onsdag 30 mars 2011

Marginalerna krymper

Idag kom en av de större svenska butikskedjorna för kläder - Kapp-Ahl  - med en svag rapport. Det blev endast 1 miljon kronor i vinst att jämföras med 54 miljoner samma kvartal förra året. Man anger olika skäl till vinstfallet men klart är att försäljningen minskar och att priset på bomull ökat kraftigt vilket pressar marginalerna.
Pris på bomull

Priset på bomull har mer än tredubblats sedan 2009 - se grafen till höger. Det ser dessutom ut som om prisökningen inte avstannar utan ökar takten. De problem vi ser nu med sjunkande marginaler för  många butiker kan alltså bli betydligt värre med tiden - tvärtom mot vad företagen hoppas på.

En liknande historia kunde vi läsa om förra veckan när Cloetta presenterade sitt resultat. Där blev förlusten 23 miljoner vilket var betydligt sämre än förlusten på 9 miljoner samma period förra året. Skälet till det försämrade resultatet uppges dock vara det samma som för Kapp-Ahl. För även råvarorna till godisproduktion som socker och kakaobönor har gått upp mycket de senaste åren.

Pris på socker
Sedan 2009 har priset på socker mer än fördubblats - se grafen till vänster över utvecklingen sedan år 2001. Även om priset på socker inte ökat lika mycket som för bomull så är det svårt för företagen att kompensera sig mot en ökning på över 100% på kort tid. Priset på kakaobönor har haft en likartad prisutveckling som priset på socker.

För att bibehålla marginalerna måste alltså företagen höja priserna radikalt. Men trots det talar det mesta för att priserna inte alls höjs i den utsträckning som skulle krävas. Det beror sannolikt på att om priserna höjs för mycket så slår det på försäljningen. Kapp-Ahl som redan nu ser en sjunkande försäljning har mycket litet utrymme för prishöjningar.

En annan orsak till att varken Kapp-Ahl eller Cloetta kan höja priserna är att de säljer saker som människor kan vara utan. Godis är varken nyttigt eller nödvändigt och är säkert en av de första saker som ryker när pengarna tryter. Kläder måste man förvisso ha, men det finns ett stort utbud på begagnatmarknaden, och det går utmärkt att laga och återanvända gamla kläder.

Det finns dock andra företag som inte har några problem att höja priserna trots att de har samma problem med höjda råvarupriser. I veckan kunde vi läsa om att bensinbolagen ökar sina marginaler till rekordnivåer. I januari i år var marginalen för en liter bensin 1,12 kr, att jämföras med marginalen samma månad 2009 på 0,69 kr per liter.

Trots en kraftig ökning av priset på råvaran - olja - så lyckas alltså bensinbolagen nästan dubblera marginalen. Det är något som företag som Kapp-Ahl och Cloetta bara kan drömma om. Men skillnaden är att bensinbolagen säljer en vara som få klarar sig utan. De flesta svenskar åker lika mycket bil oavsett om bensinen kostar 12 eller 14 kr litern

söndag 27 mars 2011

Kredittillväxten avtar

I veckan kom ny statistik från SCB över finansmarknaden i Sverige. Där kan vi bland annat läsa att tillväxttakten i den svenska kreditbubblan avtar. Mellan januari och februari växte bostadskrediterna med 10 miljarder kronor - att jämföras med i snitt 15 miljarder per månad under 2010. Tillväxttakten på bostadskrediter är nu under 8% för första gången på över 5 år.

Kredittillväxt i Sverige
Tillväxten på blancolån fortsätter att ligga nära noll vilket betyder att bolånetaket fungerar som det var tänkt. Hushållen måste alltså lägga 15% kontant vid bostadsköp numera. Att bostadskrediterna ändå växer så pass mycket fortfarande är inte så konstigt eftersom det bara krävs att några obelånade eller nybyggda bostäder säljs till aktuellt marknadsvärde för att vi ska se en ökning av bostadskrediter.

Så länge bankerna är villiga att låna ut pengar är det alltså sannolikt att bostadskrediterna kommer att fortsätta att öka. Men när vi får se ett prisfall i Sverige så kommer också tillväxttakten att närma sig noll, för då kommer bankerna bli hårdare i sin kreditprövning. Det är en sak att belåna bostaden till 85% när priserna stiger - men när situationen är den omvända blir det inte lika lätt.

Under hösten har vissa banker framfört att man vill införa krav på amortering på bottenlån. Om man numera vill göra en kalkyl på en bostad via Hemnet så kan man inte välja amorteringsfritt bottenlån längre hos en av de största bankerna(SEB). Som lägst är amorteringstiden 30 år - om det blir vedertaget för nya bostadslån, samtidigt som räntan forsätter uppåt, så är dagens prisnivåer på bostäder snart ett minne blott.

