onsdag 31 augusti 2011

Bättre lönsamhet för exportföretagen

Med tanke på att många ekonomiska bedömare här i Sverige verkar anse att risken är liten för en större konjunkturnedgång, kan det vara intressant att se vad exportcheferna, som sitter nära verkligheten, har att att säga om läget.

Framtidsutsikter för svenska företag
I grafen ovan, som baseras på den senaste rapporten från Exportrådet, kan vi se hur svenska exportchefer bedömer framtidsutsikterna på 3-månaders sikt, det är de större företagen som har tappat mest framtidstro då index för Q3 hamnade på 46,9 - ett fall på 20,1 från Q2. Kanske har exportcheferna blivit påverkade av de senaste tidens dystra rubriker i pressen?

Ja kanske, men fallet vi ser nu för storföretagen är större än mellan Q3 och Q4 2008 - när finanskrisen nådde sin kulmen och Lehman Brothers gick under. Vi har förvisso sett en hel del negativa nyheter på senare tid, men frågan är väl om det ens går att jämföra med läget under 2008?

Lönsamhet för svenska exportföretag.
Nuläget för exportföretagens lönsamhet, som har utvecklats svagt under det senaste året, har inte oväntat vänt uppåt när den svenska kronan inte längre stärks utan till och med försvagas mot andra valutor. Inte oväntat är det också de små företagen som snabbast kan dra nytta av den försvagade svenska kronan.

Om det visar sig att framtidsutsikterna kanske var för pessimistiska finns det alltså goda möjligheter till förbättrad lönsamhet för svenska exportföretag. Men samtidigt är det väl sannolikt att det ligger något mer bakom de mörka framtidsutsikterna, än bara tillfällig påverkan från massmedia.

tisdag 30 augusti 2011

Varsel i detaljhandeln

Med tanke på att detaljhandeln utvecklats svagt under lång tid är det väl rimligt att anta att också många företag kämpar med sämre lönsamhet. Vi ser ibland ett och annat varsel om uppsägningar i tidningarna men det är svårt att få en samlad bild.

Men som tur är sammanställer Arbetsförmedlingen varje månad antal varsel inom olika näringsgrenar, se nedan för en graf över hur många personer som drabbats av varsel inom detaljhandeln mellan 2008 och 2011.


Antalet berörda personer av varsel inom detaljhandeln 2008-2011
Som ni kan se är antalet varsel inom detaljhandeln på kraftig uppgång, i juli berördes 1113 personer av varsel - en nivå som vi inte sett sedan den senaste lågkonjunkturen. Och till skillnad från tidigare år så ökar antalet varsel i juli när nivåerna sjönk under den månaden under alla tidigare år i grafen.

Kanske man kan säga att detaljhandeln redan är i lågkonjunktur även om övrig ekonomi inte är påverkad än så länge. Totalt sett i Sverige berördes 2922 personer av varsel i juli  - vilket är en historiskt låg siffra. Det betyder att detaljhandeln stod för 38% av alla varsel i juli månad.

Under lågkonjunkturen 2008 var det den internationella konjunkturen som ledde till att antalet varsel ökade. När nu det mesta pekar på att vi står inför ännu en internationell konjunkturnedgång, blir påverkan sannolikt än större när detaljhandeln redan är försvagad.

måndag 29 augusti 2011

Shopping i kreditbubblans spår

Idag kom SCB med ny data över försäljningsutvecklingen i detaljhandeln, vi kan bland annat läsa om att omsättningen för detaljhandeln som helhet minskade med 1,2% på 12 månader. Inte så bra för en redan pressad bransch, men hur har utvecklingen sett ut de senaste åren, kan vi kanske skönja en ny trend?

Handelns utveckling i Sverige mellan 2005 och 2011
I grafen ovan kan vi se utvecklingen för två näringsgrenar: dagligvaruhandeln och sällanköpsvaruhandeln. För att se en eventuell trend tydligare, är det ett 12-månaders glidande medelvärde över den kalenderkorrigerade omsättningsutvecklingen mätt i löpande priser, vi kan se i grafen.

En sak vi kan se med en gång är att under den senaste lågkonjunkturen var dagligvaruhandeln nästan opåverkad medan sällanköpsvaruhandeln föll kraftigt och var under noll under några månader. Antagligen väntade många svenskar med att köpa nya tvättmaskiner och frysar tills dess att lågkonjunkturen var över.

Men i mitten av 2010 hände något för nu var dagligvaruhandeln på stark nedgång samtidigt som sällanköpsvaruhanden hade återhämtat sig nästan helt från krisen. För tillfället ligger det glidande medelvärdet över 12 månader för dagligvaruhandeln strax under 2%, men kom ihåg att det är löpande priser - justerat för inflationen ligger dagligvaruhandeln på minus över ett år.

Vad var det som hände då under 2010? Det var väl då som svensk ekonomi gick som bäst enligt rubrikerna i tidningarna? Svaret är naturligtvis att det var då Riksbanken började höja räntan för första gången sedan krisen. Kredittillväxten fortsatte oförminskat under lågkonjunkturen vilket har gjort svenska hushåll mer räntekänsliga - inte mindre.

Även en svag reallöneutveckling har sannolikt påverkat utvecklingen negativt de senaste åren. Och med tanke på att inflationen fortsätter upp samtidigt som löneutvecklingen sannolikt fortsätter att vara svag, talar inte mycket för att trenden med svag detaljhandel vänder uppåt igen den närmaste tiden.

söndag 28 augusti 2011

Hungern sprider sig

Det kanske låter otroligt; men i efterdyningarna av Irlands bostadsbubbla svälter nu tusentals irländska familjer för att kunna betala på sina överdimensionerade bostadslån. I artikeln kan vi läsa om en arbetslös familjefar som inte har något annat än bröd och frukostflingor att föda sina barn med efter att han betalat 780 euro i räntor och amorteringar till den insolventa banken.

Att ta ett lån är att binda upp sin framtida inkomst till ränta och amorteringar för åtskilliga år framöver. Och om något oväntat händer som ett förlorat jobb eller om en allt större del av lönen går till andra nödvändigheter som mat och energi, går ofta inte den optimistiska planen ihop. Resultatet blir att vad som var otänkbart för bara några år sedan, är nu verklighet på Irland.

Kanske hade irländarna inte drabbats så hårt om inte också matpriserna har ökat kraftigt på senare år. Sverige har klarat sig ganska väl än så länge tack vare den starka svenska kronan, men hur ser situationen ut i världen som helhet? FN presenterar ett inflationsjusterat maprisindex(FAO) en gång varje månad som kan vara intressant att titta på.


FN;s matprisindex FAO och brentoljepris 2003-2011
Vi kan se att matpriserna i världen för tillfället är högre än innan lågkonjunkturen slog till under 2008, trots att oljepriset ännu inte nått till samma höjder. Det index som FN presenterar är justerat för inflationen vilket betyder att människor som inte fått reala lönehöjningar sedan dess känner av krisen betydligt mer nu än under 2008.

Det ser ut att vara en stark korrelation mellan priset på olja och matpriser - och det är inte så konstigt med tanke på att olja är en viktigt komponent vid produktion och distribution av mat. Men om vi tittar på den sista kraftiga ökningen som startade i slutet av 2010 så är inte korrelationen lika tydlig, det ser ut som om matpriserna ökade långt innan oljan ökade.

