måndag 31 januari 2011

Deflation på blancolån

Med anledning av införandet av bolånetaket så hävdade många svenska storbanker att det i praktiken inte var något problem. Man ansåg att de allra flesta kunder hade möjlighet att täcka upp eventuell saknad kontantinsats med blancolån. Om så är fallet borde väl det betyda att det skett en kraftigt ökad tillväxttakt på blancolån hos de svenska bankerna den senaste tiden, eller?

SCB publicerar månatlig statistik över den svenska finansmarknaden och där kan vi hitta följande graf över de olika kreditslagens utveckling över tid.

Olika kreditslags tillväxttakt
I december var tillväxttakten för blancolån(konsumtionskrediter i grafen) negativ för första gången på över 5 år(antagligen ännu längre än så). Det verkar alltså som om få om ens någon i praktiken använder blancolån för att låna till kontantinsatsen. Tvärtom mot vad många experter förutspådde alltså.

Men beror det på att bolånekunderna inte vill eller beror det på att bankerna nekar utlåning utan säkerhet? Frågan är relevant för även om man bortser från bolånetaket så är det ett faktum att konsumtionskrediterna faktiskt minskar nu för första gången på många år.

En orsak till minskningen kan vara att bankerna är ovilliga att öka sin blancoutlåning eftersom blancolån måste matchas 1:1 mot bankens primärkapital(till skillnad mot bolån). Även om många hävdar att finanskrisens tid är förbi så är den säkert inte glömd. Om bankerna börjar få kreditförluster i och med att bostadsbubblan spricker kan bankernas primärkapital snabbt bli lägre än vad som krävs av Finansinspektionen.

I ett sånt scenario måste bankerna ta in nya pengar via en nyemission alternativt lägga ner verksamheten. Det kan alltså vara så att de svenska bankerna sparar i ladorna inför en ny eventuell kris(kanske de själva börjar känna sig lite oroliga över sina bolån). En annan lika trolig orsak är de nya Basel III reglerna som ställer krav på högre primärkaptial än tidigare.

Det kan även vara så att de svenska konsumenterna själva inser att de är för högt belånade och därmed ovilliga att ta nya lån. Det kan alltså vara en ny inställning till lån och krediter vi ser bevis för mer än något annat. Men det som talar mot en attitydförändring är den nyhet som kom i veckan om att de svenska pantbankerna satte nytt rekord för utlåning under januari - ökningen var hela 20% jämfört med samma period förra året.

Med tanke på att pantbelåning ändå måste ses som en sista utväg när ingen annan kredit finns att tillgå verkar det alltså mest troligt att det blivit svårare att få blancolån hos de svenska bankerna. Det kan få rätt stora konsekvenser för svensk ekonomi. Dels kommer de butikskedjor som lever på att kunder tar konsumtionskrediter att drabbas och dels kommer bolånetaket få mycket större konsekvenser än vad som tidigare antagits, det finns som jag skrivit om tidigare redan tecken på att så är fallet.

söndag 30 januari 2011

Egypten och oljan

Vi har inte hört det rapporteras i massmedia att det underliggande skälet till att vi har uppror i Egypten faktiskt beror på Peak Oil. Jag hade det på känn även om jag inte har haft tid att undersöka saken närmare, men nu har en artikel publicerats på The Oil Drum som bekräftar mina misstankar. Där publiceras bland annat nedanstående graf över oljeproduktionens utveckling i Egypten.

Oljeproduktion i Egypten


Som kan ses i grafen så toppade oljeproduktionen i Egypten i mitten av 90-talet men har sedan dess inte fallit alltför mycket. Men den inhemska konsumtionen av olja i Egypten har ökat och är nu lika stor eller större än produktionen. Egypten har alltså förvandlats från en oljeexportör till importör på mindre än 15 år efter toppen i produktionen.

Anledningen till den kraftigt ökade konsumtionen är inte oväntat en skenande befolkningsutveckling. I början på 50-talet hade Egypten en befolkning på strax över 20 miljoner. Idag ligger siffran på nästan 80 miljoner. Det kan jämföras med Sverige som under samma period bara ökat från 7 till lite över 9 miljoner.

Under de senaste åren har mycket av oljeintäkterna i Egypten gått till att sälja livsmedel och drivmedel billigt till befolkningen. Nu när oljeintäkerna är ett minne blott har det blivit ohållbart att fortsätta på samma sätt. Men stigande världsmarknadspriser på mat och energi i kombination med hot om att sluta med subventionerna har varit en starkt bidragande orsak till de oroligheter vi nu ser.

Egypten representerar egentligen ett typexempel på hur ett land inte bör hantera sina oljetillgångar. Istället för att som Norge spara intäkterna i en oljefond för framtida generationer så finns inte mycket kvar. Nu när det är för sent sitter man med en befolkning som egentligen är för stor för landets ekonomi och jordbruksresurser. Dessutom måste man nu spendera pengar man inte har på att importera olja när priset ligger på 100$ fatet.

Tyvärr är det inte ett ovanligt scenario som Egypten representerar då samma sak händer i princip alla utvecklingsländer med oljereserver. Det som nu händer i Egypten kommer alltså med tiden även hända i länder som t.ex. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, det är bara en fråga om när - inte om.

lördag 29 januari 2011

Bolånetak får effekt

När bolånetaket introducerades så var det många som ansåg att det inte var tillräckligt och att effekten skulle bli liten om ens någon alls. Jag har däremot alltid trott att det kommer få en stor effekt på priserna eftersom ekonomiskt svaga grupper med små kontantinsatser försvinner från marknaden. Det betyder färre spekulanter och mindre fart på budgivningarna.

Som ett exempel så kunde någon som tidigare lånade via SBAB bara ha 100 tusen i kontantinsats och ändå köpa en lägenhet för 2 miljoner. Med bolånetaket kan samma spekulant bara köpa en lägenhet värd 667 tusen, vilket i princip gör det omöjligt att köpa en lägenhet centralt i de flesta större svenska städer.

Nu har tiden gått och vi borde börja se de första tecknen på vad som egentligen har hänt på marknaden. Mäklarsamfundet som borde ha god insyn har nyligen gått ut med ett pressmeddelande där de är mycket bekymrade. De skriver bland annat att ekonomiskt svaga grupper har försvunnit från marknaden och att människor tittar på billigare boende än de först tänkt.

Men var inte själva tanken med bolånetaket att förhindra människor att låna mer än vad deras ekonomi klarar av? Jo, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det naturligtvis bra men för mäklare och därmed mäklarsamfundet är det inte så bra.

Bolånetaket gör nämligen att det tar längre tid att sälja bostäder eftersom allt fler objekt inte når upp till det pris säljare anser är skäligt. Borta är alltså de tider där mäklare kunde ha visning på helgen och skriva kontrakt till veckan. Längre tider för försäljning gör att mäklare får det tuffare eftersom de inte får sin provision förrän affären är klar.

Frågan är om man redan nu kan se i statistiken vad som är på väg att hända? Det som borde ha hänt är att de objekt som inte når upp till begärt pris tas bort från marknaden och senare dyker upp till fast pris. Det är ett gammalt trick som ofta fungerat tidigare eftersom många som är trötta på budgivningar har sett det som sin chans att bli husägare.

Nu är det ännu för tidigt att säga med säkerhet men Hemnet presenteras statistik över utropspris för samtliga objekt som läggs upp på deras sida. Av grafen nedan att döma har utropspriserna ökat med nästan 500 tusen i snitt för villor i Stockholm jämfört med samma period förra året. Och orsaken till det kan vara en stor andel objekt till fastpris som dragit upp snittet rejält.

Begärt pris på nyinkomna villor i Stockholm(blått 2011/rött 2010)

fredag 28 januari 2011

Kronan sänker exporten

Förstärkningen av den svenska kronan verkar fortsätta med oförminskad styrka - euron står i skrivandes stund på 8,84. Den mycket starka kronkursen är den största risken för svensk ekonomi för tillfället. Det råder nämligen ingen tvivel om att Sverige är mycket beroende av en stark exportsektor.

Om kronan ökar i värde så ställs företagen inför två alternativ - behåll eller höj priserna. Om priserna behålls så sjunker marginalerna eftersom kostnaden för arbete blir högre när kronan stärks. Om istället priserna höjs så finns en överhängande risk att företagen tappar marknadsandelar då kunderna väljer andra alternativ på marknaden.

Vad värre är att den senaste tidens kraftigt ökade priser på råvaror driven av kvantitativa lättnader i USA och ökad efterfrågan i Kina och Indien gör att marginalerna pressas ytterligare. Ökade priser på råvaror slår förvisso mindre hårt mot svenska företag då kronan är stark men råvarupriserna har ökat betydligt mer än vad den svenska kronan stärkts.