Bankutlåning i Sverige
Om man tittar på bankernas samlade utlåning så råder det faktiskt deflation nu för första gången sedan finanskrisen. Även om nedgången är liten så är den ändå betydande i jämförelse med den kraftigt ökade utlåning vi såg innan finanskrisen.

Om den minskade utlåningen beror på det högre ränteläget eller på en osäker konjunktur är svårt att säga men om företag har svårt att låna pengar eller är ovilliga att ta nya lån så kommer det på sikt få en negativ effekt på konjunkturen.

I rapporten kan vi även notera att bankerna tar bra betalt för sin blancoutlåning numera. Den genomsnittliga räntan för ett nytt blancolån ligger nu på 7,35% - upp 1,83% sedan juli 2010. Att jämföras med räntan för det genomsnittliga bostadslånet som ökade med endast 1,2% till 3,7% under samma period. Det kan delvis vara en förklaring till den låga tillväxttakten på blancolån.

tisdag 22 mars 2011

Kris för kommersiella fastigheter

I den här rapporten från PWC kan vi läsa om de senaste trenderna för kommersiella fastigheter, det är ett ganska bortglömt kapitel i skuldkrisens Europa. Trots att det, för många banker, kan vara ett minst lika stort problem som fallande priser på bostäder.

Enligt rapporten finns det idag ca 960 miljarder euro i utestående lån för kommersiella fastigheter i Europa. Det kanske inte låter så mycket men enligt rapporten så gäller en fjärdedel av lånen svåruthyrda fastigheter med hög belåning.

Det ställer till problem för ägare av kommersiella fastigheter som måste refinansiera lån som togs innan finanskrisen. Då var det nämligen inte några problem att ordna finansiering för fastigheter med hög belåning. Men idag är situationen en helt annan eftersom många engelska, tyska och irländska banker försvunnit från marknaden vilket medfört en brist på krediter.

Utgivning av CMBS i Europa
Innan finanskrisen var ett vanligt sätt att finansiera lån att ge ut säkerställda obligationer kopplade till kommersiella fastigheter(CMBS). Men den möjligheten har mer eller mindre försvunnit förutom för fastigheter med låg belåning och prima läge.

I grafen till höger kan vi se hur mycket utgivningen av CMBS föll i samband med finanskrisen - finansiering från amerikanska banker har fallit till en bråkdel av nivåerna som rådde innan finanskrisen.

Att sälja CMBS har historiskt sett varit ett bra sätt att finansiera lån för kommersiella fastigheter av sämre kvalité. Man har tidigare paketerat CMBS-obligationer bestående av en blandning av sämre och prima fastigheter - inte olikt hur det fungerade med subprimelånen i USA. Men med tanke på att utgivningen av CMBS fallit med 95% så är det uppenbart att köparna av dessa obligationer har försvunnit från marknaden.

Det är inte konstigt att så är fallet för den som köper en CMBS med tveksam värdering på de underliggande säkerheterna riskerar att få svårsålda fastigheter på halsen ifall den emitterande banken går i konkurs - ett inte osannolikt scenario i skuldkrisens Europa.

I rapporten kan vi även läsa att marknaden för kommersiella fastigheter i Stockholm just nu är en av de bättre i Europa. Mycket tack vare att Sverige inte drabbades så hårt av finanskrisen i jämförelse med många andra europeiska länder. Stockholm placerar sig på plats 4 av 27 när möjligheter till nyinvesteringar i kommersiella fastigheter rankas - sist på listan ligger inte oväntat Lissabon, Aten och Dublin.

söndag 20 mars 2011

Prisfall på hästar

I den här artikeln kan vi läsa att det råder prisfall på hästar i Sverige för tillfället. Den hästuppfödare som intervjuas i artikeln upplyser oss om den bistra verkligheten. 
Ulrika Näslund har fött upp hästar vid Risegårds stuteri i Offerdal i Jämtland under tjugo års tid men gör nu ett uppehåll i aveln. Hon menar att utbudet av hästar på marknaden är för stort.
– Det föds upp för många hästar. Man får inte tillbaka vad det har kostat att föda upp ponnyerna, säger hon.
Fallande priser på hästar har annars förekommit även på Irland där man numera kan få en häst för priset av en billig mobiltelefon. Kan det vara så att ett fallande pris på hästar är ett första tecken på att bostadsbubblor är på gång att brista?

