onsdag 28 september 2011

Maten blir dyrare

SCB har hunnit med två nya mätpunkter sedan jag sist kollade på importpriserna för mat, har prisinflationen på importerad mat möjligtvis stannat av under sommaren som en effekt av den försvagade konjunkturen?

Nej, under sommaren har importpriserna istället vänt till en närmast parabolisk ökningstakt, och ligger för tillfället på en högre nivå än under den senaste toppnivån innan finanskrisen. Inflationen över ett år för importpriser på mat ligger nu på höga 7,4%, vilket kan jämföras med den nuvarande matinflationen enligt KPI som är strax under 2%.

Då Sverige inte är självförsörjande på mat kommer högre importpriser på mat få ett betydligt högre genomslag på KPI än vad det hade gjort om importen varit lägre. Nu är det svårt att förutse hur stor prisinflation vi har att vänta ute i detaljhandeln, kanske minskar en pressad detaljhandel sina marginaler, men mycket talar ändå för att matinflationen i KPI kommer fortsätta att öka den närmaste tiden.

tisdag 27 september 2011

En halv miljard till

I dag kan vi läsa om hur svenska storbanker har inofficiella tävlingar om hur länge man skulle klara sig om det blir lika svårt att låna pengar som under finanskrisen. Men att ha stora likvida tillgångar kostar, det är alltså sannolikt de svenska bankkunderna som får betala för bankernas riskmedvetenhet.

Frågan är väl också hur intressant det är att bara titta på likvidetet, kanske det är framtida kreditförluster som är det största hotet: då måste bankerna ändå gå ut på marknaden för att få nytt kapital, vilket kan visa sig vara nog så svårt vid en ny finanskris. De bolån som svenska banker samlat på sig har riskvikter som är bland de lägsta i världen tack vare att det historiskt varit i stort sett riskfritt att låna pengar till bostäder i Sverige.

Men när vi nu står inför fallande bostadspriser efter tvåsiffrig ökningstakt under två decennier är inte frågan ifall det blir kreditförluster för bankerna, utan hur stora de kommer att bli? Men bankerna ser säkert inte problemet trots att bostadsmarknaden visar uppenbara svaghetstecken.

Utlåningstakt över 3 månader till svenska hushåll i augusti 2011
Det blir tydligt om vi tittar på dagens finansmarknadsstatistik, för där kan se att kredittillväxten fortsätter i augusti, även om ökningstakten är betydligt lägre nu. Den totala utlåningen ökade t.ex. med endast en halv miljard över en månad vilket antagligen får ses som något av ett rekord.

Anledningen till att den totala utlåningen inte ökar mer är för att blancolånen faktiskt minskade med hela 800 miljoner i augusti. Annars är det utlåningen till bostadsrätter som står för den största ökningen i augusti: upp 2,2 miljarder över en månad.

Svenska bankers fordringar till EU-länder
En annan intressant trend att följa i finansmarknadsstatistiken är de svenska bankernas utländska fordringar. Tyvärr redovisas den statistiken bara 4 gånger per år, men det kan ändå vara intressant att titta på hur stor exponeringen är mot skuldtyngda EU-länder.

I tabellen till höger kan vi se att svenska bankers exponering har minskat för de allra flesta länder, med ett undantag: Danmark. Av någon anledning har fordringarna till Danmark ökat med 40% till 1217 miljarder sedan 2009. Vad fordringarna består av förtäljer inte statistiken, men med tanke på att många danska banker har haft enorma problem på sista tiden, är väl frågan om det är strategiskt riktigt av de svenska bankerna att samla på sig danska fordringar.

måndag 26 september 2011

Koppar och oljepris

Det är intressant att priset på koppar för tillfället är i fritt fall precis som många andra metaller. Koppar har många användningsområden och är därför en konjunkturindikator god som någon. När efterfrågan från industrin minskar kan också priset falla mycket snabbt. Det var det vi såg under den förra lågkonjunkturen 2008, men är den senaste tidens prisfall också ett tecken på en konjunkturförsvagning?

Koppar och oljepris mellan 2008-2011
I grafen ovan kan vi se att under 2008 föll oljepriset i stort sett samtidigt som priset på koppar, men fallet för oljepriset var betydligt brantare. Vi kan även se att återhämtningen började vid ungefär samma tidpunkt i början på 2009.

Sedan början på 2011, med det senaste prisfallet inräknat, har priset på koppar fallit med ca 25%, medan oljepriset ännu är mer eller mindre stabilt. Oljan har förvisso tappat något till ca 105$ fatet under den sista tiden, men det kan till stor del förklaras med en allt starkare dollar.

Det mesta talar faktiskt för att vi inte kommer att se ett lika stort prisfall för olja som vid den förra lågkonjunkturen. Den totala produktionen av olja i världen 2011 är lika stor som den var 2008: ca 85 miljoner fat om dagen. Och då efterfrågan sedan dess har ökat enormt i länder som Kina och Indien, kommer inte oljepriset påverkas lika mycket nu som under 2008.

Ett tillfälligt lägre oljepris var säkert en viktig katalysator för återhämtningen som följde efter lågkonjunkturen 2008. Om vi står inför en ny lågkonjunktur nu ställs alltså världen inför något helt nytt: återhämtning från en lågkonjunktur med ett historiskt högt oljepris.

söndag 25 september 2011

Långa bostadsräntor på väg upp

Under den pågående krisen har svenska statsobligationer blivit en säker hamn för många investerare. Räntan på svenska statsobligationer har under perioder varit lägre än motsvarande tyska statsobligationer. Vi har även sett att de långa räntorna för bostadsobligationer gått ner så pass mycket att det hos vissa banker har blivit dyrare att låna med rörlig ränta.

