måndag 28 februari 2011

Bankernas utländska fordringar

I SCB;s rapport över finansmarknaden som jag rapporterade om tidigare finns även statistik över bankernas utlåning utomlands, man kan bland annat finna grafen nedan i rapporten.

Svenska bankers fordringar utomlands
Svenska bankers utländska fordringar
De utländska fordringarna för de svenska bankerna ligger på nästan 5000 miljarder enligt SCB . Notera hur fordringarna till EU-länder ökade dramatiskt i slutet på 2004, vad kan det bero på?

Den större delen utländska fordringar finns i de nordiska länderna med nästan 3000 miljarder. Men det finns även en hel del tveksamheter som Baltikum på 387 miljarder och övriga EU-länder på 373 miljarder - övriga EU-länder kan vara allt från Grekland, Irland och Portugal.

Totalt finns alltså nästan 800 miljarder investerade i osäkra europeiska länder. Men även Tyskland på 515 miljarder och Storbritannien på 270 miljarder borde kunna räknas dit då de brittiska och tyska bankerna sitter tungt investerade i den irländska bostadsbubblan.

Men frågan är väl om ens fordringarna till de nordiska länderna kan räknas som säkra? För de aktuella bankerna där kan mycket väl i sin tur ha lån mot mer tveksamma länder än vad Sveriges banker har.

Det europeiska banksystemet är uppenbarligen mycket sammanflätat - faller en storbank i ett land så riskerar det dra med sig flera andra länders storbanker. Det är därför inte svårt att förstå varför Europas politiker, inklusive på senare tid svenska politiker, gör allt för att stoppa den oundvikliga kraschen med räddningspaket efter räddningspaket.

lördag 26 februari 2011

Bostadslånen ökar

För ett tag sedan så skrev jag om att det var deflation på blancolån i december. I dagarna kom SCB med ny statistik över finansmarknaden för januari, där kan kan följande graf finnas.

Kredittillväxt i Sverige
Som ni kan se så har den deflation vi såg på blancoutlåning i december vänt uppåt något till att nu ligga på oförändrad nivå jämfört med 12 månader tidigare. Men blancolånen i grafen inkluderar även blancokrediter till företag, om man bara kollar på blancolån till hushållen så fanns i januari 173 miljarder utlånat att jämföras med 175 miljarder i oktober.

Det är anmärkningsvärt att blancoutlåningen till hushållen minskar med 2 miljarder i Sverige trots att bolånetak har införts. Jag har förundrats över detta faktum tidigare men nu börjar det alltså bli mer eller mindre klart att svenskar inte lånar till kontantinsatsen vid bostadsköp.

Om det beror på att bankerna inte vill låna ut, trots att de tidigare sagt att de planerar göra det, eller för att svenskarna tycker det är en dålig idé kan vi bara spekulera i. Men om man gör empiriska studier på diverse forum på nätet så tyder det mesta på att det har blivit svårt, för att inte säga omöjligt, att låna till mer än 85% vid bostadsköp för tillfället.

Den svenska kreditinflationen för bostadslån forsätter dock, om än med en lite långsammare takt. I januari hade de svenska hushållen belånat bostäder för 2021 miljarder medan nivån låg på 1955 miljarder i juli. Svenskarna har alltså lyckats skapa 66 miljarder kronor på 6 månader bara genom att köpa bostäder av varandra.

Kredittillväxten ser dock ut att försvagas om man tittar i grafen ovan - i mitten på 2006 låg kredittillväxten på nästan 16% i årstakt, att jämföras med ca 8% för tillfället. När kredittillväxten börjar närma sig noll är det också slut för bostadsbubblan för den här gången.

fredag 25 februari 2011

Minskad försäljning för Wal-Mart

Det är intressant att USA;s största lågpriskedja - Wal-Mart - rapporterar lägre försäljning i USA för det sjunde kvartalet i rad. Det är anmärkningsvärt eftersom när folk har dåligt med pengar så borde väl Wal-Mart gå bra med tanke på sina låga priser.

Men även Wal-Mart har konkurrens på hemmamarknaden i form av så kallade dollar stores där allt kostar en dollar eller mindre. Det finns flera kedjor i USA med samma koncept men i den här artikeln kan vi läsa att om en kedja kallad Dollar General som rapporterar en ökad försäljning på 10,1% - att jämföras med Wal-Marts tapp på 1,8% samma kvartal.

De amerikanska konsumenterna har nu alltså inte ens råd att handla på vad som tidigare varit den absoluta lågpriskedjan alla kategorier. Det rapporteras i artikeln om att 33% av alla amerikaner handlar på dollar stores och att 40% av Wal-Marts kunder handlar där.

Samtidigt så har ny data för inflationen för producentpriser(PPI) släppts i USA, där kan vi bland annat läsa att för inflationen för färdiga varor i producentledet låg på 0,8% i januari eller 10% på årsbasis. De största bidragande faktorerna till den höga PPI-siffran för färdiga varor är högre energipriser med plus 21,6% och råvaror med hela 39,6% på årsbasis.

De höga PPI-siffrorna kommer olägligt för kedjor som Wal-Mart med sjunkande försäljning eftersom de kommer bli tvungna att höja priserna om de inte ska sänka marginalerna ut mot kund. Men om de höjer priserna så riskerar allt fler konsumenter lämna Wal-Mart för dollar stores. Det kommer med andra ord att bli en svår balansgång.

Den höga prisinflationen, till stor del orsakad av Ben Bernankes sedelpress, börjar nu alltså även drabba konsumenter på hemmaplan. Men de pengar som trycks upp är inte till fördel för fattiga amerikaner - tvärtom så har det gjort dem fattigare eftersom deras inkomster i de flesta fall inte har ökat alls.

Bensinpriset som kanske är den största utgiftsposten för många amerikaner med små inkomster har mer än fördubblats sedan slutet på lågkonjunkturen. Det beror på att skatten på drivmedel är mycket lägre i USA jämfört med Sverige så ökade råoljepriser får en mer direkt påverkan på priset på bensin och diesel.

Jag tror att den här höga prisinflationen inte kan bestå särskilt länge till eftersom det inte finns något stöd för den i människors plånböcker. I praktiken råder deflation i stora delar i samhället - huspriserna är fortfarande fallande och folk har svårt att få jobb. Och de som har ett jobb har inte haft en särskilt bra löneutveckling de sista åren.

Konsumenterna överlever dock troligtvis den tillfälligt höga prisinflationen - om inte annat med hjälp av bidrag från staten. Men innan den höga prisinflationen går ner igen så riskerar den alltså fälla många företag som inte kan kompensera sig fullt ut för prisökningar i producentledet.

torsdag 24 februari 2011

Fat olja per capita

För de som inte vet det så är Peak Oil definierad som den tidpunkt i världshistorien när oljeproduktionen når sin topp. När väl oljetoppen är nådd så kommer produktionen av olja att falla för all framtid. Det vet man med säkerhet eftersom det är så enskilda oljefält beter sig när de väl toppat.

Det har visat sig att länders samlade oljeproduktion också når en topp i produktionen när inga nya fält upptäcks samtidigt som gamla oljefält tappar i produktion. Från att länder når oljetoppen är det inte svårt att inse att eftersom vi lever i en ändlig värld så kommer även världen någon gång att nå oljetoppen.

Många experter hävdar att vi redan nått toppen för världsproduktion av olja. Men oljeproduktionen har ännu inte fallit så mycket utan befinner sig på en platå sedan 2005. Jag vill dock hävda att bara det faktum att världen befinner sig på en platå kommer få dramatiska konsekvenser för världsekonomin inom kort - faktiskt nästan lika stora som om vi hade en kraftigt sjunkande produktion. Varför då kanske ni undrar?

Anledningen till det är enkel och den stavas befolkningstillväxt. Sedan år 2000 har världens befolkning vuxit med nästan 1 miljard människor - det motsvarar ett nytt Indien eller tre stycken USA. Att bara prata oljeproduktion och inte titta på hur mycket efterfrågan växer är enligt mig inte meningsfullt.

Varje ny människa som föds på jorden kommer på ett eller annat sätt konsumera en del av den olja som produceras. När oljeproduktionen inte längre växer utan stannar av på en platå som den gjort de senaste 5 åren så får det dramatiska effekter på världens välstånd.

Vi kanske inte märker av det så mycket i välmående ekonomier som Sverige men i länder där många lever på några dollar om dagen blir effekterna betydligt mer kännbara. Det har ännu inte lett till omfattande svält men med tanke på hur mycket befolkningen fortfarande växer samtidigt som oljeproduktionen visar svaghetstecken så kan tyvärr misären bli omfattande inom kort i tredje världen.

Jag har hämtat data för historisk oljeproduktion från IEA och världspopulationens utveckling från US Census Bureau och skapat en graf över antal fat olja per världsmedborgare de senaste 50 åren. Se nedan för det kanske lite oväntade resultatet.

Av grafen kan vi se att oljetoppen per person inträffade redan 1979 då den började falla ganska dramatiskt. Men i mitten på 80-talet så avtog fallet och nivån höll sig ganska konstant kring 0,01 fat olja per person och dag. Som ni också kan se så hände något år 2005 för numera är trenden återigen fallande.