Svenska exportrådet följer stämningen i den svenska exportsektorn med kvartalsvisa undersökningar. I den senaste undersökningen daterad november 2010 kan vi hitta följande exportchefsindex för stora och små företag.
Exportchefsindex i Sverige
I undersökningen får cheferna svara på frågor som t.ex. "Hur bedömer du företagets exportförsäljning de senaste 3 månaderna?". Av grafen att döma så har det skett en kraftigt försämring i exportchefers uppfattning om läget de senaste kvartalen. Att notera är att små företag uppfattar situationen som betydligt sämre än stora företag. Vad kan det bero på kan man undra?

Det beror sannolikt på att stora företag i större utsträckning än små köper valutasäkringar. Det leder till att små företag snabbare än stora känner av en förstärkning av kronan. På samma sätt känner små företag snabbare av en försvagning av kronan vilket kan ses i grafen ovan mellan 2008-2009 när kronan var rekordsvag under finanskrisen.

I samma undersökning ställer man även frågor om utvecklingen av marginalerna på de produkter som exporteras av företagen. Det kan då vara intressant att se vad företagen faktiskt väljer att göra när kronan stärks; behåller de samma priser eller ser de till att höja för att få upp marginalerna. Följande bild talar sitt tydliga språk.

Utveckling av marginaler i svenska företag
Indexet för marginalernas utveckling har fallit dramatiskt under kvartal 4 2010. Företagen väljer alltså i hög utsträckning att behålla priserna för att behålla marknadsandelar trots ökade kostnader. Marginalerna har sjunkit mest för små företag som mycket snabbt fått känna av den starka kronans påverkan på deras konkurrenskraft med omvärlden. Sedan undersökningen genomfördes har kronan dessutom stärkts med ytterligare 5% mot euron och råvarupriserna har ökat ännu mer.

Till viss del är Riksbanken ansvarig för hur exporten utvecklas för de svenska företagen. För när Sverige höjer repräntan när i stort sett alla andra länder i världen behåller sina reporäntor oförändrade på lägre nivåer blir effekten på sikt en stärkt krona. Det är en effekt som Riksbanken sannolikt har underskattat.

Det riskerar nämligen att få en dubbel effekt på de svenska hushållen - dels mindre marginaler på grund av högre ränteutgifter och dels förlorade jobb i de svenska exportföretagen. Tillsammans kan det vara vad som får bostadsbubblan att brista vilket i sin tur riskerar skicka Sverige ner i en djup ekonomisk kris. Och det var antagligen inte vad Riksbanken hade tänkt sig med räntehöjningarna.

torsdag 27 januari 2011

Sandslott i Dubai

Inget representerar väl den maniska bostadsbubblan bättre än Dubai som byggde skyskrapor i en takt som små barn bygger kojor i skogen - skyskrapor som likt kojorna numera står mer eller mindre tomma. Men ett projekt som får övriga felsatsningar i Dubai att verka små till sin storlek är de artificiella öar precis utanför kusten som går under namnet "The World".

Varje land i världen med någorlunda storlek har fått sin egen miniatyrkopia i form av en hög med sand. I Dubai kunde alltså inte ens "They're not making any more land" användas som ett argument för bostadsbubblan.

Slipade investerare hoppades få kändisar med för mycket pengar att köpa "sitt land" för dyra pengar. Man lyckades faktiskt sälja en och annan ö, bland annat såldes Storbritannien för motsvarande 600 miljoner SEK till en bedragare som nu sitter i fängelse i Dubai. Det är dock oklart om han fortfarande äger sitt "land".

Otroligt nog så lyckades man sälja hela 70% av öarna, men i samband med finanskrisen så har i praktiken ingen satsat på att utveckla sin egen lilla strand i persiska gulfen. Det finns bara en enda ö som är bebyggd i "hela världen" och den ägs av Dubais borgmästare(eller vad det kallas där). Det har med andra ord inte varit ett helt lyckat projekt.

Köp en ö - du får fixa vatten själv
Nu har det gått några år och tiden men kanske framför allt erosionen har haft sin gång. Sandkorn efter sandkorn följer med ut i gulfen och öarna blir mindre och mindre. Tanken var väl att man likt den enda bebyggda ön skulle förhindra erosionen med träd och bebyggelse.

Det roliga i sammanhanget är att utvecklaren av projektet Nakheel ännu inte har kommit till sans utan tror fortfarande att det bara är frågan om en tillfällig svacka i projektet. Inte för en stund verkar de fundera på om projektet verkligen var så lyckat från början. Ett problem som säkert många nyblivna ägare av öar börjar fundera över så småningom är hur de ska få dricksvatten till sitt "land"?

I Dubai har man löst problemet genom att salta av havsvatten - en mycket energikrävande och därmed dyr process. Precis utanför Dubai ligger gigantiska anläggningar som förser staden med färskvatten. Men trots det är vattenbrist ett stort problem eftersom tillgången inte kan möta den ständigt ökande efterfrågan.

Dubai ligger ju i Förenade Arabemiraten som precis som grannen Saudiarabien har stora oljereserver. Frågan är om Dubai hade kunnat utvecklats till vad det är idag utan oljan? Det är väl inte osannolikt att precis som i Saudiarabien används olja som en primär källa till energi i Förenade Arabemiraten. Det är också oljan som gett intäkter som gjort det möjligt att bygga en multimiljon stad i öknen och sandslott i havet. Vad kommer då hända när väl oljan tar slut?

Vi fick en försmak på vad som väntar redan i slutet på 2009 när konglomeratet Dubai World fick akuta finansiella problem, där ingår för övrigt även utvecklaren Nakheel. Man lyckades lösa den akuta krisen med ett räddningspaket på motsvarande 25 miljarder dollar. Med tanke på den senaste tidens utveckling av "The World" så är väl frågan hur lång tid som återstår till nästa räddningspaket?

Det vet vi naturligtvis inte men vad vi med ganska stor säkerhet kan säga är att när Förenade Arabemiraten slutar att vara oljeexportör så kommer källan till intäkter och därmed möjligheten till nya räddningspaket försvinna. I ett olyckligt scenario kan Förenade Arabemiraten sluta att exportera olja redan 2020. Det kommer vara det definitiva slutet för projektet "The World" och kanske även Dubais storstadsambitioner.

Oljeexport i Förenade Arabemiraten

onsdag 26 januari 2011

Riksbankens inverterade logik

Det här uttalandet från vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak ger en ganska bra inblick i Riksbankens inverterade logik.

"På sikt riskerar ganska många svenska hushåll att bygga upp finansiella obalanser som när de korrigeras kan få smärtsamma konsekvenser för enskilda hushåll och svensk ekonomi. Men successivt höjd styrränta minskar risken för smärtsamma korrigeringar längre fram"
Bostadsbubblan är redan uppblåst för ingen kan väl förneka att 87% högre priser på 10 år inte är en bubbla. Hur kan någon tro att höjda räntor skulle minska risken för smärtsamma korrigeringar? Det garanterar smärtsamma korrigeringar. Precis som de flesta andra riksbanker i världen så ligger den svenska steget efter bostadsbubblan. Först blåses bubblan upp med låga räntor och ansvarslös kreditgivning. När väl bubblan är ett faktum tror man sig kunna undvika att bubblan brister med högre räntor?! Nej, ett mer korrekt uttalande av Riksbanken hade istället varit följande.

"Många svenska hushåll har byggt upp finansiella obalanser som när de korrigeras kommer att få smärtsamma konsekvenser för enskilda hushåll och svensk ekonomi. En successivt höjd styrränta påskyndar den oundvikliga smärtsamma korrigeringen."

Hyperinflation i Ryssland?

Nu kommer rapporter om att Ryssland planerar att införa priskontroller på vissa grundläggande varor. En nyhet som inte rapporterats särskilt väl i svensk media(om ens alls?). Det är konstigt med tanke på att Ryssland är en av våra största nära grannar med en militärmakt som får vår egen att likna en leksaksarme. Att följa utvecklingen i Ryssland borde alltså ligga i varje svensks intresse.

Förhoppningen med att införa priskontroller är att vanligt folk med inkomster som inte hänger med inflationen ska kunna köpa det nödvändiga utan att behöva svälta. Problemet är bara att de varor som det sätts pristak på ofta snabbt tar slut eftersom det blir mer lönsamt att sälja på den svarta marknaden. Införandet av priskontroller kan alltså vara kontraproduktivt när det gäller att bekämpa inflationen eftersom det kan leda till att förtroendet för den ryska rubeln faller. Rubeln som betalningsmedel undergrävs eftersom handel på den svarta marknaden ofta sker med andra mer stabila valutor som t.ex. amerikanska dollar eller euro.

I slutändan kan ett totalt förlorat förtroende för den egna valutan leda till hyperinflation. Det inträffade för bara några år sedan i Zimbabwe. Men till skillnad från Ryssland så infördes priskontroller först när hyperinflationen var ett faktum eftersom inflationen år 2007 låg på astronomiska 4500%. Det är alltså ett förlorat förtroende för valutan som är det primära skälet till hyperinflation, inte en hög inflation i sig även om det kan fungera som en katalysator. Vad är det då som gör att Ryssland inför så drastiska åtgärder redan nu? Se nedan för utvecklingen av inflationen i Ryssland sedan år 2000.