Men det borde väl ändå vara en viss skillnad mellan att investera i en relativt säker statsobligation, och att investera i en säkerställd obligation knuten till bostäder med osäkra marknadsvärden? Mycket kan hända på fem år, den emitterande banken kan gå i konkurs samtidigt som bostadspriserna fortsätter ner.

Om bolånetagarna då slutar betala på lånen kan förvisso investerarna sälja den underliggande säkerheten(bostaden) och står inte helt lottlösa. Men det är sannolikt ändå förknippat med kostnader - speciellt om värdet på bostäderna är lägre. Jämfört med en statsobligation, för ett land som Sverige med relativt låg statsskuld, ter sig alltså en bostadsobligation som en betydligt mer riskabel investering.

Spread mellan 5-åriga bostads- och statsobligationer
I grafen ovan kan vi se skillnaden i ränta(spreaden) mellan svenska 5-åriga bostads- och statsobligationer sedan början på 2008. Vi kan se att spreaden var så hög som 2% under finanskrisen 2008 när många investerare var osäkra på bostadsobligationer efter bostadsbubblan i USA.

Men redan i mitten av 2009 var förtroendet tillbaka, sedan dess har dock nivåerna varit stadigt stigande även om ökningen varit måttlig. I grafen kan vi se att det har hänt något på sista tiden för nu är spreaden återigen på samma nivåer som under finanskrisen.

Om det är ett tecken på ett förlorat förtroende för svenska banker, eller att internationella investerare har fått upp ögonen för den svenska bostadsbubblan, återstår att se. Men mycket talar för att de långa bostadsräntorna kommer att vara betydligt högre om något år - speciellt om också den svenska statslåneräntan vänder uppåt.

torsdag 22 september 2011

Ben håller igång dansen

Inte oväntat kom då beskedet igår att FED börjar med "operation twist" för att hålla nere de långa räntorna. Börserna reagerade negativt på beskedet då det redan var mer eller mindre inprisat - och många hade säkert hoppats på en tredje större runda av kvantitativa lättnader.

Nu tänker FED istället byta ut 400 miljarder dollar av det befintliga innehavet till obligationer med längre löptid. Det kommer i första hand hjälpa staten då det motsvarar det ungefärliga lånebehovet det närmaste året. Och då de långa räntorna redan gått ned, dels i förväntan på beskedet, men också på grund av oroligheter i Europa, kommer det också garantera att upplåningskostnaderna blir rekordlåga för den enorma statsskulden.

Det nya programmet lyfter inte aktie- och råvarumarknader eftersom inga nya pengar planerar att tryckas den närmaste tiden, även om inte FED har stängt dörren för ett utökat program längre fram. Men på sikt kan naturligtvis pengar tvingas ut på aktiemarknaden om de långa räntorna förblir lägre än inflationen.

FED vill få fart på utlåningen genom att hålla uppe inflationen och räntorna låga, för vem vill inte låna pengar gratis med en negativ realränta? Men om den underliggande säkerheten fortfarande faller i värde, vilket är fallet på USA;s bostadsmarknad, hjälper inte ens en negativ ränta för att få fart på utlåningen.

Hoppet för både USA och Europa verkar för tillfället vara att Kina och andra utvecklingsländer ska driva efterfrågan. Men problemet är bara att det ännu är långt kvar innan t.ex. Kina kan ta över USA;s roll som den stora konsumenten i världsekonomin.

När nu USA;s problem förvärras kommer också hjulen att rulla långsammare i Kina - förr eller senare. Och kanske börjar vi redan nu se de första tecknen på att ekonomin vänder ner också där: inköpschefsindex för tillverkningsindustrin har nu gått ner tre månader i rad, och ligger för tillfället under 50.

onsdag 21 september 2011

Mer inflation åt britterna

Det sägs att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Därför kan man undra om direktionen i Storbritanniens centralbank fått sig en släng av galenskap för idag kan vi läsa om att de planerar fortsätta med kvantitativa lättnader i oktober.

Då styrräntan redan är nära noll anser BOE att nya stödköp av obligationer behövs för att få fart på tillväxten. Det blir ingen utökning av programmet, som för tillfället är på 200 miljarder pund, utan planen är att fortsätta att köpa nya obligationer när befintliga innehav löper ut.

Det brittiska pundet är en ganska liten valuta jämfört med både euron och dollarn, vilket betyder att de nytryckta pengarna får en direkt negativ påverkan på växelkursen. Hur stor påverkan har varit är svårt att säga, men det var t.ex. åtskilliga år sedan den svenska kronan hade en lika fördelaktig växelkurs mot pundet.

Inflation i Storbritannien

Det försvagade pundet har även haft en stor påverkan på inflationen som i augusti ökade till höga 4,5%. Den har varit stigande ända sedan starten av den förra lågkonjunkturen och de kvantitativa lättnaderna startade. Man kan alltså säga att det är befolkningen som får betala priset för centralbankens penningpolitik.