Det beror på att 2005 var det år då oljeproduktionen i världen nådde en platå, men då befolkningstillväxten fortsätter med oförminskad styrka blir resultatet att det blir mindre olja att dela på per capita. För sedan 2005 har världens befolkning vuxit med ett nytt Europa eller hela 500 miljoner människor.

Befolkningstillväxt är ett känsligt ämne i vissa kretsar eftersom det ofta anses som något positivt trots att det är orsaken till så många av de problem vi ser i världen. Men det spelar ingen roll om man är för en ständigt växande befolkning eller ej - den sinande oljan kommer inom kort göra oss alla påmind om det ohållbara med en exponentiell befolkningstillväxt i en ändlig värld.

onsdag 23 februari 2011

Island sänks

Island ligger fortfarande nere för räkning i efterdyningarna av finanskrisen. I den här artikeln kan vi läsa om att det isländska parlamentet har röstat för ett förslag om att ersätta före detta sparare i den konkursade banken Icesave. Det är inga små summor med isländska mått mätt - hela 38 miljarder SEK ska betalas ut till Storbritannien och Nederländerna, men de har sedan länge redan ersatt sina drabbade sparare. Man hoppas nu få tillbaka i stort sett allt från en av världens just nu svagaste ekonomier.

Utveckling av statsskuld på Island
Islands statskuld som andel av BNP är redan idag skyhög - enligt denna publikation från IMF så ligger den på ca 100% av BNP. Om Island tvingas ersätta Storbritannien och Nederländerna så beräknas skuldbördan öka till 150% av BNP. En ökad skuldbörda på 38 miljarder är stora belopp om man som Island bara har ca 300 tusen invånare och en BNP på endast 77 miljarder SEK. Se grafen till höger för statsskuldens utveckling på Island sedan 2005.

Invandring/utvandring på  Island
Island hade innan finanskrisen en statsskuld som var lägre än Sveriges men tredubblades på kort tid när finansiella tillgångar i konkursade isländska banker togs över av staten. Nu tog inte Island över alla sina bankers tillgångar - då hade situationen sett än värre ut. Men det hjälper alltså inte ändå eftersom utländska sparare hade stora summor insatta på banken Icesave som gick omkull utan att räddas. Island kommer inte undan att betala insättningsgarantin enligt internationella avtal.

Arbetslöshet på Island
Islands finansiella situation är redan nu mycket svår, att dessutom öka statsskulden med nästan 50% kommer att göra situationen ohållbar. Både utländska och isländska medborgare lämnar nu landet då arbetslösheten är hög. Det leder till en negativ spiral med mindre skatteintäkter att betala av statsskulden med för Island.

I publikationen från IMF så ser man dock ljust på framtiden. IMF;s generella syn verkar vara att oavsett hur stor statsskuld ett land har så går det alltid att få ner den när tillväxten tilltar. Men vem som helst borde inse att det finns en gräns för alla länder när lånen helt enkelt är för stora att betala tillbaka med en hög arbetslöshet och en sjunkande befolkning.

Jag har tidigare skrivit om att Grekland är insolvent med den höga statsskuld de har - frågan är väl om inte Island redan nu, innan de nya skulderna från Icesave, är insolvent också?

Faktum är att situationen på Island faktiskt är värre än i Grekland. För redan 2010 så spenderade staten nästan 20% av alla intäkter på räntor på statsskulden(källa) att jämföras med Grekland som endast betalade 14%. Om Island dessutom ökar sin statsskuld med 50% kommer naturligtvis situationen bli ohållbar.

Huspriser på Island
Enda sättet för Island blir då att man går i statsbankrutt och blir fri alla dåliga lån och kan börja om från början. Men det Island istället hoppas på verkar vara att få lägre statslåneränta. Islands riksbankschef har nyligen uttalat att han tycker att Islands statslåneräntor borde gå ner - det är nämligen mer eller mindre säkert att köpa isländska statsobligationer numera enligt honom.

Han nämner dock inte att Island betalar 20% av all statsintäkter på ränta på statsskulden, eller att huspriserna fortfarande är fallande på Island 3 år efter kraschen. Se grafen till höger över husprisernas utveckling sedan krisen startade.

Det räddningspaket som Island erhöll 2008 var på 6 miljarder USD. Sverige var också med på ett hörn och bidrog med 500 miljoner euro i och med ett swapavtal med den isländska centralbanken(läs mer om varför swapavtal behövs här). Swapavtalet innebar en kostnad för Sverige eftersom Riksgälden blev tvungen att låna upp pengar för att stärka Riksbankens valutareserv. På ett sätt kan man alltså säga att Sveriges skattebetalare bidragit till Islands framtida insolvens.

Det som började med Islands räddningspaket är något vi sett gång efter gång nu i det finansiella systemet i finanskrisens efterdyningar. Ingen får ta förluster utan någon ska alltid stå där och fånga upp dig trots att du gjort galna investeringar.

Många engelsmän som satte in hela sitt sparkapital på isländska banker borde kanske frågat sig om inte risken är hög när räntan är så mycket högre än på ett vanligt bankkonto. När det inte oväntat visade sig att så var fallet så ska ändå ingen förlora några pengar, istället ska förlusten lämpas över på kollektivet - i detta fall den isländska befolkningen.

Jag undrar hur vi svenskar hade reagerat om vår statskuld helt plötsligt ökade med 1500 miljarder SEK i ett svep på grund av oansvariga utländska investerare. Vi hade inte kunnat hoppats på att beslutet hade stoppats av en förnuftig president som på Island. Om samma sak hänt i Sverige hade säkert allt redan varit betalt och klart vid det här laget.

tisdag 22 februari 2011

Skuldsanering ökar

I det här radioprogrammet i P1 så kan vi höra om ändringar som planeras i skuldsaneringslagen. Tanken var att ett nytt lagförslag skulle göra det göra enklare att få skuldsanering, men sedan dess har högsta domstolen kommit med en prejudicerande dom som i praktiken gjort det svårare att få skuldsanering beviljad.

Tidigare har man kunnat få skuldsanering om man inte har kunnat betala sina skulder inom rimlig tid. En rimlig tid har tidigare tolkats som 5-10 år men den nya domen från HD har ändrat det till 15 år. Sverige hade redan innan den nya tolkningen den hårdaste lagstiftningen inom hela OECD.

I radioprogrammet kan vi bland annat höra om en småföretagare som tvingades sätta sin villa i pant för att få ett krislån till företaget under lågkonjunkturen. Han har nu 2 miljoner i blankolån och ingen villa eller företag kvar. För att kunna ha en möjlighet att ens betala räntorna på lånet måste han ha en mycket hög lön men han får bara korta projektanställningar.

Han har nyligen lämnat in en ansökan om skuldsanering men fick avslag - om avslaget beror på de nya hårda reglerna eller om skulderna var för nya får vi inte veta. Klart är i varje fall att det har blivit betydligt svårare att få skuldsanering beviljad på sista tiden.
Skuldsanering i Sverige

På Kronofogdens hemsida finns statistik över antalet beslut(beviljade skuldsaneringar) respektive avslag av skuldsanering i Sverige. Se grafen till höger över utvecklingen i Sverige sedan år 2000.

Notera hur antalet avslag ökade drastiskt under slutet av 2010 på grund av de nya hårdare reglerna. Notera även hur antalet beslut om skuldsanering ändå har ökat med mer än 150% sedan i mitten på 00-talet.

Reporäntans utveckling i Sverige
Vad är då anledningen till den första kraftiga ökningen i antalet beslut om skuldsanering vi kan se i slutet på 2006 i grafen? Jag tror att det beror på att Riksbanken började höja reporäntan ganska snabbt under den perioden. Se grafen till höger över hur reporäntan har utvecklats sig under samma tidsperiod.

I samband med att Riksbanken kraftigt sänkte räntan vid lågkonjunkturen så stannade också ökningstakten på antalet beslut om skuldsanering av i början på 2009. Men nu har antalet beslut om skuldsanering ökat drastiskt igen och det beror sannolikt på att räntorna återigen har börjat höjas.

Det ser dock ut som om ökningstakten i samband med de senaste höjningarna av Riksbanken är betydligt högre än tidigare - nästan exponentiell i sin art. Men det ser dessvärre ut som om de överskuldsatta i allt högre utsträckning får avslag på grund av den nya lagen - ökningstakten på antalet avslag är lika hög som den för antalet beslut. Innan den prejudicerande domen från HD var trenden för antalet avslag fallande.

Kredittillväxten i Sverige har varit mycket hög under hela 00-talet - periodvis på över 10% per år. Den stora volymen krediter gör att det inte krävs stora räntehöjningar för att många svenskar inte ser någon annan utväg än skuldsanering. Med tanke på att skuldsanering kan liknas vid att frivilligt sitta i fängelse i 5 år så förstår man hur pressad situationen måste vara för många svenskar.