Antalet hästar i Sverige har i varje fall ökat kraftigt de senaste 5 åren. I denna publikation från SCB så kan vi läsa att redan 2004 fanns det ca 328 tusen hästar i Sverige. Antalet hade ökat med över 10% till ca 363 tusen år 2010. Men mer anmärkningsvärt är att antalet platser med häst har ökat med nästan 40% till ca 78 tusen på bara 6 år.

Det verkar vara många svenskars största dröm i livet att flytta ut på landet och ha några hästar. Men varför sker det en så kraftig ökning på kort tid? Kan det vara relaterat till kreditbubblan? Att folk får låna pengar utan frågor och därmed enkelt kan uppfylla sina drömmar? För drömmarna måste väl ha funnits där även tidigare, eller har jag missat något på TV som triggat ett vilande intresse hos svensken?

De flesta hästarna finns inte oväntat i storstadsregionerna - i Stockholms län finns det t.ex. 45 000 hästar. Men flest antal hästar per capita finns kanske lite oväntat på Gotland. Där finns 180 hästar per 1000 personer - att jämföra med snittet för hela Sverige som ligger på bara 39.

Jag är inte tillräckligt insatt i hästbranschen för att förstå varför det finns så många hästar på Gotland. Kanske lämpar sig en ö särskilt väl för att ha häst? Det kanske är lättare att få tag på hästen om den får för sig att springa iväg? Vad vet jag?

Det är i varje fall lätt att dra paralleller med Irlands uppgång och fall. För om man kollar SCB;s senaste siffror för småhuspriser i Sverige så kan man se att priserna på Gotland ökade mest i hela Sverige under året - upp hela 14%. Att jämföras med snittet på 3% för hela landet. Medelpriset för ett hus på Gotland ligger nu nästan 100% högre än ett hus i Dalarna.

torsdag 10 mars 2011

Bolån riskfritt i Sverige

Riskvikter för bostadslån i Europa
Stefan Ingves höll i början på mars ett tal inför finansutskottet. I samband med talet så lades en publikation ut där det förs en diskussion om riskerna med den stora bostadsutlåningen i Sverige.

Där kan man bland annat läsa att Sverige har den lägsta riskvikten för bostadslån i hela Europa. Riskvikten i Sverige ser ut att ligga kring 6% om man kollar grafen.

Riskvikten multipliceras med lånebeloppet för att få det belopp som bankens kapitalkrav beräknas utifrån, kapitalkravet är i sin tur 8%.

När ett bostadslån på 1 miljon skapas så blir det totala kapitalkravet för banken 1 000 000 * 0,06 * 0,08 = 4800 kr eller mindre än en halv procent. I praktiken betyder det att om banken gör större kreditförluster än en halv procent på bostadslånet så kommer det att tära på det egna kapitalet.

Samtidigt är det väldigt lockande för bankerna att ägna sig åt bostadsutlåning eftersom det blir så billigt med den låga riskvikten. Det har säkert varit en bidragande orsak till den kraftiga kreditexpansion vi sett i Sverige de senaste åren - utlåningen har varit mer eller mindre gratis för bankerna.

Riskvikten är satt så låg eftersom det historiskt sett har varit väldigt små kreditförluster på bostadslån i Sverige. Men frågan är väl om det är rimligt att basera sig på historiska data när vi upplevt en bostadsbubbla utan motstycke de senaste 15 åren?

Vad skulle hända om vi får en situation liknande den i Estland där hela 12% av alla bolån ligger i riskzonen? Den futtiga halvprocenten kommer inte räcka långt när bostäder ska säljas till det aktuella marknadsvärdet efter en bostadsbubbla - då får bankerna räkna med kreditförluster på uppemot 50% vid en försäljning.

I Sverige kommer det dock aldrig att bli några stora kreditförluster initialt för bankerna eftersom om banken gör en förlust vid försäljning så får bolånekunden ta ett blancolån på överskjutande belopp. Men eftersom det inte är lika frikostiga riskvikter för blancolån så kommer det ändå slå hårt mot bankernas lönsamhet.

onsdag 9 mars 2011

Stockholmare har inte råd att bo

Igår kom en ny rapport för boindex som är ett sätt att mäta huruvida svenskarna har råd att bo i sina bostäder eller ej. Om index ligger på 100 så ska den typiska familjen lägga 15% av förvärvsinkomsten före skatt på boendet.

För hela Sverige låg indexet på 132 sista kvartalet 2010 - ett fall med drygt 9% på ett kvartal. Den största anledningen till fallet är höjda räntor men även för att medianpriset på villor ökade från 1,65 till 1,69 miljoner på ett kvartal. Marginalerna för många familjer i Sverige är alltså klart lägre nu än de var för bara ett år sedan.