I grafen ovan finns även matinflationen med som är betydligt högre på hela 6,2%, det är antagligen ett bättre mått på hur inflationen känns för den vanliga medborgaren. Och då även Storbritannien har genomfört besparingsprogram för att sanera statsfinanserna, råder det ingen tvivel om att inflationen känns för de allra flesta.

Men som tur är, är det i varje fall billigt att låna pengar.

tisdag 20 september 2011

En enig direktion

Idag släppte Riksbanken protokollet från direktionens sammanträde den 6 september, då beslutet att lämna reporäntan oförändrad togs. Till skillnad från de tre senaste mötena var direktionen helt enig om att inte höja räntan. Av protokollet att döma är grunden till beslutet den försämrade konjunktur som kommit smygande under sommaren.

Det är inte oväntat den mycket svaga utvecklingen i USA och den ständigt återkommande skuldkrisen i Europa som främst oroar Riksbanken. Och orsaken till problemen på båda sidorna av Atlanten är de stora skuldberg som byggts upp med åren när räntorna varit rekordlåga. Följande problem ser ordförande Stefan Ingves med fortsatt låga styrräntor världen över:
"Ett annat problem är de risker som är relaterade till alltför låga styrräntor under en alltför lång tid. Risken är att alltför låga räntor bidrar till att saneringen av balansräkningarna fördröjs, både för stater och privata aktörer. "
Låga räntor gör att både stater och privata aktörer samlar på sig allt större skulder över tid, och när räntorna går upp ökar incitamenten att amortera för att minska räntekostnaderna. Om räntorna aldrig höjs, eller förblir låga, är risken stor att skulderna aldrig minskar. Men då räntorna, ofrivlligt, höjs för mycket, samtidigt som skulderna blivit för stora, finns ingen annan utväg än konkurs.

Det är egentligen det som inträffat i många länder i Europa: marknaden har höjt räntorna till ohanterliga nivåer för länder med alltför stora skulder. Men Ingves är inte helt övertygad för han menar att en låg ränta ändå håller uppe efterfrågan i ekonomin, och att det inte är en "lätt avvägning" att göra.

Frågan är väl dock om en låg ränta verkligen håller uppe efterfrågan i ett land som USA, där både staten och hushållen samlat på sig för stora skulder. Landet är så mättat på skulder att inte ens en nollränta kan få fart på utlåningen igen. Om nu FED förväntar sig högre efterfrågan av skulder efter år med nollränta, borde de vid det här laget uppmärksammat att resultatet har varit det omvända: deflation.

Nu har väl Sverige sannolikt ännu inte nått samma mättnadsgrad på skulder som USA, men vi är inte långt efter - i varje fall inte de svenska hushållen. Svenska staten kan antagligen ännu låna lite mer, men företagen ser säkert ingen anledning att låna mer pengar för investeringar inför en stundande konjunkturnedgång.

måndag 19 september 2011

Småhusproducenter klagar

Småhusproducenter har idag klagat på Riksbankens räntehöjningar, eller för att vara mer korrekt: kommande räntehöjningar. Det är inte så konstigt att man är oroad, för när orderingången gått ner med 30% är det inte längre bara en fråga om lönsamhet, utan också om överlevnad.

Men faktum är att reporäntan är historiskt låg och Riksbankens uppgift är att upprätthålla ett fast penningvärde. Om den underliggande inflationen ökar kommer också räntan att öka, hög inflation och låg ränta är på sikt mycket farligare än tillfälliga problem för en bransch som baserat sin verksamhet på exponentiell kredittillväxt till allt lägre räntor.

Kanske är problemet att småhusproducenterna ätit en och annan gratis lunch för mycket under den glada kreditbubblan. Bara det funnits en bit åkermark att bygga på, har husen, mer eller mindre, sålt sig själva till allt högre vinster. När nu kreditkranen är strypt får vi antagligen mer konkurrens om de köpare som finns kvar - och på sikt lägre priser.

Att det är lägre aktivitet i byggbranschen börjar nu också märkas i officiell statistik: EuroStat släppte idag sitt byggindex där Sverige hamnar långt under snittet för EU. I Sverige föll byggindexet med 10,2% i juli jämfört med samma månad förra året, genomsnittet för EU låg på +0,2%.

Om det är starten av en ny trend återstår att se, men det är väl rimligt att anta att en lägre kredittillväxt också leder till en lägre aktivitet i byggbranschen.

söndag 18 september 2011

Fler sysselsatta?

I veckan kom SCB med ny data för sysselsättningen i Sverige, under augusti var ca 4,7 miljoner sysselsatta vilket är en ökningen med 111 tusen personer över ett år. Men hur har utvecklingen sett ut sedan lågkonjunkturen 2008, har Sverige lyckats återhämta sig från krisen?

Sysselsatta i Sverige(totalt och andel av befolkningen)
Som ni kan se finns en stor säsongsmässig variation i antalet sysselsatta, men vi kan se att under sommaren var faktiskt antalet sysselsatta, totalt sett, högre jämfört med den senaste toppen sommaren 2008.

Men vi får inte glömma att Sveriges befolkning har ökat med ca 250 tusen personer under perioden, vilket gör att som andel av befolkningen var antalet sysselsatta ändå högre under 2008. Det återstår att se om Sverige kan nå upp till samma nivåer igen det närmaste året - trenden är i varje fall, för tillfället, stigande.

torsdag 15 september 2011

Grekland insolvent även nästa år

Det börjar bli en aning ointressant att läsa om krisen i Grekland varje gång man öppnar tidningen. Vi är nu inne på det andra året efter att det första räddningspaketet sattes samman i maj 2010. Men problemet kvarstår: Grekland är fortfarande insolvent; skulderna är för stora och de växer fortfarande för varje dag som går.