En annan orsak till högre matpriser är de kvantitativa lättnader som FED kört i två omgångar efter finanskrisen. Det stämmer också bra överens tidsmässigt med tanke på att QE2 startade i november 2010 och slutade juni 2011. Om så är fallet borde vi kunna se att matpriserna går ner igen om nu inte FED drar igång en tredje vända snart.

Till sist får vi inte glömma att världens befolkning fortfarande växer exponentiellt - vilket betyder att också matproduktionen måste göra det för att inte någon ska bli utan. Det kan naturligtvis inte fortgå i all oändlighet, men frågan är väl om vi redan nu har nått en gräns för hur snabbt matproduktionen kan växa.

torsdag 25 augusti 2011

Blancolån lösningen

Idag kom SCB med ny finansmarknadsstatistik för juli och inte oväntat verkar det som om kredittillväxten fortsätter att avta. Se nedan för en uppdaterad graf över tillväxttakten för utlåningen under 3 månader till de svenska hushållen.

Utlåningstakt till svenska hushåll
Vi kan se att den uppgång i ökningstakten som vi sett under våren har mattats av under juli. Utlåningen till bostadsrätter ser ut att ha tappat mest i ökningstakt men i absoluta tal ökade ändå utlåningen till bostadsrätter med ca 2,2 miljarder mellan juni och juli.

Ökningstakten för den totala utlåningen är stabil mycket tack vare en starkt ökande blancoutlåning. Under juli ökade svenska hushåll sina skulder med ganska precis 10 miljarder. Men vad kan den ökade blancoutlåningen bero på?

Kan det vara banker som lånar ut resterande 15% av köpeskillingen som blancolån vid bostadsköp? Det verkar osannolikt eftersom det enligt uppgift bara är Nordea som tillåter 5% blancoutlåning vid bostadsköp, övriga storbanker följer rekommendationen att 15% ska betalas kontant.

Kan det vara en pånyttfödd shoppinglusta som gör att svensken tar fram kreditkortet för att köpa lite nya roliga iprylar? Nej, det är inte heller särskilt sannolikt då detaljhandeln har utvecklats mycket svagt under våren. Återstår då enligt mig bara en orsak: svenska hushåll tar blancolån för att finansiera vardagen.

När husbankomaten har slut på pengar och lönerna utvecklas svagt finns inga andra alternativ än att ta nya blancolån. Blancolånen ökade på 3 månader med 2,83% eller hela 5 miljarder, vilket är mycket med tanke på att ökningen för lån till bostadsrätter ökade med 9 miljarder under samma period.

onsdag 24 augusti 2011

Sällsynta bönder

Idag sändes ett intressant reportage i SR P1 om utarmningen i det svenska jordbruket, vi får bland annat veta att antalet bönder har minskat med 20% på bara 3 år. Vi får även höra landsbygdsminister Eskil Erlandsson ge sin syn på varför bondelivet inte längre lockar.

Han anger att den största anledningen till att det blir färre bönder är att de befintliga gådarna blir större och större. Och det verkar stämma om man tittar i Jordbruksverkets statistiska årsbok, där kan vi se att mellan 1999 och 2010 ökade antalet gårdar i kategorin större än 100 ha, medan antalet mindre gårdar minskade.

Men betyder det verkligen också att samma produktionsvolym upprätthålls, om man ska tolka Erlandsson så är det inget större problem om mindre gårdar slås ut ifall produktionen ändå blir densamma.


Skördar efter gröda i Sverige
I grafen ovan kan vi se hur stora skördarna varit för några vanliga grödor mellan 1965 och 2010, totalen som visas är justerad för befolkningsökningen i Sverige under samma period. Även om grafen inte ger en komplett bild så är trenden tydlig: skördarna för våra vanligaste grödor blir allt mindre samtidigt som befolkningen växer.

Men enligt Erlandsson är det inte något problem eftersom Sverige är medlem i EU som i sig är självförsörjande. När matproduktionen går ner kraftigt som en följd av tillfälliga kriser, eller långsiktigt på grund av Peak Oil, ska alltså Sverige förlita sig på goda grannar inom en allt skakigare union.

Risken är väl ganska stor, att vid en kort eller långvarig kris, är också andra länder drabbade av brist på mat varför det lär bli svårt att hålla en svensk population på strax över 9 miljoner invånare mätta. Det är för övrigt nästan 6 miljoner fler själar än när svenskar emigrerade under 1800-talet på grund av hunger.

De flesta länder förstår vikten av att vara självförsörjande på mat, i reportaget från P1 får vi höra om en norsk mjölkbonde som kan bedriva sin verksamhet 900 meter över havet på grund av statliga bidrag, något som hade varit otänkbart i Sverige. Även vårt andra grannland - Finland - har betydligt mer stöd till sina bönder.

Det är inte så enkelt att trenden med sjunkande matproduktion är något man snabbt kan ändra på utan det måste satsas långsiktigt för att vända utvecklingen. Men då regeringen anser det vara ett icke-problem till skillnad från de flesta andra länder i världen så lär inget hända i frågan de närmaste åren.

tisdag 23 augusti 2011

Tyskland tappar farten

Under juni föll som bekant PMI i Sverige vilket brukar vara en bra värdemätare på konjunkturen. Men samtidigt är det ofta först i efterhand vi med säkerhet kan säga om Sverige gått in i en ny lågkonjunktur. Den försvagning vi såg för PMI i juli kan lika väl bara vara en tillfällig försvagning av konjunkturen.

Det kan därför vara intressant att även titta på anda index i vår omvärld; ett sånt index är det tyska ZEW-indexet som idag kom med uppdaterade data som presenteras dels i form av ett index för nuläget och ett för långsiktiga utsikter, se nedan för utvecklingen av nulägesindex de senaste 10 åren.
ZEW-index(nuläge) mellan 2001 och 2011
Indexet hamnade under augusti på -37,6 - ett fall på 22,5 från nivån på -15,1 i juli. Ett rejält fall som faktiskt är större än något fall i indexet under den senaste lågkonjunkturen 2008. Vi kan även notera att precis som Sveriges PMI i juli så har fallet accelererat på sista tiden vilket talar för att konjunkturförsvagningen håller i sig och förstärks in i augusti även i Sverige.

Då Tyskland är Sveriges största exportmarknad(med god marginal) är det naturligtvis viktigt för många svenska exportföretag att konjunkturen inte försämras i Tyskland. Det kan därför tyckas märkligt att den svenska börsen gick upp med 1,8% idag, samtidigt som den föll kraftigt när dåliga siffror kom från USA i förra veckan.

En god konjunktur i Tyskland är också avgörande för att skuldkrisen i Europa ska kunna ha minsta chans till lyckligt slut. Om Tyskland går in i en ny lågkonjunktur samtidigt som skuldkrisen förvärras så talar det mesta för att det inte blir några fler bidrag till skattesmitande sydeuropeer.

måndag 22 augusti 2011

Libyens olja befriad

När nu det mesta talar för att Gadaffi är borta från makten i Libyen kan det vara intressant att fråga sig hur snabbt oljeproduktionen kan sätta igång igen? Jag har tidigare konstaterat att produktionsfallet i Libyen inte på långa vägar har kompenserats med högre oljeproduktion i andra länder.