Inflation i Ryssland
Sett över en 10-årsperiod verkar inte inflationen vara ett så stort problem just nu. Förvisso ligger den på nästan 10% men för 10 år sedan låg den på över 20%. Kanske förstår vi problemet när vi kollar hur BNP har utvecklats i Ryssland under samma period.

BNP-tillväxt i Ryssland
Tillväxten har varit hög i Ryssland under hela 00-talet och låg precis innan finanskrisen på närmare 10% - en siffra som kan jämföras med Kina. Men till skillnad från Kina så drabbades Ryssland hårt av finanskrisen när oljan tappade i värde och exportintäkterna föll. Ryssland har sedan dess återhämtat sig men återhämtningen har varit svag och ser nu ut att vara på nedåtgående från låga tal.

Det går att överleva hög inflation för ett land under perioder om även BNP-tillväxten är hög men när den som i Rysslands fall är lägre än inflationen så uppstår snabbt ett problem. Det brukar kallas för stagflation av ekonomer men teorierna om hur det ska undvikas är ungefär lika många som antalet ekonomer med åsikter i ämnet.

Jag tror personligen att Ryssland har drabbats av samma prisinflation som övriga världen fått känna av på sistone. Prisinflationen är den här gången främst driven av dåliga skördeår, kvantitativa lättnader i USA och en kraftigt ökande efterfrågan från utvecklingsländer som Kina och Indien.

Om ett land som Ryssland under perioder med hög prisinflation har låga tillväxttal får de naturligtvis stora problem eftersom mer och mer av BNP används till nödvändigheter som mat. Samma sak kan hända alla länder i världen inklusive Sverige(vi betalar ju dessutom mer och mer av våra inkomster till de svenska bankerna). Men då man som i Ryssland börjar mixtra med priskontroller riskerar man att även få hyperinflation på köpet. Och det kan i slutändan leda till en kollaps av det politiska systemet.

tisdag 25 januari 2011

Optimering av oljeintäkter

Saudiarabien hävdar i denna artikel att de har motsvarande 4 miljoner fat olja per dag i outnyttjad kapacitet. Vi vet inte hur det ligger till i verkligheten men det är i vart fall inte en orimlig siffra. Men om de har så pass hög reservkapacitet kan man undra varför de inte säljer så mycket olja det går nu med tanke på att oljepriset är och nosar på 100$? En nivå som säkerligen ansågs ouppnåelig för bara 10 år sedan när en normal prisnivå var 20$ fatet. Svaret på den frågan är naturligtvis att Saudiarabien tror sig kunna få ännu mer för oljan i framtiden.

Men det kan finnas en risk att de höga priserna på olja skickar världen ner i en ny djup lågkonjunktur med sjunkande efterfrågan på olja som följd. Oljan sjönk ju ner till 40$ fatet efter den senaste lågkonjunkturen. Det är en svår balansgång Saudiarabien spelar - om de bromsar produktionen för mycket riskerar oljeintäkterna sjunka dramatiskt på kort tid. Men om de istället producerar för mycket olja nu så kommer det kanske kännas dumt om oljan kostar 300$ fatet om några år. Inget vet heller vilken prisnivå som världsekonomin klarar av under längre tidsperioder.

Oljechocker genom historien
Dagens prisnivåer på olja har egentligen bara testats en gång tidigare i världshistorien och det var innan finanskrisen. De flesta bedömare anser att orsaken till lågkonjunkturen som följde efter finanskrisen berodde på just finanskrisen. Men faktum är att orsaken till lågkonjunkturen lika väl kan ha orsakats av ett högt oljepris. Ekonomen Jeff Rubin har bland annat argumenterat för det i denna artikel. Där jämför han oljechocken som inleddes 2002 med andra perioder där priset på olja snabbt ökat. Det finns ingen motsvarighet till den ökning med 500% på priset av olja som påbörjades 2002 och som fick sitt slut i samband med finanskrisen 2008.

Elkonsumtion Saudiarabien
Saudiarabien är också ett intressant land att titta på med tanke på nettoexport av olja. För även om Saudiarabien säger sig ha 4 miljoner fat i ledig kapacitet så behöver det inte betyda att all den kapaciteten finns tillgänglig för export när den väl behövs av andra länder i världen. Saudiarabien har nämligen en kraftigt ökande inhemsk konsumtion av olja, på bara 10 år har konsumtionen ökat med nästan 1 miljon fat per dag. Det är som en jämförelse nästan 3 gånger Sveriges nuvarande konsumtion av olja. Den ökande konsumtionen av olja beror kanske främst på en ökande befolkning men en annan orsak är att olja används för generering av elektricitet. Se grafen till höger över hur elkonsumtionen utvecklats i Saudiarabien sedan i början på 80-talet.

Man får väl gissa att den kraftiga ökningen främst beror på införandet av luftkonditionering lite här och var i ett av världens varmaste länder. Men vem vet, i framtiden kanske Saudiarabien vill konkurrera med Dubai om mellanösterns skidturister? Man kan nämligen åstadkomma mycket med olja, till och med utförsåkning i öknen. Det finns säkert viktigare användningsområden för världens sista droppar olja, men kanske inte lika kul?
Ökenslalom i Dubai

måndag 24 januari 2011

Bondzilla?

Många ekonomer har väldigt stor respekt för obligationsmarknaden - den anses bland annat kunna prediktera den framtida ekonomin. Fallande långa räntor tolkas ofta som ett tecken på att en lågkonjunktur är på väg och höjda långa räntor ses som en indikation på hög tillväxt och därmed risk för inflation. Men frågan är hur bra obligationsmarknaden är på att förutspå bostadsbubblor? För att återvända till Irland så har vi nedan utvecklingen för Irlands 10-åriga statsobligation mellan 2005-2011.

Irland 10-årig statsobligation.
Irlands bostadspriser började falla på bred front i mitten av 2006, men trots den signifikanta händelsen så hände i princip ingenting med räntorna förrän finanskrisen slog till. Men de ökade räntenivåerna under finanskrisen berodde antagligen mer på allmän finansoro än oro för Irlands bostadsbubbla, det ansågs kanske bara sunt att bostadspriserna sjönk en aning. Först i mitten på 2010 då problemen med Irlands ekonomi och banksystem blev uppenbara ökade räntorna till mer än det dubbla. Som en jämförelse kommer här Sveriges 10-åriga statsobligation för samma period.

Sverige 10-årig statsobligation
Även för Sverige ökade räntorna en del under finanskrisen när oron över Baltikum var som störst men har sedan dess sjunkit till historiskt låga nivåer. Faktum är att Sveriges statslåneränta är i klass med Tysklands som inte ens har haft någon bostadsbubbla.

Tyskland 10-årig statsobligation
Det verkar alltså som om obligationsmarknaden är väldigt dålig på att bedöma riskerna med bostadsbubblor och kreditexpansion. Det är konstigt med tanke på att om privatpersoner med för mycket skulder vill låna pengar så vill alltid banken ha en högre ränta om de ens lånar ut pengar alls. Men i fallet med Sverige som har en finanssektor i storleksordningen 550% av BNP och en bostadsbubbla som saknar motstycke i världen just nu, krävs nästan ingen riskpremie alls över Tysklands räntor.

Det är anmärkningsvärt med tanke på att om några av de svenska storbankerna går under så tar svenska staten över ansvaret - i praktiken ett borgensåtagande för Sveriges samlade finansmarknad. Nog borde väl risken vara högre för att Sverige hamnar i ett scenario likt det vi sett i Irland jämfört med Tyskland? Nej, tydligen inte enligt obligationsmarknaden. Det trots att det inte var länge sedan investerare köpte långa Irländska statsobligationer som snabbt tappade mycket av sitt värde när räntorna mer än dubblerades på kort tid.

söndag 23 januari 2011

Irland = Sverige + 4 år?

En anledning till att Irland råkade så illa ut när bostadsbubblan briserade var att landets banksystem hade växt sig mångdubbelt större än BNP. Det kan därför vara intressant att se om möjligtvis Sverige har samma underliggande problem. IMF gör årliga granskningar av Sveriges ekonomi, den senaste genomfördes juli 2010. I den rapporten kan man hitta följande intressanta graf över Sveriges banksystems storlek i relation till BNP.

Banksystemets storlek i relation till BNP

Sveriges banker har tillgångar på motsvarande 350% av BNP vilket är något högre än genomsnittet i Europa. Om hela finansbranschen räknas in ligger siffran på hela 550% av BNP, tyvärr finns inga jämförbara siffror för övriga länder i grafen. Det svenska banksystemet har även stora tillgångar utomlands - nära 160% av BNP. Men vad värre är att det finns lån på motsvarande 100% av BNP i utländsk valuta hos de svenska bankerna.

Utländska tillgångar och skulder för Sveriges banksystem.

I rapporten finns även en graf över "House price-to-rent ratios", det kan ses som ett mått på hur dyrt det är att äga sitt boende jämfört med att hyra, höga tal kan indikera en bostadsbubbla. Sverige ligger högre än något annat land i jämförelsen. Inte oväntat ligger Tyskland och Japan längst ner - länder som inte haft någon bostadsbubbla.