Den senaste lösningen som diskuteras handlar om att införa så kallade "eurobonds" för att få ner räntorna för länder som Grekland. Men det skulle betyda att bl.a. Tyskland, som idag har rekordlåga statslåneräntor, får betala notan. Tyskarna frågar sig naturligtvis varför de ska straffas för andras vidlyftiga leverne?

Svaret är enkelt: euron har varit avgörande för Tysklands enorma exportframgångar det senaste decenniet. Ingen tror väl på allvar att den tyska exportindustrin hade varit lika framgångsrik med en urstark D-mark. Då hade antagligen Tyskland blivit tvungen att, likt Schweiz och Kina, börja manipulera växelkursen genom att köpa utländsk valuta.

Schweiz är en nybörjare om man jämför med Kina som ägnat sig åt manipulering av växelkurser under lång tid. Det är en vanlig uppfattning att Kina köper utländska statsobligationer för att de har högar med pengar över från sitt stora handelsöverskott. Men det egentliga skälet till Kinas stora köp är det stora inflödet av utländskt kapital, så kallade utländska direktinvesteringar.

Idag finns alla stora internationella företag representerade i Kina i någon form, och expansionen fortsätter i oförminskad takt. För inte så länge sedan gick t.ex. Kina om USA som världens största bilmarknad. Det är bara ett exempel på en bransch där i stort sett alla internationella bilföretag har investerat enorma summor i Kina de senaste åren för att möta den höga efterfrågan.

Om inte den kinesiska centralbanken samtidigt hade köpt utländsk valuta och investerat i utländska statsobligationer, hade de stora utländska direktinvesteringarna lett till en alltför stark yuan, vilket hade kunnat riskera den kinesiska exporten.

Tyskland har inte haft samma problem som Kina: inflödet av utländskt kapital till eurozonen har inte varit lika högt och det stora tyska handelsöverskottet har inte heller påverkat eurons värde - mycket tack vare att de problemtyngda ekonomierna i sydeuropa har sänkt euron i motsvarande grad.

Tyskland har alltså med tiden samlat på sig mycket kapital tack vare den svaga euron, och beloppen har varit högre än det inhemska behovet av investeringar och konsumtion.

Var har då pengarna gått? Ja, då ingen vill ha pengar på kontot utan ränta har kapital flödat till länder som Grekland med ett stort lånebehov. Till Greklands försvar kan man alltså säga att de stora skulderna är en logisk konsekvens av den artificiellt låga växelkursen i Tyskland. Utan Tysklands stora överskott hade inte heller Grekland kunnat låna pengar till låga räntor lika lätt.

Men det finns ingen gratis lunch i den globala ekonomin: de goda åren kommer med en prislapp i form av inställda betalningar i Grekland - förr eller senare. Tyskland må klaga officiellt, men i de slutna rummen är jag säker på att även de förstår, att om Tyskland ska dra fördel av en fortsatt låg växelkurs, är de tvungna att fortsätta stödja Grekland.

Det handlar egentligen om ifall Tyskland vill betala priset nu för sin låga växelkurs, genom en grekisk statsbankrutt med efterföljande bankrutta tyska banker, eller om några år framåt i tiden ifall lösningen heter eurobonds alternativt nya stödlån. Med tanke på hur politikerna agerat hitills under krisen talar väl det mesta för nya lån: vi kan alltså se fram emot att läsa om krisen i Grekland även nästa år.

onsdag 14 september 2011

Fler osålda villor och fallande priser

Idag kom mäklarstatistik med ny data för augusti månad, de skriver bland annat att prisutvecklingen är "svårtolkad". Antagligen beroende på att de kan se en uppgång med 6% över en månad för bostadsrätter. Men det är inte särskilt intressant med tanke på att trenden fortfarande är fallande för det 3-månaders glidande medelvärdet.


Prisutveckling för bostadsrätter i Sverige(källa Svensk Mäklarstatistik AB)
Fallet sedan våren är ännu inte så stort, men det var inte heller i Danmark till en början - men efter 3 år hade priserna fallit med 30% där. Nu återstår det att se om vi får se en liknande utveckling i Sverige, men mycket talar för att nedgången blir en mycket utdragen process även här.

Mäklarstatistik kom idag även med en inte lika uppmärksammad rapport om deras analys av bolånetaket. De menar att det inte har haft en särskilt stor effekt på bostadsmarknaden. I varje fall inte alls så stor som vissa varnade för vid införandet för snart ett år sedan.

Det konstiga är dock att Mäklarstatistiks eget sifferunderlag visar en helt annan bild. I slutet av denna presentation finns en graf där man jämför prisutvecklingen för villor i kommuner med olika prislägen. Där kan vi se att i den billigaste kommunen har priserna ökat med 13% sedan oktober 2010, medan de fallit med 8,2% och 12,7% i de två kommunerna med ett betydligt högre medelpris(mer än det dubbla).

De priser vi nu får presenterade är dock inte så intressanta med tanke på att utbudet av objekt till salu är rekordhögt. För tillfället finns över 20 000 villor till salu i Sverige vilket är nästan det dubbla mot nivåerna 2009. Om nu svenskar inte längre har råd att betala kontantinsatsen till de uppblåsta priserna, är det bara lägre priser som kan få ner antalet osålda villor.
Villor till salu i Sverige och ökningstakt 12-månader

I grafen ovan kan vi se ökningstakten över ett år för antalet villor till salu på Hemnet. För tillfället är ökningstakten höga 30% men som ni kan se har ökningstakten varit stigande ända sedan början på 2010. Till skillnad mot vad många mäklare hoppas på talar alltså det mesta för att vi precis har börjat den långa resan nedåt.

tisdag 13 september 2011

Inflationen stabil ett tag till

Idag meddelade SCB att inflationstakten(KPI) ökade till 3,4% i augusti, upp med blygsamma 0,1% på en månad alltså. Och den så kallade underliggande inflationen, KPIF,  var oförändrad på 1,6% i augusti. Det är också den räntan som för tillfället verkar vara viktigast för Riksbanken(prisinflation på bostäder är inget problem).

Med en så låg underliggande inflation borde väl allt vara grönt för en fortsatt låg ränta, eller? I förra månadens rapport från SCB tittade jag närmare på hur inflationen för mat har utvecklats på senare tid. Där kunde vi se att inflationen på mejeriprodukter, som ofta inte importeras i lika hög utsträckning som kött och fisk, hade en hög inflation.

Inflation på mat i Sverige kontra TCW-index
I grafen ovan kan vi se att inflationen för mat var oförändrad i augusti trots att mejeriprodukter fortsätter upp. Anledningen är att uppgången tas ut av lika stora nedgångar i inflationen för kött och fisk(som inte visas). I grafen finns även det så kallade TCW-indexet som är ett sätt att mäta kronans värde gentemot en korg av andra valutor.

Vi kan se att jämfört med för ett år sedan är kronan fortfarande starkare gentemot de flesta andra valutor trots att den försvagats en del på senare tid. Det förklarar också varför inflationen på kött och fisk fortfarande är låg eller till och med fallande.

Det kommer dröja några månader innan kronan är svagare eller lika svag jämfört med ett år tillbaka i tiden. Tills dess kan vi också njuta av den låga underliggande inflationen. Men njutningen kan bli kort om kronan tappar lika mycket som den gjorde under den förra finanskrisen.

måndag 12 september 2011

Momspengar i sjön

Regeringen förbereder sig inför en stundande sämre konjunktur genom att kasta 5,4 miljarder i sjön - eller rättare sagt: i restaurangägarnas fickor. För det låter bara för bra för att vara sant att sänkt moms på något sätt skulle kunna påverka ungdomsarbetslösheten.

Förhoppningen är väl att sänkt restaurangmoms ska leda till lägre priser vilket leder till att fler går ut och äter. Men lika lite som att ett höjt bensinpris på 10% leder till färre bilresor, kommer inte heller ett sänkt pris på krogen med 10% leda till fler krogbesök.

Och varför skulle restaurangerna ens sänka priset om de inte behöver? Kanske för att konkurrensen tvingar dem till det? Ja, i de bästa av världar; men restauranger konkurrerar inte bara om priset utan också om kvalitén.  Möjligtvis att sänkningen på sikt kan ge förändringar hos de billigaste restaurangerna som konkurrerar om lägst pris.

Vårt grannland Finland har faktiskt nyligen provat att sänka sin restaurangmoms, och mycket riktigt visade det sig att de flesta restauranger inte sänkte priserna alls. Nu har finnarna ännu inte utvärderat sitt försök för att se hur många jobb som skapats - men inte mycket talar för att det blev någon succé.

Finland har dock nyligen också provat ungefär samma sak genom att sänka momsen för frisörtjänster. Tanken där måste väl ha varit att få finnar som sällan eller aldrig(hockeyfrillor?) gick och klippte sig skulle börja gå oftare till frisören när priset sänktes.

Men det inser nog de flesta att de som idag inte har råd att gå till frisören, eller av andra skäl inte vill, inte heller kommer att gå dit med några procents lägre pris. Finland har utvärderat den sänkta frisörmomsen och skillnaderna var, inte oväntat, knappt mätbara.

Frågan är väl hur den svenska regeringen ska kunna utvärdera sitt försök när det nu införs inför en stundande lågkonjunktur. Det mesta talar väl för att om folk blir utan arbete som ett resultat av en kommande lågkonjunktur, kommer många restauranger dra ner på verksamheten trots sänkt moms.

Men det handlar väl antagligen mer om att regeringen kan säga att de gjort något åt ungdomsarbetslösheten inför ett stundande val. Om det har någon effekt eller inte har antagligen mindre betydelse. Men en sak kan vi vara säkra på: statens lånebehov kommer att öka med 5,4 miljarder vid en ny lågkonjunktur.

söndag 11 september 2011

Hög prisinflation på drivmedel

Till veckan kommer SCB med nya siffror för inflationen(KPI) i Sverige, då får vi se om den, enligt Riksbanken, låga inflationen håller i sig. En varugrupp som nog de flesta märker av att det är hög prisinflation på är drivmedel. Men hur hög är den egentligen och hur länge har den pågått?