Det mesta talar väl därför för att oljepriset börjar falla när oljan börjar flöda igen från Libyen - eller? Marknaden verkar tro så i varje fall för brentoljan föll med nästan 1,5% idag. Men jag tror att det inte är så enkelt längre att ett något högre utbud också betyder lägre priser.

En av världens största oljeproducenter - Saudiarabien - sa i samband med starten av oroligheterna i Libyen att de skulle öka sin produktion för att kompensera för den sänkta produktionen i Libyen. Enligt siffror från Jodi så ökade faktiskt Saudiarabien produktionen i juni - men ökningen ligger på endast 0,8 miljoner fat.

Med tanke på att Libyens tidigare oljeexport låg på 1,6 miljoner fat så är ökningen från Saudiarabien inte ens hälften av den utlovade volymen. Vad kan det bero på? Har inte Saudiarabien tillräcklig reservkapacitet för att kunna öka mer eller tar det längre tid än 3 månader för att nå målet?

En annan aspekt som är helt ny i länder som Saudiarabien är de stora bidrag som ges till befolkningen för att undvika revolution. Det mesta talar för att det är just omfattande allmosor som har hållit befolkningen lugn i ett land där det borde vara hög risk för social oro.

Saudiarabiens befolkning har växt explosionsartat från strax över 4 miljoner på 60-talet till dagens nivå på över 27 miljoner - det är med andra ord ett ganska dyrt projekt att hålla befolkningen lugn,  under våren fick t.ex. befolkningen 103 miljarder dollar i ett bidragspaket.

Det har lett till att bedömare anser att Saudiarabien nu måste hålla priset på olja över 85$ fatet för att hålla bidragssystemet i rullning. Så även om Libyen ökar sin produktion av olja så kanske oljan kan falla 10-15$ men sedan är det stopp.

Då kommer med all säkerhet Saudiarabien börja sänka oljeproduktionen för att regimen ska överleva några år till. Världen har alltså fått en ny lägsta produktionskostnad för olja som är bestämd av kostnanden för att stävja social oro i mellanöstern. Frågan är väl bara om världen är beredd att betala det priset under en ny lågkonjunktur?

söndag 21 augusti 2011

Byggandet ner inom EU

Inte oväntat så börjar nu byggindex falla inom både eurozonen och EU som helhet efter att det såg ut som om indexet var på väg att förstärkas för några månader sedan.

Byggindex för EU och eurozonen
Det är tydligt att eurozonen har utvecklats betydligt svagare sedan början på 2010 och man kan även skönja att eurozonen nu böjar tappa mer än övriga EU. Det kan dels bero på på de besparingsprogram som införts i flera euroländer, eller för att det helt enkelt byggdes för mycket i euroländer under bubbelåren tack vare ECB;s lågräntepolitik.

Klart är i varje fall att utan en byggsektor i uppgång kan det inte heller komma någon återhämtning att tala om. I många länder är det avgörande för en god utveckling av ekonomin att det också byggs nya bostäder och andra fastigheter. En stark byggsektor skapar många arbetstillfällen och inte minst så skapar det nya pengar i form av lån på fastigheter.

I mitt tidigare inlägg tog jag upp hur svag byggsektorn varit i Spanien på senare tid, i mars låg byggindex på -38% men har nu reviderats upp till -37%. Men vad hjälper det när kollapsen verkar ha fortsatt in i juni då byggindex ligger på -44%. Vi får med andra ord vänta ett bra tag på att ekonomin återhämtar sig i Spanien.

En annan intressant iakttagelse i denna månads rapport är hur byggindex för länder i Östeuropa utvecklas mycket svagt för tillfället. I Slovenien ligger t.ex. byggindex på -36% och det ser ut att ha kontinuerligt försämrats under hela året. Slovenien är medlem av eurozonen sedan 1 januari 2007 men det är väl tveksamt om euron ensamt kan skyllas för byggsektorns svaga utveckling där.

Att även Östeuropa utvecklas svagt är inte bra för återhämtningen inom hela EU, för det är väl där, i relativt outvecklade ekonomier, som vi borde se en stark utveckling. Men istället utvecklas de svagare än många utvecklade ekonomier som Sverige och Finland.

fredag 19 augusti 2011

Osäkra svenska banker

Idag sänkte Morgan Stanley riktkurserna för flera nordiska banker, däribland flera svenska storbanker. Nu var det inga stora sänkningar men kanske börjar allt fler internationella investerare få upp ögonen för hur illa ställt det är med den svenska banksektorn.

Zero Hedge hade ett intressant inlägg igår om att många kanadensiska banker har låg så kallad TCE-ratio, det är ett sätt att mäta hur stora kreditförluster en bank kan ta innan aktieägarnas kapital är borta. I inlägget finns även en bild som visar att tre svenska storbanker finns högt placerade: Nordea(plats 17), Handelsbanken(plats 18) och Swedbank(plats 24).

Av alla världens banker lyckas alltså tre banker från lilla Sverige placera sig på topp 25, det säger en hel del om hur stora riskerna är i den svenska banksektorn inför den stundande bostadskollapsen. I bilden över TCE-ration finns även en kolumn som listar de totala tillgångarna i de olika bankerna.

Och det är om möjligt än mer intressant läsning för Handelsbanken har 2250 miljarder dollar i tillgångar tätt följt av Swedbank med 1760 miljarder dollar, på sista plats hittar vi Nordea med endast 593 miljarder dollar. Det verkar rimligt om vi kollar kolumnen customer deposits - Handelsbanken och Swedbank har också mer än 3 gånger mer insatt kapital från kunder.

LesserFool har ett intressant inlägg som tar upp hur instabil den svenska interbankmarknaden är. Det betyder att vid minsta störning finns en stor risk för att staten måste gå in med nya garantier för att rädda den svenska banksektorn från kollaps. Och med tanke på hur stora tillgångar de svenska storbankerna sitter på blir Sveriges BNP rätt liten i jämförelse.

En intressant utveckling är annars att bankernas långa upplåning för bostadsobligationer har fallit rejält på sista tiden. För några banker är de långa räntorna för tillfället lägre än de korta, det är sannolikt en effekt av börsoron när många privata investerare flyr börsen in i räntefonder i tron om att vara trygga.

Antagligen läser inte så många det finstilta i de "trygga" räntefonderna som ofta i själva verket har en hel del bostadsobligationer inbakade - alltså långt ifrån tryggt om bostadsbubblan imploderar tillsammans med ett antal svenska banker.

Upplåningskostnad för 5-åriga bostadsobligationer i Sverige
Vi kan tydligt se hur räntorna har fallit på bred front under börsoron i augusti när efterfrågan ökar på räntebärande papper. Vi kan även se hur räntorna började ticka upp något när börsfallet stabiliserades och kapitalet gick in på börsen igen i tron om att botten var nådd. Men frågan är väl vad som händer med bostadsupplåningen när breda prisfall på bostadsmarknaden är ett faktum?

torsdag 18 augusti 2011

Världen enligt Krugman

Samtidigt som ny statistik kom idag - som mer eller mindre bekräftar att USA gått in i en ny lågkonjunktur, får den kanske mest förvirrade ekonomen i USA;s historia - Paul Krugman - otäckt mycket spaltmeter i svensk press. Få visste vem han var innan han fick nobelpriset, men nu blir han tillfrågad om det mesta - det spelar inte så stor roll vad han säger, han har ju nobelpriset - då måste det vara bra.