Sammanfattningsvis så verkar alla förutsättningar finnas för att Sverige ska drabbas av en liknande utveckling som Irland när väl bostadsbubblan brister. För precis som Irland hade har Sverige ett finansiellt system som är flera gånger större än BNP. Dessutom har finansminister Borg uttalat att staten kommer att ta över banker som riskerar den finansiella stabiliteten i Sverige. Det var exakt vad Irlands nu inte längre sittande regering gjorde när deras bostadsbubbla brast. Och det var det som gjorde att Irland förvandlades från en keltisk tiger till ett sjunkande skepp inom loppet av några månader.

Även om Sverige idag bara har en statsskuld på motsvarande 40% av BNP så riskerar den att bli mångdubbelt större när väl staten får ta över en eller flera svenska institutioner. Riksgälden får alltså anledning att uppdatera nedanstående diagram över statsskuldens utveckling. Räcker en ny 200% nivå? Troligtvis inte.
Statskuld som andel av BNP i Sverige

lördag 22 januari 2011

Vattenkraft bör ej säljas

Vattenkraftverk i Sverige
Det kortsiktiga tänkandet av Sveriges regering når nya höjder. I denna artikel kan vi läsa att regeringen planerar att sälja ut den sista spillran av den svenska vattenkraften. Vattenkraften som är ett lands kanske mest värdefulla tillgång säljs ut utan tanke på hur det på sikt påverkar Sverige och svenskarna. Hur kan en naturtillgång som aldrig tar slut värdesättas på en marknad, vilket pris är rimligt? Det finns naturligtvis inget rimligt pris då vattenkraften är ovärderlig för ett land. Det förstår i princip alla länder i världen förutom Sverige och den svenska regeringen.

I Norge finns den så kallade "hjemfallslagen" som begränsar privat ägande av vattenkraft till maximalt 1/3, idag ligger det privata ägandet i Norge på ca 15%, resten ägs av staten eller kommuner. Norrmännen förstår att vattenkraften tillhör framtida generationer och bör inte säljas ut helt till den privata marknaden för kortsiktiga vinster. Många "roliga" historier framställer ju norrmän som lite korkade men de har faktiskt samma historier om oss svenskar. Men frågan är väl om inte deras roliga historier ligger närmare sanningen? Statkraft som är den statliga motsvarigheten till Vattenfall i Norge äger t.ex. redan flera vattenkraftverk i Sverige. Hur många vattenkraftverk tror ni Vattenfall äger i Norge? Svaret är naturligtvis noll.

Att Sverige säljer ut sina sista vattenkraftverk precis när vi närmar oss den största energikrisen i världshistorien kan liknas vid att Norge eller Saudiarabien skulle sälja ut sina sista oljereserver till det marknadspris oljan har nu. Tror ni de är intresserade av det? Nej, naturligtvis inte, de inser att den olja de har i sina fält idag kommer att vara värda mångdubbelt mer om 10-20 år. I Saudiarabien har man stoppat exploateringen av nya oljefält för att framtida generationer ska kunna få del av oljan. Till och med en monarki som Saudiarabien har alltså ett mer långsiktigt tänkande än den svenska regeringen.

Kanske blir det just Saudiarabien som köper upp våra vattenkraftverk för det lär ju knappast finnas någon bättre investering för dem att göra. De kan använda sina oljemiljarder för att köpa en oändlig källa till energi och därmed säkerställa sitt lands framtid. För till skillnad från vattenkraft så är ju den energi som finns lagrad i oljan borta då man väl pumpat upp och sålt den vidare. Det förstår nog säkert saudiaraberna mycket väl, men antagligen så skolkade väl en och annan svensk broilerpolitiker från fysiklektionerna varför samma insikt undgår dem.

fredag 21 januari 2011

Ransonering av olja

Oljan har börjat sina men vad värre är att länder som exporterar olja ofta mycket snabbt växlar om från att vara exportörer till att bli importörer av olja. Ett exempel i vår närtid är Storbritannien som nådde Peak Oil vid millennieskiftet och slutade exportera olja efter bara 7 år.

Oljeexport i Storbritannien
Toppen för oljeexporten inträffade inte oväntat samtidigt som Peak Oil, men då produktionen minskade med ca 8% per år så minskade exporten med över 50% per år. Det som gör situationen än mer prekär är att många oljeexportörer har en hög befolkningsutveckling och därför också en ökande intern konsumtion av olja.

Oljeexport för världens fem största exportörer
I grafen ovan kan vi se världens fem största oljeexportörers interna konsumtion i grönt - den förväntas växa med i genomsnitt 1,8% per år. Då de fem största oljeexportörerna förväntas minska sin oljeexport med i genomsnitt 3,8% per år så har vi två exponentiella funktioner i samverkan som gör att världen snabbt närmar sig dagen då de inte exporterar någon olja alls. Läs gärna mer i artikeln som skrevs för över två år sedan men som inte uppmärksammats tillräckligt.

Inom mindre än 10 år är den totala volymen olja tillgänglig på världsmarknaden från de fem största oljeexportörerna bara ca 10 miljoner fat om dagen, det är som en jämförelse mer än vad USA importerar idag(12 miljoner fat).

Vi kan alltså förvänta oss att mycket snart hamna i en situation där olja blir en bristvara precis som under andra världskriget. Då löstes den bristande tillgången med att ransonera bränsle. Kan vi förvänta oss det även nu inom en snar framtid?

Ja framtiden kan faktiskt redan vara här. Politiker i Storbritannien har i dagarna lagt fram ett förslag om energiransonering. Att förslaget kommer i Storbritannien beror säkert på att man har egen erfarenhet av hur det egna landet snabbt påverkades av den nationella toppen av produktionen. Man inser naturligtvis att en global Peak Oil kommer att bli flera gånger värre.

Jag tycker det är ett mycket bra initiativ av Storbritannien som tar upp ett problem som medvetet nonchaleras av politiker här hemma. I Sverige planeras istället investeringar på miljarder på nya fina vägar som kommer gapa tomma om några år när oljan är slut.

I dagarna gavs klartecken av regeringen för en ny sträckning av E4 förbi Sundsvall. Kostnaden beräknas till 4,5 miljarder för några minuters kortare restid. Ett omstritt projekt som bland annat gör att Sundsvalls hamn blir oåtkomlig för större fartyg då en alltför låg bro planeras byggas över bukten. Projektet lär bli klart ungefär samtidigt som oljekrisen slår till för fullt och ingen har råd att åka bil längre.

Att ignorera elefanten i rummet gör inte att den försvinner, men antagligen har regeringen någon vag plan om att Sverige ska rulla vidare i elbilar drivna av vindsnurror. Det i ett land som redan idag inte ens kan klara av några kalla veckor på vintern utan att vi behöver importera el från koleldande Tyskland. Men att dessutom börja ladda 5 miljoner elbilar blir säkert en utmaning även för lösningsorienterade politiker.

torsdag 20 januari 2011

Kvantitativa lättnaders sidoeffekter

Kinas president Jintao är i dagarna på besök i Vita Huset. Man kan vara ganska säker på att ämnet som ligger först på agendan är Kinas fasta växelkurs mot dollarn. Obama har ju satt som mål att dubbla exporten från USA före år 2015. Antagligen tror USA att om bara yuanen fick flyta fritt så skulle ett så högt ställt mål vara inom räckhåll. Jag tror att USA egentligen inte behöver be Kina om att släppa valutan fri eftersom det ingår i deras långsiktiga strategi. Men kanske inser Kina, till skillnad från USA, att en alltför snabb omställning riskerar att destabilisera världsekonomin.

Målet att dubblera exporten inom 5 år är numera egentligen inom 4 år eftersom målet sattes redan i början på 2010. Exporten är för närvarande på uppgång i USA men ligger fortfarande under nivåerna från före finanskrisen. Det kan tyckas vara väl sent påkommet av USA att stärka exporten när man under lång tid gjort allt för att skicka industrier utomlands. Detroit som under decennier var hem för många av USA;s största industrier är numera en spillra av sitt forna jag. Hela staden Detroit är i förfall, husen säljs för 1$ och kriminaliteten är skyhög. De stora företagen inom IT-branschen som Apple, Intel och Microsoft har förvisso kvar sina högkvarter i USA men produktionen ligger sen lång tid tillbaka i lågkostnadsländer.

Det finns alltså inte så mycket kvar för USA att exportera annat än råvaror som t.ex. spannmål. Men det stoppar inte politikerna från att försöka uppnå ett mål som de under många år försummat. Då inget hänt i Kinas inställning till sin fasta växelkurs så börjar nu många politiker bli otåliga. Utåt sett är naturligtvis allt frid och fröjd men bakom kulisserna är nog rädslan stor för att USA ska tappa initiativet som stormakt. Kinas fasta växelkurs ses säkert som det största hindret för USA;s nya satsning på en starkare ekonomi driven av export. Kan möjligen USA använda andra sätt än diplomati för att uppnå sitt mål?

Jag tror att det som i USA kallas quantitative easing(QE) eller på svenska kvantitativa lättnader i själva verket är ett medel för att få Kina att släppa valutan fri. Det som händer vid QE är att FED köper upp obligationer från banker med pengar skapade ur tomma intet. Bankerna får helt plötsligt en hög pengar på kontot som de inte vet vad de ska göra med. I rädsla för att inflationen ska äta upp pengarna investeras de i aktier och råvaror. Råvaror som budas upp i USA påverkar naturligtvis även befolkningen i Kina lika mycket som övriga världen. USA hoppas att den höga prisinflationen ska skapa instabilitet i Kina och därmed tvinga dem till valutareformer. Att QE även orsakar revolutioner i mellanöstern på grund av de höga matpriserna ses antagligen som "collateral damage".

Officiellt har förklaringen till QE varit att det skulle driva ned de långa räntorna vilket stimulerar ekonomin. Det visade sig dock inte bli så i praktiken - istället steg de långa räntorna både vid det första(QE1) och andra tillfället(QE2). Se nedan för utvecklingen av den 30-åriga statsobligationen sedan början på augusti 2010 när QE2 först presenterades.
USA 30-årig statsobligation augusti 2010 - januari 2011
Anledningen till att räntorna ökar är uppenbar: investerare räknar med en högre inflation när penningmängden ökar och vill ha betalt för det. Inför QE2 så lades det fram nya teorier från Ben Bernanke om en så kallad förmögenhetseffekt: vanligt folk skulle känna sig rikare och därmed stimulera ekonomin när nytt kapital från FED driver aktiekurserna uppåt. Det råder ingen tvivel om att QE2 lett till rally på börsen. Se nedan för Dow Jones över samma period som ovan.

Dow Jones augusti 2010 - januari 2011
I praktiken har dock stigande aktiekurser väldigt liten effekt på den vanliga ekonomin eftersom majoriteten av USA;s befolkning inte sitter på några större innehav av aktier. Det finns även en annan allvarlig sidoeffekt för företagen på börsen med stort behov av råvaror: de påverkas också av prisinflationen orsakade av QE. Om företagen inte kan skjuta över de ökade kostnaderna på kunderna så sjunker marginalerna. Istället för att höja priserna försöker många företag sälja mindre förpackningar till samma pris.

Med tanke på att ekonomin fortfarande är mycket svag i USA så är det osannolikt att företagen lyckas undvika sjunkande marginaler trots innovativa försök  Det finns alltså en stor risk att många företag kommer att få se sjunkande vinster. Vad kommer då att hända med de rekordhöga aktiekurserna? Kanske är marginalkollapsen inte långt borta - förra veckan köpte insiders inte några aktier alls på S&P 500. För vem skulle köpa aktier i företag med sjunkande eller negativa marginaler?

onsdag 19 januari 2011

Redo för Kinas endgame?

Endgame är ett engelskt ord utan bra svensk översättning, det syftade ursprungligen på de sista dragen i schack innan den strategiskt överlägsna spelaren(Kina) ställer motståndaren(övriga världen) i schack matt. Men ordet används nu i vidare bemärkelse för strategiskt planering med ett outtalat mål i sikte. Ingen som har följt Kinas utveckling de senaste 10 åren kan ju ha undgått att undra vad kommunistpartiet i Kina har för endgame? Ingen utom partitoppen i Kina kan naturligtvis vara helt säker men här kommer min kvalificerade gissning.

När före detta Sovjet splittrades i början på 90-talet insåg Kina att för att bli en supermakt krävs framförallt en stark ekonomi. Sovjet försökte hålla jämna steg med USA men ofta låg de steget efter inom de flesta områden. Det övergripande målet för Kina är alltså med stor sannolikhet att bli världens största och mäktigaste ekonomi. Militär överlägsenhet kommer som en naturlig följd av att också vara ekonomiskt överlägsen.

För att nå ekonomisk överlägsenhet så insåg kineserna att de måste ha en stark inhemsk marknad. Hur får man det när större delen av befolkningen är fattiga bönder? Man ser till att bli världens fabrik och att man ligger inom teknikens framkant inom alla områden. Man insåg att värdeförädlande produktion skapar jobb och framförallt exportintäkter som kan köpa viktiga råvaror. Kina försöker numera mer eller mindre strypa det mesta av sin egen export av råvaror för att istället tillverka förädlade produkter. Det senaste aktuella exemplet är strypning av export av sällsynta jordartsmetaller. Istället för att exportera råvarorna så tillverkar Kina numera själva vindturbiner,mobiltelefoner och batterier för export och kan därmed göra större vinster.

Istället för att exportera råvaror som var vanligt för 10 år sedan så är Kina numera en av världens största importörer av råvaror. Kina agerar långsiktigt för att tillgodose sina behov, man har t.ex. långa kontrakt med oljeexportörer som Iran och Venezuela - länder med goda relationer till Kina. I denna artikel kan vi läsa om hur Kina under 2009-2010 lånade ut 110 miljarder dollar till länder i tredje världen viktiga för Kinas försörjning av råvaror. Pengarna har sannolikt gått till infrastruktursatsningar för att se till att råvaror säkras för leverans till Kina.

Övriga världen har varit ganska nöjda med att Kina tagit över smutsig industri. Det har väl höjts en och annan kritisk röst som varnat för att ekonomin blir lidande när värdeskapande industri skeppas utomlands. Men kritikerna har snabbt tystats ner av kollektivet som vurmat för den nya tjänsteekonomin. Kina har nog skrattat för sig själva när de följt debatten i väst och insåg hur lätt deras plan kunde verkställas. Det på papperet största hindret för Kinas endgame: USA var ledande på att skeppa sina teknikjobb till lågkostnadsländer som Kina. Även om USA och väst bestämde sig för att ta tillbaka initiativet så skulle det bli svårt eftersom Kina numera är teknikledande inom många branscher.

Att Kina under lång tid haft fast växelkurs mot dollarn har varit en viktig del av strategin. Det har hållit nere lönekostnaden som ju varit det största incitamentet för kortsiktiga västerländska företagschefer när jobb skeppats iväg till lågkostnadsländer. Kina har inte haft några problem att köpa de råvaror eller utländska företag man vill ha trots en svag inhemsk valuta eftersom man haft så stora exportintäkter i utländsk valuta.

Frågan alla borde ställa sig är vad som händer när Kina bestämmer sig för att släppa valutan fri? Många säger att de skulle aldrig göra det eftersom det riskerar den viktiga exportindustrin. Men målet för Kina är enligt mig inte att behålla ett status quo där Kina förblir världens fabrik. Utan Kina vill först och främst ha en stark inhemsk marknad, inte nödvändigtvis en stark exportsektor. Jag tror det är sannolikt att Kina inom en snar framtid släpper valutan fri just för att nå sitt endgame: att bli världens mäktigaste ekonomi.

Det som kommer att hända för övriga världen när Kina släpper valutan fri är att 1,3 miljarder kineser snabbare än någon annan gång i historien får en köpkraft som matchar västs. Det blir jobbigt för oss i väst men för kineserna kommer det bli en stor lättnad. Prisinflationen är mycket hög i Kina just nu på grund av de kraftigt ökande priserna på mat och råvaror. Om yuanen förstärks med kanske 30-50% blir livet snabbt enklare för många kineser. Men för oss i väst kommer prisinflationen att explodera när miljontals kineser plötsligt har lika stark köpkraft som oss.

En flytande Yuan kommer naturligtvis initialt slå hårt mot exportindustrin, men det inte många vet är att exporten faktiskt bara står för 5% av Kinas BNP. Dessutom är världen beroende av många produkter som idag produceras av Kina, det blir inte så lätt att hitta alternativ varför effekten av en starkare Yuan sannolikt blir låg även initialt. När väl växelkursen släpps fri kommer Kina växla om att till likt USA bli en ekonomi orienterad kring inhemsk konsumtion. Det kommer om kommunistpartiet planerat sitt endgame rätt leda till att Kina inom några år är en långt större ekonomi än USA, inte minst på grund av en betydligt högre befolkning.

tisdag 18 januari 2011

Irland trycker egna pengar

Det här är talande för hur allvarlig situationen är i skuldkrisens Europa. Irland;s centralbank som i praktiken är underställd ECB skapade under december 51 miljarder Euro på eget bevåg, det motsvarar ungefär 25% av Irlands BNP. Tidigare har irländska banker gått till ECB för att låna pengar men nu är det stopp där. Det beror antagligen på att ECB kräver pant - ofta i form av t.ex. statsobligationer.

Sannolikt sitter de irländska bankerna med bostadsobligationer som bara är värda en bråkdel av det ursprungliga värdet varför de inte kan användas för att låna hos ECB. Då bankerna inte ens kan låna hos ECB tvingas alltså Irlands riksbank skapa pengar utan något underliggande värde. Värdet har dock funnits där en gång i tiden när bostadsbubblan ännu inte hade brustit på Irland. Se nedan för en utveckling av bostadspriser på Irland.

