tisdag 20 september 2011

En enig direktion

Idag släppte Riksbanken protokollet från direktionens sammanträde den 6 september, då beslutet att lämna reporäntan oförändrad togs. Till skillnad från de tre senaste mötena var direktionen helt enig om att inte höja räntan. Av protokollet att döma är grunden till beslutet den försämrade konjunktur som kommit smygande under sommaren.

Det är inte oväntat den mycket svaga utvecklingen i USA och den ständigt återkommande skuldkrisen i Europa som främst oroar Riksbanken. Och orsaken till problemen på båda sidorna av Atlanten är de stora skuldberg som byggts upp med åren när räntorna varit rekordlåga. Följande problem ser ordförande Stefan Ingves med fortsatt låga styrräntor världen över:
"Ett annat problem är de risker som är relaterade till alltför låga styrräntor under en alltför lång tid. Risken är att alltför låga räntor bidrar till att saneringen av balansräkningarna fördröjs, både för stater och privata aktörer. "
Låga räntor gör att både stater och privata aktörer samlar på sig allt större skulder över tid, och när räntorna går upp ökar incitamenten att amortera för att minska räntekostnaderna. Om räntorna aldrig höjs, eller förblir låga, är risken stor att skulderna aldrig minskar. Men då räntorna, ofrivlligt, höjs för mycket, samtidigt som skulderna blivit för stora, finns ingen annan utväg än konkurs.

Det är egentligen det som inträffat i många länder i Europa: marknaden har höjt räntorna till ohanterliga nivåer för länder med alltför stora skulder. Men Ingves är inte helt övertygad för han menar att en låg ränta ändå håller uppe efterfrågan i ekonomin, och att det inte är en "lätt avvägning" att göra.

Frågan är väl dock om en låg ränta verkligen håller uppe efterfrågan i ett land som USA, där både staten och hushållen samlat på sig för stora skulder. Landet är så mättat på skulder att inte ens en nollränta kan få fart på utlåningen igen. Om nu FED förväntar sig högre efterfrågan av skulder efter år med nollränta, borde de vid det här laget uppmärksammat att resultatet har varit det omvända: deflation.

Nu har väl Sverige sannolikt ännu inte nått samma mättnadsgrad på skulder som USA, men vi är inte långt efter - i varje fall inte de svenska hushållen. Svenska staten kan antagligen ännu låna lite mer, men företagen ser säkert ingen anledning att låna mer pengar för investeringar inför en stundande konjunkturnedgång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar