Reallönerna sjunker

Idag kom SCB med ny statistik för lönerna i Sverige, för arbetare i privat sektor ökade lönerna på ett år med 2,1% medan de ökade med bara 1,7% för tjänstemän i privat sektor. Med tanke på att inflationen börjar ticka uppåt kan det vara intressant att titta på hur det står till med reallöneutvecklingen i Sverige.

Reallöneutveckling för tjänstemän i privat sektor

Se ovan för utvecklingen av inflationen(KPI) och löneutvecklingen för tjänstemän i privat sektor från januari 2009 till mars 2011. Som ni kan se så sjunker för tillfället reallönerna för tjänstemän i privat sektor, situationen ser något bättre ut för arbetare men även där är reallönerna sjunkande.

Just nu så ökar dessutom inflationen; i april var KPI 3,3%, att jämföras med den sista mätpunkten i diagrammet där KPI ligger på 2,9%. Vi kan alltså förvänta oss att reallönerna fortsätter att försämras. Frågan är väl hur det kommer att påverka den svenska konjunkturen om utvecklingen håller i sig?

Det säger sig självt att det blir mindre över till konsumtion om reallönerna är sjunkande. Nu innehåller förvisso KPI även boendekostnader som påverkas av Riksbankens räntehöjningar, men å andra sidan underskattar sannolikt KPI effekterna av stigande mat och energipriser.

Man kan ju även fråga sig varför lönerna ökar så svagt när Sverige uppvisar rekordtillväxt? Borde det inte finnas utrymme för högre löneökningar när BNP ökar med 6,4%? Just nu är löneökningarna för tjänstemän lägre än de var under krisåret 2009.

Få färdigställda bostäder och bostadspriser

Sverige har förvisso för höga bostadspriser men på ett sätt skiljer sig den svenska bostadsbubblan mot många andra länders; det har inte byggts lägenheter och småhus som nu står tomma. Det har annars varit ett vanligt fenomen i länder som USA, Irland och Spanien där hela samhällen nu står tomma i bostadsbubblans efterdyningar.

Frågan är väl vad det beror på? Varför har inte byggbolagen varit mer expansiva för att dra nytta av de höga priserna? Att bygga hus och lägenheter i storstadsområdena måste kunna liknas vid att tälja guld med smörkniv. För att undersöka saken närmare konstruerade jag nedanstående graf över antalet färdigställda flerbostadshus och småhus kontra befolkningsökningen i Sverige från 60-talet.

Färdigställda bostäder kontra befolkningsutveckling

I grafen kan vi se att byggandet av flerbostadshus ökade kraftigt i slutet på 60-talet och början på 70-talet i samband med byggandet av miljonprogrammen. Vi kan även se att antalet färdigställda småhus ökade fram till slutet av 70-talet.

Inte särskilt förvånande har befolkningsökningen en stark korrelation med färdigställandet av småhus och flerbostadshus - med en viss fördröjning. Men vi kan även se att topparna blir mindre och mindre för varje våg av befolkningsökning. Just nu ökar Sveriges befolkning i absoluta tal mer än under 60- och 90-talet, men trots det är antalet färdigställda bostäder betydligt lägre nu än då.

Att befolkningen ökar så pass mycket just nu samtidigt som byggandet är på låga nivåer kan vara en förklaring till de höga bostadspriserna. Och eftersom den största befolkningsökningen sker i storstadsområdena är det inte konstigt att effekterna av uppblåsta priser blir tydligast där.

Jag tror att anledningen till att byggandet inte tar fart trots en hög efterfrågan är just bostadspriserna. För även om bristen är stor så är det få som har råd att betala marknadspriset för nybyggda bostäder. Det blir en negativ spiral där bubbelpriserna har en dämpande effekt på byggandet vilket i sin tur höjer priset på befintliga bostäder.

Det som är bra med ett lågt byggande är att Sverige kan återhämta sig fortare från bostadsbubblan när den väl brister. I länder som USA finns fortfarande stora mängder osålda bostäder som byggdes under bubbelåren, vilket påverkar ekonomin negativt än idag. Sverige kommer med tanke på det låga byggandet inte drabbas av samma problematik.

Svenska banker får betala allt högre räntor

Den här artikeln är intressant eftersom den tar upp en aspekt på den svenska kreditbubblan som det talas tyst om. Svenska banker får nu betala högre ränta på sina obligationer än flera stora svenska företag. Det gör att det blir lönsammare för storföretagen att ge ut egna obligationer än att finansieras av de svenska storbankerna.

I ett exempel från artikeln så har tydligen SCA just nu en halv procents lägre ränta på ett femårigt lån jämfört med SEB. Marknaden tror alltså att det är högre risk att de svenska storbankerna får problem med betalningarna än svenska industriföretag och kräver därmed en högre ränta.

Det är egentligen inget konstigt eftersom det svenska banksystemet är tätt sammankopplat med det europeiska. Så även om de svenska bankerna kanske inte själva sitter med grekiska statsobligationer så kan någon bank på kontinenten de har lånat pengar till mycket väl sitta på skräplån.

Då svenska banker får betala allt högre räntor på sina obligationer så borde det betyda att efterfrågan på obligationer minskar. Om vi kollar i SCB;s månatliga finansmarknadstatistik så verkar det stämma, se nedan för en graf över det totala värdet på utestående obligationer hos svenska banker.

Värdet på obligationer utgivna av svenska banker

Som ni kan se så ökade utlåningen stadigt ända fram till finanskrisen då den föll en del för att sedan stabiliseras kring 1100 miljarder. Men i samband med krisen i Grekland så föll utlåningen återigen, men den här gången minskade den mer än vid finanskrisen.

Troligtvis ökade misstänksamheten mot det europeiska banksystemet i samband med krisen i Grekland, vilket ledde till att efterfrågan på obligationer utgivna av svenska banker minskade.

Om trenden håller i sig med minskad utlåning till företag så finns det risk för att lönsamheten försämras för de svenska bankerna. I förlängningen kan det leda till att bankerna måste höja marginalerna på utlåningen till hushållen som inte har något alternativ än att låna av bankerna.

Importpriserna på väg upp

Idag kom SCB med ny data för importpriserna i Sverige, med tanke på att Sverige fick en tillfällig respit från den globala inflationen i samband med den stärkta kronan under 2010, kan det vara intressant att se hur utvecklingen sett ut den senaste tiden.

Dessvärre ser det ut som importpriserna är på väg uppåt igen i Sverige, se nedan för en graf över utvecklingen av importpriserna för mat fram till april 2011.

Importpriser för mat i Sverige

Vi kan se att importpriserna för mat ökade kraftigt i början på 90-talet när kronan försvagades rejält mot de flesta andra valutor. Men sedan dess har utvecklingen av importpriserna för mat varit måttlig ända fram till slutet av 2006 när indexet började växa exponentiellt - ungefär samtidigt som oljepriset började växa kraftigt.

Med tanke på att olja och energi är en viktigt komponent vid matproduktion är det inte konstigt att det får stor effekt på matpriserna. Då kronan inte förstärkts på senare tid samtidigt som oljan blivit allt dyrare är det inte förvånande att vi nu återigen ser stigande importpriser för mat i april.

Det kommer inte så lägligt för överbelånade svenskar - högre importpriser kommer i slutändan leda till högre priser i matbutikerna. Och det kommer ge Riksbanken incitament att fortsätta höja reporäntan.

Tigern tappar farten

Samtidigt som Reinfeldt är och frotterar sig i Tyskland i tigerekonomins namn kan vi läsa att svensken passat på att öka det privata skuldberget med över 12 miljarder under april månad. Kanske är det tack vare de nya lånen som svenska politiker får möjlighet att prata om det svenska undret inför en hänförd publik?

Om vi tittar i detaljerna i SCB;s månatliga rapport över finansmarknaden kan vi hitta några intressanta detaljer. För det första så ökade skulderna mer i april än i mars då ökningstakten låg på 10 miljarder, och för det andra kan vi se att blancoutlåningen börjar ta fart till hushållen efter att stått stilla sedan december. I april ökade blancolånen till hushållen med ca 2 miljarder - semesterresan på kreditkortet kanske?

Det är faktiskt ingen ovanlig säsongsvariation att ökningstakten på kredittillväxten blir lite högre inför sommaren och julen. Se nedan för en graf över den totala skulden till hushållen och tillväxttakten över 3 månader mellan 2002 och april 2011.

Kredittillväxt i Sverige 2002-2011

Som ni kan se har mönstret med högre ökningstakt under perioder av året upprepat sig under alla år sedan 2002 förutom under lågkonjunkturen i slutet på 2008. Men vi kan även se att det finns en annan trend nu i lånetillväxten - nivåerna är stadigt sjunkande.

I mars var ökningstakten över 3 månader nere på rekordlåga 1,1% vilket inte hänt en enda gång sedan början av statistiken. Om de toppar vi ser i grafen har gått till konsumtion i form av semesterresor, bilar och julklappar kan man ju undra vad som händer med den svenska tillväxten när trenden nu är fallande och det ser ut som om topparna är betydligt lägre än under kreditguldruschen 2002-2008.

Hushållen har ökat den totala skulden från lite över 1000 miljarder i början på 2002 till dagens nivå på över 2500 miljarder. Att tro att inte det har haft en enorm betydelse för den starka svenska tillväxten är att stoppa huvudet i sanden, i genomsnitt har hushållen lånat upp 166 miljarder per år för att hålla tigern igång.

Reinfeldt får passa på att sola sig i glansen medan tid är, för när det vänder ner och det går upp för investerare att svenska folket har belånat 80% av BNP så kanske det inte blir lika lätt att få en plats i talarstolen. Men det kanske dyker upp evenemang längre fram i stil med "Så socialiserade vi bankernas kreditförluster".

Det grekiska dramat närmar sig slutet

Det börjar bokstavligt talat hetta till nu i Grekland, i den här artikeln kan vi läsa om ECB;s syn på den grekiska krisen. Kortfattat kan man summera artikeln med att ECB ställer sig på IMF;s sida och tycker att den enda vägen framåt är mer omfattande åtstramningar och försäljning av statlig egendom.

ECB anser att en nedskrivning av skulder vore en katastrof eftersom det skulle leda till att Greklands banker blir insolventa vilket skulle förvärra det ekonomiska läget i landet.

Men frågan är väl om situationen kan bli så mycket värre än vad den redan är i Grekland? Och det är väl dessutom så att även ECB sitter på en hel del grekiska statsobligationer, varför de knappast kan räknas som oberoende bedömare.

Det som håller Grekland, ECB och europeiska banker flytande för tillfället är att ECB sänkt kraven på säkerhet till att även inkludera grekiska statsobligationer. Normalt accepterar bara ECB säkerheter med kreditbetyg A, men under skuldkrisen har nivån sänkts till BBB.

Men när nu Grekland fick sitt kreditbetyg sänkt ytterligare till B+ så har man fått frångå även de extraordinära reglerna. Nu säger ECB istället att eftersom Grekland samarbetar med IMF så är grekisk statsskuld ekvivalent med ett kreditbetyg på BBB.

Enligt bedömare sitter europeiska storbanker med totalt 100 miljarder euro i grekiska statsobligationer, merparten, 50 miljarder euro, sitter grekiska banker på, men annars är det ganska jämnt utspritt över kontinenten.

Problemet för bankerna är att statsobligationer har en riskvikt nära noll(eller lika med noll) -  dvs det finns inga reserver för kreditförluster. Bankerna har köpt upp statsobligationer istället för sitta på kontanter som inte ger någon ränta - även om statsobligationerna i detta fall råkade komma från ett land känd för osäkra statsfinanser.

Om det blir nedskrivningar av Greklands statsobligationer så behöver i princip alla drabbade banker, inklusive ECB, nytt kapital för att överleva.

Banker som sitter med grekiska statsobligationer hoppas kunna rida ut stormen genom att helt enkelt vänta ut sitt innehav - de är därmed i varje fall garanterade det nominella värdet av obligationerna. Problemet är bara att när den dagen kommer måste Grekland låna upp nya pengar för att betala innehavarna.

I praktiken är Grekland redan nu utestängt från privat finansiering, de korta räntorna är t.ex. prissatta för en statsbankrutt inom 2 år. Det betyder att ECB och europeiska storbanker egentligen räknar med är att det kommer ett till räddningspaket, där de europeiska skattebetalarna får betala notan.

Men frågan är väl om det är en lösning att hoppas på - ens på lång sikt, allt fler länder börjar nu dra tillbaka sitt stöd för det ursprungliga räddningspaketet samtidigt som kritiska röster mot mer stöd börjar få allt mer gehör inom unionen.

Nej, om jag får gissa så lämnar Grekland valutaunionen inom kort, och då har varken ECB eller IMF något att säga till om längre. Visst de får svårt att låna pengar men det kommer i varje fall inte bli svårare än vad det redan är. Grekland har gått i statsbankrutt åtskilliga gånger de senaste hundra åren, inget talar för att en misslyckad valutaunion kommer att hindra dem denna gång.

Räntan pressar stockholmare

Idag kom Swedbank med sin kvartalsvisa rapport över boindex som är ett sätt att mäta hushållens köpkraft vid husköp. Indexet tar hänsyn till räntor, medianinkomster och medianpriser för småhus. Normen för indexet är 100 och då ska 15% av förvävsinkomsten före skatt gå till bolånekostnader

Jag har tidigare tagit upp boindex i samband med den förra rapporten och kunde då konstatera att Stockholm låg sämst till i hela landet. Stockholmare har förvisso högre inkomster än övriga landet men det räcker inte för att kompensera för det nästan dubbelt så höga medianpriset för småhus.

Det kan vara intressant att se hur indexet har utvecklats i Stockholm sedan förra kvartalet, se nedan för en graf över boindex och medianpriset för småhus i Stockholm sedan första kvartalet 2007.

Boindex för Stockholm

Vi kan se att boindex har fortsatt att falla från förra noteringen på 74 till nuvarande nivån på 70, boindex för hela landet ligger som jämförelse på 110. Att stockholmare är pressade bekräftas av att Stockholm är den enda regionen som uppvisar fallande småhuspriser mellan Q4 2010 och Q1 2011.

Räntan är en tung komponent i boindex och det blir direkt avgörande när småhuspriserna är så höga som i Stockholm. Det kan vi se bevis på då boindex var ännu lägre under 2008 när räntan var betydligt högre än nu.

Räntan har också en stor påverkan på hur priserna utvecklar sig just nu i Stockholm eftersom marginalerna är så små för den typiska familjen. Se nedan för en graf över småhuspriserna i Stockholm kontra räntans utveckling under samma period.

Ränta kontra småhuspriser i Stockholm

I det stigande ränteläget från i början på 2007 fram till sista kvartalet 2008 var priserna i stort sett oförändrade. Men när Riksbanken började sänka räntorna i samband med finanskrisen så tog prisuppgången fart igen.

Vi kan dock se en tydlig avmattning av ökningstakten under 2010 när räntorna återigen började höjas. Men sannolikt har även det nya bolånetaket haft stor påverkan på hur priserna utvecklades 2010.

Det är berömvärt att Swedbank tagit fram boindex som visar svart på vitt hur ohållbara småhuspriserna är på vissa håll i Sverige. Men det är synd att det inte har praktiserats mer vid bankernas utlåning, för om så vore fallet hade aldrig priserna nått de nivåer vi nu ser i Stockholm.

Antalet varsel på låga nivåer

Arbetsförmedlingen rapporterar varje vecka statistik över antalet öppet arbetslösa i Sverige. Det är dock en ganska ointressant siffra som en ledande indikator för konjunkturen. Men de publicerar även statistik över antalet varsel i Sverige vilket är en betydligt bättre konjunkturindikator. Den statistiken rapporteras dock endast månadsvis, se nedan för en graf över utvecklingen av antalet varsel per månad sedan början av 1992 till april 2011.

Antal varsel per månad i Sverige 1992-2011

Som ni kan se så finns det två distinkta toppar i grafen - dels den under Sveriges alldeles egna finanskris i början på 90-talet med 500% styrränta och dels toppen under finanskrisen 2008. Men vi kan även skönja en mindre topp i efterdyningarna av terrorattackerna 2001.

Intressant att se är att när antalet varsel började stick iväg uppåt hösten 2008 så gick det väldigt snabbt - från en lägsta nivå på kring 2000 i månaden i juli till nästan 20 000 i oktober. Återhämtningen var sedan ganska långsam, det dröjde faktiskt ända in i mitten på 2010 innan antalet varsel återigen var på samma nivåer som rådde innan finanskrisen.

Med tanke på att förändringar av antalet varsel sker så snabbt så är det svårt att dra några slutsatser om den svenska konjunkturen för tillfället. Antalet varsel i april är förvisso lägre än motsvarande månad 2010 men nivåerna nu är ändå högre än bottennoteringen augusti 2010. Och dessutom var antalet varsel svagt sjunkande under hela våren 2010 för att istället vara svagt stigande för tillfället.

Bostadsrätterna ökar risken för finanskris

Som tidigare konstaterats här på bloggen så är svenska bankers bostadslån till de svenska hushållen idag på strax över 2000 miljarder. Med hjälp av SCB;s månatliga finansmarknadsstatistik kan vi titta närmare på hur säkerheterna är fördelade mellan bostadsrätter och småhus(inkluderar även ägarlägenheter). Se nedan för en graf över utvecklingen från 2002 till mars 2011.

Säkerheter för svenska bolån

Som ni kan se så har bostadsrätter gått från att ha varit en liten andel av bankernas säkerheter till att vara en betydande andel på numera strax över 500 miljarder. Om vi tittar på den månadsvisa kumulativa procentuella förändringen så blir skillnaden mer tydlig.

Kumultativ procentuell förändring av säkerheter

Bostadsrätters andel av bankernas säkerheter har växt med 175 procentenheter medan säkerheterna för småhus endast växt med 89 procentenheter,  vi kan dock se en begynnande avmattning av båda kurvorna. Till sist kollar vi på en graf som visar bostadsrätters procentuella andel av de totala säkerheterna över tid.

Bostadsrätters andel av de totala säkerheterna

Vi kan se att om kredittillväxten fortsätter i Sverige så kan vi förvänta oss att bostadsrätter tar en allt större procentuell andel av bankernas säkerheter för bolån. Inget förvånande egentligen eftersom antalet bostadsrätter är betydligt fler än antalet småhus - speciellt i storstadsområdena där bubbeltendenserna är tydligast.

Frågan är väl dock om bostadsrätter är en lika säker säkerhet som småhus? Många nybyggda bostadsrätter kan ha tiotusentals kronor per kvm i lån i föreningen vilket gör att risken för att bostadsrätten blir värdelös ökar markant - speciellt i ett stigande ränteläge där många föreningar sitter med stora rörliga lån.

Jag har tidigare tagit upp att svenska bankers riskvikt för bolån är exceptionellt låg - endast 6%, vilket väl även borde gälla bolån för bostadsrätter. När nu bostadsrätterna stadigt ökar sin andel av bankernas säkerheter för bolån så blir det än mer tydligt hur lätt det svenska banksystemet kan drabbas av en ny finanskris vid fallande bostadspriser, eller om allt fler bostadsrättsföreningar får problem med soliditeten.

Exporten till Norge och Danmark minskar

Med tanke på att vi sett hur Norge och Danmark drabbats av oljetoppen och en briserad bostadsbubbla kan man kan ju undra om även Sverige kommer att påverkas indirekt? Med tanke på att Norge och Danmark är Sveriges andra respektive femte största exportmarknad så finns det stor risk för att så blir fallet.

Se nedan för en graf över exportförsäljningen till Danmark och Norge sedan 2006, för jämförelse finns även Tyskland och Finland med i grafen.

Export från Sverige(3 månaders glidande medelvärde)

Värt att notera är att exporten till Danmark började falla redan innan finanskrisen i slutet på 2008, antagligen som en konsekvens av den briserade bostadsbubblan. I samband med finanskrisen föll exporten ytterligare, men intressant att se är att exporten ännu inte återhämtat sig till nivåerna som nåddes i mitten av 2008 på ca 8 miljarder i månaden.

Vi kan även se att Finland var nära att gå om Danmark som Sveriges femte största exportmarknad i slutet på 2010, men sedan dess har exporten utvecklats svagt även till Finland, antagligen på grund av den allt starkare kronan.

Exporten till Norge har hållit jämna steg med exporten till Tyskland efter finanskrisen. Men vi kan se att på senare tid har exporten till Norge utvecklats sämre än till Tyskland trots att den norska valutan inte försvagats nämnvärt mot kronan.

Med tanke på att grafen är baserad på löpande priser så är Sverige ganska långt ifrån att ha återhämtat sig från effekterna av finanskrisen. Sverige är dessutom ännu väldigt beroende av några få länder för sin export.

Sveriges sex största exportmarknader står t.ex. för nästan 50% av all export. Och Sveriges export till Europa står för nästan 70% av all export, som jämförelse är exporten till Asien bara på 15%.

Bostadsbubblan i Spanien

Precis som de flesta länder under 00-talet så hade Spanien sin egen lilla bostadsbubbla. Med tanke på att byggsektorn i Spanien just nu visar stora svagheter så kan det vara intressant att se hur bostadsbubblan utvecklats i Spanien genom åren jämfört med andra länder i Europa.

Jag lyckades bara hitta data för huspriser på denna sida, men med tanke på att jag innan detta inlägg inte visste att huspriser heter "precios de la vivienda" på spanska så får väl följande graf ändå ses som en bedrift. I grafen kan vi se utvecklingen för det nominella kvadratmeterpriset för hus i Spanien sedan mitten av 80-talet.

Huspriser i Spanien

Som ni kan se så toppade priserna i Spanien i början av 2008 efter att ha ökat dramatiskt sedan slutet av 90-talet - bostadsbubblan i Spanien är fullt jämförbar med bostadsbubblan på Irland. Prisfallet i Spanien har sedan toppen varit måttligt men det var det också initialt på Irland som toppade tidigare(i slutet på 2006).

Precis som på Irland så byggdes det även för mycket nya bostäder i Spanien. Läs t.ex. denna artikel från NYT om hur det finns hela förorter till Madrid med hundratals hus som står helt tomma och förfaller.

Det måttliga prisfallet sedan toppen kan vara en förklaring till att Spanien ännu inte är i samma besvärliga läge som Irland. Men som ni kan se är det bara en fråga om tid innan även Spaniens banker får problem med sina säkerheter. Prisfallet i Spanien ligger just nu på över 10% på nationell nivå och trenden är fortsatt fallande.

Det som triggade krisen på Irland var när bankerna inte längre kunde använda de mindre värda bostäderna som säkerhet för att låna pengar av andra banker och ECB. Det skapade hål i bankernas balansräkningar vilket löstes genom att staten fick gå in med direkta kapitalinjektioner för att rädda de insolventa bankerna.

Spanien är just nu elefanten i rummet som är för stor för att räddas. Det vet alla även om många politiker inte vill erkänna problematiken. På Irland startade den verkliga krisen när huspriserna hade fallit med ca 20%.

Men med tanke på att raset startade senare i Spanien så är det sannolikt inte långt kvar förrän även Spaniens banker drabbas av samma problematik. Men frågan är väl hur man räddar en elefant?

Byggandet kollapsar i Spanien

Igår kom ny statistik från Eurostat för byggindex inom eurozonen och hela EU, indexet mäter aktiviteten i byggsektorn. Se nedan för en graf över utvecklingen inom eurozonen och EU27 från 2002 till 2011.

Byggindex för EU

Värt att notera är att byggindex för eurozonen har utvecklats svagare än för EU27 sedan indexet vände ner i mitten av 2008. Det har blivit extra tydligt under 2010 och i början på 2011 när vi kan se en tydlig förstärkning av byggindex för EU27.

Det är också intressant att byggindex vände ner redan i början på 2008 - långt innan Lehman Brothers gick under och triggade finanskrisen i september. Mycket talar därför för att finanskrisen kanske inte var ensamt ansvarig för den svåra lågkonjunkturen som följde.

Man kan ju också undra varför länderna i eurozonen utvecklar sig svagare än länderna utanför? Var inte tanken bakom euron att det skulle ge finansiell stabilitet och ekonomisk tillväxt? I varje fall var väl det som lades fram som argument inför valet här i Sverige.

Jag tror att anledningen till att eurozonen utvecklar sig svagt är att räntenivån som sattes av ECB i början av 00-talet var anpassad till den låga tillväxt som för tillfället rådde i eurozonens största ekonomi - Tyskland. Det ledde till att länder som Irland och Spanien byggde mer än vad de hade gjort om de istället haft självständiga centralbanker som kylt ner konjunkturen med räntehöjningar.

Även om byggbubblan var påtaglig även i länder utanför eurozonen så blev den mångfalt större i länder som Irland och Spanien som hade rekordlåg ränta tack vare ECB och en högkonjunktur utan dess like. Men nu kan vi se effekterna av den vilda festen - en baksmälla i form av ett fallande byggindex under snart 3 år i eurozonen.

Det blir extra tydligt när Tyskland utmärker sig i eurozonen med att öka sitt byggindex med +16.2% över ett år samtidigt som Spanien just nu ligger på -38%. Ja ni läste rätt, det är inte siffror som indikerar en lågkonjunktur i Spanien, utan en depression.

Kom ihåg att indexet var lågt redan 2010 i Spanien, men nu har alltså byggindex nästan halverats från redan låga tal. Innan lågkonjunkturen tog fart var byggsektorn en mycket viktig del av Spaniens ekonomi, betydligt viktigare än för länder som Tyskland med en stor tillverkningsindustri.

Det är därför svårt att se hur Spanien ska kunna vända den negativa utvecklingen vi nu ser. Och man kan ju undra varför Spaniens statslåneräntor inte skjuter i höjden? Kanske för att de är för stora för att räddas?

Lönsamheten sämre för exportföretagen

Häromdagen kom en ny rapport från svenska exportrådet för exportchefsindex(EMI). Jag har tidigare tagit upp det här på bloggen och kunde då notera att marginalerna var på nergång i de svenska exportföretagen som en konsekvens av den stärkta kronan och allt högre råvarupriser. Det kan därför vara intressant att göra en uppföljning för att se hur situationen förändrats de senaste månaderna.

EMI täcker även in undersökningar om hur företagen förväntar sig den framtida utvecklingen. Men det har jag valt att bortse ifrån då det enligt mig är mer intressant att titta på de frågor om nuläget som ställs till företagen. Då hela 225 företag ingår i undersökningen så ger det en bra indikation på hur konjunkturen utvecklar sig just nu i Sverige.
 
Se nedan för en graf över frågan "Hur bedömer du företagets exportförsäljning de senaste 3 månaderna?" uppdelat efter storleken på företagens exportförsäljning. Notera att det är ett diffusionsindex vilket innebär att det är fler som upplever försäljningen som bättre än sämre om indexet är över 50.

Nuläget för exportförsäljningen

Som ni kan se så är det ganska stor skillnad mellan hur de företag med mindre export upplever läget jämfört med företag med hög exportförsäljning. Det kan bero på att småföretag är mer känsliga för försämringar i konjunkturläget då de oftare är beroende av ett mindre antal kunder. Dessutom så säljer småföretagen oftare till Sveriges grannländer och inom EU som ju har utvecklats svagt i skuggan av skuldkrisen.

Den svaga utvecklingen för småföretagen bekräftas om vi tittar på hur företagen uppfattar nuläget på orderstocken, frågan de svarar på är "Hur bedömer du storleken på företagets exportorderstock?"

Orderstock för exportföretagen

Som ni kan se så var utvecklingen för orderstocken väldigt stark fram till tredje kvartalet 2010. Under det sista kvartalet 2010 försämrades dock indexet ordentligt.

Men sedan dess har indexet återhämtat sig något för storföretagen även om småföretagen uppvisar en fortsatt svag utveckling med index klart under 50. Indexet för småföretagen var precis på väg att gå över 50 i mitten av 2010 när skuldkrisen i Europa började eskalera med räddningspaket för Grekland.

Sist tar vi en titt på hur lönsamheten har utvecklat sig för de svenska exportföretagen, företagen får svara på frågan "Hur bedömer du att lönsamheten på exportförsäljningen är i nuläget?"

Lönsamheten för exportföretagen

Här kan vi se att lönsamheten stadigt har försämrats för småföretagen medan storföretagen var nästan opåverkade av den starka svenska kronan och höjda råvarupriser under slutet av 2010. Det kan bero på att stora företag ofta valutasäkrar vid handel mot utlandet samt att de har större råvarulager och därför inte lika snabbt drabbas av prishöjningar.

Vi kan se att läget var det omvända under 2009 när kronan var rekordsvag och råvarupriserna föll kraftigt. Då kunde småföretagen snabbt dra nytta av det gynsamma läget medan uppsvinget för storföretagen kom långt senare.

Oljetoppen i Danmark

Häromdagen tittade jag på om den briserade bostadsbubblan kan vara en möjlig orsak till att Danmark uppvisat en svag industriproduktion i jämförelse med Sverige under det senaste året. Men det är inte bara en pågående bostadskrasch som påverkar Danmarks ekonomi negativt.

Precis som Norge så har Danmarks oljeproduktion toppat ganska nyligen. Nu nådde aldrig produktionen upp till samma nivåer som Norge. Men Danmark har ändå varit nettoexportör av olja under lång tid. Se nedan för en graf över utvecklingen av Danmarks oljeproduktion mellan 1994 och januari 2011.

Oljeproduktion i Danmark

Som ni kan se så nådde Danmark nationell Peak Oil så sent som 2005 med en topp på lite över 400 tusen fat per dag. Det kanske inte låter så mycket men det är ändå mer än det dubbla mot Danmarks nuvarande oljekonsumtion.

Ifall produktionen inte börjat minska 2005 så hade Danmark kunnat exportera ca 200 tusen fat mer olja per dag än dagens nivå på ca 30 tusen fat. Med ett oljepris idag på 111 dollar fatet så har alltså en intäkt på 140 miljoner om dagen eller 51 miljarder SEK om året försvunnit från den danska ekonomin.

Det kommer inte dröja länge innan Danmark likt Sverige måste börja importera olja. Om vi kollar grafen så kan vi se att produktionsfallet sedan 2005 legat på ca 50 000 fat om året. Det är väl därför rimligt att anta att Danmark blir oljeimportör redan under 2011.

Danmark har annars varit ett föregångsland när det gäller att minska sitt beroende av olja.  Oljekonsumtion låg 2005 på ca 218 tusen fat om dagen, att jämföras med dagens nivå på ca 167 tusen fat om dagen.

Danmarks konsumtion per capita ligger därmed på ca 11 fat olja per år. Det är anmärkningsvärt lågt med tanke på att Danmark är självförsörjande på olja. Som jämförelse ligger Sveriges konsumtion per capita på ca 13,2 fat olja per år.

Sveriges oljekonsumtion är oförändrad jämfört med 2005 trots att vi måste importera all olja vi konsumerar. Hur kommer det sig då att ett land som Danmark minskar sin konsumtion trots att de är självförsörjande? Kanske för att de inser att oljan är en ändlig resurs?

Mäklarpropaganda

I veckan kom ett pressmeddelande från Mäklarstatistik som bland annat informerar oss om att villapriserna var stillastående den senaste 12-månadersperioden. Det kanske låter odramatiskt men faktum är att det inte har hänt en enda gång det senaste decenniet(troligtvis längre än så) att villapriserna stått stilla under ett år.

Mäklarstatistik är dock bra på att lyfta fram att bostadsrättspriserna fortfarande är lätt stigande på årsbasis. Den statistik som presenteras på sidan är annars under all kritik då vi bara får se glidande medelvärden utan tillgång till källdata.

Det gör det omöjligt att med hjälp av Mäklarstatistiks siffror göra historiska jämförelser, men som tur är har vi i alla fall SCB att förlita oss på. Mäklarstatistik är dock intressant eftersom det ger en mer momentan bild.

Som jag tidigare konstaterat här på bloggen så finns det all anledning att hålla närmare koll på utvecklingen i Skåne eftersom antalet osålda villor ökat betydligt mer där än på andra håll i landet, vi kan även läsa att Cornucopia har sett en förnyad säljsignal i Malmö.

Om vi kollar Mäklarstatistiks senaste siffror så kan vi göra några intressanta lokala observationer i Skåne. I Ängelholm har priserna gått ner med 7% på årsbasis och 12% på tre månader. Och i Ystad har priserna också gått ner med 12% på tre månader och hela 16% på årsbasis.

Den genomsnittliga villan som kostade lite över 2,5 miljoner för ett år sedan i Ystad har alltså tappat 350 tusen i värde. För någon som köpte med 10% i kontantinsats i april 2010 är redan nu under vattnet med 100 tusen.

Om något liknande inträffar på bred front i Sverige så kommer det få mycket stor påverkan på svensk ekonomi. Det tar slut på pengar i husbankomaten som troligtvis varit en stark bidragande faktor till den starka svenska konjunkturen.

Det riskerar även sätta hela den för tillfället stabila svenska banksektorn i gungning. När säkerheterna i bankernas balansräkningar plötsligt faller med över 10% får lagstiftarna bli lika påhittiga som i USA eller på Irland för att hålla insolventa banker under armarna.

Det är egentligen först på senare tid som svenska institutioner börjat oroa sig för den svenska bostadsbubblan. Under flera decennier har t.ex. Riksbanken totalt ignorerat kredittillväxten vid fastställning av reporäntan.

Och Finansinspektionen har tillåtit bankerna att belåna bostäder långt upp i taknocken. Det har troligtvis varit den största bidragande orsaken till ökande priser på bostäder då svensken budat med minimal egen insats.

Nu har Finansinspektion insett att något måste göras och infört bolånetak samtidigt som Riksbanken också vaknat upp efter att ha läst hur bostadsbubblor utvecklar sig i praktiken i länder runt om i världen.

Om inget hänt och folk fortfarande kunnat belåna 95% på den nya villan så hade utan tvekan prisrallyt fortsatt. Men när det gäller bubblor så finns det mycket lite som talar för att priserna helt plötsligt stabiliseras efter att växt snabbare än allt annat under lång tid.

Det säger sig självt att en exponentiell tillväxt på bostäder under flera decennier måste korrigeras till sitt rätta inflationsjusterade pris. Så på ett sätt är det bra att fallet startar nu istället för om ett år då priserna är ännu högre.

Men det är mycket svårt att förutspå hur stora konsekvenserna blir för svensk konjunktur, jag skulle dock rekommendera att sätta på säkerhetsbältet.

Den briserade bostadsbubblan i Danmark

Vi kunde se i ett tidigare inlägg hur utvecklingen för industriproduktionen i Norge och Danmark inte varit så stark det senaste året. Jag nämnde att en orsak till en svag utveckling i Danmark kan bero på att de har en briserad bostadsbubbla.

Det kan vara intressant att se hur bostadspriserna har utvecklats sig där på senaste tiden. Vi får inte läsa om det så ofta i svensk dagspress trots att det kan ge oss lärdomar om hur vår egen bostadsbubbla kommer att utveckla sig.

Danska Realkreditrådet presenterar statistik på sin hemsida, se nedan för prisutvecklingen för småhus, bostadsrätter(ofta ägarlägenheter i Danmark) och fritidshus mellan 1992 och 2010.

Bostadspriser i Danmark

Den genomsnittliga bostadsrätten i Danmark ökade i pris med 310% mellan 1992 och toppen som nåddes i slutet på 2006. Men även om priset på bostadsrätter snabbt föll så höll sig priset på villor och fritidshus relativt stabila.

I samband med finanskrisen så föll dock priserna snabbt för även villor och fritidshus, antagligen beroende på att det blev svårare att få finansiering. Men från slutet av 2008 verkar situationen ha stabiliserats för priserna började så smått att öka igen.

Intressant att notera är att på senare tid verkar det ha skett en försämring av läget för nu är priserna återigen svagt fallande. Det känns igen från USA där man nu också börjar få se fallande priser igen efter en kortare återhämtning.

För att se varför priserna återigen faller kan vi titta på den genomsnittliga försäljningstiden för olika objekt i Danmark, se nedan för utvecklingen mellan 2004 och 2010.

Försäljningstider för bostäder i Danmark

Vi kan se att försäljningstiderna är på klar uppgång vilket förklarar den senaste tidens prisfall. Det kan även vara värt att notera att försäljningstiderna började öka i slutet på 2006 - ungefär samtidigt som bubblan punkterades för priset på bostadsrätter.

Inget konstigt egentligen eftersom det är när utbudet ökar samtidigt som efterfrågan är densamma eller sjunkande som konkurrensen ökar om köparna, det leder till att vissa säljare måste sänka priset för att få sålt. Och när en säljer till ett lägre pris så påverkar det hela marknaden. Det är värt att notera med tanke på att samma sak har börjat hända våren 2011 i Sverige.

Om Sverige följer i Danmarks fotspår så talar det mesta för att vi har ett prisfall på bostadsrätter att vänta före ett prisfall på villor. Det verkar dessutom som om Sverige är rätt likt Danmark i den bemärkelsen att priserna för bostadsrätter har ökat betydligt snabbare än för småhus.

Norge minskar oljeunderskottet

I mitt förra inlägg så ställde jag mig frågan varför Norges industriproduktion har visat sig vara så svag det senaste året i jämförelse med Sverige. En förklaring kan vara att den svagt fallande industriproduktionen är en konsekvens av Peak Oil.

Som bekant så inträffade oljetoppen för Norge av allt att döma redan år 2000. Sedan dess har oljeproduktionen fallit i rask takt. EIA släppte nyligen ny data för oljeproduktionen i världen fram till januari 2011, se nedan för en graf över produktion av råolja(och kondensat) i Norge mellan 1994 och 2011.

Oljeproduktion i Norge

Även om fallet från toppen av produktionen år 2000 initialt var ganska lågt så minskade produktionen dramatiskt mellan slutet av 2003 och slutet av 2008 - 1 miljon fat om dagen försvann vilket motsvarar nästan 3 gånger Sveriges konsumtion. Om fallet hade fortsatt i samma takt så vore Norges produktion långt under 1 miljon fat om dagen redan innan 2020.

Men under 2008 hände något, kanske började de pumpa in vatten i sina oljekällor för att öka trycket och därmed utvinningstakten. Det förekommer att man gör det i andra stora oljefält i världen som t.ex. Ghawar i Saudiarabien och Cantarell i Mexiko.

Faran med att pumpa in vatten i gamla fält med minskande produktion är att när det inte hjälper längre för att stoppa produktionsfallet så blir fallet större än tidigare. Det finns tydliga indikationer på att så är fallet i Cantarell som har sett en dramatisk minskning av produktionen på senare tid.

Nu är det för tidigt att säga om Norges stora oljefält går samma öde till mötes. Men om kan kollar grafen från slutet av 2009 så ser fallet ut att vara minst lika stort om inte större än under 2004 till 2008.

Oavsett hur det går den närmaste framtiden för Norges oljeproduktion så är det ofrånkomligt att det får konsekvenser för ekonomin om oljeproduktion minskar med 1,4 miljoner fat på kort tid.  Även om Norge varit förståndigt och sparat det mesta av sina intäkter i en oljefond så är det många industrier med koppling till oljan som drabbas.

Norge har genom åren spenderat cirka 4% av oljefonden i statsbudgeten. I förra årets budget hade Norge till exempel haft ett underskott på 128,1 miljarder NOK utan oljeintäkterna inräknade. Men nu har Norge för första gången på många år tvingats att sänka underskottet före oljeintäkter till 112,9 miljarder NOK.

Det kommer naturligtvis på sikt också påverka konjunkturen och industriproduktionen i Norge även om det bara är fråga om ca 15 miljarder NOK detta år. Det finns dock stor risk att det blir ett återkommande tema för Norge att minska oljeunderskottet med tanke på den fallande oljeproduktionen.

Industriproduktionen svag i EU

Idag släppte Eurostat ny statistik för industriproduktionen i Europa. För euroländerna så föll indexet med 0,2 medan det föll med 0,3 i hela EU-27(där även Norge ingår). Inga dramatiska siffror men ändå oroväckande att industriproduktionen sjunker när Europa behöver tillväxt för att klara skuldkrisen.

Även i Sverige föll industriproduktionen med 0,1 i mars efter en riktigt stark februari då den låg på plus 3,1, men Sverige är ändå bäst i klassen bland sina grannländer. Norge föll till exempel med 1,5 i mars medan Danmark föll med hela 1,7.

Då Eurostat publicerar statistik ett år tillbaka så kan det vara intressant att titta på hur utvecklingen sett ut historiskt i Europa och bland våra grannländer. Se nedan för en graf över utvecklingen sedan mars 2010.

Industriproduktion i Europa

Vi kan se hur Sverige har ökat industriproduktionen betydligt starkare än EU-27 snittet. Men i jämförelse med våra grannländer så är det mycket stor skillnad.

Både Norge och Danmark har varit i fallande trend under hela perioden. Finland har förvisso inte tappat så mycket men har de senaste månaderna uppvisat försämrade siffror. Man kan ju undra varför övriga nordiska länder inte visar upp bättre siffror, har de inte tillräckligt mycket tiger i sig kanske?

Danmark har ju haft en minikrasch på bostadsmarknaden så det kan ju vara förståeligt att de visar upp svagare siffror men vad har Norge för ursäkt egentligen?

USA ökar handelsunderskottet

Idag släpptes nya siffror över USA;s export och import till och från utlandet. På grund av ett ökande oljepris så ökade handelsunderskottet med 6%. Till viss del kan man väl säga att det är självförvållat då dollarn försvagats av kvantitativa lättnader och ett kraftigt budgetunderskott.

Men om man bortser från oljan så minskade faktiskt handelsunderskottet för USA i mars. Det är inte omöjligt att amerikansk ekonomi hade varit starkare än någonsin nu om vi inte hade haft ett så högt oljepris. Nu är dock oljan är på historiskt höga nivåer redan innan lågkonjunkturen vänt till högkonjunktur.

USA har den överlägset högsta konsumtionen olja per capita i världen. Varje dag måste ca 12 miljoner fat importeras för att hålla ekonomin igång. Det gör att ett högt oljepris blir mer kännbart där än i någon annan ekonomi i världen.

Det råder dock ingen tvekan om att det är betydligt bättre fart i amerikansk ekonomi nu än för något år sedan. Vilket naturligtvis varit en bidragande orsak till att Svensk ekonomi går bättre än på mycket längre. Därför kan det vara intressant att se hur handeln med Sverige har utvecklats de senaste åren. Se nedan för en graf över utvecklingen sedan början på 00-talet.

Import/Export USA

Notera hur handelsöverskottet för Sverige var nära noll under finanskrisen, se också hur importen från USA till Sverige var i stort sett oförändrad under samma period. Sedan dess har handelsöverskottet stadigt ökat även om det fortfarande är betydligt lägre än under perioden innan finanskrisen.

Det är också tydligt att mars var en riktigt stark månad för svensk export till USA - men det är sannolikt en säsongsvariation då samma öking i mars finns under tidigare år. Annars kan vi skönja att tillväxten av exporten mattas av. Det är väl inte orimligt att anta att det till stor del kan förklaras av en allt starkare krona.

Det ska bli intressant att se om USA kan behålla sitt momentum trots ett allt högre oljepris. För även om USA har problem så är det fortfarande världens överlägset största ekonomi. Och det kommer att kännas för alla världens ekonomier om det vänder neråt där igen.

Tyvärr finns vissa indikationer på att det kan vara en vändning till det sämre på gång i USA. I förra veckan kom en rejäl besvikelse när antalet nyanmälda arbetslösa ökade stort efter att ha varit i en fallande trend under lång tid.

Microsoft köper Skype

Idag fick vi bekräftelse på att de rykten som cirkulerat att Microsoft tänker köpa Skype var sanna. Det blev dock en rekorddyr affär på hela 50 miljarder. Ganska mycket med tanke på att Skype såldes för bara ca 30 miljarder 2005 till eBay. Men då ingick inte hela bolaget utan vissa delar av tekniken licencerades ut. Nu har av allt att döma Microsoft köpt hela bolaget.

Man kan ju undra vad som ligger bakom att Microsoft väljer att lägga så mycket pengar på teknik som man redan besitter? Det har ju gått att ringa via Microsoft Messenger sedan flera år tillbaka. Jag tror det har att göra med Microsofts satsning på den mobila marknaden. Skype finns numera till både Android och Apple iOS och är ett billigt alternativ till att ringa via normal operatörstaxa.

Det är så billigt att många operatörer blockerar Skype och annan IP-telefoni - så även i Sverige. Anledningen till att det blockeras är enkel - en av operatörernas största intäktskälla är fortfarande traditionell samtalstrafik. Om Skype släpps fritt i nätet finns det inget som hindrar kunderna att teckna bara dataabonnemang och använda Skype för att ringa.

I och med att nästa generations mobiltelefoni(LTE) lanseras i allt fler länder så kommer den utvecklingen bli allt mer attraktiv. Med dagens standard är en hastighet på upp till 150 mbit i sekunden ingen omöjlighet. Det är högre hastighet än vad de flesta har på sitt fasta bredband hemma.

Så även om kanske Skype och annan IP-telefoni får lite sämre kvalité med dagens 3G så kommer nästa generations mobiltelefoni göra att upplevelsen blir minst lika bra som att sitta och Skypa hemma vid datorn. Det finns då inte längre något skäl att betala dyra pengar för att ringa via operatören.

Det är bara en fråga om tid innan det dyker upp operatörer som tillåter IP-telefoni i nätet. Och det är kanske där som Microsofts plan kommer in i bilden. De kan då släppa en helhetslösning med en fast månadsavgift för att via Windows Phone och Skype kunna sköta all din mobila kommunikation.

Microsoft kommer sannolikt inte själva att agera operatör utan de kan köpa in sig i ett befintligt nät som virtuell operatör vilket förekommer redan idag. Det hade man förvisso kunnat göra även utan att köpa bolaget men Microsoft får genom förvärvet ett starkt varumärke för sin marknadsföring och en stor grupp potentiella användare som kan lockas över till Windows Phone.

Rekordexport för Tyskland

Skuldkrisens Europa blir allt mer bisarr. Häromdagen meddelande ECB att räntan lämnas oförändrad på 1,25%. Samtidigt kan vi idag läsa att Tysklands ekonomi går allt bättre - det rapporteras om den högsta exporten någonsin. Det är väl inte orimligt att anta att det till stor del är en konsekvens av den låga räntan och den försvagade euron.

Tyskland skulle behöva ha en betydligt högre styrränta än vad som nu är fallet. En rekordstark ekonomi riskerar på sikt överhettas och driva på inflationen. Och mycket riktigt kan vi även läsa idag att det råder stor brist på arbetskraft i Tyskland - det finns just nu över 1 miljon lediga tjänster. Det kommer med säkerhet driva upp lönerna och inflationen i Tyskland.

Samtidigt blir ekonomin allt sämre i länder som Grekland som får se statslåneräntorna öka för varje dag som går. Men det är av akademiskt intresse - i praktiken lånar inga privata investerare längre pengar till Grekland utan de är beroende av konstgjord andning från andra euroländer via ECB.

Det har på senaste tiden fluktuerat rykten om att Grekland kommer att lämna eurosamarbetet - rykten som gång på gång dementeras från högsta ort. Men troligtvis vore det den bästa lösningen för Grekland och andra liknande länder. Det går inte att lösa insolvens med mera lån - det gör bara problemet värre på sikt.

Men eurosamarbetet är i högre grad ett politiskt projekt än vad det är ett ekonomiskt. Och som vi alla vet så är allt möjligt inom politiken. Att redan nu kasta in handduken skulle innebära stora prestigeförluster för politiker som varit med och format EU de senaste 10 åren.

Politiker utan verklighetsförankring byts dock ut med jämna mellanrum och det är väl det enda som på sikt kan leda till en kursändring från den bisarra situation som nu råder. Vårt grannland Finland ser ut att vara först på tur i och med att Sannfinnländarna blev tredje största riksdagsparti i det senaste valet 2011.

Sannfinnländarna kallas av vissa för ett populistiskt parti - och det må så vara - men de verkar utan tvekan ha en klarsynt syn på den europeiska skuldkrisen. Och de får dessutom väldigt stor uppmärksamhet för att vara tredje största partiet i Europas periferi. Nu har man till och med fått en artikel publicerad i Wall Street Journal som är väl värd att läsa.

Vi får hoppas att Sannfinnländarna med sitt initiativ på allvar kan förändra europeisk ekonomisk politik och få andra mer etablerade partier att ta bladet från munnen. För dagens situation med en handfull insolventa stater som hålls under armarna av kollektivet är dömd att misslyckas.

Utbudet av villor ökar

Igår kom Fastighetsbyrån med ett pressmeddelande om att du nu får ge 7,7 miljoner för ett standardhus i Djursholm, exakt samma hus kostar bara 360 tusen på Sveriges just nu billigaste ort - Älgarås. Är det verkligen värt pengarna att betala 7,3 miljoner mer för villan i Djursholm?

Ja, tydligen för även om 7,3 miljoner kan tyckas dyrt för en tomt(för det är väl det man betalar för) så kan vi inte se några tecken på att villaförsäljningen försvagas i Stockholm - utbudet på Hemnet är just nu helt normalt för årstiden enligt Hemnet;s statistik.

Om man tittar på antalet objekt ute till försäljning i hela landet kan vi dock se en tydlig ökning av antalet objekt. Se nedan för en graf över antalet hus ute till försäljning de senaste åren.

Det har skett en markant ökning av antalet objekt till salu de senaste månaderna. Just nu är det ca 20% fler villor till salu jämfört med året innan. Men även under 2010 var det generellt ett högre antal objekt till salu jämfört med 2009. Intressant att se är att utbudet blev större än 2009 först under våren 2010 när förslaget om bolånetak började diskuteras.

Troligtvis är det just bolånetaket som är orsaken till att vi ser en så stor ökning av antalet objekt jämfört med 2009. För då flera småhustillverkare har problem med försäljningen så är det inte konstigt om även försäljningen av befintliga hus påverkas. För i realiteten är det ganska små skillnader i pris på ett nytt och begagnat hus - speciellt i de hetare områdena.

På lite sikt kan det ökade utbudet av hus få drastiska konsekvenser för den svenska bostadsbubblan. För bakom varje försäljning av hus döljer sig en historia och det kan finnas en hel del hus som till slut måste säljas till ett lägre pris. Det finns ju ett amerikanskt mäklartalesätt "There's nothing price won't fix". Det gäller i högsta grad i dagens Sverige för det är just ett lägre pris som skulle behövas för att få fart på försäljningen.

En familj som tidigare lånade 95% via SBAB kunde köpa en villa för 3 miljoner med endast 150 tusen i kontantinsats. Samma kontantinsats köper idag ett hus för bara 1 miljon - en minskning av kreditvärdigheten med 67%. Lägg där till ett stigande ränteläge så är det inte svårt att förstå varför vi ser en ökande mängd osålda villor.

Det är som sagt stora regionala skillnader i Sverige. Igår kunde vi läsa om hur Cornucopia förutspådde att Skåne kan vara den region som ligger först i kön inför den stundande bostadskraschen. Om man kollar Hemnet;s statistik så finns det stöd för den tesen. Utbudet i Skåne ligger just nu 7% procentenheter högre än för Sverige som helhet.

Att det är just Skåne som drabbas hårdast beror sannolikt på att där har inte bara den kreditsvaga gruppen försvunnit från marknaden, utan även många tyskar och danskar har försvunnit som en konsekvens av den stärkta kronan.

Riksbanken och Peak Oil

Häromdagen publicerade Riksbanken sitt penningpolitiska protokoll för den senaste räntehöjningen på 0,25%. Det kan vara intressant att se hur de resonerar kring svensk tillväxt och allt högre oljepriser. I den inledande sammanfattningen av protokollet kan vi läsa följande stycke.

Stark omvärldstillväxt och oron i de oljeproducerande länderna driver upp priserna på energi och övriga råvaror. Detta har en hämmande inverkan på omvärldstillväxten och ger även högre inflationsimpulser i många delar av världen, även i Sverige.

Det verkar som om Riksbanken är medveten om att ett allt högre oljepris också slår på tillväxten. Men samtidigt är det förvånande att man skriver omvärlden för det är väl rimligt att anta att även Sverige kommer drabbas av lägre tillväxt.

Riksbanken antyder att en orsak till de högre oljepriserna är oroligheter i mellanöstern men det är inte hela sanningen för oljepriset var på historiskt höga nivåer redan innan oroligheterna startade. Lite senare i protokollet kan vi även läsa följande som ger en annan bild av Riksbankens uppfattning.

Priserna på energi och råvaror stiger. Givet den goda världstillväxten menade Ingves att det var rimligt att se det som en efterfrågeeffekt där priserna troligtvis kommer att förbli höga under överskådlig framtid. Det kan även påverka inflationsförväntningarna och penningpolitiken om många försöker kompensera sig för dessa prisrörelser. Sverige kommer inte att vara ensamt om att höja styrräntan.

Uttalandet ger antydningar om att man inser att problematiken med ett allt högre oljepris inte bara har att göra med tillfälliga effekter utan är efterfrågestyrd. Man skriver att priserna kommer att förbli höga under överskådlig framtid, men utelämnar vad som kommer att sänka priserna, är det för att efterfrågan minskar eller att utbudet ökar?

De som läst på om Peak Oil vet att det enda som på sikt kan få ner priserna på olja är en ny lågkonjunktur. Men inte ens då är det särskilt troligt att vi får se så mycket lägre priser. Problemet är nämligen att vi har två exponentiella funktioner som samarbetar när väl oljetoppen är nådd.

Den ena exponentiella funktionen minskar oljeproduktionen exponentiellt och den andra ökar konsumtionen i oljeproducerande länder exponentiellt. Det gör att inte ens en vid en ny global lågkonjunktur kommer efterfrågan sjunka tillräckligt mycket för att sänka priserna till vad som anses är ett normalt pris.

Det är också uppenbart att Riksbanken kommer att höja räntan när allt högre oljepriser får genomslag på inflationen. Men då man samtidigt själva sagt att ett allt högre oljepris slår på tillväxten så hamnar man i ett dilemma eftersom om Riksbanken höjer räntan så minskar även det tillväxten.

En sak är i varje fall säker - Riksbankens penningpolitik kommer inte ha någon påverkan på hur oljepriset utvecklar sig. Det kan dock mycket väl bli så att den framtida penningpolitiken gör Sveriges anpassning till den nya ekonomiska verkligheten svårare än vad den hade behövt vara.

SBAB;s kunder väljer rörlig ränta

Igår gick SBAB ut med ett pressmeddelande som informerade oss om att bolånetagarna inte är rädda för räntehöjningar. Men gäller det verkligen samtliga bolånetagare som kollektiv? Av SBAB;s pressmeddelande kan man få intrycket att det är ett generellt påstående.

SBAB har ju annars under lång tid varit ledande i Sverige på frikostig kreditgivning. Där kunde man under kreditguldruschen få låna 95% på den nya villan eller bostadsrätten utan problem. Idag har SBAB krav på 15% kontantinsats precis som alla andra banker i Sverige.

Om man tittar i SBAB;s senaste kvartalsrapport så kan vi se att utlåningen till privatpersoner minskade med 1,3 miljarder under det senaste kvartalet. Inget tyder alltså på att SBAB;s erbjudande på den svenska bolånemarknaden är särskilt lockande.

Tidigare kunde SBAB locka kunder med låg kontantinsats, men nu finns väl inget egentligt skäl för att välja SBAB framför t.ex. SEB som verkar väldigt frikostig i sin kreditgivning för tillfället. Men de kunder som redan valt SBAB med hög belåningsgrad blir tvungen att stanna för det går inte att byta bank nu med 95% belåningsgrad.

SBAB har samlat på sig de svagaste bolånekunderna som nu pressas hårt av det högre ränteläget. Det är inte många hushåll som väljer att binda sina lån om man redan nu har det kämpigt ekonomiskt. Det är också därför jag tror de ser en ökande andel kunder som väljer rörligt bolån.

Om man tittar i SCB;s månatliga finansmarknadsstatstik så kan vi även se att på bolånemarknaden som helhet så minskar andelen lån med korta räntor för tillfället. Se nedan för en graf över den kumulativa procentuella förändringen för olika typer av bindningstider sedan juli 2010.

Förändring av bindningstider för olika typer av bolån i Sverige

Notera hur antalet lån med bindningstid 1-5 år har ökat med nästan 20 procentenheter under perioden. Notera även att andelen lån med bindningstid upp till 1 år har minskat med ca 2 procentenheter.

Om man tittar på fördelningen av bolån som helhet så är ändå bolån med kortare bindningstid mest populärt i Sverige. I mars var andelen bolån med bindningstid t.o.m. 1 år 65% av alla lån. Andelen lån med högre bindningstid än 5 år var under 5% som jämförelse.

SEB ökar utlåningen

Idag kom SEB med sin kvartalsrapport och intressant att läsa i den är att utlåningen till allmänheten ökade med hela 39 miljarder under kvartalet. Det är anmärkningsvärt högt i jämförelse med Swedbank som minskade sin utlåning till allmänheten med 1 miljard under kvartalet.

Man kan undra om SEB blivit vårt svenska subprimealternativ? Igår kunde vi läsa om hur Flute uppmärksammade att SEB;s chefsekonom tycker att 5% kredittillväxt är en rimlig nivå för framtiden. Men alla som är insatta i den exponentiella funktionens natur inser det orimliga i påståendet.

En kredittillväxt på 5% per år skulle innebära att krediterna mer än fördubblas på 15 år. Det skulle till exempel innebära att hushållens bostadsutlåning ökar från dagens ca 2000 miljarder kronor till 4000 miljarder - högre än Sveriges BNP.

Samtidigt som SEB lättar på lädret så gick Swedbanks VD i veckan ut och meddelade deras nya policy att bolånekunder ska klara 5-årsräntan plus 3 procentenheter. Inte så konstigt då att deras utlåning minskar för jag har svårt att se hur dagens prisnivåer i storstäderna är hållbara med en så hög ränta.

Swedbank positionerar sig annars mycket bra inför den kommande bostadskraschen. Desvärre kan man inte säga det samma om SEB som måste ha betydligt generösare villkor för nya bolånekunder med tanke på den ökade utlåningen.

Det hjälper dock inte att en bank inför hårdare regler, för som jag noterade häromdagen så ökar ändå de totala krediterna beskedligt. Tillväxttakten minskade förvisso en aning i mars men då totalsumman hela tiden ökar så blir ändå nettoökningen per månad hög.

Det som skulle krävas för att sätta stopp på kredittillväxten är att alla banker sätter gemensamma regler som Swedbank nu infört. Det är dock inte särskilt troligt på kort sikt, det är till exempel symptomatiskt att SEB framhäver den ökade utlåningen till allmänheten på första sidan i kvartalsrapporten medan Swedbank inte ens nämner sin minskning.

PMI ökar

Idag släppte Swedbank/Silf nya siffror för PMI, i rapporten kan vi se att PMI steg med 1,2 indexenheter mellan mars och april. Det var främst en starkare orderingång som drog upp indexet i april från en svagt fallande trend de senaste månaderna

Som en del av undersökningen finns även ett index för hur råvaru- och insatsvarupriser utvecklats under perioden, det mätvärdet ingår dock inte i PMI men kan vara intressant att följa ändå, se nedan för utvecklingen sedan början på 2008.

PMI Sverige

Notera hur indexet för råvaru- och insatsvarupriser ökat kraftigt sedan slutet på lågkonjunkturen. Indexet ligger nu på samma nivå som precis innan finanskrisen när råoljan låg på över 140$ fatet. Trots att alltså inte oljan ännu nått till samma nivåer idag så känner företagen av en nästan lika hög prisinflation.

Indexet har fortsatt att stiga de senaste månaderna trots att vi sett en betydande förstärkning av den den svenska kronan. Det beror sannolikt på att det idag inte bara är olja som det råder stor prisinflation på utan detsamma gäller samtliga råvaror till skillnad mot innan finanskrisen.

Vi kan som sagt se en ökande orderingång i PMI för april men de höga råvarupriserna kommer ställa till problem för många företag. Om inte företagen kan kompensera sig fullt ut för ökande råvarupriser med högre priser mot slutkund så hjälper det inte om orderingången är hög.

Konjunkturen mattas

Konjunkturbarometern för april

I veckan kom en ny rapport från Konjunkturinstitutet över läget för den svenska konjunkturen. I rapporten kan man finna barometerindikatorn till höger som är en sammanställning av konjunkturläget hos olika delar av den svenska industrin.

Indexet har nu varit i fritt fall de senaste månaderna även om nivån just nu ligger på strax under 110 som historiskt är mycket starkare än normalt. I stort sett alla delar av industrin visar svagare siffror förutom bygg och anläggningsverksamhet som ökade med en enhet i april.

Volymer i livsmedelshandeln

Det finns dock en del av industrin som utmärker sig extra mycket och det är livsmedelshandel. Där ligger konfidensindikatorn under noll vilket är lägre än under finanskrisen. I grafen till vänster presenteras utvecklingen av föräljningsvolymerna under en 10-årsperiod. Notera att det just nu är en negativ utveckling av försäljningsvolymerna.

Kan det vara så att svenskarna pressas så hårt av det högre ränteläget och högre drivmedelspriser att de inte längre köper lika mycket mat? Jag har svårt att se någon annan förklaring men det är väl ändå konstigt att konsumenterna i den sista tigerekonomin inte skulle ha råd att äta sig mätta?

I rapporten finns även en graf över lönsamheten och prisernas utveckling i livsmedelsindustrin under samma period. Och där kan vi se att lönsamheten försämras samtidigt som priserna är på väg upp. Livsmedelsindustrin brottas alltså också med pressade marginaler som jag rapporterat om tidigare.

Högre råvarurpriser kräver högre priser mot slutkund för att inte marginalerna ska minska. Men högre priser slår direkt på försäljningsvolymen vilket pressar lönsamheten. När dessutom de flesta svenskar med bolån och bil får mindre över till mat med högre räntor och ett allt högre bensinpris så pressas livsmedelsindustrin från två håll.

Den starka svenska konjunkturen är nu helt avhängig en stark global konjunktur. Om den försvagas riskerar Sverige drabbas betydligt hårdare än vad som skedde under finanskrisen. Den märkte många svenskar inte av utan fick ofta istället det bättre med sänkta räntor och sänkta skatter.