I de intervjuer vi kan läsa i tidningarna idag säger bland annat Krugman att euron var ett misstag vilket förvisso är sant, men är det inte att kasta sten i glashuset när samma problematik egentligen finns i USA. Flera stater står på ruinens brant, stater som i storlek får Grekland och Irland att likna små furstendömen.

Kalifornien som för tillfället har störst problem hade utan problem kunnat vara en av världens 10 största ekonomier om de stått på egna ben. Och att Kalifornien har störst problem nu beror sannolikt på att det var där bostadsbubblan var som störst. Bubblan som blåstes upp av FED när räntan hölls rekordlåg efter millennieskiftet.

Problemet med att det inte centralt går att sätta en ränta som passar en så stor ekonomi som eurozonen finns alltså, i högsta grad, också i USA. Kalifornien hade behövt ha en betydligt högre styrränta än andra stater i USA med lägre tillväxt, precis som Irland hade behövt ha en mycket högre ränta än Tyskland som hade låga tillväxttal i början på 00-talet.

Krugman nämner även att det finns flera strukturella problem i eurozonen som han inte anser att USA har. Det är förvisso sant att många euroländer har problem med en åldrande befolkning men även USA sitter på strukturella problem.

Ett påtagligt exempel är att USA har byggt hela sin infrastruktur baserad på fortsatt tillgång till billig olja - och det strukturella problemet kommer göra sig allt mer kännbart med tiden. Det kanske är att gå för långt att hävda att det är orsaken till de senaste årens kriser - men det har säkert bidragit till en avsevärt sämre ekonomisk utveckling.

Det kanske märkligaste med Krugman är att han mellan raderna propagerar för att USA borde ge sig ut och kriga för att få fart på ekonomin. USA har förvisso varit indraget i åtskilliga krig under 00-talet, och ekonomin är sämre än någonsin - men kanske behövs det ett större krig enligt Krugmans logik?

Nu får vi hoppas att inte Krugman har alltför stort politiskt inflytande, men det är onekligen farligt när en stor ekonomisk opinionsbildare propagerar för nya krig samtidigt som USA som stormakt är på fallrepet.

onsdag 17 augusti 2011

Importpriserna på mat fortsätter upp

För ett tag sedan tittade jag på SCB;s statistik över utvecklingen för importpriserna på mat. Sedan dess har SCB hunnit med två nya uppdateringar, det kan därför vara intressant att se om trenden med allt högre importpriser håller i sig.

Utveckling för importpriser på mat mellan 2006-2011
Som ni kan i grafen ovan så har importpriserna fortsatt uppåt de senaste månaderna även om ökningstakten verkar ha stannat av på en nivå på lite över 5%. Det behöver inte betyda att vi inom kort kommer att se en liknande prisinflation för mat, men på sikt har butikerna inget annat val än att höja priset ut mot kund.

Det kommer med säkerhet höja inflationen ytterligare då livsmedel har en hög vikt i KPI. Och då mjölk, ägg och ost som inte importeras lika mycket redan ligger på 4,2% får vi en fingervisning om hur hög inflationen på mat kan bli om ett halvår.

I grafen kan vi även se att ökningstakten förvisso var något lägre inför Riksbankens beslut att höja styrräntan under sommaren 2008, men det är ändå i samma storleksordning. Det som håller nere importpriserna nu är utan tvekan en starkare krona, i början av året föll t.o.m. importpriserna under en kort period.

tisdag 16 augusti 2011

Räkna med räntehöjningar

Riksbankschefen gick idag ut med ett uttalande som säkert gjorde många överbelånade svenskar(och banker) besvikna. Ingves anser nämligen att "inget dramatiskt har hänt" under sommaren vilket är helt riktigt; både USA;s svaga ekonomi och eurokrisen är inget nytt utan det har pågått under snart 2 år.

Uttalandet minimerar risken för att den hökaktiga riksbanksdirektionen skulle se sig manad att rädda en imploderande bostadsmarknad genom att sänka reporäntan till krisnivåer igen. Inflationen, som under juni tickade upp till 3,3%, är antagligen ett mer prioriterat mål. Sist inflationen var på samma nivåer under sommaren 2008 skrev Riksbanken efter en räntehöjning följande i ett pressmeddelande.
"Riksbankens direktion har beslutat att höja reporäntan till 4,5 procent. Inflationen har fortsatt att stiga i Sverige och är nu på den högsta nivån sedan mitten av 1990-talet. Under året kommer reporäntan att behöva höjas ytterligare ett par gånger för att hindra att den höga inflationen biter sig fast. Med en högre reporänta avtar inflationen och är på ett par års sikt nära målet 2 procent." 
Vid tiden för räntehöjningen låg inflationen på strax över 4%, alltså inte särskilt mycket högre än den nivå på 3,3% som nu råder. Men vid höjningen 2008 låg reporäntan på 4,25% - alltså hela 2,25% högre. I det gamla pressmeddelandet från 2008 kan vi även läsa följande förklarande text.
"Penningpolitiken har som uppgift att stabilisera inflationen. De kraftiga prisuppgångarna på livsmedel och olja riskerar att leda till att andra priser stiger för snabbt. Riksbankens bedömning är därför att räntan behöver höjas nu och ytterligare ett par gånger under året för att föra tillbaka inflationen mot målet på ett par års sikt."
Då vi egentligen står inför exakt samma situation 2011 med kraftiga prisuppgångar på världsmarknadspriserna på livsmedel och olja är det bara en fråga om tid innan inflationen tar ytterligare steg uppåt. Det ska alltså mycket till för att Riksbanken ändrar räntebanan - speciellt med tanke på att reporäntan nu inte ens är hälften av vad den var 2008.

Reporäntans utveckling
Värt att notera i grafen ovan är hur reporäntans nivå ständigt har blivit lägre och lägre sedan början på 90-talet. Det är ingen ovanlig syn i många moderna ekonomier, i USA har det t.o.m. gått så långt att räntan aldrig höjdes över 0% trots att lågkonjunkturen sedan länge var över - en situation som Riksbanken med säkerhet försöker undvika här i Sverige.

måndag 15 augusti 2011

Sverige går om Tyskland

Med tanke på att Tyskland snart är den enda återstående pelaren i eurozonen kan man undra hur länge tyskarna ställer upp på att betala för sina bundsförvanters synder? Hittills verkar det inte ha höjts allt för många röster i det tyska maskineriet, men det måste väl finnas en gräns även där för hur stora allmosor de är beredda att skicka in i det svarta skuldhålet.

Tyskland har ökat statsskulden till en nivå på 79% av BNP under 2010 - upp från en nivå på 64% så sent som 2008. Det är väl rimligt att anta att en stor del av ökningen orsakades av lågkonjunkturen under 2008-2009, men samtidigt ökade Sverige sin statsskuld med endast 4% till 41% av BNP under samma period. Kan det vara så att en stor del av Tysklands ökning av statsskulden är indirekta konsekvenser av eurosamarbetets baksidor?

För att titta närmare på vilket pris Tyskland får betala kan det vara intressant att jämföra statslåneräntorna länderna emellan. Tradionellt har Tysklands räntor legat något lägre än Sveriges, men faktum är att under de senaste 2 åren har en ny trend börjat skönjas - Sverige får under perioder betala lägre räntor än Tyskland.
Spread mellan tyska och svenska 10-åriga statsobligationer
Som ni kan se i grafen ovan sammanfaller de perioder där Sverige får betala lägre räntor än Tyskland med de kriser eurosamarbetet upplevt på senare tid. Det första exemplet är under maj 2010 när räddningspaketet till Grekland sattes samman. När alla problem var glömda så återvände spreaden ganska snabbt och höll sig över noll fram till samma tid 2011 när ett nytt räddningspaket sattes samman för Portugal.

Den här gången var dock marknadens reaktion inte lika entusiastisk - visst ökade spreaden igen men återhämtningen har varit betydligt svagare jämfört med samma tid efter det grekiska räddningspaketet. Kanske började allt fler investerare tappa tron på att Tyskland ensamt kunde axla eurons framtid med allt fler euroländer under semi-permanenta räddningspaket.

Intressant att notera är att under de senaste veckornas finansoro har spreaden fallit tills sin lägsta nivå sedan eurokrisen började på allvar. Kanske ökar nu risken för att Tysklands statslåneräntor sticker iväg uppåt permanent? Det blir i så fall svårt att arrangera nya stödpaket när den största kreditgivaren får betala nästan lika höga räntor själv.

söndag 14 augusti 2011

Bostadsbubblan i Frankrike

När nu euron står inför stora prövningar har två länder seglat upp som hörnpelare i samarbetet: Frankrike och Tyskland. Båda länderna har under de goda åren på 00-talet uppvisat en stark industriproduktion men det finns också en stor skillnad mellan länderna.

I Frankrike har bostadspriserna, likt många andra länder i Europa, ökat betydligt mer än inkomsterna. Det har gjort att kvoten mellan priset på bostäder och hushållens disponibla inkomster ökat kraftigt sedan början på 00-talet. Under finanskrisen sjönk kvoten en del men för tillfället ligger nivåerna högre än någonsin.

Bostadsbubblan i Frankrike och Paris
Inte oväntat leder Paris utvecklingen stort där kvoten ligger klart över 2 - en historiskt hög siffra som ni kan se i grafen ovan. Men även Frankrike som helhet ligger mycket högt på 1,8 för tillfället. Nu kanske det inte säger så mycket men i grafen kan ni se att kvoten historiskt har legat i ett intervall mellan 1,1 och 0,9. Vid den förra mindre bostadsbubblan i början på 90-talet så föll kvoten tillbaka till 1 inom loppet av 10 år.

Men som ni kan se har ännu inte den nuvarande bostadsbubblan i Frankrike gett vika även om den försvagades en del under lågkonjunkturen. Inte oväntat sammanfaller bubblans start med eurons födelse 1999 och införandet av ECB;s lågräntepolitik. Det är sannolikt ECB;s krisränta under lågkonjunkturen som fått fart på den franska bubblan igen(känns det igen?).

Men hur omfattande är egentligen den franska bostadsbubblan? Vi har ju hört mycket om bostadsbubblor i USA och Spanien, men sällan eller aldrig får vi läsa om bubblan i Frankrike. Det är konstigt med tanke på att Frankrikes bubbla för tillfället är en av de största i världen.

Bostadsbubblor i Frankrike, USA, Storbritannien, Tyskland, Spanien och Holland
Som ni kan se i grafen ovan är bostadsbubblan i USA liten i jämförelse med den franska. Vi kan även se att Frankrike har gått förbi Spanien i kampen om störst bubbla även om den var större i Spanien innan finanskrisen.

Det är även intressant att notera att Tyskland har haft en fallande kvot mellan bostadspriser och inkomster ända sedan mitten på 90-talet. Det minskar risken för att Tyskland ska drabbas av samma problematik som många andra länder med briserade bostadsbubblor brottas med. Men Tyskland blir sannolikt också den enda återstående pelaren i eurozonen när bubblan brister i Frankrike.

fredag 12 augusti 2011

Inflationen på väg upp

SCB rapporterar att inflationen(KPI) under juli låg på 3,3% vilket var en uppgång med 0,1% från juni. Den största bidragande orsaken till den relativt höga inflationen är boendekostnader som har en hög vikt i KPI och påverkas av högre räntor.

Det kanske får vissa att tro att Riksbanken till stor del är ansvarig för den höga inflationen och så fort de slutar höja räntan kommer inflationen att falla. Men det är inte bara boendekostnaderna som bidrar till ökningen, två andra grupper som är på uppgång är transport och livsmedel.

Inflation för livsmedel och transport
Inflationen för transport som också har en hög vikt i KPI ligger för tillfället på 4,3%, den största bidragande orsaken till den höga siffran är högre bränslekostnader(+12,5%) men även drift av fordon(+8%) och underhåll(+3,2%). Att inflationen för transport inte hamnade högre beror på att inköp av fordon ligger på -1,4%.

Inflationen för livsmedel hamnade under juli på 1,9% och där var den största bidragande faktorn kaffe, te och kakao(+29%), annars föll t.ex. priserna på fisk(-4,2%), frukt(-2,4%) och grönsaker(-2,7%). Det är samtidigt intressant att notera att inflationen för mjölk, ost och ägg ligger på 4,2%.

Det är sannolikt att KPI hålls nere för tillfället av en förstärkt kronkurs, många varor för import är prissatta i euro och dollar och då t.ex. euron har fallit från en nivå på 10,5 i början på 2010 till under 9 kronor i början på året så hjälper det till att hålla nere inflationen.

Med tanke på att kronan inte längre förstärks mot andra valutor utan är i fallande trend mot euron sedan februari 2011 kan vi förvänta oss att de grupper som för tillfället bidrar negativt till KPI istället ökar. Vi kan få en fingervisning om hur stor ökningen blir om vi tittar på inflationen för mjölk, ost och ägg som ligger på 4,2% antagligen på grund av att importen inte är lika omfattande.

torsdag 11 augusti 2011

Oljekonsumtionen faller i USA

Att oljekonsumtionen går upp och ner i takt med konjunkturen är inte så konstigt; när hjulen snurrar fortare behövs också mer olja för att hålla shoppande amerikaner rullande. På samma sätt minskar konsumtionen vid en lågkonjunktur när folk kanske inte ens har ett jobb att åka till varje morgon.

I och med att FED nu gått ut och meddelat att nollräntan består i åtminstone två år till kan man ju undra hur illa ställt det egentligen är med ekonomin på andra sidan Atlanten? Om USA är på väg in i en ny lågkonjunktur borde vi kunna se tecken på en fallande oljekonsumtion där.

Oljekonsumtion för Tyskland, Italien och USA
I grafen ovan kan vi se hur oljekonsumtionen började falla i USA redan i början på 2008 vilket stämmer bra med den numera officiella starten av den stora recessionen(december 2007 - juni 2009). Slutpunkten för lågkonjunkturen stämmer också bra med när oljekonsumtionen började öka igen i grafen ovan.

Men som ni ser har ökningen av oljekonsumtion gått svagt och hade i början på 2011 ännu inte nått upp till nivåerna som rådde vid starten av den stora recessionen. Ni kan även se att vid de två senaste datapunkterna har oljekonsumtionen börjat falla rejält igen.