Utveckling av bostadspriser på Irland 1996-2009
Bostadspriserna på Irland har kollapsat med nästan 30% på nationell nivå och nästan 50% i huvudstaden Dublin. Det är därför inte förvånande att många irländska banker haft enorma problem den senaste tiden. Lånen som skapades med bostäder som pant har bara en bråkdel kvar av det ursprungliga värdet. Men de irländska bankerna har kvar lånen i sina balansräkningar till det ursprungliga värdet. Om lånen skrevs ner så skulle bankerna vara konkursmässiga.

Irland är först med att tvingas till dessa drastiska åtgärder för att rädda sina banker. Frågan är vem som är på tur? Mycket talar för att alla länder som upplevt en snabb tillväxt för bostadspriser riskerar att förr eller senare hamna i samma situation. När väl priserna vänder nedåt så skapas en negativ spiral då allt fler människor sitter med bostäder värda mindre än lånen. I Danmark som också har fallande bostadspriser uppskattas upp till 20% ha lån övertigande värdet på bostaden.

Mycket talar alltså för att när priserna väl vänder ner så kan det gå fort och riskera ett lands finansiella stabilitet. Bubblan har ännu inte brustit i Sverige men det är bara en frågan om när och inte om. Höjda räntor och lånetak kan vara det som får bubblan att brisera i Sverige. Nu sjönk priserna i december men än är det för tidigt att säga om vi har sett början på en negativ spiral. När den väl börjat så kan vi förvänta oss att staten med Borg i spetsen tar över flera av de svenska storbankerna.

måndag 17 januari 2011

Energikris i antågande?

Det ser inte bra ut för världens energiproduktion just nu. Vi har kravaller i mellanöstern som riskerar att sprida sig till stora oljeexportörer och i den här artikeln kan vi läsa om hur översvämningarna i Australien har slagit ut 55% av kolgruvorna i landet.

Gruvor för stenkol har slagits ut till 95%. Stenkol som är betydligt dyrare än brunkol används t.ex. för framställning av metaller som t.ex. stål. Det förväntas att priset på stenkol kan stiga med uppåt 100% från dagens nivåer på 250$ per ton.

Att priserna påverkas så pass mycket beror på att Australien står för nästan 30% av världens export av kol(andelen är högre för stenkol). Sverige som inte har några egna kolgruvor importerar också ungefär 3 miljoner ton per år. Det är dock inget mot den största kolimportören Kina. Se nedan för en graf över över utvecklingen av kolanvädningen i Kina sedan år 2000.

Kolanvändning i Kina 2000-2010
Kina har förvisso en stor egen produktion av kol men de inhemska resurserna räcker inte till när de haft en tillväxt av konsumtionen på över 100% på 10 år. Globalt sett så är kol en mycket viktig källa till energi. Se nedan för hur fördelningen såg ut 2006 mellan olika energislag.


Kol var överlägset störst för generering av elektricitet i världen på 41% år 2006. Kärnkraft och vattenkraft når inte ens upp till den siffran sammanslaget när det gäller generering av elektricitet. Vad blir då konsekvensen för världen när den överlägset största producenten av kol försvinner några månader?

Vi vet redan att priset på kol kommer att skjuta i höjden. Och eftersom kol används för generering av elektricitet så kommer priset på el stiga en hel del i många delar av världen. Sverige påverkas också i och med import av el från koleldande Tyskland. Priset på stål kommer att påverkas eftersom stenkolet blir en bristvara några månader.

Man ska dock ha klart för sig att det är svårt att överblicka konsekvenserna av något så stort som att världens största producent drabbas så hårt av en naturkatastrof. Vad skulle t.ex. hända om matkravallerna sprider sig till Saudiarabien och oljeexporten försvinner några månader? Tvärstopp i världsekonomin antagligen. Blir det samma resultat när kol dras bort från världsmarknaden? Ja, inget är omöjligt.

Bolån på Island

Var glad över att du inte har bolån på Island. I denna artikel kan man läsa om paret som köpte en gård på Island för motsvarande 770 000 SEK två år innan finanskrisen. Nu har lånet räknats upp med 400 000 SEK eftersom på Island så räknas lånen upp med (pris)inflationen. Då den isländska kronan har kollapsat mot i stort sett alla andra valutor så har även prisinflationen exploderat på grund av höjda importpriser.  Prisinflationen var uppe och nosade på 20% i början på 2009 som nedanstående graf visar(från Islands motsvarighet till SCB).
Prisinflation för Island 2007-2010
Hur någon kan gå med på att ta bolån med såna villkor är obegripligt. Det var väl sannolikt de numera kollapsade isländska storbankerna som en gång fick igenom de hutlösa villkoren. Så här beskriver låntagarna i artikeln situationen:
– Vi amorterar hela tiden men lånet går bara upp. Än har vi inte gått i konkurs, men det är tröstlöst.
Visserligen slipper svenska kunder uppräkning med prisinflationen men vi har ändå inte direkt förmånliga villkor på våra bolån i Sverige. En amerikan skulle förmodligen säga samma sak om våra villkor som vi gör om Islands. I USA kan man ju som bekant bli av med eventuella huslån om man går i personlig konkurs.

Man kan förvisso gå i personlig konkurs även i Sverige men då säljer banken bostaden och eventuell restskuld behålls av bolånekunden som blancolån. Det lär bli ganska stora belopp med tanke på att bostäderna ökat med 87% på endast 10 år i Sverige. Otänkbart kanske vissa svenska bolånekunder säger, men det sa nog också islänningarna innan den internationella finanskrisen slog till.

söndag 16 januari 2011

Högre priser = inflation eller?

SCB har kommit ut med nya siffror för inflationstakten i december 2010. Tydligen så ökade priserna med 2,3% på ett år. Den största orsaken till den höga inflationstakten är enligt SCB ökade boendekostnader som är en effekt av Riksbankens räntehöjningar och höjda elpriser. De andra större bidragen till en högre inflation är höjda mat och drivmedelspriser.

Många försöker hävda att nu är inflationsbrasan tänd och vi kommer att få se en repris på 80-talet. Säkert tänker även Riksbanken på ungefär samma sätt. Men hur kan en högre styrränta få ner inflationen som den mäts av SCB? En högre räntekostnad ger paradoxalt direkt en högre inflation eftersom bostadskostnaderna ökar. Elpriset kan inte heller påverkas av högre ränta, det är en kombination av ovanligt kallt väder,otur med kärnkraftsverken och dåligt med vatten i älvarna.

Matpriser då? Borde inte en högre ränta sänka priset på ris och grönsaker? Nej inte nödvändigtvis. Om Sverige har 10% ränta så skulle förvisso många få det knapert och inte köpa dyra grönsaker eller kött varje middag. Men de matvaror som inte säljs i Sverige för att svenskarna inte har råd kommer istället att säljas i Kina eller Indien.

Då Sverige är en så liten marknad, ungefär som en normalstor kinesisk stad, kommer matpriserna inte ens påverkas marginellt av en högre styrränta i Sverige. Samma resonemang gäller naturligtvis även för drivmedel. Om svenskarna åker mindre bil så kommer inte priset på olja påverkas ens marginellt. Det betyder bara att några kineser får åka lite mer i sina nyinköpta bilar.

Hela begreppet inflation som beskrivs av media, Riksbanken och SCB är förvirring på hög nivå. Det kanske hade en poäng förra seklet där världen inte var globaliserad, men att idag titta på priser styrda av tillgång och efterfrågan är meningslöst.

Det Riksbanken borde hålla koll på har man istället ignorerat det senaste decenniet. På SCB;s hemsida redovisar Riksbanken statistik över finansmarknaden, där kan följande intressanta diagram beskådas.

Kredittillväxt i Sverige 2004-2010
I diagrammet kan vi se att obligationsmarknaden för bostadslån har ökat med 100% mellan 2004-2010. Det om något är vad som borde definieras som inflation i form av kredittillväxt på bostäder. Det är också en riktigt skadlig inflation eftersom den ger Sverige sämre konkurrenskraft vid högre priser på varor på grund av tillgång och efterfrågan.

Ohämmad kredittillväxt är också det enda som Riksbanken kan kontrollera med någorlunda effektivitet. Det blir tydligt i diagrammet under vår egen period av ZIRP: kredittillväxten var i storleksordningen 30% mellan finanskrisen och december 2010.

lördag 15 januari 2011

Oljan sinar i Norge

I denna artikel kan vi läsa att Norge sänker sin oljeprognos efter ett år då oljeproduktionen sjönk med hela 9,6%. Nästa år beräknas nedgången stanna vid endast 5,8%. Det är sannolikt en alltför optimistisk prognos eftersom en sänkning av produktionen på ca 10% per år är vad som förväntas nu när Norge nått Peak Oil. Se nedanstående graf som skapades för några år sedan över Norges förväntade oljeexport över tiden.