Det är dock inte så intressant att kolla på boindex för hela landet eftersom bostadsbubblan har varit mild för att inte säga obefintlig på sina håll. Om man kollar storstadsregionerna så föll indexet 7,2% i Stockholm till 76, medan det ligger på 89 respektive 87 i Göteborg och Malmö.

I storstäderna har alltså inte den typiska familjen råd att bo om de inte ska försaka något annat - ingen nyhet egentligen för de som följt prisutvecklingen där de sista åren. Medianvillan i Stockholm ligger just nu på 3,4 miljoner medan Göteborg och Malmö ligger ca 800 tusen lägre.

En typisk familj i Stockholm får alltså betala mer än dubbelt för sin villa jämfört med svenskar i övriga landet. Trots att man enligt rapporten inte tjänar mer än 100 tusen mer i bruttolön. Är det verkligen rimligt?

Jag är mycket tveksam för om man kollar grafen nedan så kan man se att priserna inte alls var så mycket högre i Stockholm innan bostadsbubblan tog fart i slutet på 90-talet. På senare år har gapet ökat mer och mer även om det ser ut att vara betydligt mer volatilitet i Stockholm - under finanskrisen så sjönk priserna mer där än i övriga landet.

I grafen nedan kan man även se den minibubbla som inträffade i Sverige i början på 90-talet. Man kan tydligt se att priserna för småhus i Stockholm föll betydligt mer än i övriga landet - och när fallet avtog var priserna nästan på samma nivå.

Hur många miljoner i blancolån skulle det betyda för många stockholmsfamiljer om samma sak händer igen? Det finns för övrigt fortfarande människor som sitter i skuldfällan efter bostadsbubblan på 90-talet.

Prisutveckling för småhus i Sverige mellan 1986-2010
Priset på en normal villa i Stockholm var faktiskt under 1 miljon så sent som 1996 - ett pris som dagens bostadsspekulanter i Stockholm antagligen inte ens kan föreställa sig trots att det bara var 15 år sedan. Men det är i många fall exakt samma hög med plankor - nu som då.

De kraftiga prisökningarna i storstäderna kan inte bero på något annat än den ansvarslösa kreditgivning som förekommit under lång tid. Om Sverige hade haft krav på hög kontantinsats och amorteringskrav så hade aldrig priserna nått de höga nivåer som bara göder de svenska bankerna och riskerar hela Sveriges ekonomiska framtid.

Det hade varit mycket bättre om svenskarna inte hade budat över varandra med lånade pengar. Då hade svenskarna i allmänhet och stockholmare i synnerhet kunnat lägga mer av sin inkomst på konsumtion. Det hade behövts nu när priserna ökar kraftigt på livets andra nödvändigheter som energi och mat.

tisdag 8 mars 2011

Irlands banker desperata

I den här artikeln kan vi läsa om ett nytt uppfinningsrikt sätt för Irlands insolventa banker att överleva. De planerar att dela upp sina tillgångar i två delar, en del som de ska behålla och en del de vill bli av med som ska innefatta alla tillgångar under vattnet.

Det är humor på hög nivå när det står i artikeln att det ännu är oklart vem som kommer att ta över ägarskapet av de dåliga tillgångarna. För jag skulle gissa att det blir svårt att hitta intressenter som är villiga att köpa lån som bara är värda en bråkdel av det bokförda värdet. Om det nu inte är tänkt att man likt USA ska dumpa lånen i något slags statligt företag.

Man skriver i artikeln att Irlands centralbank har planer på en omstrukturering av hela Irlands banksystem i slutet av mars. Omstrukturering betyder sannolikt att det planeras för stora avskrivningar av skulder - för det står i artikeln att det kommer att krävas godkännande från både IMF och ECB.

Med tanke på att IMF och ECB inte direkt är kända för att tillåta stora avskrivningar av lån så är chansen försvinnande liten att de ger Irland sin välsignelse. Det verkar dessutom som den nya regeringen, trots tidigare vallöften, kommer fullfölja de hårda krav på besparingar som förhandlades fram i samband med räddningspaketet.

Irlands nya koalitionsregering gick till val på att omförhandla räddningspaketet, man har bland annat lovat skuldavskrivningar och lägre räntor. Nu gör man istället inget av detta utan fortsätter samma linje som den bortröstade regeringen. Kanske Irland är nästa land att revoltera? De har vad det verkar minst lika goda skäl som länder i mellanöstern i varje fall.

Även om Irland har haft en gigantisk bostadsbubbla så är faktiskt de utländska tillgångar de irländska bankerna samlat på sig ett större problem. På Irlands centralbanks hemsida kan man ladda ner data för den samlade lånebilden för hela Irlands banksektor. Se nedan för utvecklingen sedan början på 2003 för utländska tillgångar respektive lån till hushållen.


Notera hur de utländska tillgångarna växte lika snabbt som de inhemska under hela bubblans uppbyggnad. Under bubblans topp var de utländska tillgångarna på 700 miljarder Euro att jämföras med ca 550 miljarder Euro för lån till hushållen.

De irländska bankerna var alltså inte bara sysselsatta med att hålla den irländska bubblan vid liv utan lånade även ut friskt på andra håll i världen. Känns det igen? Medan lånen till hushållen knappt minskat alls på Irland så har de utländska tillgångarna gått ner kraftigt. Det beror antagligen på att bankerna har sålt det som säljas kan under den svåra bristen på likviditet som uppstått på senare tid.

måndag 7 mars 2011

Exporten till Tyskland faller

Men tanke på den senaste tidens förstärkning av kronan kan det vara intressant att se om man redan nu kan se en försvagning av exporten till våra största handelspartners. Euron har förvisso stärkts gentemot kronan på sista tiden, men för bara två veckor sedan fick man betala 8,7 kr för en Euro. Det kan jämföras med under lågkonjunkturen i mitten av 2009 när växelkursen låg på över 11 kr.

SCB presenterar statistik över Sveriges export till alla större handelspartners. Se nedan för en graf över utvecklingen för exporten till Sveriges största handelspartner inom EU - Tyskland - mellan januari 2008 och december 2010.

Export till Tyskland 2008-2010
Notera hur mycket exporten föll när lågkonjunkturen tog fart i slutet på 2008. Exporten till Tyskland var och nosade på 12 miljarder i månaden men föll på kort tid till 8 miljarder. Nivån hölls sedan ganska stabil under hela 2009 för att i slutet av året börja växa igen.

I slutet av 2010 ser det ut att ha hänt något för december var en katastrofal månad då exporten föll klart under trendnivån. Man kan faktiskt skönja en försvagning redan under perioden av uppgång under hösten, samma säsongsberoende ökning kan ses i grafen både under hösten 2008 och 2009. Under uppgången hösten 2010 så stannade ökningen av och hölls konstant istället för som under föregående år forma en topp.

Det är naturligtvis inte säkert att försvagningen vi ser av exporten till Tyskland beror på den starka kronan. Det kan även bero på en allmän försvagning av konjunkturen eller en kombination av båda orsakerna. Jag har tidigare noterat här på bloggen att både den svenska och tyska industriproduktionen visat svaghetstecken under hösten.

söndag 6 mars 2011

Oljepriset och nästa lågkonjunktur

Oljepris justerat för inflation
Jag har tidigare skrivit om att det finns vissa bedömare som anser att orsaken till lågkonjunkturen som följde efter finanskrisen i själva verket berodde på det rekordhöga oljepriset och inte krisen i sig. Hos Chart of the Day kan vi hitta grafen till höger över det inflationsjusterade priset för WTI-olja och recessioner i USA.

Det nuvarande priset på WTI-olja är ganska nära nivåerna som nåddes i början på 80-talet. Men om man tittar på priset på Brentolja, som numera är en viktigare indikator, så är priset högre nu än då.

Gemensamt för de flesta rusningar för oljan är att de har skett i samband med oroligheter i mellanöstern. De som konstruerat grafen verkar antyda att även den senaste rusningen, från 40$ fatet i slutet på lågkonjunkturen till dagens nivå, också är ett resultat av oroligheter i mellanöstern. Men stämmer det verkligen?

Förvisso har de senaste oroligheterna i Libyen resulterat i att oljan rusat fort på kort tid men det förklarar ändå inte fördubblingen av priset som inträffade långt innan oroligheterna startade. Jag tror att vi numera inte bara har oroligheter i mellanöstern att ta hänsyn till utan även att efterfrågan för första gången i världshistorien är högre än produktionskapaciteten.

I grafen finns två tidigare perioder som är kandidater till att ha orsakat lågkonjunkturer. Dels den rusning som inträffade i början på 80-talet och dels den i samband med finanskrisen. Båda gångerna ökade priset med mer än 100% på kort tid vilket kan ha varit en bidragande orsak till konjunkturnedgångarna.

Den prisstegring vi har sett på senare tid är mycket lik de två tidigare perioderna i historien. En ny lågkonjunktur har ännu inte startat men frågan är väl om det inte bara är fråga om tid? I fredags kom jobbsiffror som normalt borde ha fått fart på börsen, men istället föll indexen. Kanske har allt fler investerare insett risken med det höga oljepriset för världsekonomin?

Dessvärre är jag övertygad om att ifall aktiviteten forsätter att öka i ekonomin så kommer även oljepriset att nå nya höjder, det är då inte omöjligt att vi får se ett nytt prisrekord inom bara några månader.

Ifall det inträffar så kommer det oundvikligen leda till en ny lågkonjunktur med sjunkande efterfrågan på olja som följd. Med tanke på att inget talar för att oroligheterna i mellanöstern kommer att avta så är en ny lågkonjunktur det enda som i nuläget kan få oljepriset på fall.

lördag 5 mars 2011

Riksrevisionen utvärderar finanskrisen

Det är mycket otydligt vem som är ansvarig för den finansiella stabiliteten i Sverige. I praktiken ligger ansvaret någonstans mellan Riksbanken och Finansinspektionen. Och som alltid när ingen har ett uttalat ansvar så hamnar viktiga beslut mellan stolarna.

Riksrevisionen har nyligen genomfört en granskning av myndigheternas insatser för finansiell stabilitet under finanskrisen. Så här sammanfattar man situationen i rapporten.
Sverige har två myndigheter med ansvar för att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet, men verktygen och analysfunktionerna skiljer sig åt mellan Riksbanken och Finansinspektionen.
Riksbanken har analysverktygen för det finansiella systemet i sin helhet, medan Finansinspektionen är fokuserad på enskilda institut. Det är också Finansinspektionen som har sanktionsverktygen i de fall ett finansiellt institut skulle brista i till exempel kapitaltäckning eller riskhantering. Något uttalat lagstöd för hantering av risker för finanssystemet som helhet, så kallad makroprudentiell policy, finns inte.
För Riksbankens del råder i dagsläget en iögonfallande oenighet mellan direktionsmedlemmarna huruvida räntebesluten ska ta hänsyn till risken för att fastighetspriserna och hushållens skuldsättning kan ge framtida problem. Myndighetens mandat kan uppenbarligen tolkas helt olika till och med inom direktionen. Externa bedömare synes också ha olika syn på vilket mandat Riksbanken egentligen har.
Det kan tyckas vara ganska allvarligt att trots alla problem finanskrisen orsakade så finns det än idag ingen som har ansvaret för att kreditbubblor inte byggs upp. I rapporten tas bolånetaket upp som ett exempel på så kallad makroprudentiell policy för att förhindra en bubbla, men det finns alltså inget lagstöd för det initiativet.

Även Riksbankens uppdrag är otydligt, det verkar vara tycke och smak som avgör vilka beslut som tas. Inget förvånande egentligen med tanke på de räntebeslut som tagits av den oeniga direktionen det sista året. Det hade varit bättre om direktionen tagit beslut enligt en beslutad lagtext istället för eget tycke.

Det verkar dock som om både Finansinspektionen och Riksbanken är medveten om problemet för i denna artikel kan vi läsa om att de vill införa ett stabilitetstråd med medlemmar från de båda myndigheterna men även oberoende experter.

Men samtidigt är det oroande att generaldirektören för Finansinspektionen i artikeln konstaterar att de inte ser någon bubbla idag. Det är konstigt med tanke på att kredittillväxten varit över 10% per år under större delen av 00-talet - under 2006 låg t.ex. tillväxttakten för bolån på 16%. Det är märkligt att någon kan hävda att det inte finns någon bostadsbubbla när det varit tvåsiffrig tillväxttakt på bolån under lång tid.

Anders Borg säger i artikeln att bankerna kan förvänta sig hårdare krav på kapitaltäckning i framtiden. Det är förvisso ett bra initiativ men om bostadspriserna börjar falla kraftigt kommer det sannolikt ändå inte hjälpa.

För om bostadspriserna skulle falla lika mycket i Sverige som de gjort i andra länder med bostadsbubblor så kan flera gånger det egna kapitalet gå upp i rök. Men eftersom utgångspunkten verkar vara att det inte finns någon bubbla i Sverige så diskuteras väl inte ens det scenariot.

fredag 4 mars 2011

Ny bubbla på gång i Baltikum

I den här artikeln kan vi läsa om att bostadsbubblan verkar ha fått ny fart i Tallinn. 14 000 nya lägenheter planeras att färdigställas där den närmaste tiden. Efterfrågan verkar dock inte vara så hög för 20% av de 80 nya lägenheter som kom ut på marknaden varje månad under 2010 såldes inte. Med låg efterfrågan så talar allt för att mängden osålda lägenheter i Tallinn kommer att öka kraftigt med alla nya lägenheter som just nu byggs.