Prisinflation för diesel och brentolja

Ovanstående graf är baserad på statistik från SPI fram till juli månad, för jämförelse finns även priset på olja(Brent) prissatt i dollar med i grafen. I juli låg prisinflationen på diesel på mycket höga 14%, och som ni kan se har nivån legat kring 10% ända sedan början på 2010.

Diesel är annars på väg att bli Sveriges mest populära drivmedel - det är nu mer populärt än bensin bland svenska privatbilister. Enligt BilSweden var hela 61% av alla nyregistrerade bilar dieslar under augusti, att jämföras med 49% samma månad förra året.

Då Sverige har höga skatter på drivmedel får inte den höga prisinflationen på olja fullt genomslag på dieselpriset. Och tur är väl det - prisinflationen på olja ligger för tillfället över 50% mätt i dollar. Men med tanke på att oljepriset verkar ha nått en platå i intervallet 110-120$ fatet så talar det mesta för att inflationen blir lägre det närmaste året.

Oljepriset påverkar dieselpriset med några månaders varsel, men hur länge kan inflationen på drivmedel ligga över 10% utan att det får genomslag på många andra priser i samhället? Nu har det snart gått två år utan att det fått så stor effekt, men om det får genomslag, är risken hög att KPI ökar betydligt snabbare än vad Riksbanken tänkt sig.

torsdag 8 september 2011

Dubbeldipp i exporten

Svenska exportrådet går idag ut och sänker prognosen för svensk export efter att världsekonomin plötsligt bromsat in. Det mesta talar alltså för att de börsfall vi nu ser inte bara handlar om nerver eller tillfälliga problem utan en verklig konjunkturnedgång. Men hur mycket har egentligen exporten gått ner på senare tid?

Export från Sverige 2001-2011
Ovanstående graf, som är baserad på data från SCB fram till juli 2011, är det 12-månaders glidande medelvärdet av summan av all export från Sverige mellan 2001 och 2011. Det råder ingen tvivel om att det har uppstått ett rejält hack i kurvan under 2011, och konstigt nog verkar det vända ner på nästan exakt samma nivå som när konjunkturen vände ner senast.

Nu är det för tidigt att säga om fallet vi sett de senaste månaderna har så stor betydelse - under den förra spektakulära uppgången mellan 2003 och 2008 förekom också både ett och annat hack i kurvan. Men det kan ändå vara intressant att titta på vilka länder som för tillfället uppvisar svaghetstecken för att kunna se ett mönster.

Export till Sveriges största exportmarknader samt Kina
I grafen ovan kan vi se det 12-månaders glidande medelvärdet för summan av all export till Sveriges största exportmarknader: Tyskland, Norge, Danmark och Finland. I grafen finns även Kina med som har växt mycket på senare år, även om exporten till Kina ännu inte ens är drygt hälften av exporten till fyran Finland.

I de länder vi kan se i grafen är det egentligen bara Norge och Danmark som uppvisar en svag utveckling på senare tid. Och vad har de länderna gemensamt? Jo, de har båda nått nationell Peak Oil. Norge nådde sin topp kring sekelskiftet medan Danmark nådde sin topp så sent som 2005.

Nu kan det förvisso vara ett sammanträffande - men faktum är att mindre oljeproduktion leder till mindre inkomster även om oljepriset har ökat en del genom åren. Oljan blir nämligen bara dyrare och dyrare att producera när de stora oljefälten sinar och man måste lägga allt större investeringar på att leta mindre oljefält allt längre ut till havs.

Kanske är det så att den verkliga orsaken till den topp av exporten vi nu ser i Sverige är en effekt av Peak Oil? Även de länder som inte producerar egen olja drabbas av ett allt högre oljepris vilket gör att de pengar som tidigare gick till svenska exportvaror, nu måste gå till allt dyrare olja, och andra varor som stiger i pris med ett allt högre oljepris(mat t.ex.).

onsdag 7 september 2011

ZIRP - snart i ett land nära dig

Riksbanken har bestämt sig för att Sverige, likt de flesta moderna ekonomier, inte längre ska ha en positiv realränta trots en historiskt hög tillväxt. Inflationen som för tillfället ligger på 3,3% är långt över Riksbankens mål på 2% men det som var skäl till höjningen 2008, är nu inte längre en tillräckligt hög inflation för att höja räntan. Från Riksbankens pressmeddelande:
 "Inflationstrycket i svensk ekonomi är lågt. KPI-inflationen är visserligen fortfarande relativt hög till följd av stigande bostadsräntor, men den underliggande inflationen är låg."
Då KPI inte inkluderar höjda priser på bostäder är det också bara genom stigande bostadsräntor som den extremt höga prisinflationen på bostäder visas i KPI. Och när bostadspriserna på vissa håll i Sverige mer än dubbelerats jämfört med för bara 10 år sedan, krävs det små höjningar av räntan för att det ska få stort genomslag på KPI.
I den penningpolitiska rapporten i juli bedömde Riksbanken att tillväxten i den svenska ekonomin skulle avta under året. De sämre utsikterna i omvärlden bidrar nu till att göra inbromsningen något kraftigare. Såväl hushåll som företag agerar mer försiktigt och utvecklingen på arbetsmarknaden bromsar in.
Det verkar alltså som om det egentliga skälet till att inte räntan höjs är den finansiella oro och begynnande tecken på försvagning av konjunkturen vi nu börjar se - inte att inflationen är hög eller låg. Om vi går in i en ny lågkonjunktur, vilket det mesta talar för, kan kanske till och med räntan komma att sänkas igen.
Reporäntans utveckling 1994-2011

Sverige börjar alltså närma sig den inte särskilt hedervärda klubben av ZIRP-länder med medlemmar som USA och Japan.