Nu behöver inte två datapunkter betyda så mycket men sammantaget med andra indikatorer blir det en intressant iakttagelse och kan förklara varför oljepriset fallit på senare tid trots att världens oljeproduktion gått ner med 2 miljoner fat under 2011.

I grafen kan vi även se att Italien, likt USA, har tappat i konsumtion ända sedan början på 2007. Det är inte överraskande med tanke på den svaga tillväxt Italien visat under 00-talet.

Tyskland är ett av de få länder i världen som har en högre oljekonsumtion 2011 jämfört med 2007. Och med tanke på att man har uppvisat en historiskt hög export under 2011 är det inte förvånande att det också leder till en högre oljekonsumtion. Men som ni ser är även Tyskland i fallande trend från i slutet på 2010 när oljekonsumtionen var nästan en halv miljon fat högre.

onsdag 10 augusti 2011

Flyget ökar och minskar

Swediavia rapporterar att antalet passagerare vid svenska flygplatser ökade med 15% jämfört med samma månad förra året. Inget tyder alltså på att flyget drabbats av en avmattning i konjunkturen ännu, men om man tittar lite mer på den statistik som presenteras så finner man att det inte är hela sanningen.

I grafen nedan kan vi, utöver passagerartrafiken, se hur mängden fraktgods har utvecklats över tid sedan början på 2008.

Fraktgods och passagerare vid svenska flygplatser
Som ni kan se har fraktgods vid svenska flygplatser kollapsat sedan börjat på året medan passagerartrafiken ökat. Men om vi tittar på vad som hände under förra lågkonjunkturen i slutet på 2008 så föll både fraktgods och passagerare ungefär samtidigt.

Det går bara att spekulera i varför inte passagerartrafiken påverkats denna gång, kanske beror det på att lågkonjunkturen under 2008 var ovanlig på så sätt att den underliggande orsaken var en finanskris, vid den försvagning av konjunkturen vi nu ser finns inget liknande att skylla på.

Att mängden fraktgods redan i maj var lägre än under finanskrisen behöver naturligtvis inte bero på försämrad konjunktur. Det kan också bero på att flyget är på väg att bli utkonkurrerat av andra transportsätt, ett allt högre oljepris har kanske lett till att alternativen blivit allt mer attraktiva.

Men med tanke på att flyget egentligen saknar konkurrens när tiden är knapp och avståndet långt så tror jag ändå att det är ett tecken på en rejäl försvagning av konjunkturen.

tisdag 9 augusti 2011

En stökig höst

Raset fortsatte på börsen under gårdagen vilket väl inte var direkt oväntat med tanke på USA;s sänkta kreditbetyg efter börsens stängning i fredags. Men många blev säkert förvånade att fallet blev så väl tilltaget under måndagen med tanke på hur mycket börsen redan fallit på senare tid.

Igår kväll svensk tid gick president Obama ut och talade till folket i ett försök att hålla upp hoppet bland investerare. Men efter att Obama bland annat kallat USA;s problem "imminently solveable" så förvärrades fallet på de amerikanska börserna och Dow Jones stannade på -5,5%. Obama hävdar att trots nedgraderingen från S&P så är och förblir USA ett AAA-land och hans lakej Timothy Geithner gick ut kallade nedgraderingen för "fruktansvärt dåligt omdöme".

Nu kom säkert inte nedgraderingen som någon överraskning för Geithner eftersom S&P varnat USA för flera månader sedan att om man inte skär ner i budgeten så kommer nedgraderingen ovillkorligen. Men Geithner är inte direkt ensam om att vara upprörd; även många andra amerikaner har mer eller mindre börjat smutskasta S&P för att förminska betydelsen av händelsen.

Men trots att kreditbetyget är lägre från S&P så föll de amerikanska statslåneräntorna på bred front under gårdagen. Det är dock mer en reaktion på fallande börser än nedgraderingen i sig, många investerare flyr nu till vad som traditionellt varit säkra hamnar när börser faller.

Även här hemma har våra svenska politiker vaknat upp från sommarlovet. I gårdagens Aktuellt kunde vi se en intervju med finansminister Anders Borg som deklarerade att Sverige står väl rustat inför "en stökig höst", Borg verkar dock inte vara oroad för en ny lågkonjunktur utan snarare en försvagad återhämtning.

Borg fick under intervjun en fråga från en orolig bolånekund som undrade om det förelåg någon risk för höjda boräntor som en effekt av krisen. Borg verkar dock tro att räntorna stabiliseras eller till och med går ner om krisen förvärras.

Men oron är befogad för de flesta bolånekunder: om krisen sprider sig till den svenska banksektorn så riskerar bolåneräntorna sticka iväg uppåt eftersom bankernas upplåningskostnader blir högre om investerare blir osäkra på svenska bankers kreditvärdighet. Och då de allra flesta bolånekunder i Sverige sitter på rörliga bolån blir effekten omedelbar på svensk konjunktur.

När jag sist tittade på SCB;s data över de svenska bolånen så var hela 65% med bindningstid upp till ett år - snabbt stigande bolåneräntor är således förödande för svensk tillväxt. Det enda som kan hindra en sådan utveckling vid en svensk bankkris är någon form av statlig inblandning vilket jag inte hoppas var vad Borg syftade på.

måndag 8 augusti 2011

ECB startar pressarna

Som väntat har nu ECB med Trichet i spetsen startat sedelpressarna i ett försök att lugna investerarna inför den kommande veckan. ECB kallar det inte för QE som FED även om det är ungefär samma sak; här i Europa kallas det istället för "Securities markets programme".
This programme has been designed to help restoring a better transmission of our monetary policy decisions – taking account of dysfunctional market segments – and therefore to ensure price stability in the euro area.
I uttalandet från ECB så säger man att programmet är tänkt att försäkra att prisstabilitet råder i eurozonen. Enligt ECB;s logik så medför alltså startandet av sedelpressarna prisstabilitet. Ja, kanske i och med att det förhindrar omedelbar deflation men vad händer med de pengar man skickar ut till banksystemet?

Risken är väl stor att resultatet blir det samma som i USA där bankerna använde de nya pengarna som tidigare var låsta i obligationer till att spekulera på aktie och råvarumarknaden. Mycket talar för att det har bidragit till den höga prisinflation vi sett på aktier och råvaror de sista åren.

När vi nu har två sedelpressar på båda sidorna av Atlanten kan vi sannolikt förvänta oss fortsatt och accelererande prisinflation. Inte minst så kan det hålla uppe aktiemarknaderna ett tag till då en del av de nya pengarna säkerligen kommer att gå dit på sikt.

Tanken bakom programmet är väl att bankerna ska använda de nya pengarna till att köpa statsobligationer i eurozonen och därmed hålla nere statslåneräntorna i länder som Spanien och Italien. Men det finns inga såna förbehåll utan bankerna kan använda pengarna till precis vad de vill.

Programmet innebär också att ECB kan köpa obligationer på andrahandsmarknaden vilket innebär att bankerna kan dumpa skräp på ECB som de inte blir av med. Det kan vara allt från grekiska statsobligationer som köptes när räntan var några procent till obligationer utgivna av bankrutta banker i samma land.

