går åt att få fram 1 l mjölk är betydligt mycket större än att blanda kommunalt vatten med lite tjafs.

    Bönderna är på fallrepet pga. det är allt för få som vill betala för vad maten kostar. En sammanställning över 2010 visade att det var väldigt, väldigt få bönder som fick sin verksamhet att gå runt. Värst är folk som får moralpanik över djurhanteringen men som inte reflekterar över sina egna matinköp.

    Bara för att man kan så skall man inte överlåta allt till den "fria" marknaden. Jordbruksstöd faller faktiskt inom inom nationell säkerhet.

    Q

    SvaraRadera
  10. Väldigt intressant ! Mer stöd åt böndera!

    SvaraRadera
  11. någon som vet hur stor del av sveriges matkonsumtion som vi importerar?

    eller kanske snarare till hur stor del vi är självförsörjande?

    SvaraRadera