Bostadspriser i Tallinn
Priserna på befintliga lägenheter i Tallinn har återhämtat sig något sedan krisen. Men prisfallet sedan bubblans topp ligger ändå på 50% - se grafen till höger. Notera även hur antalet transaktioner i grönt har mer än halverats. Att i ett sånt pressat läge börja bygga nya lägenheter i rask takt är att be om nya problem.

Det är inte förvånande att det inträffar i Estland för till skillnad mot andra länder med briserade bostadsbubblor så är de svenska bankerna mer eller mindre intakta där. Bankerna anser nog att krisen är överspelad och har så smått börjat låna ut pengar till villiga bolånekunder igen. Det kunde aldrig ha inträffat i något annat land i världen eftersom en briserad bostadsbubbla också betyder att landets banker slås i spillror.

Att det fortfarande finns kvar banker som hade stor bostadsutlåning i länder som USA och Irland beror på att staten gått in med kapitalinjektioner eller rent av tagit över bankernas tillgångar. Det har inte behövts i Estland och Baltikum eftersom de svenska bankerna har haft en stabil hemmamarknad och svenska statliga garantier. Om folk i Baltikum istället hade lånat pengar från små nationella banker hade aldrig bubblan kunnat få ny fart igen inom så kort tid.

Men det som är bra för Baltikum är tyvärr inte bra för Sverige. Jag tycker det hade varit mycket bra om Sverige hade befunnit sig i en liknande situation som länderna i Baltikum. Om vi inte hade haft några stora svenska banker hade det heller aldrig kunnat bli tal om gigantiska räddningspaket för banksektorn. När situationen nu i realiteten är den omvända så riskerar alltså svenskarna inte bara få bekosta bankernas vidlyftiga utlåning i Sverige utan även för länder i Baltikum med ny glöd i bostadsbubblan.

torsdag 3 mars 2011

Bilförsäljningen ökar i världen

Det säljs bilar som aldrig förr i världen samtidigt som oljepriset når nya höjder. I USA rapporterades det i dagarna att bilförsäljningen ökade med 27% jämfört med för ett år sedan - i årstakt räknar man att det kan bli uppemot 13,4 miljoner bilar sålda. Efterfrågan verkar dessutom vara som störst på stora bilar som SUV;ar för de ökade med 32% - mer än personbilar i övrigt.

Det är dock inte bara i USA bilförsäljningen går bra för i Kina såldes nästan 12 miljoner bilar förra året. Försäljningen 2010 ökade med 37% jämfört med 2009. Ifall Kina håller samma ökningstakt kommer bilförsäljningen ha fördubblats om bara 2 år.

Kina har flera biltillverkare som bara är inriktade på den inhemska marknaden och vissa växer mycket snabbt. I tabellen till höger finns ett märke kallat "Great Wall" som hade en tillväxttakt på 90% under 2010. Man får nog gå tillbaka så långt som till T-Forden för att hitta några liknande siffror tidigare i världshistorien.

Majoriteten av de bilar som säljs är avsedda för bensin eller diesel - drömmen om det stora genombrottet för elbilen kommer att dröja. Det beror på att elbilarna helt enkelt är för dyra och opraktiska för längre resor. Räkna alltså med att Kina;s andel av den framtida nettoexporten av olja kommer att fortsätta att öka.

Sverige verkar dock inte riktigt hänga med de stora jättarna när det gäller bilförsäljning. Nyregistreringar av personbilar har förvisso återhämtat sig från lågkonjunkturen men trenden är inte stigande. Istället kan man skönja en svagt fallande trend i nedanstående graf.

Det ser också ut som om trenden de senaste månaderna är starkt fallande. Att jämföras med i början på 2008 då trenden var stigande i januari. Nyregistreringarna faller också i snabbare takt nu än de gjorde samma månad under 2010.

Nyregistrering av personbilar i Sverige
Det verkar onekligen som att Sverige inte har haft samma starka utveckling som USA och Kina på senare år. Men det är kanske lika bra för finns det någon sämre investering att göra än att köpa ny bil på kredit med en stundande oljekris?

Istället för att spara på den olja som finns kvar så gör världen allt för att öka oljekonsumtionen som om inget problem föreligger. Ingen frågar sig vad som ska driva alla dessa miljoner nya bilar när oljan är slut, kanske energin och kapitalet som går till nya personbilar hade kunnat användas bättre?

Inom något år kommer de flesta inte ha möjlighet att åka mer än kortare resor med bil. Dels på grund av ett allt högre bensinpris men också för att det sannolikt kommer införas ransonering av bränsle när oljebristen blir utbredd.

onsdag 2 mars 2011

Sveriges export till Kina ökar

I dagarna kom SCB med statistik över Sveriges import och export av varor. Det kan vara intressant att titta på för att se hur inhemsk och utländsk efterfrågan utvecklar sig under konjunkturuppgången. Se nedan för en graf över utvecklingen sedan januari 2008.