Skuldsaneringslagen som den ser ut idag kommer vara ett mycket stort problem för Sverige när bostadsbubblan spricker. För det kommer att vara förödande för den inhemska konsumtionen när en allt större andel av befolkningen får lägga en allt större andel av inkomsten på räntor och amorteringar på gamla blankolån till banker som inte längre existerar.

måndag 21 februari 2011

Tomt på visningarna

I Expressen kan vi läsa om att det just nu verkar vara ett utmärkt läge att köpa en lägenhet i Stockholms innerstad. Folk har nämligen i stort sett försvunnit från visningarna av någon anledning. Vem vet, kanske råder det inte längre bostadsbrist i Stockholm?
Catarina Koppe, sjuksköterska, ska sälja sin etta i city och köpa större. I torsdags tittade hon på en trea på Kungsholmen - och hon var ensam på visningen.
- Det har varit väldigt lugnt på visningarna jag varit på i veckan, berättar hon. Så det kan vara ett bra läge att köpa nu. 
Man kan undra om artikeln är ett beställningsjobb från mäklarsamfundet? För lugnt på visningarna tycker jag borde betyda att varningsklockorna ringer. Men för en mäklare är väl alla tider bra att köpa på. Om priserna stiger är det bra att köpa eftersom det blir dyrare imorgon, och om ingen kommer på visningarna så är det bra att köpa eftersom man inte behöver vara med på någon budgivning. Istället får man nöjet att betala höga fastpriser till den nivå som den senaste budgivaren i området råkade få låna av banken.

Höga fastpriser verkar numera vara mer eller mindre etablerat på Stockholms bostadsmarknad. Som jag tidigare nämnt så presenterar Hemnet statistik över alla utgångspriser för alla bostadsrätter i Stockholms län. Utgångspriserna är numera i genomsnitt nästan 20% högre jämfört med samma period förra året och trenden är stigande. Det verkar stämma ganska bra med situationen som beskrivs i Expressens artikel - få spekulanter leder till tunn budgivning vilket leder till fastpris.

Begärt pris för bostadsrätter i Stockholms län 

söndag 20 februari 2011

ECB tankar skräplån

Jag skrev häromdagen om om hur Portugals statslåneränta når nya höjder varje dag nu. För att hålla nere räntorna så stödköper ECB det mesta de kan komma över på andrahandsmarknaden av Portugals statsobligationer. ECB kan nämligen inte själva köpa obligationer direkt av suveräna stater eftersom det vore direkt monetarisering.

Precis som i USA så köper istället Europas storbanker upp Portugals statsobligationer och säljer dem mer eller mindre direkt vidare till ECB. Det är nämligen inte särskilt hög efterfrågan på långa statsobligationer från ett land där räntorna hela tiden stiger och risken för statsbankrutt föreligger. Man kan alltså säga att ECB och eurozonen har gått all-in på att Portugal aldrig kan gå statsbankrutt.

Men om Portugal lämnar eurozonen och går i statsbankrutt så sitter ECB med obligationer som är mer eller mindre värdelösa. Om Portugal mot all förmodan lyckas klara ut situationen med en ränta som bara fortsätter att stiga så kan inte ECB sälja tillbaka de statsobligationer de köpt på sig på den öppna marknaden utan att göra en förlust. Värdet på befintliga långa obligationer sjunker nämligen om räntan på nya obligationer är högre.

Portugal skulle behöva ett räddningspaket i samma storleksordning som Irland för att klara den akuta krisen. Men allt färre länder inom eurozonen har sina statsfinanser i ordning. Det kan i värsta fall vara så att några euroländer måste låna upp till en högre ränta själva, än räntan som Portugal erbjuds, för att finansiera sin del av räddningspaketet. Jag skulle inte tro att de aktuella länderna är så intresserade av en sån lösning - men samtidigt vill inte de stora spelarna som Tyskland och Frankrike stå för hela bördan.

Genomsnittligt budgetunderskott inom eurozonen
Om man går in på ECB;s hemsida så kan man finna en hel del intressant information om hur skuldkrisen utvecklar sig inom eurozonen. Se grafen till höger över hur det genomsnittliga budgetunderskottet har utvecklats över tid sedan starten av valutaunionen.

Genomsnittlig statsskuld inom eurozonen
Notera de få gånger det varit plus i statsfinanserna, och se hur snabbt läget försämrades i samband med finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen. Numera ligger man i genomsnitt på mer än det dubbla underskottet jämfört med tidigare år.

Det kan även vara intressant att titta på hur den totala statsskulden har utvecklats, se grafen till höger över hur den genomsnittliga statsskulden som andel av BNP har utvecklats sedan starten av valutaunionen. Notera att nivån hölls ganska konstant under en stor del av 00-talet trots att många länder hade underskott i statsfinanserna.

Det beror på att i stort sett alla länder inom valutaunionen hade måttlig BNP-tillväxt under 00-talet. Men i samband med finanskrisen så sjönk många länders BNP samtidigt som länder som Irland tog över lån från sina konkursmässiga banker. Det har resulterat i att den genomsnittliga statsskulden numera är över 80% av BNP.

Med allt fler länder med allt sämre skick på statsfinanserna så ser det dessvärre ut som om nya räddningspaket blir mer eller mindre omöjliga att finansiera. Det hjälper liksom inte att ett fattigt land lånar ut pengar till ett annat fattigt land - det gör bara situationen än mer hopplös. Notera även att trots allt prat om en stark återhämtning i ekonomin så förvärrades det genomsnittliga budgetunderskottet inom eurozonen den sista mätpunkten i slutet på 2010. Om den trenden håller i sig så kan det mycket väl visa sig bli den sista spiken i kistan för euron.

lördag 19 februari 2011

Irland trycker ännu mera pengar

Jag har tidigare skrivit om hur Irlands centralbank har tvingats trycka nya pengar åt landets banker eftersom de inte har tillräckliga säkerheter för att låna från ECB. Det i sig är en stor skandal eftersom det skapas pengar utan underliggande säkerhet. Nu verkar det ha blivit svårare för de irländska bankerna att fortsätta på samma maner. Vem vet, kanske har Irlands centralbank ett tak för hur stora summor de kan skapa på egen hand?

Det stoppar dock inte de irländska bankerna från att hitta på nya finurliga sätt att undvika konkurs. I den här artikeln kan vi läsa om hur banker på Irland nu istället skapar sina egna obligationer och använder dem som säkerhet för att låna pengar från ECB.

Det är möjligt tack vare en mer eller mindre okänd klausul i det räddningspaketet som Irland erhöll från EU i december. Irlands banker kan skapa egna, på papperet värdelösa, obligationer och använda dem som säkerhet hos ECB eftersom obligationerna blir garanterade av staten enligt klausulen i räddningspaketet.

Det är alltså inte längre bara centralbanker som ägnar sig åt kvantitativa lättnader numera. I krisens Irland har även banker getts den befogenheten med EU;s goda minne. Hittills har Irlands banker tryckt upp 17 miljarder euro på detta sätt - en ansenlig summa pengar.

Situationen kan liknas vid att jag som privatperson skapar en obligation som jag påstår är värd 1 miljard euro. I praktiken är obligationen inte ens värd papperet den är skriven på men trots det kan jag gå till ECB och få 1 miljard euro i reda pengar, om jag nu var en irländsk bank det vill säga.

Sverige var ju också med på ett hörn i räddningspaketet så på ett sätt är Sveriges skattebetalare med och garanterar de nya pengarna som skapas via Irlands banker. Anders Borg har tidigare sagt att det inte är något problem för Sverige att vara med i räddningspaketet eftersom Sveriges skattebetalare inte riskerar några pengar.

Men man kan undra om någon från den svenska regeringen har läst klausulen i räddningspaketet som gör det möjligt för Irlands banker att trycka egna pengar med EU;s goda minne? Om man gjort det och Borg ändå hävdar att det inte finns någon risk för Sverige att låna pengar så undrar jag vad som anses riskfyllt i Borgs ögon.

Problemet för Irlands banker är att de har lån i sina balansräkningar utan säkerheter eftersom bostadspriserna gått ner dramatiskt. Nu gör de dåliga lånen att Irlands banker drabbas av likviditetsproblem eftersom lånen inte kan användas som säkerhet för att låna pengar av ECB. I praktiken är bankerna redan konkursmässiga eftersom om de underliggande säkerheterna(läs bostäderna) skulle säljas så måste stora förluster realiseras.

Det man antagligen hoppas på är att bostadsmarknaden ska vända uppåt igen och allt blir bra igen. Men om man tittar på hur andra bostadsbubblor utvecklats under historien så är det inte frågan om år innan bostadspriser vänder uppåt igen efter en bubbla utan snarare decennier.

Med tanke på hur desperat situationen verkar vara i Irland så är det väl bara fråga om tid innan politiker börja diskutera nya räddningspaket. Men hur ska ett ännu större paket kunna lösa det underliggande problemet att många lån tagna under bostadsbubblan idag är under vattnet?

Ska Europas skattebetalare gå in och fylla på med direkta kapitalinjektioner i Irlands banker? För det är faktiskt det enda sättet att rädda bankerna från konkurs. Det hade dock varit bättre för alla om man låtit bankerna gå under redan från början, då hade inga räddningspaket ens behövts för Irland,  men det har väl antagligen inte ens varit på den politiska agendan.

fredag 18 februari 2011

Grekland insolvent

Vi har inte hört så mycket om den europeiska skuldkrisen på sista tiden. Men det beror inte på att skuldkrisen inte finns kvar utan för att politiker och investerare verkar tillämpa strutsbeteende. Krisen är mer än levande och har förvärrats sedan förra året. För skulderna växer fortfarande i rask takt samtidigt som man filar på nya större räddningspaket i Bryssels korridorer. Grekland var ju det land som fick ta del av det första räddningspaketet från övriga euroländer. Men hur har det egentligen gått för Grekland sedan dess?

I det här mycket läsvärda brevet till investerare så kan vi läsa om Kyle Bass;s nyktra syn på den grekiska skuldkrisen. Han menar att all form av räddningspaket är helt meningslöst utan stora skuldavskrivningar. Problemet för Grekland, menar Bass, är inte brist på likvidetet utan att landet är insolvent.
In the end the mathematics of the debt situation in Greece are inescapable - there is more than €350bn of Greek sovereign debt and at least €200 billion of it needs to be forgiven to allow the debt to be serviceable given current yields and the growth prospects of the Greek government’s revenues. This loss has to be borne by someone – either bondholders or non‐Greek taxpayers. The current policy prescription that has Greece borrowing its way out of debt is pure folly. That is the reality of a solvency crisis as opposed to the liquidity crisis that the Eurozone has assumed to be the problem since late 2008.

Grekland spenderar idag hela 14% av statens intäkter på räntor på statskulden. Dessutom har Grekland redan idag en av regionens högsta skattesatser på hela 40% av BNP. I samband med krisen har Grekland även höjt skattetrycket med bland annat höjd moms vilket har medfört att många företag flyttar från Grekland till grannländer som Cypern och Rumänien med lägre skattetryck. Det leder till en negativ spiral med sinande skatteintäkter för Grekland.

Enda lösningen för Grekland är att minst 200 miljarder euro av den totala statskulden på 350 miljarder euro skrivs av enligt Kyle Bass. Men om så sker så skulle det betyda slutet för många av Greklands banker eftersom de i genomsnitt har 3,5 gånger det egna kapitalet investerat i grekiska statsobligationer. Det är väl inte orimligt att anta att även andra europeiska länders storbanker sitter med grekiska statspapper i sina balansräkningar.

Jag är helt enig med Kyle Bass om att Europas skuldkris aldrig kommer att kunna lösas med nya lån och högre skatter. Den enda lösningen för länder som Grekland är att skriva av skulder och att sänka statens utgifter drastiskt. Tyvärr så verkar få politiker i dagens Europa förstå problematiken - de tror istället att dåliga lån kan göras bättre med lika stora lån till lite bättre ränta. Men i själva verket så förlänger räddningspaket bara den oundvikliga skuldavskrivningen som måste ske för att Grekland och andra liknande länder ska komma på fötter igen.

Bli inte förvånad om skuldkrisen inom kort blir högaktuell igen samtidigt som världskonjunkturen visar svaghetstecken. Men frågan är väl om den politiska viljan för nya större räddningspaket kommer vara lika stark som den var under vad som uppfattades som en konjunkturuppgång? Portugals 10-åriga statsobligation når för tillfället nya höjder varje dag och inte heller Irlands visar tecken på att gå ner. Det är alltså bara en fråga om tid innan det blir allvar igen i skuldkrisens Europa.

torsdag 17 februari 2011

Krona eller kött

Igår skrev jag om hur den stärkta svenska kronan slår hårt mot den svenska exportindustrin. Men det är faktiskt inte bara exporten som drabbas. I det här pressmeddelandet från Scan så berättar man att man blir tvungen att varsla 10 personer på grund av minskad efterfrågan från den svenska handeln.

Efterfrågan minskar eftersom svensk köttproduktion blir mindre konkurrenskraftig när kronan är stark. De svenska matbutikerna importerar istället kött från Europa till rabatterat pris. Inget konstigt egentligen men frågan är väl vad som händer med svensk köttproduktion i förlängningen om kronförstärkningen fortgår? Så här skriver Scan i sitt pressmeddelande.
- Ökad import innebär att charkförsäljningen på svenskt kött minskar. Det här kommer olyckligt, inte minst med tanke på den svåra situation som våra grisleverantörer befinner sig i, vilket på sikt riskerar en stor del av svensk köttproduktion, säger kommunikationsdirektör Margareta Thorgren på Scan AB.   
Den starka kronkursen riskerar alltså inte bara jobben i de svenska exportföretagen utan även jobb i företag inriktade på den inhemska marknaden. Det kan kanske fungera ett tag för svenskarna att få billigare charterresor och köpa billig korv från Tyskland. Men på sikt när mer och mer av den svenska industrin flyttas ut ur landet kommer Sveriges ekonomi drabbas hårt.

Räddningen för Sveriges industri blir att Riksbanken knappast kommer kunna hålla på med sin hökaktiga räntepolitik länge till. Skulderna i Sverige är alltför höga för att hushållen ska kunna klara särskilt mycket högre räntor. Visst säger bankerna att man måste klara uppemot 8% ränta vid nya bolån men hur många svenska hushåll klarar det i praktiken? Det finns säkert en en betydande andel som redan idag har problem med räntor som ökat med mer än det dubbla på något år.

Det är enligt mig bara en fråga om tid innan Riksbanken blir tvungen att sätta nollränta igen. För effekten av att man blåser upp okontrollerade kreditbubblor blir att man tappar manöverutrymme i räntepolitiken. Man hamnar i vad som på engelska brukar kallas "ZIRP-fälla", det inträffar när skulderna i ett land är alltför höga för att räntan ska kunna höjas från en nollränta utan att utlösa en ekonomisk kris.

Det har redan inträffat i USA och jag är övertygad om att Sverige har samma problem även om de stora skulderna i Sverige just nu ligger hos de svenska hushållen. Men när stigande svenska räntor utlöser nästa finanskris i Sverige finns en risk att staten får ta över en stor av skuldbördan när några av de svenska storbankerna går under. I det läget blir det nog inte lika enkelt för Riksbanken att höja räntan oavsett hur politiskt oberoende man påstår sig vara.

onsdag 16 februari 2011

Direktionen utan direktion

Riksbanken höjde igår som förväntat reporäntan med 0,25%. I ett pressmeddelande så skriver man följande.
Styrkan i den svenska ekonomin håller i sig samtidigt som arbetsmarknadsläget stadigt förbättras. Exporten ökar liksom investeringarna och hushållens konsumtion. Tillväxten i världsekonomin är sammantaget också god och utsikterna i USA har ljusnat något.
Jag skulle vilja veta var Riksbanken ser denna så kallade starka ekonomi? Läser man rubriker från Aftonbladet och klipper in eller får man propaganda direkt från Ben Bernanke? Man skriver t.ex. att arbetsmarknadsläget stadigt förbättras i Sverige. Men stämmer det verkligen? På SCB;s hemsida kan man finna statistik över antalet anställda i Sverige. Se grafen nedan över hur antalet faktiska jobb har utvecklats på den svenska arbetsmarknaden sedan 2004.
Antal anställda i Sverige 2004-2010

Värt att notera är att antalet jobb i Sverige fortfarande är betydligt lägre än innan lågkonjunkturen. Men vad värre är att sedan lågkonjunkturen har Sveriges befolkning växt med i storleksordningen 150000 personer. Notera även att antalet anställda faktiskt var sjunkande det sista kvartalet. Med den data som SCB presenterar i åtanke så tycker i varje fall jag att det känns lite magstarkt att hävda att arbetsmarknadsläget förbättras.

Riksbanken hävdar även att situationen i USA har ljusnat men situationen är precis lika illa där(om inte värre) - jag har tidigare skrivit om hur antalet jobb i USA fortfarande sjunker och att tillväxten är finansierad med lån. Men till skillnad från Sverige har USA fortfarande i praktiken nollränta. Detsamma gäller för EU som inte heller har höjt räntan sedan lågkonjunkturen.

Låga räntor utomlands och stigande räntor i Sverige leder på sikt till att den svenska kronan stärks. Det enda Riksbanken kommer att åstadkomma med sina räntehöjningar är således att svensk exportindustri tappar konkurrenskraft.

Euron står i skrivandes stund i 8,74 och är i fallande trend - den senaste räntehöjningen kommer med all säkerhet förstärka den trenden. Jag har tidigare skrivit om hur svensk exportindustrin står på knäna inför en allt starkare krona och ökande råvarupriser - nu kommer det alltså bli än värre inom kort för svenska exportföretag.

Till sist så hävdar Riksbanken att exporten och hushållens konsumtion ökar. Hur kan det då komma sig att industriproduktionen är svag och att nyregistreringar av personbilar är i en fallande trend? Man kan undra om det är den exponentiellt ökande utlåningen till de svenska hushållen Riksbanken menar är ökande investeringar i en stark ekonomi?

Då det mest verkar vara lösa påståenden i Riksbankens pressmeddelande så undrar man vad det egentliga skälet till räntehöjningen är? Kan det vara så att Riksbanken fått för sig att de ska använda reporäntan som ett medel att stävja bostadsbubblan? Om så är fallet är det enligt mig lite för sent att börja oroa sig för det nu när bostadsbubblan redan är uppblåst.

Riksbanken har nämligen i stort sett ignorerat svensk kredittillväxt under flera decennier. Att nu höja räntan kommer bara att påskynda den oundvikliga svenska bostadskraschen. Nu får vi inte bara en bostadskrasch, vi får också en utkonkurrerad svensk exportindustri på köpet.

Det märkligaste av allt i Riksbankens obegripliga strategi är att man inte ens är överens om att höja räntan. Två av direktionens medlemmar - Karolina Ekholm och Lars E.O. Svensson - reserverade sig mot beslutet.

Det hade enligt mig varit bättre om man varit överens för man kan tycka att ett beslut borde vara baserat på fakta enligt någon uttalad ekonomisk modell som alla kan vara överens om. Men när nu 33% av direktionen motsäger sig beslutet så talar tyvärr det mesta för att Sveriges framtida ekonomiska utveckling blir baserad på ett beslut som ingen kan förstå eller förklara.

tisdag 15 februari 2011

Villorna svårsålda

Gårdagens viktigaste nyhet var att Hemnet ser ett rekordstort utbud av villor till försäljning. Man skriver bland annat att den genomsnittliga tiden en villa ligger ute till försäljning är längre än på mycket länge - uppemot 120 dagar i genomsnitt.

Det är en viktig nyhet eftersom det är så alla andra bostadsbubblor i världen till slut vänt nedåt. Längre försäljningstider leder till ett större utbud och när efterfrågan är svagare än normalt så är det bäddat för nedgång för bostadspriser. När väl prisnedgången har startat så kan den fortsätta under mycket lång tid eftersom köparna tjänar på att vara försiktiga och vänta.

Begärt pris för villor i Sverige 2008-2011
Jag har tidigare spekulerat i att ovilja från bankerna att låna ut till kontantinsatsen efter bolånetakets införande kommer få stor effekt på den svenska bostadsbubblans fortsatta expansion. En indikation på att så faktiskt är fallet kan vara att allt fler objekt i Sverige läggs upp till fastpris som ett sista försök att få ut vad som anses skäligt pris. Se grafen till höger över utgångsprisets utveckling för alla villor i Sverige sedan 2008.

Begärt pris för BR i Sverige 2008-2011
Som ni kan se har utgångspriset för villor stigit markant den senaste tiden - priserna är mer än 10% högre jämfört med samma period förra året. Jag har svårt att se någon annan förklaring till ökande utgågspriser än att många objekt är svårsålda och läggs ut till fastpris vilket drar upp det nationella snittet.

Hemnet skriver i samma artikel att utbudet av bostadsrätter är lägre nu jämfört med samma period förra året. Det är förvisso sant men om man kollar samma graf för bostadsrätter så blir bilden en helt annan. Utgångspriserna för bostadsrätter i Sverige har ökat mer än för villor - med hela 15% i genomsnitt. Då det är stora mängder objekt som är med i sammanställningen så det måste kunna uteslutas att det beror på något annat än att många bostadsrätter inte längre säljs till högstbjudande utan till fast pris.

Men även om många objekt nu säljs till fast pris så kommer det sannolikt ta tid innan vi ser ordentliga prisnedgångar i statistiken. Säljare kommer vara tveksamma till att sälja till vad som uppfattas som skambud och köparna har helt enkelt inte de kontanter som krävs för att köpa. Situationen lär dock inte förbättras av att Riksbanken sannolikt fortsätter med sina räntehöjningar inom kort. Framtidsutsikterna för den svenska bostadsbubblan är med andra ord inte lysande just nu.

måndag 14 februari 2011

Dollarns styrka

Dollar-index
Jag har tidigare skrivit om kvantitativa lättnader i USA och hur FED har tryckt flera tusen miljarder dollar sedan finanskrisens start. Vad många frågar sig är hur det kan komma sig att dollarn inte försvagats mer mot andra valutor när så stora mängder nya dollar skapas ur tomma intet?

Se grafen till höger över dollarns relativa styrka gentemot andra valutor i världen sedan finanskrisens start 2008. Dollarn har mot alla odds stärkts med cirka 10% gentemot de flesta andra länders valutor sedan Lehman Brothers gick under i september 2008 och finanskrisen tog fart.

En teori om varför dollarn visar styrka när den inte borde är att pengar tas hem från utlandet för att täcka upp för kreditförluster orsakade av fallande priser på fastigheter. För även om USA;s ekonomi är i uselt skick för tillfället så har man under flera decennier varit den överlägset största ekonomin i världen. Det har med tiden medfört att företag och privata investerare i USA köpt på sig stora tillgångar i utlandet.
Utveckling för bostadspriser i USA

I den här artikeln kan vi läsa att 10 000 miljarder dollar gått upp i rök i USA sedan toppen på bostadsbubblan 2006. Om man dessutom räknar med att priserna på kommersiella fastigheter gått ner kraftigt så förstår man hur stora summor som gått förlorade. Se grafen till höger över bostadsprisernas utveckling i USA till dags datum.

Nu var sannolikt inte alla bostäder och kommersiella fastigheter belånade men det är ändå stora summor som försvunnit på bara några år. Det har lett till att investerare varit tvungna att sälja utländska tillgångar och köpa dollar - vilket alltså kan ha varit en bidragande orsak till de senaste årens dollarförstärkning.

För trots att alltså FED tryckt en massa nya dollar så har det varit relativt små summor i jämförelse med den kreditdeflation som skett. Dessutom har de nya dollarna som tryckts av FED sannolikt använts för att köpa aktier eller råvaror prissatta i dollar, inte andra valutor vilket kunde ha försvagat dollarn.

Men när nu allt fler investerare i USA får färre utländska tillgångar att sälja samtidigt som tron på dollarn försvagas så finns en risk att nya dollar som trycks av FED går till vad som upplevs som säkrare valutor istället för aktier och råvaror. Då talar inte mycket för att vi får se en fortsatt förstärkning av dollarn utan snarare en snabb och kraftfull försvagning.

söndag 13 februari 2011

Industrin backar

I fredags kom nya siffror från SCB över industriproduktionen i Sverige. SCB skriver att industriproduktionen oväntat föll under december månad och att den fortfarande inte återhämtat sig sedan svackan under lågkonjunkturen.

Industriproduktion icke varaktiga varor
Industriproduktion varaktiga varor
Om man kollar på utvecklingen för icke varaktiga konsumtionsvaror så är trenden från år 2000 svagt stigande. Det är ganska naturligt med tanke på att befolkningen ändå växer i Sverige och övriga världen. Icke varaktiga konsumtionsvaror sjönk heller inte alltför mycket under lågkonjunkturen och är nu i nivå med trenden.

Om man istället kollar på utvecklingen för varaktiga konsumtionsvaror så blir situationen en helt annan. Trenden är starkt negativ och även om en svag återhämtning skett efter lågkonjunkturen så kan det vara början på en ny försvagning vi ser nu. Nyregistrering av personbilar, som är en del av varaktiga konsumtionsvaror, är som jag noterat tidigare också i en fallande trend.

Intressant att notera är att även tysk industriproduktion gick ner under september. Det är den första nedgången i tysk industriproduktion sedan oktober 2009. Det kan naturligtvis vara en tillfällighet men när både Sveriges och Tysklands industriproduktion visar svagheter så är risken stor att den så kallade starka återhämtningen i själva verket är en variant av amerikansk hopium.

Med tanke på de svaga siffrorna för varaktiga konsumtionsvaror så tyder det mesta på att folk inte har råd att köpa nya möbler, tvättmaskiner eller bilar. De flesta konsumenter har istället fullt upp med att betala ränta på vidlyftiga bostadslån. Men då icke varaktiga konsumtionsvaror ännu inte är i en fallande trend så svälter i varje fall inte konsumenterna(än). Matpriserna är dock fortfarande stigande så frågan är väl om det inte blir till att välja mellan att äta eller att betala räntan till banken för många inom kort.

lördag 12 februari 2011

Nokia golvat

Den senaste veckan har vi fått klart för oss hur illa ställt det är med Finlands stolthet Nokia. I ett internt memo till sina anställda skräder inte den nya VD;n Stephen Elop orden. Han kallar bland annat Nokias mobila operativsystem Symbian för en brinnande plattform. Elop menar att antingen står man kvar på den nuvarande brinnande plattformen och går under eller så hoppar man över till något mer framtidssäkert.

Jag kan hålla med om att Nokia måste göra något men jag har svårt att förstå deras nya val av plattform. Som ni kanske vet så kommer Stephen Elop från Microsoft så av en händelse blev det nya valet av plattform Windows Phone. Det är väl mer eller mindre säkert att samma val inte hade gjorts om man istället tagit in en VD från t.ex. Samsung eller HTC. Oavsett hur bra Windows Phone är så är Android inte bara bättre det är också betydligt mer etablerat - Android är idag större än Apples iOS på världsmarknaden.

Jag förstår varför Microsoft satsar allt för att Windows Phone ska bli en succé men frågan är om man inte, som så ofta på senare tid, är för sent ute? Microsoft hoppas med Windows Phone kunna bli lika dominerande som man är på operativsystem för persondatorer. Problemet är bara att Google med Android redan har tagit den positionen i den mobila världen. Jag tror det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för Microsoft att ta igen det försprånget - oavsett hur mycket pengar de pumpar in i projektet.

I praktiken har det nu blivit klart att Symbian har en plats reserverad i teknikkyrkogården för nu har nya detaljer "läckt" ut om hur övergången till Windows Phone ska ske. Se bilden till höger över hur den nya VD;n tänker sig övergången från Symbian till Windows Phone över tid.

Även om Microsoft lyckas etablera sig som en spelare inom operativsystem för mobila terminaler så tror jag dessvärre att Nokia riskerar att få alltför hård konkurrens från snabbfotade koreanska och kinesiska spelare. Det är dessutom bara en fråga om tid innan smarta telefoner blir mer och mer vanligt bland de kundsegment som Nokia idag är starka inom. Priset på avancerade Android-telefoner faller dagligen och kan idag fås för så lite som under 1000 kr. Det kommer på sikt slå hårt på Nokias så viktiga försäljning av billiga mobiltelefoner till konsumenter i utvecklingsländer. De flesta konsumenter som en gång provat en mer avancerad telefon baserad på Android kommer antagligen aldrig gå tillbaka till en vanlig enkel telefon som ofta används idag.

En annan stor risk är att de här nya läckorna om att Symbian är en död plattform kan skada deras befintliga försäljning av smarta telefoner som ändå är betydande. För vem köper en mobiltelefon för 4000 tusen och uppåt om man vet att plattformen ska läggas ner? Om jag själv skulle köpa en ny telefon så vill jag i varje fall vara säker på att få uppdateringar flera år efter köpet.

Det val som Nokia nu gör med Windows Phone kan alltså på sikt få enormt stora konsekvenser för företaget. Om det visar sig att Microsoft inom några år ger upp i kampen mot Google och Apple så står Nokia där igen utan tekniskt plattform. Och att i det läget återigen byta spår kommer det varken finnas tid eller pengar för.

Nokia är enligt mig ett bra samtida exempel på hur snabbt ett marknadsledande företag kan konkurreras ut på bara några år. Den första Apple iPhone kom redan 2007 men till dags datum har inte Nokia någon telefon som ens kommer i närheten i användarupplevelse. Visst, tekniken finns där men att sälja telefoner idag handlar om så mycket mer än teknik. Apple säljer en fulländad användarupplevelse och där har Nokia inget att hämta - iOS får då Symbian att likna Windows 3.1 i jämförelse.

Den enda spelaren på marknaden idag som kan konkurrera med Apple är som sagt Google. Men det beror mer på Apple själva och deras stängda system. Hade Apple varit lika öppna som Google från början med sitt operativsystem hade de kunnat vara den helt dominerande spelaren idag. Men nu väljer alltså Nokia mot alla odds inte Android utan en osäker tredje spelare för sin framtida strategi. I dagsläget kan jag tyvärr inte se hur det valet kan sluta lyckligt för Nokia.

fredag 11 februari 2011

Guld som investering

Guldpris i USD
Jag har fått frågan flera gånger nu om vad jag tror om guld som investering. Även om jag inte är speciellt intresserad av guld så tänkte jag ändå skriva ett inlägg om det för att kunna referera till i framtiden. Jag kommer nämligen inte skriva om guld eller någon annan metall särskilt ofta här på bloggen.

Inflation i USA
Det man ofta får höra om guld som investering är att det är ett sätt att bevara sin förmögenhet - för många tror att guld ger ett skydd mot inflationen. Jag förstår faktiskt inte varifrån den uppfattningen kommer för vem som helst kan titta på en historisk graf över guldets värde och se att så inte är fallet.

Guldet ökade inte alls i värde under mer än 20 år mellan 1981 och 2003 - trots att inflationen ofta var betydande under större delen av 80 och 90-talet. Den inflation vi såg då var dessutom en lönedriven inflation till skillnad från den vi har nu som är driven av hög efterfrågan och sinande naturresurser.

Ser man på en riktigt lång horisont så kan det naturligtvis vara sant att guld är ett sätt att bevara rikedom eftersom guld alltid kommer vara värt någonting, till skillnad mot papperspengar, oavsett hur illa det går med ekonomin. Problemet är bara att för de allra flesta så är det så långa tidsperioder vi pratar om att risken är stor att guldet måste säljas när priset är ofördelaktigt. Att till exempel ha stora investeringar i guld när man samtidigt är högt belånad är inte att rekommendera.

Men det finns även många andra nackdelar med guld; det ger ingen utdelning eller ränta förutom eventuell vinst vid försäljning, guld måste förvaras säkert vilket innebär kostnader och guld kan inte användas för betalning av andra varor utan att först växlas till kontanter.

Den sista punkten är också den viktigaste enligt mig. För någon gång i framtiden när guldet ska växlas in till kontanter så är risken stor för att ekonomin är i betydligt sämre skick än vad den är idag. Priset på guld sätts på marginalen och om det finns få köpare med kontanter tillgängliga så kan även priset på guld gå ner mycket snabbt.

Det är inte osannolikt att den kommande energikrisen i kombination med de skuldberg som byggts upp är början på en långsam och långvarig(decennier) försämring av världsekonomin. I en framtid där människor har allt mindre pengar att röra sig med kommer med all säkerhet allt förutom det absolut nödvändigaste sjunka i värde.

Men, kanske någon säger, vad händer vid hyperinflation, i ett sånt scenario måste väl ändå guld vara ett bra skydd? Nej, inte ens då tror jag guld kan vara en bra investering. Vid hyperinflation kommer inte lönerna hinna stiga i samma takt som inflationen. Hyperinflation leder alltså också i förlängningen till att folk får mindre pengar över till investeringar i guld. Men det kommer även leda till att de allra flesta blir tvungna att sälja det guld de har för att köpa nödvändigheter som mat. 

En sista stor risk med guld värd att nämna är att stater med akuta finansiella problem inför restriktioner på ägandet. Många kanske inte känner till det men under den stora depressionen i USA så konfiskerade staten allt privat ägande av guld. När nu det mesta talar för att den större depressionen redan har inletts, vad tror ni händer med priset på guld om något liknande inträffar igen? Även om risken kanske bedöms som liten av vissa så kan ingen förneka att den inte finns.


torsdag 10 februari 2011

Bilfritt Sverige

SCB kom nyligen med ny data för nyregistrering av personbilar under december månad. De skriver bland annat att ökningen var över 50% jämfört med samma månad förra året. Det är inte så konstigt med tanke på att försäljningen sjönk som en sten i samband med finanskrisen. Som lägst var man nere på bara ca 12 000 bilar i januari 2009. Det är med andra ord inte så svårt att få höga tillväxttal numera. Se grafen nedan över antalet nyregistreringar månadsvis från januari 2000 till december 2010.

Nyregistrering av personbilar i Sverige
I början på 2010 så startade en rejäl återhämtning från svackan under lågkonjunkturen men jag tycker mig återigen se en svagt sjunkande trend i statistiken nu. Om man dessutom kollar den trendlinje jag dragit från början på 2000 så är utan tvekan trenden fallande. Det ser dessutom ut som om nedgången har ökat takten de senaste 5 åren.

Om man räknar med att Sveriges befolkning faktiskt växt med en halv miljon människor sedan år 2000 så kan man undra hur det egentligen står till med Sveriges ekonomi? För är inte att köpa en ny bil något som många vill göra när ekonomin tillåter? Jämför till exempel med Kina där bilförsäljningen ökar kraftigt för tillfället.

Jag tror dessvärre att den trend som nu startat kommer att fortsätta att accelerera. Svenskar kommer få det tuffare och tuffare att få ekonomin att gå ihop med ökade energi och matpriser. Inom kort när bostadsbubblan visar sitt fula tryne blir det omöjligt för många svenskar att låna till nya bilar när de sitter med stora blancolån efter vidlyftiga bostadsköp. Som lök på laxen kommer oljetoppen att göra att endast de allra rikaste kommer ha råd köra bil inom några år.

Men allt detta ignoreras så klart av den svenska regeringen. Istället för att satsa pengar på nya hållbara energikällor och utbyggd kollektivtrafik planeras rekordinvesteringar i det svenska vägnätet. Svenskarna får dessutom betala skattepengar för att på sikt betala mer för elen när harmoniseringen med Europas höga elpriser är klar.

Lagom till när Sveriges just nu dyraste vägprojekt - Förbifart Stockholm - är klart kommer Essingeleden gapa tom när benspriset har nått 50 kronor litern och allt fler stockholmare tvingas åka kollektivt. Men det lär bli trångt på tuben när arga bilister ska trängas med pöbeln i överfulla vagnar. Tur då att vi i varje fall byggt en ny fin förbifart som ett ekande monument över Sveriges dumhet.

onsdag 9 februari 2011

Pank bank

Hushållens skulder i Estland
Det är lite roligt att pank faktiskt betyder bank i Estland. För pank är ju ett rätt så passande epitet på dagens banker i Estland. För trots att bostadspriserna fallit med över 50% så finns det mesta av bolånen kvar. Om man surfar in på Estlands centralbanks hemsida "Eesti Pank" så kan man finna denna publikation om hushållens lånesituation i Estland. I dokumentet finns grafen till höger över hushållens skulder i Estland.

Notera att lånen som sagt inte har minskat alls sedan bostadskraschen på 50%. Det måste betyda att bankerna sitter med tillgångar som bara är värda en bråkdel av det bokförda värdet. Inte en helt ovanlig situation egentligen eftersom samma sak händer i alla länder i världen där bostadsbubblan har briserat. Som jag skrivit om tidigare så blev man i Irland till slut tvungen att trycka nya pengar för att "lösa" problemet.

Sparande i Estland
Hur har man då tänkt finna en lösning på problemet i Estland? Ja, en lösning förutom att trycka pengar kan vara att bankerna skickar brev till kunderna om krav på amortering ned till det aktuella marknadsvärdet. Det verkar finnas indikationer på att så faktiskt är fallet för i samma rapport finns grafen till höger över sparandet i Estland.