I en första vända så tänker ECB köpa upp obligationer för att hålla Italien och Spanien flytande den närmaste månaden. Italien har ett behov på 36 miljarder euro och det är väl rimligt att anta att resten går till Spanien och andra PIIGS-länder.

söndag 7 augusti 2011

Statsskuldens utveckling

I juli var Sveriges statsskuld 1033 miljarder vilket kanske låter lite med tanke på att det är lägre än många andra länder i världen. Men statsskulden var faktiskt ännu lägre under mars 2009 när den var nära att gå under 1000 miljarder. Statsskuldens storlek har alltså knappt minskat i storlek på över 2 år trots att Sverige enligt många ekonomiska bedömare är ett föredöme för andra länder.
Sveriges statsskuld 2005-2011

Lågkonjunkturen som följde efter finanskrisen ökade statens utgifter vilket ledde till att skulden ökade till som mest 1189 miljarder under juni 2010, se grafen till höger över utvecklingen sedan januari 2005.

För tillfället är statslåneräntorna i Sverige rekordlåga tack vare goda statsfinanser, Sverige får betala ett premium på bara 20 punkter mot en av världens för tillfället starkaste ekonomier: Tyskland. Det gör att kostnaden för Sveriges statsskuld är lägre än på mycket länge trots att storleken inte minskat nämnvärt.

Nu har situationen inte alltid varit så för under 90-talet så låg de svenska statslåneräntorna på grekiska och irländska nivåer. Orsaken till att Sverige fick betala så höga statslåneräntor under 90-talet var den bankkris som resulterade i att några svenska banker fick tas över av staten.

Ungefär samma scenario som Sverige fick klara på egen hand utspelar sig just nu runt om i Europa, med den skillnaden att nu är problemen globala istället för att vara isolerade till Sverige. Den statsskuld som Sverige nu sitter på är ett resultat av 90-talskrisen då statsskulden mer än dubblerades till över 1400 miljarder från en nivå på ca 600 miljarder i början på 90-talet. Sedan början på 00-talet har Sverige lyckats amortera ner skulden med ca 400 miljarder på lite över 10 år.

Sveriges statsskuld 1975-2010
Om samma amorteringstakt upprätthålls så skulle Sverige vara utan statsskuld om lite över 20 år. Men som ni ser i grafen till höger så har inte amorteringstakten varit jämn de senaste åren utan gått i vågor i takt med konjunkturen.

Och kanske är orsaken till att takten minskat på senare år att räntan är rekordlåg i kombination med att politikerna tycker att de är duktiga med en så låg statsskuld(jämfört med övriga Europa).

Men risken är överhängande att den ekonomiska kris vi nu står inför kommer att öka statsskulden dramatiskt. Speciellt om man som under den förra krisen väljer att rädda banksektorn med statliga räddningspaket. Banksektorn i Sverige är mångdubbelt större idag än vad den var under 90-talet.

Om hela det finansiella systemet räknas in så ligger siffran på hela 550% av BNP enligt siffror från IMF. Det räcker med andra ord med att några svenska storbanker räddas från konkurs för att Sverige ska hamna på samma nivåer som PIIGS-länderna.

lördag 6 augusti 2011

Kreditbetyget sänks för USA

Jag skrev för några dagar sedan om USA;s misslyckade besparingsprogram och om att det bara var frågan om tid innan kreditbetyget sänks. Idag kom då det väntade beskedet att S&P sänker kreditbetyget från AAA till AA+ med tillägget "negative outlook". Det betyder att det är en överhängande risk att kreditbetyget sänks ännu ett steg om inte ytterligare nedskärningarna genomförs alternativt att tillväxten tar fart(osannolikt).

Räntan på tioåriga statsobligationer var för några timmar sedan på historiskt låga 2,44% då USA har setts som en säker hamn för många investerare under skuldkrisen i Europa. I skrivandes stund har räntan ökat med 10 punkter till 2,54% på bara några timmar. Allt talar väl för att räntorna kommer att fortsätta stiga den närmaste tiden vilket inte är särskilt bra för USA;s redan ansträngda ekonomi.

Redan i början på veckan så nedgraderade ett kinesiskt kreditvärderingsinstitut USA;s kreditbetyg. Då Kina historiskt sett varit USA;s största kreditgivare så är det egentligen minst lika avgörande som nedgraderingen från S&P. Kina lär inte fortsätta investera i amerikanska statspapper om de får lika hög eller högre ränta i andra länder med högsta kreditbetyg.

Det blir nu allt mer sannolikt att FED kommer att köpa mer statsobligationer i en tredje runda kvantitativa lättnader(QE3) i tron om att kunna hålla statslåneräntorna nere. I praktiken har varje vända hittills inneburit höjda räntor - tvärtom mot det uttalade målet. Men det hindrar inte FED från att använda samma argument ännu en gång då de flesta investerare har väldigt kort minne.

På kort sikt är det väl troligt att statslåneräntorna för andra länder med högsta kreditbetyg kommer att sjunka en aning då det finns mycket pengar runt om i världen som inte investerar i något annat. Och då amerikanska statspapper inte längre är AAA enligt S&P så söker sig de pengarna till andra länder som Tyskland och Sverige.

Det är också troligt att andra länder med sämre kreditbetyg än USA kommer att få se högre räntor då amerikanska statspapper säkerligen kommer att bli väldigt attraktiva med någon procents högre ränta. De flesta investerare anser säkert att det fortfarande är liten risk att USA ställer in betalningarna.

De amerikanska statspapper som redan finns ute på marknaden kommer inom kort tappa i värde vilket kan få stora konsekvenser för den redan hårt ansträngda banksektorn. Det kommer med säkerhet leda till likviditetsproblem eftersom obligationerna inte kan säljas utan förlust när nu räntorna är på väg upp.

fredag 5 augusti 2011

Forza Italien

Italien är det nya sorgebarnet i den allt mer skakiga valutaunionen, det kan därför vara läge att titta närmare på varför Italien har så usla statsfinanser. IMF har tittat på nationalräkenskaperna i en nyligen publicerad rapport, i den kan vi finna grafen till höger som visar utvecklingen för BNP per capita för några olika länder i valutaunionen.

Som ni kan se har Italien haft en mycket svag utveckling under 00-talet. Till och med Spanien som för tillfället också har ansträngda finanser ligger klart före Italien.

En förklaring till den svaga utvecklingen i Italien kan vara att Italiens så viktiga exportindustri inte har lyckats hävda sig i den internationella konkurrensen. I grafen till vänster kan vi se hur exporten har utvecklats sedan mitten på 90-talet, Italiens marknadsandel på exportmarknaderna har som ni ser nästan halverats volymmässigt på bara 15 år.

Italien har ett relativt högt skattetryck men vad hjälper det när man också har en hög andel skattesmitare enligt IMF. Se grafen till höger som illustrerar skillnaden mot laglydiga Finland och andra mer normala länder som Tyskland.

Sammantaget har den svaga ekonomiska utvecklingen under 00-talet gjort att Italien ökat statsskulden från 103% av BNP 2007 till 119% eller 1843 miljarder euro under 2010 vilket placerar Italien i toppen inom valutaunionen. När nu statslåneräntorna börjar ticka uppåt så ökar också kostnaderna för den enorma statsskulden. Men till skillnad från Irland och Grekland så finns det inget räddningspaket i världen som kan rädda Italien.

Enligt denna rapport så är lånebehovet den närmaste veckan hela 36 miljarder euro på grund av gamla skulder som förfaller. Det närmaste året ligger siffran på hela 325 miljarder euro - vi kan alltså se fram emot nya krismöten inom unionen det närmaste året om räntorna fortsätter uppåt.