Prognos för oljeexport i Norge

Att Norge minskar sin oljeproduktion med ca 10% per år är viktigt ur strategisk synvinkel eftersom det är avgörande för Sverige att vi har en god granne som fortfarande exporterar stora volymer olja. Det finns nämligen inte så många andra länder i vår närhet med den kapaciteten. Den enda större spelaren förutom Norge är Ryssland. Sverige och Ryssland har inte haft så goda relationer genom åren och frågan är varför de skulle prioritera oss framför t.ex. Tyskland med ett behov av hela 2,7 miljoner fat om dagen?

Sverige är i behov av ca 0,35 miljoner fat olja om dagen för intern konsumtion(importen är högre men en stor del exporteras vidare). Finland som sitter i ungefär samma sits som Sverige är i behov av ca 0,25 miljoner fat om dagen. Totalt skulle alltså Sverige och Finland förbruka hela Norges oljeexport inom 5 år.

Men säger kanske vissa, även om oljan tar slut i Norge så kan väl Sverige köpa olja på den öppna marknaden? Nej tyvärr så tyder det mesta på att oljemarknaden blir mer och mer statisk. Stora oljeimportörer som t.ex. Kina låser upp oljeexportörer på långa kontrakt. Den oljan som binds upp av Kina kommer aldrig ut på den öppna marknaden oavsett pris. Detsamma gäller för den mesta av oljan i mellanöstern. Om USA får svårt att importera sitt behov av 15 miljoner fat om dagen så kommer med stor sannolikhet inte en droppe olja från Irak ut på den öppna marknaden.

fredag 14 januari 2011

Den nordiska bostadsbubblan

Finnarna börjar oroa sig över sin egen lilla bostadsbubbla. Jag skriver lilla eftersom priserna endast stigit med 47% på tio år medan priserna i Sverige stigit med hela 87%. Det råder alltså ingen tvivel om vem som leder finnkampen i ansvarslös kreditgivning. Följande citat från artikeln är talande för hur situationen skiljer sig mellan länderna.
Det är inte så lätt att låna i Finland. Banken kontrollerar allt. Vad man har för sparkapital och andra säkerheter. När jag köpte lägenheten i Sverige fick jag låna hela köpesumman utan några direkta frågor, säger Annika Madejska.
Om Sverige hade haft lika strikt kreditgivning som Finland så hade inte priserna ökat med 87% i Sverige. Om det råder det ingen tvivel. Att priserna ändå ökade med 47% i Finland trots restriktiv kreditgivning beror sannolikt på att de haft samma låga räntor som övriga Euro-länder under lång tid. Låga räntor som passade Tyskland men som blåste upp fastighetspriser i länder med hög tillväxt som hade behövt ha en högre ränta. Under samma 10-års period hölls priserna stabila i Tyskland.




























För Sverige är problemet inte bara att svenskarna får låna för mycket med bankernas goda minne. Ett växande problem är att när man väl tagit sina lån så verkar många glömma allt vad lån och amorteringar heter. I en undersökning som genomfördes i december 2010 så kom det fram att så många som 1 av 4 bolånekunder inte visste hur mycket de lånat. Ungefär lika många visste inte om de hade rörlig eller bunden ränta på sina bolån.

Med tanke på hur många som är så ansvarslösa att de lånar miljoner och sedan glömmer det nästa dag är det inte förvånande att antalet exekutiva auktioner ökade med 30% 2010. Det krävs nämligen inte mycket för att missa några betalningar om lånen är på miljoner istället för några hundra tusen som för 10 år sedan. Om inte de svenska storbankerna redan är oroliga så borde de vara det.

torsdag 13 januari 2011

Portugal räddas - Tyskland får betala kalaset

Igår var det mycket skriverier om hur Portugal riskerade en misslyckad auktion för sina statsobligationer. Nu blev det inte så eftersom ECB köper stora mängder statspapper från Euro-länder med dålig ekonomi, så även vid denna auktion. Om inte direkt så indirekt eftersom diverse europeiska storbanker köper upp obligationer och lämnar in till ECB i utbyte mot kontanter. Ungefär som det fungerar i USA med andra ord. Frågan är om dessa transaktioner har ett pris eller om det är mer eller mindre gratis?

Om vi kollar på hur Portugals 10-åriga statsobligation har utvecklats på sista tiden så ser vi att situationen faktiskt förbättrats tack vare stödköp från ECB och nu senast även från Japan och Kina.

Portugal 10-årig statsobligation
Om vi istället kollar på utvecklingen för Tysklands 10-åriga statsobligation så blir historien en helt annan.

Tyskland 10-årig statsobligation
Det ser alltså ut som om Tyskland har fått betala ett pris i form av högre statslåneräntor i och med den senaste krisen men kanske framförallt för det massiva stödet från ECB. För då det blir färre och färre länder inom EMU som har sina statsfinanser i ordning så blir risken att skuldkrisen vältrar över på dem större. Det troliga är att om något av PIIGS ställer in betalningarna så får starka länder som Tyskland betala för de statsobligationer ECB samlat på sig på ett eller annat sätt. Det är sannolikt därför räntorna stiger för Tyskland men sjunker för PIIGS.

onsdag 12 januari 2011

Oljan rusar - knäcker den konjunkturen?

Det är väl inte en fråga om ett högt oljepris tar knäcken på vilken konjunkturuppgång som helst. Men frågan är vilka nivåer som är rimliga för att det inte ska få väldigt negativa konsekvenser. Se nedan för en utveckling av oljepriset sedan början på 2009.

Oljepris 2009-2011

Priset låg på 40$ fatet under våren 2009 och nu är priset och nosar på 100$ igen, det är en uppgång på 150% på mindre än två år. För länder utan egen oljeproduktion som Sverige så är påverkan mycket stor vid stigande oljepris eftersom olja är något vi ännu inte kan avvara, alternativen är inte tillräckligt bra eller finns inte i tillräckligt stora volymer.

Sverige importerar ungefär 0,6 miljoner fat olja om dagen eller 219 miljoner fat om året. En prisökning på 150% från 40$ fatet ger en extra kostnad på 92 miljarder SEK årligen(räknat på en dollarkurs på 7). Det är 92 miljarder som inte ger något mervärde utan går direkt i fickorna på oljeexportörer. 92 miljarder är ca 3% av Sveriges BNP. Situationen är naturligtvis betydligt värre för andra länder med högre oljeimport(många länder passar in)

Traditionellt har oljepriset sjunkit och hållit sig på väldigt låga nivåer under lågkonjunkturer. Det har fungerat som en katalysator eftersom tillgången på billig energi är fundamental för att stimulera ekonomin. Faktum är att ett lägre oljepris under lågkonjunkturer troligtvis varit mer stimulerande för ekonomier än vad t.ex. räntesänkningar av riksbanker världen över varit.
 
Även vid den senaste lågkonjunkturen sjönk oljepriset ner från toppnivåer på 140$ fatet. Skillnaden vid denna återhämtning är att oljepriset har stigit så fort och till så höga nivåer på kort tid. Oljepriset kommer vara orsaken till att den nuvarande bräckliga återhämtningen vänder till en ny lågkonjunktur inom en snar framtid.

tisdag 11 januari 2011

Forsatt förstärkning av kronan

Det är inte någon hejd på förstärkningen av kronan mot Euron för tillfället. Kronan står just nu i 8,88 kr för en Euro. Hur lågt kan Euron gå innan vi får problem att sälja varor till Sveriges största exportmarknad? Eller till alla exportmarknader förutom ett fåtal.

Utveckling för EUR/SEK


















Kanske det inte var så smart av Riksbanken att börja en serie aggressiva räntehöjningar när övriga länder i världen gör allt för att sänka sina valutor med ZIRP och kvantitativa lättnader.

Ja något har hänt i investerares syn på den svenska kronan, från att ha varit en skräpvaluta så rankas den nu som en av världens starkaste. Det kan funka bra för länder med negativ bytesbalans men blir snabbt ett stort problem för exportberoende länder som Sverige.

måndag 10 januari 2011

Vikande konjunktur?

Idag kan vi läsa att orderingången i industrin har försvagats den senaste månaden. På SCB;s hemsida kan man hitta följande diagram över volymmässig utveckling för industrins leveranser över tid(Uppgifterna är beräknade i fasta priser, säsongrensade och utjämnade med skattning av trendcykeln):

Volymmässig utveckling av industrins leveranser i Sverige 2002-2011
Intressant att se är att från 2002-2005 var utvecklingen ganska stabil för hemmamarknaden medan exportmarknaden var växande från den milda lågkonjunkturen 2001. Från 2005 till lågkonjunkturen slog till växte volymerna ungefär lika starkt för både hemma och exportmarknaden.

När konjunkturen bottnade 2009 så hade volymerna sjunkit mer för exportmarknaden men sedan dess har den kommit tillbaka och är nu starkare än hemmamarknaden. Faktum är att hemmamarknaden fortfarande inte har återhämtat sig volymmässigt från 2005 års nivåer ännu.