Sparandet i Estland har ökat kraftigt sedan bostadsbubblan imploderade och den enda anledningen jag kan se till det är att amortering är tvingande för många. För jag har mycket svårt att tro att ett land med lönedeflation och ökande arbetslöshet samtidigt kan ha ett kraftigt ökat sparande i samband med en briserad bostadsbubbla. Esterna sparar helt enkelt för att de är tvingade av banken. Problemet är bara att amortering på ett bolån under vattnet kan liknas vid att mata pengar i ett svart hål - det ger inte så mycket avkastning på sikt.

Problemlån i Estland
Men kan verkligen så många ester börja amortera i hög takt när ekonomin är som den är? Nej, det låter mycket osannolikt och är faktiskt också ganska långt från sanningen. För antalet lån som bankerna har under bevakning har ökat kraftigt de sista åren. Som ni kan se i grafen till höger så är det problem med hela 12% av alla bolån i Estland för tillfället. Inte så konstigt egentligen för hur många svenskar skulle klara extra amorteringar på några tusen i månaden?

Det är inte en oväntad strategi av bankerna att kräva in amortering av bolånekunderna. Alternativet att starta tvångsförsäljningar hade varit mycket sämre för både bolånekunderna och bankerna. Bolånekunderna skulle istället för bolån bli lämnade med blancolån när bostäder som köptes på bubblans topp ska säljas till dagens marknadsvärde. Det skulle även riskera ytterligare prisfall på bostäder när marknaden översvämmas av nya objekt. Och det skulle på sikt inte vara bra för bankerna.

Av en slump så råkade jag läsa i samma rapport att det är på väg att införas en lagändring i Estland kallad "Debt Protection Act". Den ska göra det möjligt för bolånekunder att på ett enklare sätt få sina skulder nedskrivna. Det borde på sikt få stor påverkan på bankernas kreditförluster. För då kan situationen blir mer lik USA när bolånekunder skickar tillbaka nycklarna till banken. Och då finns inget annat val än att ta kreditförlusterna omgående för pankerna.

tisdag 8 februari 2011

Torsk på Tallinn

Tallinns bostadsbubbla
Sedan finanskrisen har vi inte hört så mycket om de svenska bankernas verksamhet i Baltikum. Vad händer egentligen där med bostadspriserna nu? Och är de svenska storbankerna  fortfarande illa ute? Jag har försökt hitta prisstatisk för Estland på webben men det har inte varit lätt, men till slut så hittade jag en riktig guldgruva på den här sidan. Där kan man bland annat hitta grafen till höger över bostadsbubblans uppgång och fall i Estlands huvudstad Tallinn.

Utestående bostadslån i Estland
Mellan år 2000 och 2007 ökade lägenhetspriserna i Tallinn med över 400% - vilket väl borde kunna räknas som en av de största bubblorna i världen. Sedan dess har dock bostadspriserna fallit med över 50% även om det är lite svårt att se i grafen. Tydligen kallades Estland  för den baltiska tigern under bostadsbubblans expansion - känns det igen?

Det mest intressanta i artikeln är annars volymen på utestående lån för hela Estland. Som ni kan se i grafen till höger så har den totala lånemängden knappt minskat någonting alls trots att alltså bostadspriserna fallit med över 50% på vissa håll. De har förvisso säkert sjunkit betydligt mindre i andra städer i Estland men den totala lånemängden i Tallinn var också högre innan bubblan sprack.

Om lånemängden inte har sjunkit trots att priserna fallit rejält så borde väl det också betyda att en väldig massa ester sitter med lån som är högre än värdet på sina bostäder? Hur hanterar de svenska storbankerna där den situationen, låtsas de som ingenting och hoppas på att vindarna vänder, eller har de redan gjort nedskrivningar av värdet? Har i så fall många ester stora blancolån utöver bolånen? Ja, frågorna är många, men graferna talar sitt tydliga språk.

Jag har försökt att kolla upp källorna som står nämnda i graferna men det är inte helt lätt att förstå sig på deras version av SCB. Det fanns dock en sida som inte gick att misstolka; arbetslösheten har ökat i Estland från 13,8% 2009 till 15,5% i Q3 2010. Sammanfattningsvis så sitter alltså en stor del av befolkningen med högre lån än vad bostäderna är värda samtidigt som arbetslösheten ökar. Men som tur är har de fått euron nu, det kommer säkert lösa de flesta problemen(de är lite sena till festen bara).

Tack vare flutes hjälp i kommentarerna till inlägget så kan vi nu konstatera att priserna i Tallinn inte återhämtat sig sedan grafen ovan sist uppdaterades. Via denna länk kan vi istället utröna att priserna fortsatt att falla i Tallinn. Mellan första kvartalet 2009 och tredje kvartalet 2010 har priserna i genomsnitt gått ner med ytterligare 10,4%. Som av en händelse så verkar man i början på 2009 ha ändrat på hur statistiken rapporteras så det blir svårt att fortsätta på grafen ovan. Kan vi kanske förvänta oss någon liknande förändring av SCB;s rapportering inom kort?

måndag 7 februari 2011

Harmonisering av elpriser

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur huvudlöst det är av regeringen att sälja den sista spillran av den svenska vattenkraften inför den stundande energikrisen. I det inlägget började en liten debatt uppstå långt efter att jag skrev inlägget. Där finns faktiskt rätt så intressant information som jag är ganska säker på att de flesta svenskar inte känner till.

Det är nämligen så att det planeras för stora investeringar just nu för att koppla ihop Europas elnät. Jag har försökt att hitta någon artikel om det i den svenska pressen men fann inte mycket. Jag hittade dock en relativt ny artikel i DI som jämför elpriserna i olika länder. Där står det att exklusive skatt så är Svenska elpriser fortfarande en av Europas billigaste - bara Danmark hade lägre priser 2009. Det står även att harmoniseringen av elpriser är något som förekommit några år nu och är en stor anledning till de stigande priserna på svensk el.

Ibland läser jag tyska tidningar på nätet; dels för att hålla skoltyskan vid liv men även för att de tyska tidningarna ofta får svensk press att likna TV3;s nyheter och väder. I den här artikeln(som förvisso är på tyska men vi har ju google translate) kan vi läsa om att de stora investeringarna i elnätet planeras att bekostas med EU-medel. Jag hittade till slut en artikel på SR där Reinfeldt uttalar sig negativt om det förslaget - det verkar dock inte som om han principiellt är emot att koppla ihop elnäten.

Vinnarna på att koppla ihop Europas elnät är utan tvekan elbolagen då de kan sälja elen till högsta möjliga pris. Förlorarna är de svenska konsumenterna för jag kan inte se hur de kan gynnas av det som håller på att hända. Istället väntar allt högre elpriser när priserna harmoniseras med de högre priserna i Europa. Dessutom får svenska skattebetalare delvis bekosta utbyggnaden via Sveriges EU-medel.

Jag förstår själva grundtanken med att koppla ihop elnäten - för det gemensammas bästa och allt det där. Men frågan är väl om det finns någonting positivt för Sverige med utbyggnaden? Jag har svårt att se det då de svenska elpriserna har kunnat hållits låga mycket tack vare den svenska vattenkraften. När nu den vattenkraften ska delas med hela Europas befolkning kommer den fördelen snabbt försvinna.

Att den el som produceras via vattenkraft i Sverige också måste konsumeras här har ju varit ett argument för att det inte gör så mycket om vattenkraften ägs av privata intressen - det har ju ändå kommit svenskarna till del i och med lägre elpriser. När nu även det argumentet försvinner i och med hopkoppling av elnäten så blir argumenten få för att sälja Vattenfall.

Det finns även en annan aspekt som jag ännu inte har helt klart för mig hur det är tänkt att fungera. Sverige har ganska höga energiskatter jämfört med många andra EU-länder - både for produktion och konsumtion av el. Det är ganska stora pengar som dras in via energiskatten till statskassan. Det har ju också varit ett argument för att det inte spelar så stor roll vem som äger vattenkraften då staten ändå kan få del av produktionen via skatt.

När nu svensk el producerad i de svenska vattenkraftverken ska exporteras till länder som Tyskland och Polen, vem får då ta ut energiskatten? Det är väl mer eller mindre säkert att staten inte längre kan ta ut energiskatt för konsumtion, men vad händer med energiskatten för produktion? Det spelar ingen roll kanske någon säger eftersom det ändå inte finns efterfrågan för elen i Sverige. Men det är inte riktigt sant - det hade kanske funnits efterfrågan om priset varit lägre.

söndag 6 februari 2011

Tortillarevolution?

Jag har tidigare skrivit om att USA importerar hela 12 miljoner fat olja om dagen. En stor del av den oljan har historiskt kommit från närmaste grannen Mexiko. Det kan därför vara intressant att titta närmare på hur oljeproduktionen har utvecklats i Mexiko de senaste åren.

Oljeproduktion Mexiko
Som ni kan se så har Mexiko haft en ganska jämn och hög produktion sedan början på 80-talet. Men de senaste 5 åren har något hänt för nu verkar även Mexiko ha nått oljetoppen. Dessutom ser det ut som om produktionen går ner nästan lika snabbt som produktionen en gång gick upp. Vad kan det bero på?

Det har en ganska enkel förklaring då Mexiko bara har en riktigt stor oljekälla kallad Cantarell. Se nedan för hur oljeproduktionen har utvecklats där de senaste åren.
 