Redan nu börjar ECB prata om stödköp av italienska statspapper för att hålla fasaden uppe ett litet tag till. Med tanke på att ECB redan nu sitter med skräp från de senaste haverierna i Grekland och Irland så kan man undra hur bankrutt en centralbank kan bli? Med tanke på den senaste tidens reaktion på börsen så kanske de flesta investerare börjat inse att gränsen redan är nådd.

torsdag 4 augusti 2011

Kronofogden jobbar på

Kronofogdemyndigheten har uppdaterat sin statistik över antalet beviljade skuldsaneringar för första kvartalet 2011. Antalet beviljade skuldsaneringar sjönk till 1270 från 1625 i Q4 2010 vilket låter som en positiv utveckling tills man tittar på historiska data och ser att det faktiskt är en ökning med 22% från Q1 2010. Av någon anledning så har alltid ansökningarna ökat under det sista kvartalet de sista åren.

Skuldsanering i Sverige 2011

Som ni kan se i grafen ovan så har även antalet avslag ökat kraftigt på senare tid efter att ha varit i fallande trend från 2008. Det beror på att man införde betydligt hårdare regler för att bevilja skuldsanering under 2010. Och det verkar som om de nya reglerna får allt mer fäste ute i landet för under det sista kvartalet var 43% av alla beslut avslag jämfört med 32% för ett år sedan.

Men trots strängare regler så beviljades hela 4874 familjer skuldsanering under 2010 - en inte så trevlig baksida av den glada kreditbubblan. Allt talar väl för att kommande år också kommer att bli nya rekordår med tanke på att bostadspriserna är på väg ner.

Det vore kanske läge för politikerna att se över skuldsaneringslagen, är det verkligen rimligt att tusentals familjer varje år sätts på existensminimum under 5 år? Frågan är väl om inte kostnaden för samhället blir orimligt hög och att det inte främjar någon förutom oansvariga kreditgivare som säljer skulderna vidare till inkassobolag till en bråkdel av värdet. För tillfället kanske det inte märks så mycket i svensk ekonomi men vad händer om några år om antalet beviljade skuldsaneringar stiger till tiotusentals?

onsdag 3 augusti 2011

Reallönerna fortsätter att falla

Idag kom Medlingsinstitutet med ny data för löneutvecklingen i Sverige. I maj månad så ökade lönerna i genomsnitt med 1,6% över ett år. Men då inflationen för maj låg på 3,3% så innebär det i praktiken en sänkning av reallönen för de allra flest svenskar, se nedan för en uppdaterad graf över reallöneutvecklingen i Sverige.

Reallöneutveckling i Sverige
Som ni kan se förvärras läget just nu för varje månad som går - svenskar i gemen får allt mindre kvar i plånboken då inflationen äter upp lönehöjningarna. Trenden med svagare utveckling startade i samband med finanskrisen när löneutvecklingen tappade fart och och inflationen ökade.

Det är förståeligt att företagen var försiktiga med lönehöjningar i kristider men då det rapporterats om det svenska undret under det senaste året kan man ju undra varför det ser ut som om lönehöjningarna fortsätter att minska?

Och man kan ju undra varför Riksbanken är oroad över inflationen(som till stor del är deras egen förtjänst) när det är alldeles uppenbart att den inflation vi nu ser långt ifrån kompenseras fullt ut i löntagarnas plånböcker. Det mesta talar istället för att inflationen slår på hushållens konsumtion och lägger en våt filt på svensk tillväxt.

Löneutveckling för olika sektorer i maj 2011
I statistiken från Medlingsinstitutet kan vi se att det är stor skillnad mellan olika sektorer i Sverige, se grafen till höger för hur läget såg ut under maj månad. Inte oväntat så har den sektor som jobbar närmast kapitalet, finans och försäkring, också den absolut bästa löneutvecklingen - det är också den enda sektorn som inte fick sänkt lön under maj månad.

Det är inte oväntat att vi ser transportsektorn i botten med tanke på att de redan nu brottas med allt högre energipriser. Handeln uppvisar också en mycket svag utveckling - kanske för att övriga svenskar varje månad får allt mindre att spendera vilket slår på handelns lönsamhet.

tisdag 2 augusti 2011

Fler personbilar i Sverige

Igår kom SCB med ny data över antalet nyregistreringar för juli, för personbilar så sjönk takten med 2%. SCB skriver i sitt pressmeddelande att fallet kan bero på kalendereffekter men samtidigt är det tydligt att antalet nyregistreringarna inte längre ökar.

Om vi istället tittar på antalet bilar i trafik så kan vi se att Sverige aldrig har haft fler personbilar: för tillfället finns ca 4,5 miljoner bilar i trafik. Det betyder att om hela Sveriges befolkning skulle sätta sig i bilar så skulle baksätena knappt behöva användas.

Det kan vara intressant att titta på hur antalet bilar per capita har utvecklats över tid i Sverige, se nedan för en graf över utvecklingen sedan 1975.

Bilar per capita i Sverige
Som ni kan se så dippade antalet bilar per capita under finanskrisen men vid den senaste datapunkten kan vi se att antalet bilar per capita aldrig varit högre. Men vi kan även se att antalet bilar i trafik varierar mer nu under året än vad som var vanligt tidigare. Det kan antingen bero på att folk är mer ekonomiska och ställer av bilen under vinterhalvåret eller så har fler bilar som inte är lämpliga för vintertrafik.

I grafen kan vi se att antalet bilar per capita sjönk under ganska lång tid under krisen på 90-talet,  den dipp vi ser under finanskrisen är ganska liten i jämförelse. Det är tydligt att finanskrisen knappt märktes av i många svenska hushåll.

Med tanke på att mycket talar för att Sverige står inför betydligt svårare tider så kan man ju undra vad som händer med antalet bilar per capita i framtiden? Jag tror det är sannolikt att vi får se en historisk topp i grafen de närmaste månaderna - inte minst på grund av att ett allt högre oljepris.

måndag 1 augusti 2011

PMI indikerar fortsatt nedgång

Precis som konjunkturbarometern som presenterades häromdagen så visar månadens PMI från Swedbank/Silf på fortsatt nedgång, se nedan för en uppdaterad graf över utvecklingen.

PMI Sverige för juli 2011
Totalindex hamnade denna månad på 50,1 vilket betyder att ekonomin ännu inte tappar men den växer å andra sidan inte heller. Värt att notera är att den så viktiga orderingången var starkt bidragande till denna månads svaga totalsiffra. Orderingången hamnade denna månad på 45,4 - ett rejält tapp mot förra månadens siffra på 52,3.

I denna månads rapport lyfter man fram att det är positivt att rå- insatsvarupriserna är på väg ner från höga nivåer. Det underlättar säkert för många företag när marginalerna ökar men samtidigt är väl risken överhängande att försäljningen blir lägre med en orderingång i fritt fall.

Och kanske är förklaringen till att vi nu ser lägre rå- insatsvarupriser att den internationella efterfrågan är lägre och att det egentligen är en förvarning om en lägre takt i konjunkturen. Som ni kan se så föll också rå- insatsvarupriserna kraftigt under lågkonjunkturen som följde efter finanskrisen.