Trenden för hemmamarknaden ser ut vara negativ för tillfället. Börjar räntehöjningar, höga matpriser och höga energipriser ta knäcken på den svenska återhämtningen?

söndag 9 januari 2011

Matkravaller

Nu är vi inte i farozonen för matkravaller i Sverige än men det är ändå så att även vi har fått känna av de allt högre matpriserna. Vad är anledningen till att matpriserna stigit så mycket på senaste tiden? Några kanske säger att vi har haft några dåliga skördeår i t.ex. Ryssland som infört exportstopp för vete. Men kan det inte vara ett problem att jordens befolkning växer exponentiellt?

Tillväxt för oljeproduktion och befolkning i världen
Tillgången på olja har vuxit snabbare än befolkningen de senaste 100 åren. Men på senare tid har något hänt - trots rekordhöga priser så står produktionen av olja kvar på 85 miljoner fat om dagen. Borde inte en stor del av orsaken till högre matpriser ligga i att oljeproduktionen inte längre växer, samtidigt som befolkningen forsätter att växa exponentiellt?

Olja används i många steg tills det att den förädlade produkten kommer ut i butiken, exempel på användningsområden för olja är konstgödsel, bränsle för jordbruksmaskiner, förpackningar och transporter till slutkund.

Dessvärre är de matkravaller vi ser i utvecklingsländer bara början på ett enormt problem. Kanske är det osannolikt att Sverige blir drabbat av kravaller men det kommer nog kännas ganska dumt att vi budat över varandra på bostadsmarknaden när det börjar bli tråkigt att äta potatis vecka efter vecka.

lördag 8 januari 2011

Bubbla eller inte?

Inget drar väl till sig fler åsikter än om Sverige befinner sig i en bostadsbubbla eller inte. Nu senast i de här debattinläggen. Det man ska ha klart för sig är att många har svårt att vara objektiv i frågan eftersom boendet är något elementärt som alla behöver. Därför så skulle det underlätta om debattörerna redovisar sin eventuella insats i spelet. Att döma av deras bakgrund så är det väl rimligt att anta att chefsekonomen sitter ganska tungt investerad i bostadsmarknaden medan studenterna inte är det. Inga överraskningar där alltså.

Chefsekonomens huvudargument mot att Sverige inte befinner sig i en bostadsbubbla tycks vara att eftersom vi haft en så stark utveckling i reallöner sedan 90-talet så är priserna mer än försvarbara. Det är ganska lätt att argumentera mot ett sånt argument. Det är orimligt att bostäder skulle växa mer än inflationen över tid. En bostad är en kostnad och ingen investering.

Tidningen Economist har ett användbart verktyg för att jämföra olika länders bostadsbubbla, se nedan för en graf över utvecklingen för Sverige och några andra länder där bubblan spruckit.

Utveckling för bostadspriser i Sverige 2003-2010
Intressant att se är hur Tyskland som också är en mycket stark ekonomi inte har haft en lika stark utveckling på huspriser som Sverige, priserna har till och med fallit med några procent. Vad beror det på då kan man undra? Enligt chefsekonomen så borde väl ökat välstånd också betyda högre priser i Tyskland eller? Nej riktigt så enkelt är det inte. Villkoren för bostadslån i Tyskland är mycket hårdare än i Sverige. Det krävs betydligt högre kontantinsats och det har aldrig funnits amorteringsfria lån.

Problemet för Sverige är att när priserna stiger så lägger den typiska familjen mer och mer av sin inkomst på bostaden. Det är bättre för landet och för medborgarna om bostadspriserna hålls låga eftersom mer kapital kan användas för konsumtion eller investeringar. De enda som tjänar pengar på högre bostadspriser i det långa loppet är de svenska bankerna.

Tyskland med sina konservativa regler är mycket bättre rustat för framtiden när räntorna stiger och/eller priserna på andra nödvändigheter som t.ex. energi och mat börjar stiga. I Sverige riskerar samma scenario utlösa en statsfinansiell kris likt den vi sett i t.ex. Irland när staten får gå in och rädda banker som lånat ut för mycket pengar. Priser på mat och energi är något som vi i Sverige inte kan kontrollera, däremot kunde vi haft lägre priser på våra egna bostäder om vi haft striktare regler som i Tyskland.

Sammanfattningsvis så råder det ingen tvekan om att Sverige befinner sig i en bostadsbubbla. Problemet är bara att skadan redan är skedd, lånen finns där redan och kommer inte försvinna. Att idag börja införa alltför hårda regler riskerar att utlösa en allvarlig kris. Det bästa alternativet i dagens läge är att sakta införa striktare regler, det senaste kravet på högre kontantinsats är ett bra första steg. Det bör komma ytterligare strängare regler om några år när marknaden stabiliserats.

fredag 7 januari 2011

Euron inför nytt test

Nu börjar det bli dags för PIIGS-länderna att gå med bössan inför internationella investerare för första gången 2011. Om man kollar utvecklingen på Greklands 10-åriga statsobligation så ser det inte så vackert ut:

Utveckling för Greklands 10-åriga statsobligation
Man är nu uppe på högre nivåer än under den mest akuta krisen i maj. Faktum är att räntan följer en linjär trendlinje från början på året när räntan var under 6%. Det är dock inte bara för Grekland som situationen har förvärrats den senaste veckan, i stort sett alla länders räntor har stigit. Vad beror det på kan man undra?

Det är högst sannolikt att orsaken kommer från ett förslag från EU som snart är klart. I det nya förslaget så blir inte längre en bank för stor för att gå i konkurs. Det betyder i praktiken att nästa gång en större europeisk storbank riskerar gå under kommer inte dåliga investeringar skyfflas över på enskilda länders skattebetalare, eller EU-kollektivet som helhet(Sverige är ju t.ex. med och finansierar Irland;s senaste räddningspaket).

I grunden ett sunt förslag som borde ha praktiserats redan vid finanskrisens första dag. Men förslaget har effekten att investerare(stora banker) som är villiga att finansiera mer eller mindre insolventa länders budgetunderskott också måste kräva en högre riskpremie, dvs en högre ränta. För nu är man inte längre garanterad att få hela investeringen tillbaka från skattebetalare vid en eventuell konkurs för Grekland.

torsdag 6 januari 2011

Missriktad penningpolitik

Inflationen stiger till 2,2% inom EU, det är över ECB;s målinflation på 2%. Om energi och livsmedel tas bort ur den korg av varor och tjänster som mäts så är inflationen endast 1%. Det börjar alltså bli dags för ECB att höja styrräntan eller?

Ja det skulle inte förvåna mig om ECB börjar höja styrräntan i tron om att man ska kunna påverka priserna på mat och energi. Men när nya stora spelare som Kina och Indien börjar få en allt större medelklass så blir konkurrensen om mat och energi allt större.

Kina har numera en medelklass som är större än hela USA;s befolkning, gissningsvis är inte Indien långt efter. För 10 år sedan hade man i dessa länder inte råd att äta kött mer än vid festliga tillfällen, att köpa egen bil och nöjesåka var en utopi.

Den nya stora medelklassen från Kina och Indien är nu med och konkurrerar med EU och USA om fisk, nötkött, vin, grönsaker och inte minst energi. Att riksbanker världen över tror att de kan påverka den utvecklingen med det egna landets styrränta är galenskap på hög nivå.

Det börjar bli dags att bortse från prisinflation och istället titta på konjunkturläget och kredittillväxt vid bestämning av styrräntans nivå. Konjunkturen är fortfarande usel i många EU-länder och det finns ingen kredittillväxt att tala om. Istället råder deflation i alla länder där bostadsbubblan brustit. Att i det läget höja styrräntan gör bara situationen än värre.

Paradoxalt nog så är det faktum att ECB inte tittade på kredittillväxten överhuvudtaget under bostadsbubblans uppbyggnad orsaken till att vi idag har en stor budgetkris inom EU. Budgetkrisen härstammar från att stater tvingats ta över insolventa bankers dåliga lån tagna med ECB;s artificiellt låga ränta.

onsdag 5 januari 2011

Kinas påverkan på oljepriset

Många pratar ju om bubbla i Kina men faktum är att man säljer över en miljon bilar per månad i Kina. En siffra som är svår att föreställa sig. Det är mer än alla länders bilförsäljning i Västeuropa sammanslaget.

Bilförsäljning i världen
Det är dock inte bara goda nyheter för länder i väst får numera hård konkurrens om den kvarvarande oljan. Se nedanstående graf över Kina;s oljeexport över tiden.

Olje export/import Kina


Fram till ca 1992 var Kina fortfarande oljeexportör men ökar numera sin oljeimport dramatiskt. Som jämförelse så är t.ex. Norge;s oljeproduktion strax under 2 miljoner fat om dagen, det skulle bara ta Kina några år att äta upp hela Norge;s oljeexport med nuvarande tillväxttakt.
 
Det är därför mycket förvånande när så kallade tungviktare går ut och varnar för en råvarububbla. Med den enorma tillväxt vi sett i Kina de senaste 10 åren så har konkurrensen om världens ändliga resurser blivit så mycket hårdare. Det är dock sällan argument som biter på chefsekonomer, för dem handlar det bara om att pumpa upp mer olja. Varför inte börja pumpa lite mer i Sverige t.ex??