Till skillnad från lågkonjunkturen 2008 finns nu bara 2% kvar att stimulera ekonomin med. Det är historiskt lågt inför en ny lågkonjunktur som grafen till höger visar, trots att varken inflationen eller tillväxten var så mycket högre under 90-talet.

Även om man räknar med den så kallade "underliggande inflationen" är det nästan gratis att låna pengar för bankerna. Det talar sitt tydliga språk: trots en enorm privat skuldtillväxt de senaste 20 åren tycker inte Riksbanken att det är tillräckligt - de vill ha en än större kredittillväxt.

Fast de fortsatt låga räntorna är utom räckhåll för företagen som ofta måste låna utan säkerhet, och då är det inte ens säkert att bankerna är villiga att låna ut - speciellet inte i en begynnande lågkonjunktur. Det har till och med gått så långt att det ofta är billigare för företagen att själva låna från privata investerare via företagsobligationer än att gå till banken.

Sannolikt kommer inte heller den privata kredittillväxten att ta fart igen då det mesta talar för att bostadsbubblan, som har eldats på av Riksbanken de senaste 10 åren, tappat fart och numera riskerar brisera vid sämsta möjliga tidpunkt.

Riksbanken skriver i sitt pressmeddelande att problemen vi nu ser sannolikt är lösta redan nästa år då ekonomin tar fart igen. I själva verket förvärras skuldkrisen dag för dag samtidigt som Peak Oil börjar visa sitt fula tryne. Det mesta talar alltså istället för att vi inte under överskådlig tid kommer se den ekonomiska tillväxt vi för tillfället ser i Sverige.

På kort sikt är också risken för hög prisinflation överhängande när de flesta naturresurser sinar samtidigt som världens befolkning växer exponentiellt och centralbanker världen över trycker pengar i utbyte mot obligationer i alla dess former. Det blir intressant att se hur Riksbanken tänker hantera riksbankslagen "att upprätthålla ett fast penningvärde" om inflationen fortsätter upp samtidigt som tillväxten är låg eller negativ.
En förutsättning för inflationsprognosen är dock att lönebildningen, på samma sätt som de senaste 15 åren, resulterar i löneökningar som är förenliga med inflationsmålet.
Många fackförbund har under veckan kommit med nya krav på lönehöjningar, de flesta vill ha rejäla höjningar långt över KPI. Och konstigt vore väl annars för vanligt folk tittar inte på "den underliggande inflationen" utan hur mycket de får kvar i plånboken varje månad. Det mesta talar för att de flesta svenska hushåll redan nu är hårt pressade av reallönesänkningar samtidigt som priset på mat och energi tickar uppåt.

tisdag 6 september 2011

Svag tillväxt inom EU

Eurostat meddelar idag att tillväxten mellan Q2 och Q1 låg på 0,2% vilket var betydligt sämre än de 0,7% som rapporterades föregående kvartal. Om tillväxttakten håller i sig skulle det betyda en tillväxttakt på ynka 0,8% över ett år - ungefär lika uselt som den nuvarande tillväxttakten i den amerikanska ekonomin.

En lägre tillväxttakt gör det än mer osannolikt att vi får se ett lyckligt slut på den europeiska skuldkrisen. Och när nu även länder som Tyskland och Frankrike börjar visa svag tillväxt är risken stor att det inte blir fler räddningspaket till insolventa länder som Grekland.

Tyskland ligger för tillfället under snittet inom EU med en tillväxttakt på endast 0,1% över ett kvartal. Och Frankrike, som av många anses som den andra starka pelaren i eurosamarbetet, hamnade på noll. Det är riktigt uselt jämfört med Sverige som lyckas komma upp i 1% tillväxttakt under Q2.

Vad är det då som för tillfället får BNP att ändå växa inom EU? BNP( eng. GDP) beräknas enligt nedanstående formel där talen inom parentes är summan av exporten minus importen. Det betyder att om exporten är högre än importen så bidrar också summan positivt till BNP.

GDP = C + I + G + (eX - i)

Det är också exporten som är störst bidragande orsak till en positiv tillväxt under andra kvartalet för exporten ökade med 1% inom EU medan importen bara ökade med 0,5%. Hushållens konsumtion som representeras av "C" i formeln ovan minskade under Q2 precis som staternas konsumtion "G". Det enda som bidrog positivt till BNP, förutom en ökande export, var privata bruttoinvesteringar "I".

Det verkar alltså som om tillväxten inom EU räddas av att efterfrågan fortfarande är hög i tillväxtländer som Kina och Indien. Men med tanke på hur små tillväxtsiffrorna är så kan t.ex. ett högre oljepris, eller försvagad efterfrågan från tillväxtländer, snabbt få BNP att vända ner igen inom EU.

måndag 5 september 2011

Bubblan pyser i Danmark

I förra veckan kom beskedet att den recession som Danmark antogs ha gått in i har reviderats bort när det visade sig att ekonomin växte med 0,1% under det första kvartalet. Det visade sig även att tillväxten mellan första och andra kvartalet var oväntat stark på 1%. Har möjligtvis även Danmark lyckats vända den negativa trenden på bostadsmarknaden?