Handelsnetto Sverige
Som ni kan se så var Sveriges export i slutet på 2010 och nosade på samma nivåer som innan lågkonjunkturen. Men trenden har sedan dess varit fallande vilket förvisso kan bero på säsongsvariationer. Fast om man kollar hur det såg ut motsvarande period i början på 2008 så var faktiskt trenden för exporten stigande i januari.

I början av 2010 var också trenden fallande men det ser ut som om exporten minskar fortare nu än då. Men importen verkar falla i ungefär samma takt som exporten så handelsnettot har hållit sig på en stabil nivå de sista månaderna.

Men frågan är väl vad som händer med handelsnettot när nu oljan blir så mycket dyrare. Även om oljan är en liten del av importen så har priset ökat kraftigt sedan slutet på lågkonjunkturen. En annan sak som inom kort kommer påverka exporten negativt och därmed handelsnettot är den starka kronan.

En annan intressant aspekt att titta på är hur handeln med Kina har utvecklats för Sverige de senaste åren. Se nedan för en graf över utvecklingen av exporten respektive importen från Kina sedan år 2001.

Export/Import från Kina
Notera hur importen från Kina sedan år 2001 växte betydligt starkare än exporten, och innan lågkonjunkturen var importen långt större än exporten. Men under lågkonjunkturen växte sig exporten starkare än importen igen. Sedan dess har importen återhämtat sig och växer enligt trend även om det skett en tydlig försvagning på senare tid.

Notera även hur exporten till Kina har växt sig riktigt stark sedan början på 2010 - tillväxten är nu klart över trendnivån. Kan det vara början på det skifte jag spekulerat om här tidigare på bloggen - att Kina mer och mer växlar om till att vara en nation med en stark inhemsk konsumtion likt USA? Det är naturligtvis för tidigt att säga än men man kan ana att en ny trend startat i grafen.

tisdag 1 mars 2011

Minskad oljeexport drabbar väst

Oroligheterna i Libyen riskerar att få långt större konsekvenser för världsekonomin än vad många anar. Visst har oljepriset ökat en hel del men hur ska de 1,6 miljoner fat olja som Libyen exporterar varje dag kunna ersättas?

Det är förvisso inte en alltför stor andel av världsproduktionen men mängden olja som exporteras är så mycket mindre. Många länder exporterar inte ett enda fat olja trots att de producerar flera miljoner fat olja om dagen.

1,6 miljoner fat om dagen är nästan 4% av nettoexporten av olja i världen - och den oljan kan bara ersättas av andra oljeexportörer. Många hoppas nu på att Saudiarabien ska öppna kranarna, men det verkar mycket tveksamt eftersom Saudiarabien rapporterade minskad export med 300 tusen fat i december.  Totalt minskade nettoexporten för OPEC med 2% samma månad.

Ökning av konsumtion av olja sedan 1998
Den förlorade exportkapaciteten av olja måste tas från någon existerande oljeimportör, men vem kommer drabbas? Vissa bedömare kanske tror att det inte blir några stora problem för länder i väst - men där har de faktiskt helt fel. I grafen till höger kan ni se hur mycket konsumtionen har ökat i olika länder sedan 1998.

Notera hur Kina har dubblerat sin oljekonsumtion på lite mer än 10 år medan den ligger på ungefär samma nivå i USA. Även länder som Indien och Kenya har ökat sin oljekonsumtion med nästan 50%. Det verkar alltså som om länder i väst i allt större utsträckning förlorar i budgivningen om den kvarvarande oljan.

För även om Kina och Indien har stora mängder fattiga invånare så finns en stor växande medelklass som kan konkurrera med USA och andra länder i väst. Det är med andra ord minst lika sannolikt att den snabba sänkningen av nettoexporten vi nu ser drabbar länder i väst som utvecklingsländer.

Kina och Indiens oljeimport
I tabellen till höger kan vi se hur Kina och Indiens andel av den totala nettoexporten av olja var på 11,3% 2005, bara 4 år senare låg den på 17,1%. Notera även hur den totala nettoexporten minskade med 3,2 miljoner fat under samma tid. I och med oroligheterna i Libyen så försvinner alltså lika mycket olja från världsmarknaden som mellan 2007 och 2009. Med tanke på hur trenden sett ut de senaste åren så är sannolikheten stor för att utvecklingsländer kommer att fortsätta att öka sin andel av oljeexporten när nu Libyen tillfälligt slutar att exportera olja.