Oljeproduktion för Cantarell
Cantarell nådde sin topp av produktionen precis samtidigt som Mexiko toppade sin oljeproduktion. Det är enkelt att förstå då Cantarell som mest producerade över 2 miljoner fat om dagen - över hälften av Mexikos totala oljeproduktion. Men sedan 2005 har produktionen fallit med hela 1,5 miljoner fat om dagen vilket har haft en förödande effekt på Mexikos totala oljeproduktion.

Mexiko exporterar nu bara ca 1 miljoner fat olja om dagen och det mesta går som jag skrev tidigare till USA. Se nedan för en graf över varifrån USA importerade det mesta av sin olja 2009.


Med tanke på att USA importerade hela 1,2 miljoner fat olja från Mexiko redan 2009 så är det rimligt att anta att Mexiko även i fortsättningen bara kommer att exportera till USA. Men då Cantarell forsätter att gå ner i produktion i samma takt kommer USA bara inom några år behöva hitta alternativa källor för minst en halv miljon fat olja om dagen.

Cantarell i Mexiko är inget ovanligt exempel på hur ett land har ett fåtal stora fält som upptäcks tidigt på grund av sin storlek men som när de väl toppat gör att oljeproduktionen aldrig kan vända uppåt igen. För även om nya mindre fält hittas så kan de aldrig täcka upp för den förlorade produktionen i jättefälten.

I takt med att Mexiko exporterar allt mindre olja så kommer det sätta press på det redan ansträngda läget i landet. Redan 2007 bröt matkravaller ut när priset på tortilla steg mycket kraftigt. Nu när priserna är på väg upp igen så försöker man manipulera priset på marknaden. Det går bra nu när man ännu har 1 miljon fat olja om dagen att exportera. Men frågan är väl vad som händer där om några år när produktionen likt Egypten är lika hög som den inhemska konsumtionen.

Hopiumet är slut

I svenska medier kunde vi i fredags läsa om hur arbetslösheten i USA sjönk i januari jämfört med december. Men vad vi inte fick veta var att antalet faktiska jobb sjönk till 130,2 miljoner i januari från 130,7 i december. Att arbetslösheten ändå sjunker beror på att allt fler amerikaner inte längre aktivt letar efter jobb - och då räknas man inte med i statistiken. Med detta i åtanke kan man undra hur den statistik som presenterades i fredags alls kan tolkas positivt?

Sedan lågkonjunkturen officiellt tog slut i USA för 19 månader sedan har inte ett enda nytt jobb tillkommit, istället har antalet jobb minskat med i storleksordningen en kvarts miljon jobb. Vad värre är att 130,2 miljoner jobb var vad man hade redan 1999 i USA. På över 10 år har alltså inte ett enda nytt jobb tillkommit trots att befolkningen har ökat med hela 35 miljoner människor.

USA har just nu ett underskott i budgeten på 125 miljarder dollar i månaden. Den BNP-tillväxt vi ändå ser i USA just nu, och som är orsaken till att man tekniskt sett inte är i en recession, beror på att staten ökar belåningen. Fast just nu så ökar statens skulder med mer än vad BNP växer - för 3 dollar extra i statsskuld så ökar BNP med bara 1 dollar.

USA har alltså en BNP-tillväxt finansierad med lån och en arbetsmarknad som krymper i takt med en ökande befolkning. Låter det som en framgångssaga? Nej, naturligtvis inte men vad är alternativet? Ja, vi får snart veta för USA har nämligen ett lånetak på 14 300 miljarder dollar eller ca 93 000 miljarder svenska kronor. Bedömare anser att lånetaket kan nås redan inom några månader med nuvarande ökningstakt.

Ben Bernanke och Federal Reserve varnar nu för en katastrof om inte lånetaket höjs. Vad skulle kunna hända om så inte sker? Otroligt nog så kommer väldigt många amerikaner bli väldigt hungriga. För staten ger bidrag i form av matkuponger till hela 43 miljoner av USA;s befolkning. Om staten inte kan fortsätta låna pengar så kan alltså resultatet bli att matkravaller bryter ut även i USA. Men matkupongerna är naturligtvis bara en liten del av underskottet - konsekvenserna skulle bli långt värre än så. Det är alltså mer eller mindre säkert att lånetaket än en gång höjs.

Men när så sker så är det bara en fråga om tid innan de långa räntorna sticker iväg uppåt för USA - precis som de gjort i många europeiska länder med skenande budgetunderskott. Det blir alltså Game Over för den en gång så mäktiga nationen USA. Spelet tar slut eftersom man måste välja mellan pest eller kolera; antingen trycker man enorma mängder nya dollar vilket med säkerhet leder till hyperinflation eller så blir man tvungen att gå i statsbankrutt. Med tanke på att trycka pengar hitills har varit lösningen(QE1 och QE2) så verkar det förra alternativet mest troligt.

Om USA väljer att trycka så mycket nya pengar att dollarn blir värdelös så kan det paradoxalt nog vara positivt för oss i Västeuropa. USA är nämligen världens största importör av olja med hela 12 miljoner fat om dagen. En volym som de inte längre kommer ha möjlighet att köpa med en valuta som blir mer eller mindre värdelös.

Desvärre är det väl ganska osannolikt att världens enda kvarvarande supermakt frivilligt släpper ifrån sig mellanösterns olja även om de inte kan betala för den. Bush den äldre var ju först med att deklarera att den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar, jag är rädd för att det ligger mer bakom de orden än man kan ana.

All information jag tagit upp i detta inlägg är fritt tillgänglig statistik men rapporteras knappt alls i massmedia. Vi får bara höra vissa delar av sanningen som inte ger den fullständiga bilden av hur illa ställt det fortfarande är med världens största ekonomi. Obama har sedan han blev USA;s president ofta pratat om hopp. Det går dock bara att leva på hoppet till en viss gräns - till slut blir man alltid påmind om den fysiska verkligheten.



lördag 5 februari 2011

Varför Nordea var först

Det är inte lätt att förstå sig på regeringens strategi vad det gäller de svenska bankerna. Tidigare har Borg gjort uttalanden om att han inte kommer att låta någon svensk storbank som riskerar den finansiella stabiliteten i Sverige att gå under. Men nu gjorde finansmarknadsminister Peter Norman följande uttalande i samband med försäljningen av en tredjedel av statens aktier i Nordea.
 "Staten har en stor bolagsportfölj, ungefär 55 bolag med ett värde på cirka 650 miljarder kronor. Många är guldägg, eller flaggskepp eller vad man vill kalla dem. Vissa är mindre lämpliga att äga, staten ska inte äga riskabla tillgångar som banker, därför har vi nu sålt Nordea."
Om staten inte ska äga riskabla tillgångar så borde väl heller inte dessa riskabla bolag räddas till varje pris som Borg tidigare uttalat? Det är enligt mig inte enkelt att följa en röd tråd i regeringens hållning i den här frågan. Men finansmarknadsminister Peter Norman är ju å andra sidan en rätt så ny spelare i regeringen med vad det verkar ett rätt så gediget CV. Det kan man tyvärr inte säga om den inkvoterade företrädaren Mats Odell som likt de flesta karriärpolitiker saknar en giltig examen.

Kan det vara så att Sverige fått in någon som verkligen kan något på en av de nu kanske viktigaste posterna i regeringen? Någon som förstår hur stora riskerna fortfarande är i det finansiella systemet och som fått Borg med kompanjoner på andra tankar med faktiskt kunskap istället för politiskt tyckande? Ja det är faktiskt inte omöjligt, speciellt inte med tanke på att det är Nordea som åker ut först och inte den andra högriskfaktorn SBAB.

Varför då kan man undra? Jo för om man kollar i SBAB;s senaste balansräkning så är utlåningen till allmänheten förvisso på 249 miljarder kronor, men det är småpotatis jämfört med Nordea som har en utlåning på hela 314 miljarder euro. Med en ägarandel på 20% är alltså statens exponering mot riskabla bostadslån och blancolån mer än dubbelt så hög i Nordea jämfört med SBAB. Risken är även högre i Nordea med tanke på att man numera, utöver de nordiska länderna, även har verksamhet i Baltikum, Polen och Ryssland.

Om det nu är så att regeringen, tack vare Peter Norman, ändrat inställning till den svenska finansmarknaden så gör det ingen gladare än mig. För det skulle vara en enorm skillnad ifall Sverige agerar som Island och låter bankerna gå under när väl bostadsbubblan briserar. Istället för att Sveriges skattebetalare får betala på en enorm statsskuld under flera decennier får privata investerare ta smällen. Det är precis som det ska vara i en kapitalistisk ekonomi - tar man hög risk så är risken också hög att du förlorar en stor del av dina pengar.

Men om det blir så att staten inte tar över några banker vid nästa finanskris så kommer det dessvärre inte göra situationen särskilt mycket bättre för Sveriges bolånekunder. Bankernas lånestock består numera nämligen av så kallade säkerställda obligationer som är sålda vidare på den öppna marknaden. I praktiken är det alltså inte banken som äger svenskarnas bostäder utan privata investerare i t.ex. räntefonder.

Om den emitterande banken går i konkurs så kan obligationsägaren sälja den fastighet som är knuten till obligationen - även om det bara finns en chans att få tillbaka en bråkdel av den ursprungliga investeringen. Ifall staten låter de svenska storbankerna gå i konkurs så kommer det alltså med stor sannolikhet leda till många tvångsförsäljningar när obligationsägare försöker få tillbaka delar av sina investeringar.