Bostadsbubblan i Danmark
Enligt danska Realkreditrådet, som har uppdaterat sin statistik för första kvaralet 2011, kan vi se att ägarlägenheter faktiskt vänt upp något mätt i nominella priser, medan fritidshus och småhus fortsätter ner, justerat för inflationen så faller dock priserna även för ägarlägenheter.

Försäljningstider för bostäder i Danmark
Om vi istället tittar på den genomsnittliga försäljningstiden för ägarlägenheter så ser vi att den ökat, även om ökningen inte varit lika markant som för småhus och fritidshus. Men att det är kortast försäljningstid för ägarlägenheter är säkert också en bidragande faktor till att priserna hålls uppe.

Att bostadspriserna hålls stabila är helt avgörande för de danska bankernas överlevnad - men så länge priserna inte längre fortsätter falla kanske det finns fortsatt hopp för bankerna. Utifrån de senaste siffrorna går det inte att säga ännu, men risken är att Danmark under året, likt de flesta länder med bostadsbubblor, fortsätter in i en andra fas i fallet på bostadsmarknaden

söndag 4 september 2011

Irland, Island och Sverige

Sverige befinner sig för tillfället i ett mycket känsligt läge: bostadsbubblan riskerar leda till att det svenska finansiella systemet havererar precis som det gjort i många andra länder med bostadsbubblor. De svenska storbankerna har vuxit sig flera gånger större än svensk BNP mycket tack vare just stigande priser på bostäder.

Två samtida exempel på länder där banksystemet vuxit sig för stort och havererat är Irland och Island, även om det i Islands fall inte var på grund av en briserad bostadsbubbla, utan omfattande spekulation av landets överdimensionerade banker. Men en stor skillnad länderna emellan är att Island har sin egen valuta som mer än halverades i värde mot många andra valutor när det finansiella systemet kollapsade.

Inflation på Island
Inflationen på Island var i slutet på 2008 över 18% när importpriserna sköt i höjden som ett resultat av den försvagade valutan. Det ledde till att Islands riksbank också höjde styrräntan till som mest 18% under samma period. I takt med att den isländska kronan stabiliserats på en ny lägre nivå gick också inflationen ner till under 2% i början på året.

Men som ni ser har inflationen tagit fart på senare tid vilket ledde till att styrräntan höjdes till 4,5 % i mitten på augusti. Den höjda inflationen beror denna gången inte på en försvagad valuta, utan är sannolikt ett resultat av höjda världsmarknadspriser på det mesta från mat till olja, precis som vi börjar se de första tecknen på i Sverige.

Då Irland inte har någon egen valuta så drabbades inte heller irländarna av samma höga inflation och räntor som på Island. Men frågan om det är en välsignelse eller förbannelse på lite längre sikt? Island har tack vare den sänkta valutan fått fart på den viktiga exportindustrin medan irländsk industri än idag tappar i konkurrenskraft.

Det råder väl ingen tvivel om att det svenska scenariot vid en finansiell kollaps kommer att likna det isländska scenariot. Även här kommer den svenska kronan kraftigt försvagas vilket leder till en kortvarig men hög inflation. Och om Riksbanken gör sitt jobb kommer det också leda till mycket högre ränta för att inte urholka kronans värde.

Men tack vare den låga kronkursen kommer också svensk exportindustri att blomstra vilket kommer att vara helt avgörande för att få Sverige på fötter igen. Om nu bara staten gör sitt jobb, och låter bankerna gå under utan att lasta över skulderna på skattebetalarna, kan Sverige ta sig ur krisen utan att hamna i en irländsk dödsspiral.

torsdag 1 september 2011

Hemmamarknaden viker i Sverige

Idag kom ny data för PMI i Sverige, totalindex hamnade denna gång på 48,7 - ett tapp på 2,2 från föregående månads nivå på 50,9. Det var faktiskt inte lika illa som PMI i juli även om de flesta siffror fortfarande pekar nedåt.  Men då totalindex nu hamnar under 50 så indikerar PMI att vi återigen gått in i en lågkonjunktur.

PMI för Sverige med delindex för orderingång och sysselsättning
Ett delindex i PMI som utvecklats mycket svagt ända sedan tidig vår är orderingången för hemmamarknaden som för tillfället ligger på 42,3 - vilket är betydligt svagare än sist totalindexet passerade 50 i mitten på 2008. Orderingången för exportmarknaden, som inte visas i grafen, har inte alls utvecklats lika svagt utan hamnar i augusti på 48 vilket är en ökning med 1,1 jämfört med föregående månad.

Det är sannolikt den svenska detaljhandelns svaga utveckling som drar ner orderingången för hemmamarknaden. En annan bidragande faktor är den låga försäljningen av nya bostäder vi sett sedan bolånetaket infördes. Det har dels lett till varsel hos många småhustillverkare - men även efterfrågan hos många underleverantörer har med säkerhet påverkats negativt.

Enligt vissa ekonomer borde de fortsatt svaga siffrorna för PMI leda till att Riksbanken inte höjer räntan nästa vecka. Men enligt uppgifter från SR P1 idag så har de flesta räntebeslut de senaste åren tagits långt innan direktionen formellt möts för att sätta räntan. Inte särskilt troligt att de tar hänsyn till den svaga statistiken idag alltså, det lät istället som om de mer eller mindre hade bestämt sig redan för två veckor sedan.